Jag tittade på underbara bilder som Marie-Louise har lagt ut på sin blogg idag. En hel bunt vackra fotografier på stenar som ni kan hitta på My mindfulness life.

Bilderna fick mig att tänka på en anteckning som jag la in för sisådär två år sedan på Facebook och som fick mig intensivt att längta efter naturen igen. Jag har slarvat med mina kraftplatser och jag behöver ta till mig dess energi igen.

Här hittar ni texten som jag helt enkelt har kopierat från min Fb sida.

Häromdagen var jag ute på öarna utanför Göteborg och fick möjlighet att omfamna klipporna.
Att få lägga sig ner mot dessa underbara stenar och bli omsluten av den värmen är en otrolig känsla. Om du lyssnar på den energin som dessa klippor utstrålar får du hjälp med att stilla dig, du hittar din trygghet och får hjälp med att hitta din styrka att stå fast och värna om dig själv.

Om du bara ger dig tid till att lyssna och uppmärksamma vad naturen visar dig så har du tillgång till en källa av vad din kropp och själ behöver.

Klipporna visar dig trygghet, att stå kvar. Den visar en bärighet och sjunker du in i dess energi hittar du din trygga livmoder. Gå in i den och hitta styrkan med att bli äldre och visare. Låt erfarenheten bli till glimmer, till de vackra ådringarna som uppstår. En liten händelse kan stilla sig, lägga sig till ro och med tiden omvandlas till den vackraste ametist. Gå in i berget, i klipporna, i stenen och upptäck dess vackra symbolik. Det är viktigt att då och då sjunka in i sig själv och upptäcka den egna inre skönheten.

Solen skiner och är varm o skön. Ger dig energi och lust när strålarna smeker din hud. Du behöver denna energi för att vakna, för att kunna leva. Såsom solen ger dig uppmärksamhet och smeker dig behöver du uppmärksammas och smekas av din omgivning. Du behöver här trots allt vara uppmärksam, solens strålar är starka, dess energi är brännande. Att vara i den här energin för länge kan bränna ut dig, göra dig urlakad. Solen lär dig vad lagom betyder. Solen kan lära dig vad dina gränser går, att lyssna på din kropps signaler som säger att nu är det nog, säga stopp innan du blir stressad. Det är viktigt att tillåta sig att ta emot och det är lika viktigt att låta bli att vara i det som skiner och som ger så mycket värme med sin uppmärksamhet.

Att hoppa i vattnet när du är varm eller bara för att du har behov av känna vattnet. Så underbart att känna dess svalka, att leka, plaska eller bara sträcka ut i en härlig simtur. Att tillåta dig att uppleva dina känslor, att leka med dom eller använda dig av dom för att komma åt varje liten del av din kropp är härligt uppfriskande. Vattnet visar dig nyttan med att då och då vara i och att behärska konsten att ta hand om dina känslor. Du måste ha rätt verktyg för att kunna hantera känslans element, har du inte lärt dig att simma är det bäst att vara i grunt vatten och plaska runt. Och tro det eller ej men vattnet har en uttorkande effekt. Att vara i för länge innebär att huden torkar ut och likadant är det med känslan. Att vara i känslan för länge innebär en uttorkning av din själv, du behöver förmågan till avstånd, till distans för att må bra. Vattnet förlorar sin kraft, sin magi och sin förmåga till att läka om vi är i för länge.

Varma ljumma vindar som smeker din kropp, som gör att ansiktet får svalka och håret att flyga har en helande effekt på ditt sinne. Vinden, luften, visar på det syre som du så väl behöver. Vi behöver söka lä likväl som vi behöver ha dess svalkande effekt. Vinden är tankens element och våra tankar kan verkligen storma och skapa kaos. Att vara i stormens öga kan vara skönt en stund men så småningom blir det för händelselöst, vi söker oss ut i vindens kraft igen. Precis som med så mycket annat är ordet lagom det som passar bäst. Vi kan då och då behöva stå högst upp och känna hur vinden tar tag i oss, känna dess kraft men att stå där för länge bli till en vindpina, det tär. Att vara i stiltje är skönt en stund men så småningom behöver vi tillskott för att känna att vi mår bra. Att få känna luft under vingarna, känna att vi är fria att välja riktning, att gå dit vindarna bär kan vara härligt men vi behöver ha kontroll så att vi kan landa där vi vill. Att bara vara i tankens värld utan att landa i handling är att leva utan möjlighet till näring.

Ja, som sagt en dag på klipporna, ute i naturen ger dig många sanningar om du bara lyssnar.