•  
  • Mina inre symboler (24)

Mitt möte med Hekates hundar

Categories: Mina inre symboler
Comments: 2 Comments
Published on: January 5, 2014

Doberman-pinscher-6220px-T16.5HekateUnder en av mina meditationer under denna mörkermåne kom Hekates hundar att bli väldigt tydliga.

Två stycken stora svarta hundar stod plötsligt framför mig och bara tittade på mig. Stilla, smidiga och väldigt levande.

Även om de inte rörde sig en tum gav de mig en känsla av aktivitet. De väntade intensivt medvetna om varje rörelse jag gjorde och frågan är om de inte var medvetna om de tankar som for genom huvudet på mig också.

Även om jag har vuxit upp med hundar och inte blev speciellt rädd när de dök upp i meditationen så kan jag av åsynen av dessa förstå att många skulle bli rädda.

Det var inga hundar man gick fram och klappade utan tillåtelse precis. Jag vet inte hur länge jag stod där och bara tittade men plötsligt var det som att det hände något som jag inte var medveten om och båda hundarna la sig ner, lite mer avslappnade i sin sinnesstämning än tidigare.

Jag visste att jag hade fått tillåtelse att röra mig.

 

Det här mötet fick mig att börja fundera på vad Hekates hundar tillför hennes arketyp egentligen.

I myter och texter om Hekate kan man läsa att hennes närvaro förebådades av ylandet av hundar. Något som förmodligen gjorde de flesta darriga i knävecken.

Att man placerat hundar tillsammans med henne är förmodligen ingen slump eftersom hundar inom många olika traditioner var förknippade med underjorden, en ledsagare och en vägvisare för de som hade dött. ( Vilket Hekate är förknippat med )

I Japan ansåg man att hundar hade en psykisk förmåga att känna av “spöken”, i Grekland fanns exempelvis den trehövdade Cerberus som vaktade underjorden och Hades. Det var också spritt över flera kulturer att begrava en hund tillsammans med sin ägare så att den kunde vägleda och vakta även efter livet.

När det kommer till hundar och Hekate sägs det att hundar offrades till henne i reningsritualer. Bland annat så skulle tikar offras i riter som hade med barnafödsel att göra. De trodde att detta skulle underlätta födseln för mamman eftersom en tik födde med enkelhet. ( Hekate förknippas också med barnafödslar )

Hundar sågs då, precis som idag, som väktare, vilket även Hekates roll var och Plutarch ( grekisk filosof född 46 e.Kr) skriver att hundar precis som Hekate har en utmärkt nattsyn. Han menar även att skällande hundar skrämmer nog inkräktare men de är kärleksfulla och lojala till de som de vaktar. Plutarch menar att hunden symboliserar den bevarande, vakande och filosofiska livsprincipen.

Hunden är ofta följeslagare till jaktgudinnor, till läkedomsgudar och även till de goda hedarna. Hundens symbolik är verkligen lika komplex som Hekate själv och just svarta hundar sägs symbolisera trolldom, de fördömda och döden.

Trohet och lojalitet, människans bästa vän men också “hundlik inställsamhet och skamlöshet” som man ansåg under antiken…. hela tiden två sidor.

Eftersom Hekates hundar inte är någon symbol som vi under vår generation gett henne får vi nog nöja oss med det lilla som man hittar om dem. Tyvärr finns det inte mycket och hennes bakgrund är inte heller enkel att reda ut.

Om man tänker på hur vanligt det var inom många olika kulturer, från Egyptens dödsguds Anubis präster som bar huvudmasker föreställande en hund, till Japan, att de satte hunden i samband med stigfinnare,vägvisare, väktare för livet efter detta, kan man nog dra den slutsatsen att det hade med Hekates förknippelse med underjorden att göra.

Levi Pinfold - Black_Dog_1

Under mitt letade efter texter om hundar i samband med gudar och gudinnor fick jag även nys på annat som kan vara intressant även om det inte går att sätta samman med just Hekate precis.

Visst du att liljekonvalj kan hjälpa om du har blivit biten av en rasande hund? Enligt skrock och sägner ska man dricka tre skedar vatten kokt på liljekonvalj plus att man ska tvätta såret med samma blandning. Inget som jag skulle rekommendera förstås!

Ett annat sätt att handskas med en rasande hund skulle vara att man skulle ta sin mössa i munnen och springa mot hunden på alla fyra eftersom det skulle skrämma bort den arga hunden. ( Något jag skulle vilja se faktiskt )

På korsriddarnas gravhällar finns ofta en vinthund avbildad som en symbol för ädel börd, snabbhet och mod. Även på makors gravhällar finns ofta en hund, då som en symbol för lojalitet.

Här är en historia om en hund som berättats om och om igen;

Förra året berättade min mor om ett par nyblivna föräldrar som blev varnade för att behålla sin hund när det första barnet kom. Hunden kunde bli svartsjuk och skada barnet. Trots varningen behöll de hunden och lät den dessutom vakta babyn då den lämnades att sova under bar himmel.

En dag stod kvinnan vid spisen och lagade mat medan barnet och hunden som vanligt var ute i trädgården. Plötsligt hörde hon barnet ge till ett gallskrik som tystnade tvärt. I nästa ögonblick kom hunden inrusande, blodig kring munnen.

Kvinnan slog i blind förtvivlan hunden i huvudet med stekpannan så att skallen sprack. Så sprang hon ut i trädgården och hittade babyn helt oskadad – men bredvid låg en död orm med avbitet huvud.  Kvinnan blev sinnessjuk då hon förstod att hon dödat hunden som hade räddat livet på hennes barn. (af Klintberg, 1994, s. 69).

Historien om barnet och vakthunden har varit känd i mer än 2000 år. Det tidigaste belägget finns i den indiska berättelsesamlingen Pancatantra, som anses ha kommit till ca 300 år f. Kr. Under medeltiden nådde den Europa och införlivades i den kända samlingen Sju vise mästare. Händelsen har ortfästs både i Frankrike, där den dräpta hunden (en vinthund) blev föremål för en folklig helgonkult, och i Wales, där hundens grav är en turistattraktion.

 

Standing People – roots/giving

Categories: Mina inre symboler
Comments: No Comments
Published on: October 15, 2012

 

Aho Sacred Tree of Life,

The root of every tree,

Thank you for giving

The gifts you give to me.

Aho Standing People,

From you I vill learn,

To keep my roots well planted,

Yet reach for Grandfather Sun.

Aho Willow, tree of love.

Teach me to bend,

Til I come full cirkle,

Each relation as my friend.

 

The Standing People, är namnet som träd har fått av flera ursprungsbefolkningar. Ett namn som jag själv tycker passar så bra. Träden ses som våra bröder och systrar och ger syre till resten av Moder Jords barn. Deras grenar och löv ger skydd till de som är bevingade och deras rötter ger bon för de mindre fyrbenta varelserna. Även vi människor får gåvor till våra hem genom att vi kan bygga våra bostäder av trä.

Varje träd och planta har en unik gåva, talang och förmåga att dela med sig till omgivningen. De är donatorer.

Varje träd har en speciell gåva och kunskap som de kan ge till oss människor. Träden på bilden ovan är björkar och björkens gåva är sanningens essens. Lektioner vi kan få av dem är att vara raka mot oss själva.

Varje träd har mer rötter än grenar, de är väl förankrade i Moder Jord. Precis såsom vi behöver vara. Både vår själ och vår kropp är beroende av hur väl vi är i kontakt med vår jord för att vi inte ska förlora fotfästet och vår balans.

Inom vissa traditioner ser man människan som en bro mellan Jorden och Himlen. Och precis som träden så är de av bägge världarna. För att åstadkomma denna balans behöver vi leva i harmoni med båda. Vi behöver vara rotade i jorden och tillåta vår själ att flyga iväg till andra världar och se de verkligheterna också.

Utan att vara väl rotade i Moder Jord kan vi inte till fullo förstå syftet med våra visioner, drömmar och potentialer, inte heller Drömtidens verklighet.

Text från Sacred Path

—————————

Träden kan hjälpa oss att återfå vår kraft då vi är dränerade. Att luta sig mot en stark stam och låta grenarna skugga och löven prasslande prata med oss är en gåva för vår själ.

Låt träden prata med dig och öppna dig för dess djupa symbolik.

Cirkeln – min heliga form för balans

Categories: Mina inre symboler
Comments: No Comments
Published on: October 7, 2012

Cirkeln har alltid varit den form som hållit upp och ihop mig.

Cirkeln som håller samman, som helig och som utan slut och början.

Ofta sitter jag med en penna i handen och kladdar på lösa pappersbitar, kuvert eller tidningar. Ofta, ofta är det cirklar i olika storlekar och former som är nedkladdat.

Den hjälper mig att hålla fokus och ger mig ett sammanhang.

Fokus som är centrum, som är härd, som är den cirkeln som allt samlas runt.

Den som välkomnar till helhet och integritet.

 

 

 

Har du någon speciell form som är det som håller ihop dig?

 

Jag är villig att låta mig bli ledd av mitt inre.

Kram

Malou

Ett makalöst ögonblick

Categories: Mina inre symboler
Comments: No Comments
Published on: July 27, 2012

Dejt med mig själv! Härligt, viktigt och lustfyllt. Och idag hade jag detta..besökte dottern i Alingsås och satt i den varma bilen på väg hem. Motorväg..mycket sol..och en varm härlig känsla.

Såg mig omkring och fylldes av ännu mera värme,,hur bra jag har det,,vilket bekvämt liv jag egentligen har här i Sverige,,tankarna snurrade omkring i ganska stilla takt.

Plötsligt fick jag en så stark känsla av ..kärlek..jag kan inte beskriva det på något annat sätt och i precis samma stund kändes det som att något öppnades i magtrakten. Låter förmodligen väldigt underligt när man beskriver det så men det är det närmaste jag kan komma. I och med “öppnandet” var det som att något knöt sig i magen.

Du vet,,så där som det kan kännas när man plötsligt blir orolig eller spänd..det knyter sig i magen. Men detta var inte av oro eller spänning och kändes inte så heller,,det var som en liten spark och plötsligt strömmade bara intrycken in i mig. Allt flödade och det var så oerhört vackert och ja,,kärleksfullt….så småningom började andra intryck komma vilket jag inte går in på men hela upplevelsen tonade sakta av och blev lite mer hanterbart. Fortfarande nu..efter ca 2 timmar finns det kvar.

En nåd…

Jag är villig att uppleva det jag upplever och göra det verkligt.

Kram

Malou

Min hjältinna – det är jag..

Categories: Mina inre symboler
Comments: No Comments
Published on: June 27, 2012

Min hjältinna, det är jag. Den del av mig som talar om för mig att mina val är betydelsefulla. Den del som talar om för mig att jag är viktig, att min känsla och mina tankar har en viktig plats i mitt liv. Om jag lever efter det här, om jag lyssnar på min hjältinna, händer avgörande saker i mitt liv.

Jag orkar hålla huvudet högt, mina ben orkar bära mig med kraft, mina höfter rör sig i takt med det liv som pulserar i mig.

Om jag lyssnar till denna röst, så är det den som gör att jag kan ta det val som gör att mitt liv kan ändra karaktär, mitt liv kan ändra riktning.

Det är mina beslut som gör att jag växer, inte situationen i sig.

Det är det som händer inom mig och min reaktion på detta som kan få mig att utvecklas. Hur hanterar jag det som händer, det som känns?

Om jag är i en period där jag har för mycket av Gudinnan Hera i mig så låter jag mina barn, min man eller min omgivning gå före min känsla vad som är rätt och riktigt för mig. Jag kanske inte orkar stå emot den känsla som det väcker inom mig att säga Nej, trots att det är det som är det bästa i situationen.

Min hjältinnans röst viskar tyst och det krävs att jag tar ett steg tillbaka, tar kraft av denna röst och talar om för mig själv att jag behöver mer balans. Kanske behöver jag mer av Gudinnan Artemis så att jag kan få lite säkerhet i min egen vilja.

Artemis, som jakten och månens Gudinna, som när hon siktar träffar rätt. Som går sin egen väg och har styrka i sina steg. En Gudinna som ger sig in i vildmarken och så som månen blir ett med naturen. Som beger sig med säkerhet in i sin egen vildmark då hon vet att månens ljus inom henne lyser upp stigen.

Den vildmark som vi alla har inom oss och ska jag beträda den är det bra att ha sällskap av denna del av mig, Artemis.

Men nu har jag Demeter på plats, den Gudinna som står för moderskapet, jag är i nuet med min dotter.

Jag är villig att ta till mig det jag behöver.

Kram

Malou

iiiiii..ibland vill jag bara skrika…

Categories: Mina inre symboler
Comments: 2 Comments
Published on: June 12, 2012

 

Ibland vill jag bara skrika,,och nu är ett sådant tillfälle. Jag har månadsbrev som jag brukar skicka ut och nu när jag sitter och är nästan färdigt med försvinner allt!!

Denna data gör mig tossig ibland och även mitt minne..:(…varför kommer jag inte på att jag måste spara. Spara och spara igen..

Jag är mitt inne i mina tankar,,det flyter lätt att skriva och det känns flödande,,vem tänker på att spara mitt upp i allt det? Inte jag kan jag säga. Fast jag vet att jag borde eftersom min data sjunger på sista versen och har sitt absolut egna liv.

För övrigt behöver jag Baubo i mitt liv just nu..idag..NU!!…Jag behöver en genomhärlig, ganska svulstig Gudinna som får mig att skratta och uppskatta livet så som det är. En Gudinna med ett rått men hjärtligt skratt som får alla magar att gunga i takt med livet. En fnittrande mullig Gudinna som fräckt puttar till mig i magen och säger till mig att inte ta det så allvarligt. Orden tar inte slut! Du kan producera igen!..En Gudinna som säger till mig att lite vatten i kroppen rinner ut,,skaka och vänd dig upp o ner! :o)..

Jag kan inte låta bli att bli på gott humör och dra på smilbanden bara hon dyker upp i mitt sinne!..vilken underbar sinnesbild för verkligheten denna suveränt frispråkiga och genomärliga och ibland ganska cyniska Gudinna. Hon som ser genom bröstvårtorna och pratar med sin vulva..

Jag är villig att skapa.

Kram Malou

På tal om Venus-passage

Categories: Mina inre symboler
Comments: No Comments
Published on: June 5, 2012

Venus inom romersk mytologi är samma som Afrodite inom den grekiska.

Hur många ser sig själv som en Afrodite/Venus? Som en kärlekens och skönhetens Gudinna, som en person full av oemotståndlig charm?

Inte allt för många skulle jag tro, bilden är alltför förknippad med det som vi inte får tycka om oss själva. Många har även svårt för att överhuvudtaget tycka om någon del av vare sig själv eller kroppen och detta är en anledning till varför så många motar bort den arketyp som Afrodite/Venus är från sitt medvetande. Och det är synd för Afrodite/Venus är väl värd att lära känna.

Om man går bakom ytan på Afrodite/Venus hittar man det som gör henne till den kärlekssymbol som hon har blivit. Där finns den energin som har förmågan till att trollbinda sin omgivning. Den makt till förändring som hon har.

Afrodite/Venus energier handlar i mångt och mycket om kommunikation. Hur du kommunicerar, hur du lyssnar, vilket känslomässigt engagemang du har som grund för din kommunikation etc. Afrodite/Venus är inspirationen till viljan att lära känna och att bli förstådd. Afrodite/Venus energin är som Jean Shinoda Bolen uttryckt det

som rampljuset. Det är ett medvetande som både tar in det som det ger akt på och påverkas av det samtidigt. Det speciella ljus som hjälper oss att bli känslomässigt hänförda. Känslor, sinnesintryck och minnen aktiveras inom oss. Samtidigt kan det som har rampljuset på sig inspireras av publikens gensvar”.

Afrodite/Venus lockar fram, inspirerar och transformerar som den alkemiska Gudinna hon är. Afrodite/Venus är den bästa mentorn du kan ha, någon som ser dig och uppmuntrar dig, som gör det möjligt för dig att plocka fram potentialer du inte trodde du hade.

Om du kan välkomna henne som en del av dig då välkomnar du det sensuella och sinnliga. Du tar hand om dina känslomässiga upplevelser och kan finna njutning i den kreativa processen som även den, är sinnlig för många. Du tillåter dig själv att synas som om det är det naturligaste i världen och det är det som är vackert. Vackert och oemotståndligt. Den charm och attraktionskraft som visar sig när man talar, rör sig och handlar utifrån sitt djupaste engagemang är svår att slå på fingrarna.

Låt dig inte förblindas av det som till det yttre enbart verkar vara Afrodites/Venus egenskaper. Låt alkemins Gudinna hjälpa dig att förvandla det som är obearbetat till guld. Tillåt dig själv att närma dig din egen Afrodite/Venus så du kan uttrycka den kvinna som du är.

En av dina intentioner skulle kunna vara ( nu när så många är påverkade och medvetna om venus-passagen) att öppna sig för transformation. Att öppna sig för det som vackert och medmänskligt. Att öppna sig och tillåta sig själv vara den som man är.

Låt det som är du stråla ut till din omgivning, låt dem bli bländade av den skönhet som du är…..

Jag är villig att vara öppen för skönheten I mitt liv.

Kram Malou

Eufori

Categories: Mina inre symboler
Comments: 4 Comments
Published on: May 28, 2012

Funderar på Loreens härliga vinst med Euphoria. Och de fina gummorna från Ryssland. Börjar fundera på detta ur ett symboliskt perspektiv. Lite roligt att spåna iväg så där ibland.

Vad skulle detta kunna säga oss om man ser på detta ur det symboliska perspektivet?

För mig personligen upplever jag längtan och hopp. Ett hopp som innehåller glädje och en övertygelse om att det goda tar över. Texten handlar inte om en materiell lycka utan pekar mer åt det andliga och/kärleksfulla hållet.

Det går väl knappast att undvika att märka att det är turbulent runt omkring oss, mycket händer i världen och det händer snabbt. Många är det också som söker sig till andra värden än det materiella och inom den “andliga” sfären pratar även många om ett stort skifte.

Jag tror att en anledning att Loreens framförande och själva låten ( musik och text) på något sätt pratar till många om den längtan. Längtan efter något som griper tag i oss, som kanske startar finstämt och milt men som sedan ökar i styrka och blir mer bestämt allt eftersom hoppet gör att känslan blir starkare. Loreen själv symboliserar och understryker mycket av det som låten vill berätta. Enkelhet och naturlighet, rörelsemönster som inte pratar sexuell energi utan snarare sensuell längtansfull energi och som avslutas med styrka.

Även de ryska gummorna för ut enkelhet och naturlighet. Glädje och smittande hopp. Det är aldrig försent att visa och föra ut sin glädje och lycka. De smittar många av oss med gullighet och man kommer på sig själv med att sitta och le ömsint. Och kanske det är något vi också behöver lära oss, att le ömsint? Att tillåta alla människor att uttrycka sig oavsett ålder? Att det inte handlar om hur vi ser ut på ytan utan hur vi ser ut och vad vi längtar efter på insidan.

Så för mig fortsätter funderingen med tanken att vi kanske får hopp genom detta. Kanske medvetet men även omedvetet. Det är inte meningslöst, och omedvetet röstar vi alla fram längtan efter något större och naturligare.

………………………………………………………………………….

Bild: från Loreens facebookssida

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
page 1 of 3»
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Saturday, October 21, 2017