•  
  • Tips och trix för självutveckling (101)

Vilka spår lämnar du efter dig?

Comments: 2 Comments
Published on: January 26, 2013

Då och då hamnar vi alla i situationer där vi får stifta bekantskap med döden. En nära anhörigs död eller en egen upplevelse kan göra att vi börjar fundera på vad vi lämnar efter oss.

Om du varit med om begravning eller samling efter någons bortgång är det vanligt att man börjar prata om den här personen. Man kanske går igenom dennes saker och minnen dyker upp.

Jag funderar själv då och då i de här banorna, framförallt efter att det är tydligt att jag ärvt vad “alla” kvinnor på min mors sida har haft, tendensen att få proppar och hjärnblödningar. Vad är det jag lämnar efter mig?

Jag tänker inte på saker utan mer på hur mina anhöriga kommer att minnas mig, vilka värderingar kommer de att förknippa med mig? Vad är det som jag fört vidare och som de kan känna igen i sig själva?

Varje gång de här funderingarna dyker upp, och jag tycker nog att de kanske behöver dyka upp oftare, inser jag att det finns saker i livet som jag borde prioritera på ett annat sätt.

Det hjälper varken mig eller mina nära att jag sitter här hemma och själv vet att jag älskar och bryr mig om. Handling är viktigt.

Men det är inte bara handlingar utan de egna värderingarna som man lämnar efter sig som spår.

Att våga vara sig själv, på gott och på ont, och att fundera över om man lever på ett sätt som innebär att man lämnar de spår efter sig som idag är värdefulla för dig…..bara ett tips!

Sinnlig medvetenhet

Comments: No Comments
Published on: January 16, 2013

 

 

Sinnlig medvetenhet. För mig innebär det att bli medveten med hjälp av mina sinnen mer än med mina tankar.

Häromdagen blev jag oerhört inspirerad av en bok jag läste och istället för att leta rent mentalt vad det var jag reagerade på satte jag mig och började smaka på inspirationen.

Ofta så börjar tankarna med automatik sätta etikett på känslorna och man börjar fundera över varför känslan finns där men du kan få en helt ny upplevelse om du börjar utforska vad känslan betyder för dig.

När jag satte mig ner och upplevde “inspiration” blev jag ganska snart medveten om en böljande form inuti mig. En form som inte var stilla och statisk utan som rörde sig inom mig. Jag blev fascinerad över hur tydligt jag upplevde den. Inspiration är inte något som är låst i en form utan som är rörligt och som påverkar flera delar av mig.

När jag tar några mer djupa andetag och sjunker ännu mer in i mig själv upptäcker jag att den har sin bas i solar plexus, den är varm på ett mjukt men ändå uppfordrande sätt. Färgerna är obestämbara och är mer glittriga än något annat.

Jag går tillbaka till boken och försöker finna ut när inspirationen startar och låter den ge mig en bild, en känsla som kan hjälpa mig på vägen. Omedelbart får jag bilden av vad jag tolkar som min själ. Det glimrar och sprider sig över hela min kropp och strålar ut från alla håll av min kropp.

I slutändan får jag klart för mig att den här typen av text, sättet att förmedla inre tankar är vad min själ behöver. Och när min själ får näring blir jag även inspirerad.

Det blir ett helt annat “slut” och en helt annan “uppstart” när jag låter sinnet undersöka mina känslor istället för att mentalt försöka komma på vad det är.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag som uppdrag

Comments: No Comments
Published on: November 24, 2012

Jag har gett mig själv ett uppdrag…under en veckas tid ska olika perioder..olika jag få göra sin röst hörd..

Och nog gör de sig hörda minsann..tänk vad mycket det händer när man går tillbaka och verkligen lyssnar på sig själv.

Under veckan har jag pratat med en del som är både mogen och barnslig.

En del som kan räcka ut tungan åt världen, som inte har lust att finna sig i det som är normen för uppföranden för att bli accepterad, men också som då och då använder det för att orden inte plötsligt finns. Orden som egentligen vill säga att nu sårar du mig…eller ord som inte kan förklara ett annat uttalande eller beteende.

I samma gest finns både försvar och attack..och är något av dessa egentligen det optimala?

Jag tror att man behöver lära sig räcka ut tungan då och då. Livet ska vara roligt och energigivande. Men som allt annat behövs det balans. Att ständigt befinna sig i det tungutsträckande stadiet är vare sig roligt och energigivande,,snarare tvärtom.

Jag har upptäckt en del av mig som gärna går in i en gammal roll. När omgivningen inte har märkt att en förändring har skett och man själv inte heller låtit omgivningen märka det heller.

Vissa omgivningar triggar igång det gamla helt enkelt och tar man inte ett steg bakåt och observerar sig själv upptäcker man det inte utan man går bara hem med en fadd smak i munnen utan att veta varifrån den kommer.

Pilutta dig säger en annan del av mig själv..här får du för att du inte tar dig själv på allvar..för att du låter andra förstå att du själv inte är så viktig.

Jag pratar med en del som både är livskraftig, lekfull, mot-strömmen och samtidig ledsen, sårad och energidränerande.

Jo, nog har det varit givande samtal minsann och några till hinner jag nog med innan veckan tagit slut.

Att hitta sitt inre ledarskap

Comments: No Comments
Published on: November 21, 2012

Jag mötte en något frustrerad “nykursad” ledare häromdagen minsann…..

 

Det är många som vill bli kompetenta ledare. Det är många som går olika ledarskapskurser. Det är även många som inte vill eller helt enkelt låter bli ledarrollen.

Många söker tekniker som ska göra att de kan klättra på karriärstegen, få bättre status och bättre lön. Många gör det för ett genuint intresse och många vill utveckla sig själva.

I dag är det allt fler företag som satsar på ledarutveckling som har en lite mer personlig touch. Då och då kommer inslag som riktar sig mot den personliga utvecklingen. Härligt tycker jag eftersom jag vurmar för det.

Här och där upptäcker jag också att det kan uppstå lite krockar av detta. Å ena sidan är det bra för personen som genomgår en utveckling å andra sidan har inte organisationen som skickat iväg personen förändrat sin ledningsriktning. En något förvirrad person kan stå där med förändrade värderingar och en förändrad självbild som inte riktigt passar in längre. Glapp uppstår.

Oundvikligt kanske..tyvärr brukar dock dessa ledarskapsutvecklingskurser enbart vara några dagar per år så ganska snart glider personen in i de gamla vanliga mönstren igen. Nu dock en aning mer frustrerad.

Jag önskar att det skulle satsas än mer på utveckling som gör att de som går in i dessa ledarrollen verkligen utvecklar sitt inre ledarskap innan de tar itu med sitt yttre ledarskap.

För det är ju så att om du kan leda dig själv har du lättare för att leda andra. När du verkligen tror på dig själv och dina möjligheter har du också bättre chans att lyckas.

Och visst måste det vara så att det blir en bättre organisation om det finns ledare där som vet vilka de själva är, som kan stå för sina värderingar, som vet hur de ska kommunicera ut detta och leda andra genom att visa den egna motivationen?

—————————————

Bild:David Castillo Dominici / FreeDigitalPhotos.net

 

Rädslan som ett tecken på möjlig utveckling

Comments: No Comments
Published on: November 20, 2012

En gammal text som jag tycker är värd att läsas igen.

Rädslor är på tapeten. I så många sammanhang låter vi våra rädslor stå i vägen för oss. Många bagatelliserar sin rädsla, många förlamas av den, många försöker låtsas som om den inte finns, många gör den större än vad den är.

När man har påbörjat ett arbete med sin egen personliga utveckling, själv eller i något kurssammanhang, är det vanligt att synen på sig själv och även på omgivning börjar förändras. Denna förändring väcker ofta rädsla. Rädslan består i många fall av den konflikt som uppstår mellan den känslan av det som vi vill vara/bete oss och hur vi tror att andra vill att vi ska bete oss. Det är så ofta att vi känner oss tvingade att leva upp till andras förväntningar för att bli accepterade. Rädslan för att bli avvisad är så stor och så vanlig.

Vad som också är vanligt, när dom väl vågar visa vem dom är och vad dom vill, är att den rädslan är överdriven. Men det vill till att våga! Våga se rädslan, möta rädslan och framförallt hantera rädslan.

Ett sätt att hantera rädslan är att se positivt på den. Jag läste en bok för ganska länge sedan, kan tyvärr inte påminna mig vilken det var, som fångade mitt intresse angående synen på rädsla. Författaren pratade där om att ändra sin syn och låta rädslan bli positiv. Att se rädslan som en faktor som hjälper dig att utvecklas. Att det var möjligt att till och med bli stimulerad på ett positivt sätt när rädslan uppenbarade sig. Jag arbetar själv med den här metoden, jag hanterar mina rädslor som en positiv utvecklingsmöjlighet. Den ger möjlighet att få en djupare inblick i mig själv.

Följande text hämtade jag från den här boken och har haft sedan dess som en påminnelse till mig själv.

” I boken Fruktan och bävan säger filosofen Kierkegaard att “

”rädslan alltid ska uppfattas som ett steg på vägen mot frihet. Frihet är målet för personlig utveckling och Kierkegaard definierar frihet som valmöjligheter.”

Rädslan förhindrar mig att göra det som är bäst för mig, den låser in mig i en liten box och tillåter mig inte att välja själv. Jag låter rädslan välja för mig. Och mitt val är att inte låta min rädsla låsa in mig. Jag vill inte låta min känsla regera över mig.

Så ett råd från mig är att försöka se rädslan som en positiv utvecklingsmöjlighet.

———————————————-

bild:wall.alphacoders

Intuition

Comments: No Comments
Published on: September 6, 2012

I går var jag på ett föredrag med Hasse Nyander. Hasse är alltid bra på att få åhörarna att delta aktivt så det blev väldigt mycket frågor och diskussioner, kul när det blir så. Måste också passa på att tacka honom då jag anlände dit i sista sekund helt darrig av brist på socker. Han överlät väldigt generöst hela sin godispåse till mig. :) mycket gentilt. Så där satt jag och mumsade medan kallsvetten sakta försvann.

Eftersom jag själv arbetar just med ämnet intuition är det alltid intressant att ta del av andras tankar om ämnet och Hasse har ju även nyligen lanserat en bok om ämnet. “Handbok i hur man utvecklar sin intuition”

Vad intuition är för något är lite olika beroende på vem du frågar och många har nog en lite luddig uppfattning om detta, däremot kan nog många förklara hur det upplevs att få ett intuitivt ögonblick.

Många vill även få tillgång till sin intuition och oftast av varierande skäl. Tyvärr, och jag menar verkligen tyvärr, finns det en del som har uppfattningen om att det på något sätt skulle kunna gå att “köpa” sig till intuitionen genom att gå en kurs och sedan ska det på något sätt vara klart.

För min personliga del är en del av intuitionen en samverkan med vår perceptionsförmåga. Vår förmåga att plocka upp små, små detaljer från vår omgivning i superfart som vi inte ens medvetet noterar. När alla dessa små detaljer landar i oss sammanfattas detta till en helhet. Nu beror det på hur vaken jag själv är om jag uppfattar denna helhet och hur jag tolkar denna helhet.

I situationer som innebär fara är det många gånger ett blixtsnabbt förlopp och plötsligt kan du märka att du exempelvis bara duckar och inte förrän efteråt inser du att en sten, boll eller vad det nu kan vara hade träffat dig om du inte gjort denna manöver. Vårt sinne, kropp, ande eller vad vi nu väljer att kalla det, har uppfattat signalerna blixtsnabbt och får dig att agera omedvetet.

Många gånger önskar vi att vi lyssnat på vår intuition, denna gnagande känsla av att något inte stämmer eller att vi skulle gjort på ett visst sätt. Och här kommer vår tillit till oss själva in. Och för mig när jag arbetar med intuition i mina kurser handlar det väldigt mycket om detta. Tillit till sig själv.

Och tilliten hittar du när du vet vem du är. Vi har under åren skaffat oss så många lager av försvar för att inte råka illa ut eller bli sårade att vi förskansar oss bakom ett skal som gör det svårt för oss att höra den där lilla rösten som pratar till oss.

För pratar det gör den, konstant. Mitt sinne, kropp, ande vill inget hellre än att jag ska få tillgång till hela mig. Till hela min potential. Men för att komma dit behöver vi lära oss att vara sårbara, att acceptera. Alla har vi en hel arsenal av känslor och bekräftelsebehov som ställer sig som en arme och som dyker upp som gubben i lådan varje gång intuitionen gör sig påmind. Det vill till att kunna sortera bland detta. Det vill till att kunna säga till sig själv, – Nej, det här är min rädsla för att bli övergiven som skapar oroskänslan, exempelvis. Eller säga i samma situation – Jag lyssnar på dig och jag behöver uttrycka och konfrontera det som orsakar oroskänslan.

Ju känsligare din personlighetstyp är desto svårare kan du få att sortera in detta eftersom du lättare plockar in signaler från din omgivning.

Intuition är naturligtvis så mycket mer än detta och min upplevelse är att det är en mycket god idé att ge sig i kast med att upptäcka den. Men det finns ingen annan som kan paketera ihop den och överlämna den till dig som en gåva eller vara. Det är du och ingen annan som behöver arbeta med dig själv för att få tillgång till den.

Vill du få verktyg som du kan använda dig av i din vardag är jag glad om du vänder dig till någon av mina kurser naturligtvis och passar inte det, finns det många kunniga personer som kan ledsaga dig in till dig själv. Du har allt på att vinna att upptäcka dig själv. Ditt flöde och din väg blir så mycket smidigare när du slipper stånga dig blodig på de murar som ställer sig i vägen.

Jag är villig att lyssna på mig själv.

Kram

Malou

………………………………………………………………………………..

Fotot hittade jag på Lena Ranehags logg. Har inte hittat ursprungskällan. Jag har ingen copyright och jag gör den inte gällande som min.

En dag på klipporna

Den här texten tycker jag är fin att lägga in igen. Man behöver påminna sig själv då och då om att vara i det som sker.

Häromdagen var jag ute på öarna utanför Göteborg och fick möjlighet att omfamna klipporna.

Att få lägga sig ner mot dessa underbara stenar och bli omsluten av den värmen är en otrolig känsla. Om du lyssnar på den energin som dessa klippor utstrålar får du hjälp med att stilla dig, du hittar din trygghet och får hjälp med att hitta din styrka att stå fast och värna om dig själv.

Om du bara ger dig tid till att lyssna och uppmärksamma vad naturen visar dig så har du tillgång till en källa av vad din kropp och själ behöver.

Klipporna visar dig trygghet, att stå kvar. Den visar en bärighet och sjunker du in i dess energi hittar du din trygga livmoder. Gå in i den och hitta styrkan med att bli äldre och visare. Låt erfarenheten bli till glimmer, till de vackra ådringarna som uppstår. En liten händelse kan stilla sig, lägga sig till ro och med tiden omvandlas till den vackraste ametist. Gå in i berget, i klipporna, i stenen och upptäck dess vackra symbolik. Det är viktigt att då och då sjunka in i sig själv och upptäcka den egna inre skönheten.

Solen skiner och är varm o skön. Ger dig energi och lust när strålarna smeker din hud. Du behöver denna energi för att vakna, för att kunna leva. Såsom solen ger dig uppmärksamhet och smeker dig behöver du uppmärksammas och smekas av din omgivning. Du behöver här trots allt vara uppmärksam, solens strålar är starka, dess energi är brännande. Att vara i den här energin för länge kan bränna ut dig, göra dig urlakad. Solen lär dig vad lagom betyder. Solen kan lära dig vad dina gränser går, att lyssna på din kropps signaler som säger att nu är det nog, säga stopp innan du blir stressad. Det är viktigt att tillåta sig att ta emot och det är lika viktigt att låta bli att vara i det som skiner och som ger så mycket värme med sin uppmärksamhet.

Att hoppa i vattnet när du är varm eller bara för att du har behov av känna vattnet. Så underbart att känna dess svalka, att leka, plaska eller bara sträcka ut i en härlig simtur. Att tillåta dig att uppleva dina känslor, att leka med dom eller använda dig av dom för att komma åt varje liten del av din kropp är härligt uppfriskande. Vattnet visar dig nyttan med att då och då vara i och att behärska konsten att ta hand om dina känslor. Du måste ha rätt verktyg för att kunna hantera känslans element, har du inte lärt dig att simma är det bäst att vara i grunt vatten och plaska runt. Och tro det eller ej men vattnet har en uttorkande effekt. Att vara i för länge innebär att huden torkar ut och likadant är det med känslan. Att vara i känslan för länge innebär en uttorkning av din själ, du behöver förmågan till avstånd, till distans för att må bra. Vattnet förlorar sin kraft, sin magi och sin förmåga till att läka om vi är i för länge.

Varma ljumma vindar som smeker din kropp, som gör att ansiktet får svalka och håret att flyga har en helande effekt på ditt sinne. Vinden, luften, visar på det syre som du så väl behöver. Vi behöver söka lä likväl som vi behöver ha dess svalkande effekt. Vinden är tankens element och våra tankar kan verkligen storma och skapa kaos. Att vara i stormens öga kan vara skönt en stund men så småningom blir det för händelselöst, vi söker oss ut i vindens kraft igen. Precis som med så mycket annat är ordet lagom det som passar bäst. Vi kan då och då behöva stå högst upp och känna hur vinden tar tag i oss, känna dess kraft men att stå där för länge bli till en vindpina, det tär. Att vara i stiltje är skönt en stund men så småningom behöver vi tillskott för att känna att vi mår bra. Att få känna luft under vingarna, känna att vi är fria att välja riktning, att gå dit vindarna bär kan vara härligt men vi behöver ha kontroll så att vi kan landa där vi vill. Att bara vara i tankens värld utan att landa i handling är att leva utan möjlighet till näring.

Ja, som sagt en dag på klipporna, ute i naturen ger dig många sanningar om du bara lyssnar.

Jag är villig att lyssna.

Kram

Malou

Godkännande

I förra veckan på Comunicera satt vi och pratade om vilka olika roller som det är vanligt att man tar i en familj. Det är ju ganska vanligt och om man är fler syskon kan det även vara tydligt vilken roll man själv tagit. Den duktiga kanske, den osynliga eller räddaren och så har vi clownen och det svarta fåret.

Själv har jag haft rollen som det svarta fåret. Den udda med “fel” åsikter, den upproriska och protesterande. Den som varit föremålet för suckar och beklagande. En stämpling som i många fall håller i sig långt upp genom åren.

Alla väljer vi hur vi ska överleva och mitt val för att synas och även för att få lov att finnas till, var att ta den rollen. Hur det gick till har jag svårt för att reda ut eftersom det här skedde ganska tidigt men jag kan ana mig till att det handlade om den eller att bli osynlig. (vilket jag även var för en kortare period)

Ett skäl till min roll tror jag även var för att min omgivning skulle klara av den roll de själva hade i min uppväxt. Om jag inte var den person som man kunde lägga “skuld” på så skulle det ju betyda att de kanske själva fick ta en lite noggrannare titt på sig själva.

För att klara av förluster, övergrepp och bortskjutande blev jag helt enkelt den som var tuff och revoltrisk. Och roller har en tendens att hålla i sig genom åren, ett skäl kan vara att det lilla barnet fortfarande finns kvar där inne. Ett barn som behöver ha attityder som känns trygga för sin överlevnad.

En roll som behövs för “godkännande”. Detta kom jag att tänka på när jag läste bloggen Dum Spiro Spero.

Marie-Louise bloggade där i går om godkännande och den oron som fanns för att göra sina närmaste besvikna. Upplevelsen av nödvändigheten att uppfylla sin släkts förväntningar. Och det är ju inte så konstigt..vi har ju alla haft en uppväxt som varit en del av det som format oss. En del av de val av roller som vi själva tagit på oss.

Det kan ta tid och det kan göra ont att släppa taget om det som är tryggt. Det kan ta tid att acceptera en annan syn på sig själv och ännu längre tid att vara trygg med att visa den för de som varit delaktiga under uppväxten.

Ibland händer det även att när vi själva klarar av att gå ut ur rollen så upptäcker vi att omgivningen för länge sedan har släppt sin “stämpling”, att de successivt har förändrat sin syn. Det är vi själva, som är så rädda för att släppa taget om det gamla invanda, som har kvar den roll vi fortfarande tror att vi behöver ha för vår överlevnad.

Då och då kan det nog vara värt att fundera över de roller vi tar i olika situationer…

——————————————————————————————

Image: luigi diamanti / FreeDigitalPhotos.net

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
page 1 of 13»
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Thursday, August 24, 2017