•  
  • Liv (25)

Gott Avslut och Gott Nytt År

Categories: Liv
Comments: No Comments
Published on: December 30, 2013

0ebab0accb02f71b3408d7d8cf4e291aIbland så springer tiden iväg och ibland står den mer eller mindre stilla. Just nu är jag inne i en period där jag tycker att den rusar iväg.

Det är mycket som samlar sig på skrivbordet och kroppen den börjar gnälla lite den med. Och just nu under nyåret är det ju ganska vanligt att tankarna drar iväg mot det man har gjort, det man skulle ha gjort och det man planerar för att göra.

Jag ger inga nyårslöften, har inte gjort på flera år. Det är bäddat för att sparka på sig själv tycker jag. Jag sätter upp mål.

Under flera år, tja åtminstone några, har jag gjort ett årshjul eller en årsplanering. Saker jag vill uppnå under året inom flera olika kategorier.

Jag har en större vision med mitt liv, vilket jag tror att många har även om man inte sätter den på pränt eller egentligen klurar ut för sig vad den där visionen egentligen innebär.

I vilket fall som helst så är det denna vision som ligger bakom alla de mål som jag sätter upp. Målen delar jag sedan upp i mindre handlingar. Det ska inte vara för stort och för besvärligt så att man redan från början känner att det här finns ingen chans, men inte heller för litet eftersom man riskerar att skita i det.

Stearin-and-paraffin-stain

Det här året tänker jag också spå i stearin. Mannen säger att vi lika gärna kan göra det i tenn som var brukligt förr men det återstår att se.

Det kan vara en festlig grej att göra tillsammans och förresten ett alldeles ypperligt tillfälle att få loss fantasin och önskningarna. I övrigt dyker det säkert upp en och annan liten rädsla som det är läge att titta på det med.

 

 

Med automatik blir det att tankar går bakåt och jag brukar lägga fokus på det som jag är tacksam för. Och DU som läser det här, det är jag tacksam för. och DU som ger mig feedback, kommer med kommentarer är jag tacksam. Jag är lika tacksam för de som väljer att läsa inläggen på facebook och som tycker att de är intressanta och som tycker att de tillför något i deras liv. Det känns fint och det uppmuntrar till att skriva mer.

Det här nyåret börjar ju med en nymåne..eller rättare sagt för mig är det mörkermåne. En del kallar det för mörkermåne och en del nymåne. För mig som “symbolare” blir det lite speciellt och jag kommer att ägna mig en liten stund under morgondagen att fokusera på ett inre samtal med mig själv.

Jag önskar dig ett väldigt fint avslut och ett härligt Gott Nytt År.

Malou

d8ae4b9722d8d2217002c4994dd1d2d3

Kalender – Månens rytm kvinnans essens 12 december

Comments: No Comments
Published on: December 12, 2013

kolla upp48Till Kvinnan

Det krävs öppenhet, mod och känslighet för att du ska kunna leva medvetet och utan skam i en harmoni med din inre månrytm.

Vår västvärlds civilisation med dess linjära livsstil ärar inte den visa sanningen i ditt feminina djup eller dess spiralliknande rörelse i ditt månatliga ebb och flod flöde.

Det är onaturligt för dig att leva “överaktivt” i världen när du är pre-menstruell, under din menstruation, gravid, ammande eller i din menopaus.

Detta är kraftfulla faser som fördjupar medvetenheten och där vi överlämnar oss till essensen i vad det är att vara kvinna.

Under dessa faser behöver vi närvaro, näring och kärleksfulla ögonblick med jordens skönhet.
Där behöver vi utrymme för en inre stillhet utan onödiga distraktioner och aktiviteter. Du och din kropp är helig, precis som allt liv är heligt.

Följ månens rytm och känn att den är din egen. Tillåt henne att leda dig hem till djupet av din egen kraft och till kärlekens mysterier som du har inom dig.

Fritt översatt från Roslyne Sophia Breillat

 

Vi är våra förmödrar

Categories: Liv
Comments: 2 Comments
Published on: December 9, 2013

kolla upp44Den här bilden får bli en symbol för den tid då vi tar oss närmare ägget för att se om det tar emot oss. Är det dags för oss att födas?

Jag hörde och tog in en fantastisk berättelse häromdagen. Berättelsen om hur vårt hjärta skapas och hur stark kontakt vi har med våra förmödrar.

 

Under dag 9-10 så skapas våra blodkärl. Vi har då välkomnats in i en liten grop i livmodern, vi backar in i gropen och fastnar alltså med “ryggen” mot livmodersväggen. Mamman skapar sedan våra blodkärl av sitt eget blod. Hjärtat skapas av blod och hela vi är ett hjärta. Ett hjärta som finns inom oss och utanför oss. Ett hjärta som är blodet, som är vår moder.

Vårt hjärta har alltid funnits i oändliga tider eftersom hjärtat är blodet. Vårt hjärta fanns madreteresa1fysiskt innan vi fanns för det är vår mors blod. Och i hennes mors blod. Och i hennes mors blod innan och så vidare i all oändlighet.

Vi är alla starkt förbundna till varandra, att vi bär med oss våra förmödrar får plötsligt en annan tyngd.

Jag känner mig ödmjuk och kan inget annat än att buga för livets storhet.

Spännande ceremonier – att återupprätta själen

Categories: Balans, Liv, Lust
Comments: No Comments
Published on: November 20, 2013

Cornice of the Western Arch, once 16m high.Uninterrupted worship of the feminine, the chapel is dedicated tThe Kallichoron / Well of Fair Dances existed from earliest time

 

 

 

 

 

 

“Syftet med mysterierna var att återupprätta själen i sin ursprungliga renhet, eller det tillstånd av fullkomlighet som den hade fallit från. “

Det här är berättelsen om “The Eleusinian Mysteries”

Mysterier ägde rum för ca 2000 år ( förmodligen tidigare än så ) sedan och som fortsatte fram till 347 efter Kristi födelse. Faktum är att det nu finns arkeologer och forskare som anser att denna “tro” har fortsatt och finns även idag.

Det finns inte  mycket kunskap runt det som ägde rum i dessa ceremonier på grund av att de som initierades också svor en tysthetsed. Det finns vissa uttalanden som är nedskrivna som gör att man kan dra vissa slutsatser om vad som egentligen ägde rum i det, som det brukar nämnas, “större” mysteriet.

Mysterierna var religiösa seder som kännetecknas av initiationsriter, renande och extatiska “metoder” och en kod av tystnad.
Eleuseos betyder “det kommer”, så ordet Eleusinian refererar till ett andligt event. Mysterion innebär att “stänga munnen eller ögonen”, dess rot mu imiterar ljudet som görs med slutna läppar.
Mysteria innebar en händelse som definieras genom att man stänger läpparna, stänger ögonen, och går in i mörkret.

Mysteriet bygger på berättelsen om Gudinnorna Demeter och Persefone ( Demeters dotter)

Persephone_and_Demeter1

Bakgrund till de Eleusinian Mysteries

Demeter som ansågs vara växandets gudinna, fruktbarhetsgudinna, jordens moderliga gudomlighet (bland annat) fick en dotter, Kore/Persefone, tillsammans med Zeus.

Utan Demeters kunskap gav Zeus sitt tillåtande att Hades    ( underjordens gud ) skulle få äkta Persefone. Persefone levde väldigt lyckligt tillsammans med sin mor tills den dag då Hades förälskelse i henne fick honom att kidnappa henne ner till underjorden då hon var och plockade blommor. Under nio dygn letade Demeter förtvivlat efter sin dotter, hon åt inte, sov inte och tog sig inte heller tid att tvätta sig. I gryningen den tionde dagen mötte hon Gudinnan Hecate, mörkermånens och vägkorsningarnas gudinna, och Hecate rådde Demeter att höra med Helios, solens gud ( en naturgud som delade denna titel med Apollo ) om han visste något. Helios berättade att Hades hade kidnappat Persefone med Zeus tillåtelse.

Rasande begav sig Demeter till Zeus men kunde inte få Zeus att bryta sitt löfte till sin bror Hades. Demeter begav sig iväg från Olympus, hon övergav sina plikter och förklädde sig till en gammal kvinna och vandrade omkring på jorden. En dag nådde hon Eulesis, där hon satt vid en brunn ( well of the maiden ) då hon hittades av döttrarna till Keleus som var härskare över Eulesis.

Well of the maiden
Well of the maiden

Hon tog en tjänst hos Keleus där hon tog hand om Demophoon, en baby. Hon födde upp honom med Ambrosia och höll honom i hemlighet över en eld, vilket skulle honom odödlig. När modern, Metanira, en dag såg detta och skrek av fruktan för att han skulle bli skadad, blev Demeter arg och läxade upp Metanira för hennes dumhet och avslöjade även sin rätta identitet som gudinnan Demeter.

Ett tempel skulle byggdes till henne och där slog hon sig sedan ner och vägrade att sköta sina uppgifter. Detta innebar att ingenting kunde växa på jorden. Hungersnöd och katastrof väntade. Till slut ingrep Zeus och skickade Hermes ( gudarnas budbärare ) till Hades för att hämta Persefone.

(I underjorden fanns en regel som sa att om man åt någonting medan man var där var man tvungen att stanna där för evigt.)

Innan Persefone begav sig iväg till sin mor igen bjöd Hades Persefone på kärnor från ettPersefone granatäpple. Persefone tog emot några och åt dessa. Eftersom hon nu gjorde detta var Persefone tvungen att återvända till underjorden 4 månader under året.

Demeter återställde nu fruktsamheten och växtligheten på jorden när hon nu hade sin dotter nära sig igen.
(Persefone beger sig dock till underjorden och sin make för 4 månader per år vilket kan tolkas som vår vintertid. Tiden då växtligheten går i träda.)

Innan Demeter återvände till Olympus  instruerade hon härskaren över Eleusis om hur man firar riterna i hennes tempel , som skulle vara ” Mysterier ” ( hemliga läror ) .

“Vittnesbesrättelser” från deltagandet av det stora mysteriet.

Platon, som initierad själv ( som Sokrates var före honom ) nämner mysterierna specifikt i sin berömda dialog om själens odödlighet , “The Phaedo” ,

” våra mysterier hade en mycket verklig mening : han som har renats och initierats skall bo tillsammans med gudar “( 69 : d , FJ Church träns) .

Plutarchos skriver till sin hustru, angående deras dotters död ,

” på grund av de heliga och trofasta löftena i mysterierna … *vi tar det* för en obestridlig sanning att vår själ är omutlig och odödlig . Låt oss uppföra oss följaktligen ” ( Hamilton , 179 ) .

* min översättning.

Och , säger vidare ,

” När en människa dör han är lik dem som är invigda i mysterierna . Hela vårt liv är en resa genom slingriga vägar utan uttag . Vid tidpunkten för avslut, kommer skräck , rysningar av rädsla , förvåning . Sedan ett ljus som rör sig mot dig, rena ängar som tar emot dig , sånger och danser och heliga uppenbarelser ” ( Hamilton , 179 ) .

Cicero skriver,

” Ingenting är högre än dessa mysterier … de har inte bara visat oss hur vi ska leva med glädje , utan de har även lärt oss hur man dö med ett bättre hopp “

Historikern Durant påstår ,

” I denna extas av uppenbarelser …  kände de samhörighet med Gud och Guds enhet med själen, de lyftes upp ur villfarelsen om individualitet och kände friden som kom genom en sammansmältning med gudomen ” ( Durant , 189 )

Waverly Fitzgerald sammanfattar upplevelsen med ,

” det sades  om dem som initierades vid Eleusis att de inte längre fruktade döden och det verkar som att denna myt bekräftar den cykliska livssynen som är central i hednisk andlighet : att döden är en del av cykeln av liv och är alltid följt av återfödelse . “

 Hur man tror att det stora mysteriet gick till utifrån de fynd som har gjorts.

Man är ganska överens om att det fanns mindre mysterier som pågick varje år i Agrae, öster om Akropolis i Aten, under februari,  (Anthesterion) och att de stora mysterierna skedde under september, början på oktober månad (Boedromion) var femte år. Man var tvungen att vara initierad i de mindre för att kunna vara med på det stora mysteriet. Alla var välkomna att vara med så länge man pratade grekiska och inte hade begått mord.

Enligt källor fanns det fem nivåer. De första två var rituella reningsceremonier, den tredje innehöll ceremonier som skulle förbereda de som skulle initieras, den fjärde nivån var de mindre mindre mysterierna dedikerade till Persefone och de som klarade dessa kallades mystes, de initierade. Den femte nivån var de större mysterierna av Demeter och de som klarade den här nivån kallades för de som ser, en som ser saker så som de verkligen är ( epoptes ).

Det stora Eleusinian Mysteries pågick under 9 dagar. Dagar som skulle symbolisera Demeters letande efter sin dotter.

På första dagen samlades de som ville delta för att visa att de hade rätt kvalifikationer   ( talade grekiska och inte mördat ). På den andra dagen marcherade de till Saronic Gulf nära Eleusis. Vattnet ansågs ha helande verkan och i de här ceremonier användes det för rening. På tredje dagen började en fasta och fokus på de som låg bortom det materiella till minne av Demeters sökande av sin dotter. På den fjärde dagen offrade man till Demeter och Persefone. För greker hörde offrande ihop med fest för alla som deltog och det på ett sätt som skulle glädja gudarna.

113ec5b3e72På den femte dagen var det dags för deltagarna att vandra två och två bärande på facklor fram till Demeters tempel i Eleusis. De leddes av två fackelbärare som symboliserade solen. Denna procedur symboliserade Demeter sökande med hjälp av facklor på natten. Fastan ska ha avslutats för de som skulle bli initierade med samma dryck kykeon som Demeter önskade att få istället för vin då hon först ankom till Celeus.

( vissa källor hävdar att även symboler av Dionysys var med under vandringen. Dionysys var som Demeter en representant för agrikulturen, hon för tillväxt och bröd, han för vinet. Detta skulle innebära att de var personifierade som substans och ande, de två principerna i Naturen och på jorden. Bröd och vin känner vi ju också igen ifrån den kristna tron )

På kvällen den sjätte dagen var det dags för den högsta initieringen, “den som ser”. Eftersom det inte finns något egentligt “bevis” för vad som sedan hände har flera forskare försökt sig på en tolkning av vad som kan ha hänt.Eleusis_templephoto

Ceremonierna är kända som legomena (saker sägs), tiromena (saker görs) och daiknumina (saker visas). De kallades för det “som inte kan upprepas” och straffet för att avslöja något om dem var döden.

Initieringen skedde på natten i den stora (30mx27m) Telesterionhallen. I den stora hallen fanns även ett mindre smalt rum, Anaktoron, där de heliga symbolerna fanns. Vad dessa symboler bestod av vet ingen men att de ingick i ceremonin har man förstått av skrifter.

” The following is the token (or password) of the Eleusinian mysteries; I have fasted, I have drunk the kykeon; I have received from the box; I having done, I put it into the basket, and out of the into the chest”

 

De personer som lyckades med initieringen hade blivit renade, initierade och fått en förändrat medvetandetillstånd där de kunde uppleva ett gudomligt medvetande.

Det var de som uppfattar saker och ting som de verkligen är. Forskare menar att epoptes betyder

” det stadiet av gudomlig klarsyn när allt som hör till den här jorden försvinner, och den jordisk synen är förlamad, och själen är enad fri och ren med sin Ande eller Gud” (Isis Unveiled 2:90 ).”

Detta är handlingen av den  intuitiva delen av vårt medvetande.

Proclus skrev,

“initiering och epopteia är symboler för en outsäglig tystnad, och i union med mystiska naturer, genom begripliga  visioner” (teologi av Platon, bk. Iv).”

“Målet av mysterierna var att aktivera ett högre sinne. En som lyckades flytta sitt medvetande upplevde och uppfattade verkligen en uppenbarelse, och kan kalla sig “en som ser.”

Invigning i de gamla mysterierna , för de som tog det högtidligt och allvarligt , var en förberedelse för själen, för medvetandetillstånd efter döden . Vissa, däribland de grekiska mysterierna , presenterade initiering i betydelsen av ens medvetande eller själ tillfälligt går in i andra stadier för att vara , till exempel uppleva döden och underjorden medan de fortfarande lever .
De finns de som anser att mysterierna menar att själen vill återfå sin frihet och att detta är möjligt på jorden genom metoder såsom fasta och rening, i initiering och under djup sömn. Dessutom, om sådana metoder inte påbörjats av oss på jorden, kommer själen fatta sina önskemål om materiella ting i stadiet efter döden och på olika sätt torteras av de behov för smaker och ägodelar den inte längre har.

Den tionde dagen begav sig alla deltagare hem igen.

En historia som fascinerar mig, som symbolterapeut frossar jag i all den symbolik som finns. Som intresserad av gudinnor och dessa myter är jag lyrisk.

Jag har hämtad fakta och bilder från;

archaeolink.org 
latsis-foundation.org
philipharland.org
theosophy-nw.org

 

 

 

 

 

 

Fars dag – en relation med en död person

Categories: Liv
Comments: No Comments
Published on: November 10, 2013

 

Idag är det fars dag. Jag läser alla farsdags hälsningar på facebook och ser alla annonser i media. Jag ser även inslagen om de vars pappor inte längre finns. En hälsning till de döda. Och jag tänker på min far. Även han en far som inte längre finns.

Och skulle jag hälsat till honom om han levde idag. Kanske inte. Om vi inte hade klarat ut vår relation förstårs. Och det är det där med relation som jag funderar på.

Jag skulle naturligtvis kunna säga att vi inte hade en relation, men det hade vi förstårs. även om vi inte såg varandra så ofta. Vi har fortfarande en relation även om han inte finns kvar här på jorden.

Jag minns när jag fick telefonsamtalet från min bror mitt i natten. Ett samtal som berättade att pappa var död. Jag har svårt för att använda ordet pappa men just i det här sammanhanget känns det rätt. För just då och där var det min pappa som gått bort. En pappa som jag grät över, som jag sörjde djupt. På ett dubbelt plan.

Sörjde för att han inte längre fanns, sörjde över en pappa-dotter relation som inte existerade, sörjde över något som jag aldrig längre kunde få.

Det gjorde ont och under lång tid skrek mitt inre. Därefter blev jag arg.

I början var ilskan ren och rå. Förbannad över att jag hade erfarenheter av honom som jag inte ville ha och förbannad över att jag inte hade erfarenheter med honom som jag ville ha.

Sedan kom ilskan över att jag nu inte hade någon att projicera över saker på. Jag var tvungen att ta hand om de känslor jag hade själv. När ilskan väl lagt sig kom lättnaden.

En lättnad och en insikt över att jag nu på allvar kunde ta itu med det som fattades mig och plocka bort det som varit för mycket och överväldigande när han levde. Det var mitt ansvar. Bara mitt.

Jag insåg också så småningom om att relationen med min far inte heller var borta. Jag bär den fortfarande, vilket jag upplever att vi alla gör även om våra nära har gått bort.

Jag insåg också att en del av mig är formad utifrån frånvaron av en far och närvaron av saknaden.

Kan man vara arg, ledsen och förbittrad på en död person? I allra högsta grad. Och bara den tanken innebär en viss förståelse över att det är ingen annan än vi själva som kan ta itu med det som vi upplever känslomässigt. Jag kan välja att förhålla mig till detta.

Jag går då och då tillbaka till kvällen innan jag fick samtalet från min bror. Till stunden då jag stod och diskade och jag plötsligt fick en bild av pappa framför mig. Ett kort ögonblick då jag kände närvaron av innerlighet. Jag skakade på huvudet och skänkte en tanke till honom eftersom jag visste att han var inlagd på sjukhus men jag visste också att han skulle bli utskriven dagen efter.Malou14

Just ögonblicket av innerlighet kommer tillbaka då och då. Inre samtal med honom har nu gjort att den smärtan jag känt under min uppväxt har tonats bort. Jag inser att vi alla kommer till korta med något i vårt liv. Som barn till våra föräldrar har vi inte alla svar på varför det blir som det blir. Jag kan inte heller svara mina barn på varför vissa händelser har påverkat mitt beteende som i sin tur påverkat dem.

Vi är människor och vi växer ständigt. Våra erfarenheter skapar våra förutsättningar och våra känslor. Utan förståelsen för att det är vi själva som väljer våra tankar och känslor om oss själva och vår omgivning förtsätter vi att reagera utifrån våra inre sårade barn.

Jag har din närvaro med mig, i mina tankar, i mina upplevelser, i mina erfarenheter och i inre samtal.

Jag hoppas att du har en bra Fars dag!

Din dotter

Din egen livsberättelse

Categories: Liv
Comments: No Comments
Published on: October 7, 2013

Dansa

 

Mina självbiografiska, skämtsamma memoarer blev just refuserade av mitt förlag. En del av motiveringen var;

Jag tycker inte att huvudpersonens historia hänger ihop.

- Eliezer Sobel

 

Jag log för mig själv när jag läste det här citatet och började tänka tillbaka min historia. Med allra största sannolikhet är det för många en osannolik historia.

Och jag förmodar att det är så för väldigt många. Vår historia är sannolika för oss själva för det är vi som levt det. Det är vi själva som vet vilka val och kan förstå de val som är gjorda. Vi vet också omständigheterna som avgjorde förutsättningar för vår historia.

Så bry dig inte om de som tycker att du är tokig, konstig, vanlig, normal eller vad de nu kan sätta för epitet på dig för som texten på bilden säger;

De kan inte höra de toner som gör att du följer din rytm.

 

 

Stenar som liv

Categories: Liv
Comments: No Comments
Published on: August 19, 2013
stenness-fairies-3nofr                                 Bild: D. Bruce Bennett

Jag har alltid varit fascinerad av berg och stenar. På något sätt finner jag en trygghet i berget och samtidigt tycker jag att det finns en ömhet som strålar ut från dessa mäktiga naturfenomen.

Jag har också så länge jag minns varit intresserad av och sjunkit djupt in i gamla fornlämningar. En inre värld öppnar sig för mig när jag är i närheten av gamla byggnader, rösen, borgar och klippblock. När jag då hittar båda dessa samt intresset av gudinnor, månen och symbolik i två böcker blir jag lyrisk.

För ett tag sedan läste jag “Kvinnoporten – Om urgamla kvinnospår i seder, bruk och tänkesätt” av Gunilla Carlson, och i den hittade jag många tankeväckande funderingar angående fornlämningar. Hon menar att man kan se på ritningar över europeiska stenkammargravar att de är formade som kvinnokroppar. Hon skriver också

” För oss idag representerar en grav det definitiva slutet, men då verkar själva P1060079graven ha haft en helt annan betydelse. Då verkar den snarare ha varit en port in till nästa liv, en övergångsplats, mellan de olika liv en människa kan leva…..I så fall var också den gravida kvinnans kropp en övergångsplats. Kanske var den födande kvinnan en gudomlig genomförare av mysterieriter kring liv och död.”

Oj, känner jag, så spännande att gräva vidare med. Nu läser jag Birgitta Onsell ” Jordens moder i Norden” och jag blir lika fascinerad av den.

Dessa två kvinnor har grävt djupt ner i de historiska dokumenten och myter kring jordens födelse och fokus för dem båda är kvinnogestalter – gudinnan i samband med detta.

Här kan du läsa om teorier om att det kanske är så att de mäktiga stenar som vi hittar här och där i landskapet och som kallas domarringar har ett samband med något annat som dyrkades långt innan något annat – månen. Keltiska tempel restes också dessa i cirkelform. Var månens kosmiska visdom det som låg som en grund för den första lagen ( ting förknippar man med domarringar) frågar hon sig i boken.

Hon tänker sig också att Stonehenge ( det monument från 1800-1500 f Kr i England ), som främst har förknippats med solen kan vara ett monument över både sol och måne. Stonehenge består av en yttre cirkel av bestående av resta stenar, innanför den finns en mindre som omger en U-formad anläggning. U-formen som är sinnebilden för den kvinnliga principen – den stora modern, vattnet och regnet. Och Urnan, bilden för kärlet, behållaren som korresponderar med den feminina världen. Innerst ligger det som man kallar för altarsten.

På tal om altare så uppförde kvinnor på Island och Norge “högar eller byggde hus som de kallade horg”. Horg är “Ett av stenar uppfört altare”.

Hos många folk har stenarna uppfattas som benen i Moder Jords kropp och altaren av sten stått som symbol för gudomens oförstörbarhet och beständighet.

Obehandlade stenar är enligt uppslagsboken “prima materia”, urämnet – det kvinnliga.

Snorre säger ” En annan sal gjorde de, det var en horg som gudinnorna ägde och den var mycket fager.”

I primitiv kultur kan stenar föda människor och har livgivande kraft, eller också kan människor förvandlas till heliga stenar. Dessa anses symbolisera månen och förknippas med fruktbarhet och köld, eller med vinterns frusna jord som föder våren. Sfäriska stenar betecknar månen.

De nordiska stenaltarna, horg, är förknippade med kvinnornas kult. Stenarna ansågs livgivande och förknippades med fruktsamhet och kraft. Även Mose slog på klippan och därur strömmade vatten.

För mig väcker böckerna och tankarna kraft och inspiration. Kanske är det inte så konstigt att jag alltid har älskat att vara bland klipporna. Jag skrev ett blogginlägg – En dag på klipporna-  om min känsla inför detta förra året.

Liv, död, månen, gudinnan, stenen, altaret – spännande kopplingar och mer finns det. Bland annat “skeppsformen” men mer om det vid ett annat tillfälle.

En gång i tiden var stenar profetiska – “stenar som talar”. Ur stenen kom oraklets eller gudomens röst.

Stenar talar nog alltjämt, men vad blev det av lyssnarkonsten? Och varför slutade vi att vörda våra nordiska gråberg, de som anses vara bland jordklotets äldsta?

Inlevelse

Categories: Liv
Comments: No Comments
Published on: August 18, 2013

känna träd

 

Knowing trees, I understand the meaning of patience.
Knowing grass, I can appreciate persistence.
– Hal Borland

Artist~Catrin Welz-Stein

 Att iaktta omgivningen tycker jag alltid har gett många lärdomar. Symbolterapeut som jag är så använder jag mig ju av detta också. I andra kulturer har naturen alltid varit viktigt och de hänvisar ofta till naturens själ och hur viktigt det är att vi har respekt och förståelse för dess cykler.

Även här i Sverige hade man förr en helt annan förståelse och naturlig koppling till naturen. Ganska förståligt när man tänker på att naturen var en av huvudnäringarna och det var viktigt att kunna “läsa” av för att veta när det var bäst att så och skörda.

Ett träd kan både ge dig kunskap och även lära dig mycket om dig själv. För visst måste det krävas ett oändligt tålamod och en stor styrka att kunna vara på samma plats och ibland växa sig stor i miljöer där man tror att inget ska kunna växa. Och det är ju inte heller alla trädarter som klarar av det. Precis som för oss, vissa personer klarar av att vara i miljöer där andra inte orkar det. Vissa personer förstår man inte hur de har klarat sig överhuvudtaget när man tänker på under vilka omständigheter de vuxit upp i.

En del träd låter sina rötter sprida ut sig ganska ytligt för att få det fästet de behöver och andra låter rötterna gräva sig djupt ner i myllan. Som vi…en del behöver inte lika mycket “grundtrygghet”, behöver inte ha den där fasta platsen, tycker om ett stort nätverk och andra behöver vara fastrotad och känna den stabilitet som det innebär.

En del formas av väder och vind och det är syns på deras knotiga och vindpinade stammar och på andra kan du inte märka av det alls. Precis som hos oss. På vissa personer kan man omedelbart se att livet har gått hårt fram eller så visar de detta själva för att behovet finns. Andra kan man aldrig ana vad de har gått igenom.

Och så fortsätter det i naturens värld. Många som jag har mött får en enorm hjälp av att synliggöra sig själv genom att spegla sig i naturens värld, andra förstår den inte alls.

Jag tycker det här är otroligt spännande att arbeta med och det ger mig alltid väldigt mycket matnyttig information om mig själv.

Varför inte pröva själv?

Du kan exempelvis rita ett träd och sedan fundera och skriva om detta.

Vad är det för ett träd? Var någonstans växer den? Hur ser trädet ut? Kan du beskriva det?

Vad behöver trädet? med mera.

 

 

Både bild och citat hittade jag på facebooksidan remember once upon a time.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
page 1 of 4»
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Wednesday, December 13, 2017