Categories: Det vilda i mig

Vårdagjämning – balans mellan ljus och mörker

Published on: March 20, 2012
Comments: No Comments

Vårdagjämning. En tid då det fortfarande är lite smågrått ute. Marken kan ännu vara täckt av snö här och där och det är inte lätt att hitta de tecken på vår som dagen vill göra gällande.

Vårdagjämning. Dag och Natt är lika långa. Balans mellan ljus och mörker och steg för steg kommer nu ljuset att ta överhanden över mörkret.

I äldre dagar, under det gamla jordbrukssamhället, då var det under denna tiden som det åter började bli gott om ägg. Och ägget kan då ses som en symbol för det återvändande ljuset.

Ostara är ett namn som vårdagjämningen kan förknippas med och det är ett germanskt namn. Man tror att det kommer från en gudinna vid namn Easter ( lite osäkert eftersom det egentligen inte finns så många källor som kan bekräfta detta) och Easter är i sin tur något som för oss kan översättas med Påsken.

För mig som symbolterapeut är detta något ljuvligt att omge mig med. Gamla seder, ceremonier och ritualer som vi fortfarande lever med. Som andas energier som har andats under så många sekler.

Ägget, symbol för fruktbarhet, för återfödelse och för uppståndelse. Det som fortfarande vilar i sitt hölje. Vi behöver vår förmåga till djupare seende nu. Att se det som komma ska. Vi vet att det ska komma ännu ljusare tider, vi vet att det åter ska grönska i naturen och vi vet att det kommer nytt.

Att använda sin kraft att föreställa sig det som kommer är det en bra tid för nu. Nu när vi har ägget i vår hand, ytterligare tid finns innan det föds och nytt liv kommer fram i ljuset.

Som Gudinna vandrar du nu i skogarna i form av jungfru. JungfruGudinnan är symbolen för den fria och obundna kvinnan. Fri i tanken att gå utanför och skapa liv, obunden som att göra sina egna val oberoende av andras tyckande och tänkande.

Vandra ut och se undren i naturen. Låt naturen och den tid som är hjälpa dig att hitta din inre balans, skapa fram det som finns inom dig själv. Dansa i gryningsljuset och känn livet i dina ben. Låt dina ögon få möta den knoppande växtligheten och skicka ut din tacksamhet för möjligheten att åter få ta emot nytt liv.

—————————————————————————————————————-

Bild: hittad på google. Hittar tyvärr inte ursprung.

 

Dags för Baubo igen

Published on: September 13, 2011
Categories: Det vilda i mig
Comments: No Comments

Idag vaknar jag mitt på dagen efter en natts arbete. Huvudet en aning tungt och lite segt.

Jag har skrivit om Baubo förut. Den härligt underbart generösa kvinnligt kvinnliga Gudinnan. En Gudinna som jag plockar fram när jag är puffig och däst.

För visst har man sådana dagar även om man nu inte har jobbat natt?

Alla ni kvinnor som befinner er mitt i livet och som ska hantera både hormoner, ideal, arbete, familj och vänner. Plufsig och småretlig och allmänt irriterad när det kommer till att leta kläder och få fram ett ansikte som kan vara lite presentabelt.

När dessa dagar infinner sig då tar jag till mig Gudinnan Baubo. Hon är otroligt befriande i sin (vad vi kan tycka) råa form.

Hon som ser med sina bröstvårtor och pratar med sin vulva. Hon som har en rå härlig humor och ett bullrande skratt. Hon som tillåter dig att hitta din inre skatt, din kvinnlighet och sexualitet utan att du behöver klämma in dig i ett par 36:or..;)

Hennes mage rör sig i takt med andetagen, den rullar runt och svävar ut i samklang med skrattet. Den böljar och är helt fri och ohämmad.

Vi behöver komma i kontakt med den här Gudinneenergin då och då, vi behöver skratta åt oss själva och med oss själva.

Bilden kommer från wesleyan

På tal om självbild ;)

Published on: September 5, 2011
Categories: Allmänt, Det vilda i mig
Comments: No Comments

Man blir bara rynkig av att banta. Det är bättre att hålla skinnet spänt.

~Gunilla Dahlgren~

 

 

För några år sedan läste jag följande i tidningen Topp Hälsa och sparade eftersom jag tyckte att de var så bra.

 

Istället för dubbelhaka.

Smekbacke, Så mjuk, så mjuk är huden här. Ett ställe att varligt och eftertänksamt smeka för att locka fram kloka tankar och bra beslut.

Istället för rynkor

Livslinjer, Ansiktet är livets gästbok. Här har lycka, sorger, skratt, smärta, stolthet och oro lämnat anteckningar efter sina besök. Bär linjerna livet skrivit till dig med stolthet.

Istället för påsar under ögonen

Tårkuddar, För att de dämpar tårars fall och låter sorgen landa mjukt.

Istället för Gäddhäng

Änglavingar, Lite svirr under överarmarna visar att du varit med förr. Ett bevis för att du besitter lite av den överjordiska klokhet och gudomliga mognad som 20-åringen bara kan drömma om.

Istället för ridbyxelår

Gudinnebolster, Såå mjuka att smeka och vila mot. Kraftiga? Nej, kraftfulla! Troget bär de dig fram genom livet.

Istället för bilring

Njutnings-souvenir, Ett kvitto på att du flitigt turistat i njutningens land, tagit del av fantastiska njutningar och har vett att uppskatta livets goda.

Istället för celluiter

Afrodite skålar, Som små fördjupningar att utforska för en älskares smekande händer.

Istället för hängbröst

Godispåsar, De kanske inte längre är de toppiga gräddbullar de en gång var, men oj vad mycket njutning och kärlek de har givit både partner och barn.

Istället för ryggfläsk

Kärlekshandtag, Vi importerar och direktöversätter det engelska uttrycket “love handles” rakt av. Greppvänliga kvinnor uppskattas ofta av de riktigt goda älskarna.

Istället för tunt hår

Silkesfluff, Skandinaviskt skirt, mjukt och lent. Ett hår som har lätt till lek med vinden.

Image: AKARAKINGDOMS / FreeDigitalPhotos.net

Det vilda i mig

Published on: July 30, 2011
Categories: Det vilda i mig
Comments: 2 Comments

Jag lägger nu över texter från min gamla blogg till denna och börjar med Det vilda. En känsla som jag kommer tillbaka till om och om igen.

 

Nu är det dags. Nu samlar jag ihop mina tankar, alla dessa funderingar som flugit omkring. Dags att få dom att formera sig till ord, till meningar som har en betydelse för mig.

Målet är att plocka fram det vilda i kvinnan. Det som vi har djupt inom oss, en relation som alltid har funnits men som vi sällan lyssnar till.

Blunda när du lyssnar till musik som gör att du reagerar på något sätt, kan du känna att något rör sig inom dig? Något väcks till liv? Känn hur din kropp rör sig när du släpper den fri, instinktivt rör den sig till rytmerna. Kan du känna det vilda i dig när du tittar på den som du älskar? När du ger dig tillåtelse att falla in i dina barns lek eller när du vakar vid deras sjuksäng?

I dessa situationer har du en kontakt med det som är du, långt därinne finns en vildkvinna som har en styrka som är svår att slå, här finns kvinnan, Gudinnan, med instinkter, tålamod, kärlek, kreativitet. Här finns hängivenhet, intuition och observationsförmåga.

Släpp dig loss, ge dig hän och vältra dig själv i din egen styrka.

Bild

Min inre Gudinnas energi

Published on: July 18, 2011
Categories: Det vilda i mig
Comments: 2 Comments
Gudinne energiAtt arbeta med Gudinnans energi, Gudinnans arketyp, är för mig att föra samman den yttre verklighet som jag lever i med min inre verklighet.
Jag lever och är uppvuxen i en patriarkalisk tidsanda. Samma är det för mina förfäder och deras förfäder i sin tur. Jag lever i en världsdel där vi separerar oss från naturen och där människan ser sig som härskare över djur och natur. Enligt den patriarkaliska myten är vi utkastade från Edens lustgård och kan inte återvända ( min tolkning) i stället för att se att vi lever i den och ska vårda denna lustgård.
Att ta till sig Gudinnan som symbol innebär för mig att jag fortfarande är i det samhället som jag behöver vara i, jag använder mig fortfarande av regelverk och jag finner mig i att leva med lagar som är nedtecknade på dokument, jag anpassar mig efter det materialistiska samhälle som jag befinner mig i men sakta men säkert förändrar sig min inre energi så att jag kan närma mig mitt ursprung, det som jag ser som min andliga energi.

 

Genom Gudinnans arketyp kan jag hitta förståelsen för mig själv, jag hittar mina bärhandtag som ger mig den trygghet som jag behöver. Med Artemis i mitt sinne går jag ut i naturen och upplever närvaron av mig själv i träden, gräset, ja, i allt det som finns runt omkring mig. Hestia hjälper till så att jag hittar mitt fokus, min härd, och ändå kan vara ofokuserad. Svårt att förklara. Det är som att se utan att stirra. Jag hör den skapande energin i vinden och jag låter mig bli helad av bergets viskande röst.

Jag tar till mig och är en del av de feminina, urgamla, traditionerna. De traditioner som helgar Moder Jord och hennes feminina former. När vi inte helgar de feminina energierna, när det inte finns respekt för vår synergi, vår tillhörighet, då blir det enkelt att skövla vår natur. Jag upplever ett behov av ett större avstånd till de patriarkaliska principerna. Ett behov till ett närmande av de helande, närande feminina principerna, jorden, grottorna.

Vi behöver lära oss att känna, se och uppleva de energier som enbart Är. De energier som är liksom tunna vävar. De energier som bara finns och som är upp till oss att återupptäcka.

Bild: nuchylee / FreeDigitalPhotos.net

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
page 1 of 1
Kurs i augusti
Finn din kraft - ceremoni och symbolarbete på kursgård i Österlen. Hitta Artemis inom dig som har kraft att fokusera på dit du vill nå. Finn kraften i själens språk. Gå in och läs på min hemsida om kursen!! Vore jättekul om vi blir många som kan ta del av ceremonins energi.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor
ESP test för skojs skull

Welcome , today is Saturday, May 19, 2012