Min hjältinna, det är jag. Den del av mig som talar om för mig att mina val är betydelsefulla. Den del som talar om för mig att jag är viktig, att min känsla och mina tankar har en viktig plats i mitt liv. Om jag lever efter det här, om jag lyssnar på min hjältinna, händer avgörande saker i mitt liv.
Jag orkar hålla huvudet högt, mina ben orkar bära mig med kraft, mina höfter rör sig i takt med det liv som pulserar i mig.
Om jag lyssnar till denna röst, så är det den som gör att jag kan ta det val som gör att mitt liv kan ändra karaktär, mitt liv kan ändra riktning.
Det är mina beslut som gör att jag växer, inte situationen i sig.
Det är det som händer inom mig och min reaktion på detta som kan få mig att utvecklas. Hur hanterar jag det som händer, det som känns?
Om jag är i en period där jag har för mycket av Gudinnan Hera i mig så låter jag mina barn, min man eller min omgivning gå före min känsla vad som är rätt och riktigt för mig. Jag kanske inte orkar stå emot den känsla som det väcker inom mig att säga Nej, trots att det är det som är det bästa i situationen.
Min hjältinnans röst viskar tyst och det krävs att jag tar ett steg tillbaka, tar kraft av denna röst och talar om för mig själv att jag behöver mer balans. Kanske behöver jag mer av Gudinnan Artemis så att jag kan få lite säkerhet i min egen vilja.
Artemis, som jakten och månens Gudinna, som när hon siktar träffar rätt. Som går sin egen väg och har styrka i sina steg. En Gudinna som ger sig in i vildmarken och så som månen blir ett med naturen. Som beger sig med säkerhet in i sin egen vildmark då hon vet att månens ljus inom henne lyser upp stigen.
Den vildmark som vi alla har inom oss och ska jag beträda den är det bra att ha sällskap av denna del av mig, Artemis.
Men nu har jag Demeter på plats, den Gudinna som står för moderskapet, jag är i nuet med min dotter.