•  
  • Archives for samtal (6)

Vad väntar du på?

Categories: Balans
Comments: No Comments
Published on: May 18, 2013

Du säger: Ingen bryr sig.
Jag säger: Alla bryr sig om något.

Du säger: Du såg mig inte.
Jag säger: Jag ser dig nu.

Du säger: Jag önskar jag vore någon annan.
Jag säger: Det här är de förutsättningar du har.

Du säger: Jag får väl fortsätta kämpa på.
Jag säger: Är lösningen verkligen mer av samma?

Du säger: Men jag är så annorlunda än alla andra.
Jag säger: Annorlunda är bra.

Du säger: Jag ser bara hinder.
Jag säger: Vem vill spela tennis utan nät?

Du säger: Jag vet i alla fall vart jag kommer ifrån.
Jag säger: Jag vill hellre veta vart du är på väg.

Du säger: Jag behöver pengar.
Jag säger: Du behöver ett mål.

Du säger: Men utan pengar går det ändå inte.
Jag säger: Jo, men du måste satsa av hjärtat.

Du säger: Jag kan ingenting.
Jag säger: Du lär dig under tiden.

Du säger: Var börjar man då?
Jag säger: Där du står, med det du har.

Du säger: Snart är det för sent.
Jag säger: Så vad väntar du på?

- Olof Röhlander

Dallas..

Categories: Allmänt
Comments: No Comments
Published on: August 15, 2012

På väg hem från city promenerade jag med lilla terroristen Ozzy längs kanalen. Underbart och solen gassade. Gick i mina egna tankar tills två röster pockade på uppmärksamhet.

Bakom mig gick personer som började prata om att Dallas skulle visas på Tv igen. Ja, jösses sa den ena,,han den där JR måste väl vara 80 vid det här laget. Minst sa den andre. Därefter blev det en livlig diskussion om vilka som nu skulle vara med. Bobby skulle ialla fall finnas med konstaterade den ena.

Ja, tänk jag tyckte alltid så synd om honom menade den andra. De fortsatte med att prata om den där lilla ljusa,,vad hette hon nu igen? Å Priscilla, Elvis gamla fru,,skulle hon vara med tro? Sedan kunde de inte enas om vem det var som Bobby var gift med.

De enades om att de skulle skriva in Bobby och Dallas som sökord för att leta reda på det.

De var ganska hetsiga i slutet för den ena ville prompt att Bobbys fru skulle ha namnet Pam och den andra Liza eller något sådant..

Ozzy stannade plötsligt med ett ryck vid en stolpe så plötsligt så står jag där öga mot öga med personerna som pratat.

Två stabila polismän tittade bägge stint på mig medan de fortsatte förbi mig.

Ja..om någon hade frågat mig och bett mig gissa på vad de där polismännen pratade om så intensivt,,,inte hade jag gissat på att de diskuterade Dallas i alla fall.

Det här var dagens fynd för mig…vad har du fyndat idag?

Jag är villig att låta mig överraskas av livet och människorna.

Kram

Malou

………………………………..

Bild: hämtad från svt.se foto. scanpix

Runda-bords-samtal väntar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu har det varit dags att samla ihop alla mina delar och ha en liten pratstund med dem.

Du vet och kanske känner igen alla de där stunderna när man hoppar mellan en tanke till en annan om samma sak?

En röst säger,,,jo, men det är okey, kör på! En annan smyger in o säger,,,nja, kanske skulle vänta lite, det kanske händer något som ändrar…och så vidare i all oändlighet tills det inte händer något annat än att det inte händer något!

I sådana lägen, om man inte blir oroad över att man håller på att utveckla någon sjukdom förstås =o, kan en medveten diskussion med alla de röster man kan höra vara ett alternativ.

Ha ett samtal med Käcka Berta, försiktiga Vera, kritiska Sara , ja, alla de röster som du brukar stöta på i ditt inre.

För min egen del är det verkligen dags att samla ihop gänget och se till att de kommer överens.

Runda-bords-samtal väntar!!

—————————————————————————————————-

alvaro tapia hidalgo

Klipporna

Categories: Mina inre symboler
Comments: 5 Comments
Published on: March 24, 2012

Jag tittade på underbara bilder som Marie-Louise har lagt ut på sin blogg idag. En hel bunt vackra fotografier på stenar som ni kan hitta på My mindfulness life.

Bilderna fick mig att tänka på en anteckning som jag la in för sisådär två år sedan på Facebook och som fick mig intensivt att längta efter naturen igen. Jag har slarvat med mina kraftplatser och jag behöver ta till mig dess energi igen.

Här hittar ni texten som jag helt enkelt har kopierat från min Fb sida.

Häromdagen var jag ute på öarna utanför Göteborg och fick möjlighet att omfamna klipporna.
Att få lägga sig ner mot dessa underbara stenar och bli omsluten av den värmen är en otrolig känsla. Om du lyssnar på den energin som dessa klippor utstrålar får du hjälp med att stilla dig, du hittar din trygghet och får hjälp med att hitta din styrka att stå fast och värna om dig själv.

Om du bara ger dig tid till att lyssna och uppmärksamma vad naturen visar dig så har du tillgång till en källa av vad din kropp och själ behöver.

Klipporna visar dig trygghet, att stå kvar. Den visar en bärighet och sjunker du in i dess energi hittar du din trygga livmoder. Gå in i den och hitta styrkan med att bli äldre och visare. Låt erfarenheten bli till glimmer, till de vackra ådringarna som uppstår. En liten händelse kan stilla sig, lägga sig till ro och med tiden omvandlas till den vackraste ametist. Gå in i berget, i klipporna, i stenen och upptäck dess vackra symbolik. Det är viktigt att då och då sjunka in i sig själv och upptäcka den egna inre skönheten.

Solen skiner och är varm o skön. Ger dig energi och lust när strålarna smeker din hud. Du behöver denna energi för att vakna, för att kunna leva. Såsom solen ger dig uppmärksamhet och smeker dig behöver du uppmärksammas och smekas av din omgivning. Du behöver här trots allt vara uppmärksam, solens strålar är starka, dess energi är brännande. Att vara i den här energin för länge kan bränna ut dig, göra dig urlakad. Solen lär dig vad lagom betyder. Solen kan lära dig vad dina gränser går, att lyssna på din kropps signaler som säger att nu är det nog, säga stopp innan du blir stressad. Det är viktigt att tillåta sig att ta emot och det är lika viktigt att låta bli att vara i det som skiner och som ger så mycket värme med sin uppmärksamhet.

Att hoppa i vattnet när du är varm eller bara för att du har behov av känna vattnet. Så underbart att känna dess svalka, att leka, plaska eller bara sträcka ut i en härlig simtur. Att tillåta dig att uppleva dina känslor, att leka med dom eller använda dig av dom för att komma åt varje liten del av din kropp är härligt uppfriskande. Vattnet visar dig nyttan med att då och då vara i och att behärska konsten att ta hand om dina känslor. Du måste ha rätt verktyg för att kunna hantera känslans element, har du inte lärt dig att simma är det bäst att vara i grunt vatten och plaska runt. Och tro det eller ej men vattnet har en uttorkande effekt. Att vara i för länge innebär att huden torkar ut och likadant är det med känslan. Att vara i känslan för länge innebär en uttorkning av din själv, du behöver förmågan till avstånd, till distans för att må bra. Vattnet förlorar sin kraft, sin magi och sin förmåga till att läka om vi är i för länge.

Varma ljumma vindar som smeker din kropp, som gör att ansiktet får svalka och håret att flyga har en helande effekt på ditt sinne. Vinden, luften, visar på det syre som du så väl behöver. Vi behöver söka lä likväl som vi behöver ha dess svalkande effekt. Vinden är tankens element och våra tankar kan verkligen storma och skapa kaos. Att vara i stormens öga kan vara skönt en stund men så småningom blir det för händelselöst, vi söker oss ut i vindens kraft igen. Precis som med så mycket annat är ordet lagom det som passar bäst. Vi kan då och då behöva stå högst upp och känna hur vinden tar tag i oss, känna dess kraft men att stå där för länge bli till en vindpina, det tär. Att vara i stiltje är skönt en stund men så småningom behöver vi tillskott för att känna att vi mår bra. Att få känna luft under vingarna, känna att vi är fria att välja riktning, att gå dit vindarna bär kan vara härligt men vi behöver ha kontroll så att vi kan landa där vi vill. Att bara vara i tankens värld utan att landa i handling är att leva utan möjlighet till näring.

Ja, som sagt en dag på klipporna, ute i naturen ger dig många sanningar om du bara lyssnar.

Döden..

Categories: Glimtar om mig
Comments: 2 Comments
Published on: March 23, 2012

Är du rädd för att dö?

Jag kan ärligt säga att jag inte är det. Jag kan lika ärligt säga att jag har ett starkt motstånd till tanken att jag skulle dö just nu. Jag vill nämligen leva.

I många fall när man pratar om rädslan för döden tycker jag mig upptäcka att det snarare är rädslan för att inte få vara kvar i livet som är det väsentliga. Döden i sig brukar inte vara det som egentligen skrämmer. Antingen så tror de att de bara somnar in och sedan händer inget mer eller så tror de att själen fortsätter att leva och att det bara är kroppen som slutar fungera. Att sluta leva verkar snarare vara det som skrämmer många alltså.

Och denna rädsla för att inte leva längre verkar för några vara så förlamande att man inte vågar leva för risken att man ska sluta göra det?!..

Min egen upplevelse är att vi alla skulle må bra av att vara i närheten av döden. Vi behöver anamma den och ta emot den. För är det inte så att det egentligen bara finns en enda sak som vi kan vara absolut säkra på? Har vi en gång fötts till den här världen då kommer vi också att dö. Detta faktum att jag kommer att dö en dag gör att jag gärna passar på att leva just nu. Jag tillåter inte detta faktum att förlama mig så att jag inte lever när jag nu har chansen att göra det. Så onödigt och så bortkastat det här livet skulle vara i så fall.

Kanske kommer min inställning ifrån att jag har ganska många ögonblick tillsammans med personer som har gått bort. Kanske kommer den ifrån att jag själv varit väldigt nära att gå över.

När jag var 17 år föddes mitt första barn. Ett akut kejsarsnitt var nödvändigt och det gick bra och en mycket härlig och vacker son föddes. Min man upptäckte strax efter snittet att det blödde väldigt mycket från operationssåret och det visade sig att mitt blod inte koagulerade som det skulle. 13 liter blod sammanlagt var det som de fick ge mig tills det slutligen slutade att rinna rakt igenom. Släktingar kallades till sjukhuset för de trodde inte att jag skulle klara natten. Mina släktingar var närvarande och själv var jag frånvarande.

Jag har väldigt vaga upplevelser av händelserna som pågick och ändå har jag upplevelser. Jag tror att dessa upplevelser la grunden för min trygghet. Det låter lite konstigt kanske men det är ialla fall så som jag känner.

Min mor försvann tidigt från världen, redan som 25-åring, då jag var 9 år och när jag var mellan 38 och 40 gick de flesta av mina nära släktingar bort. En av dessa har jag redan skrivit om här på min blogg.

2 av mina barn fick en sjukdomsdiagnos som innebar att vi levde med kunskapen om att prognosen för lång livslängd inte var så god. Det fanns inte så många som var över 18 år även om behandlingarna stadigt förbättrades.

Under 2 år följde jag en ALS sjuk kvinna, varje steg i hennes förändring tills hon tillslut somnade under natten.

Och trots att jag inte har mitt yrke inom vården har jag vakat och hållt handen på flertalet personer i deras sista stund.

Kanske har jag fått den förmånen att få dessa erfarenheter för att verkligen kunna leva? kanske är det detta som gör att Liv Lust Balans är så oerhört viktigt för mig.

Varför berättar jag detta? För att just idag blev det åter aktuellt med rädslan för döden. Ett samtal ledde in till mina egna erfarenheter och dessa erfarenheter blev till denna persons möjlighet att för ett ögonblick släppa sin rädsla för att leva. Döden är livsviktig.

Omfamna döden och jag upplever livet. Låt inte det som du upplever som rädsla för döden hindra dig från att vara närvarande här och nu.

———————————————————————————————————-

Bild: hittad på google bilder.

Klagan

Categories: Allmänt
Comments: 2 Comments
Published on: March 9, 2012

Mobiltelefon är en fantastisk sak. Du har den med dig överallt.

Tillgänglighet,,tja, inte så fantastisk men väldigt bra. Konstant tillgänglighet överallt inte så bra.

Det är inte första gången som jag sitter på spårvagn, buss eller något fik och hör personer som arbetar inom socialförvaltning, försäkringskassan, terapeut någonstans eller arbetsförmedlingen och hör denna högt och tydligt sitta och prata om någon klient.

Att de är medvetna om att det är människor runt omkring tror jag då de aldrig använder namn men det är väl i princip det enda som det inte gör.

Vad tråkigt det är och samtidigt skrämmande att vara den som sitter och lyssnar på en konversation om en annan persons problem och vad de tänker om den!!

Inte en tanke på att det kan finnas människor runt omkring som kan identifiera personen eftersom man hör historien.

Sist gång var nu på spårvagnen, då sa jag faktiskt till att jag inte var intresserad av att höra om sömmerskan som nu hade stora problem!!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
page 1 of 1
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Thursday, November 23, 2017