•  
  • Archives for döden (3)

Döden..

Categories: Glimtar om mig
Comments: 2 Comments
Published on: March 23, 2012

Är du rädd för att dö?

Jag kan ärligt säga att jag inte är det. Jag kan lika ärligt säga att jag har ett starkt motstånd till tanken att jag skulle dö just nu. Jag vill nämligen leva.

I många fall när man pratar om rädslan för döden tycker jag mig upptäcka att det snarare är rädslan för att inte få vara kvar i livet som är det väsentliga. Döden i sig brukar inte vara det som egentligen skrämmer. Antingen så tror de att de bara somnar in och sedan händer inget mer eller så tror de att själen fortsätter att leva och att det bara är kroppen som slutar fungera. Att sluta leva verkar snarare vara det som skrämmer många alltså.

Och denna rädsla för att inte leva längre verkar för några vara så förlamande att man inte vågar leva för risken att man ska sluta göra det?!..

Min egen upplevelse är att vi alla skulle må bra av att vara i närheten av döden. Vi behöver anamma den och ta emot den. För är det inte så att det egentligen bara finns en enda sak som vi kan vara absolut säkra på? Har vi en gång fötts till den här världen då kommer vi också att dö. Detta faktum att jag kommer att dö en dag gör att jag gärna passar på att leva just nu. Jag tillåter inte detta faktum att förlama mig så att jag inte lever när jag nu har chansen att göra det. Så onödigt och så bortkastat det här livet skulle vara i så fall.

Kanske kommer min inställning ifrån att jag har ganska många ögonblick tillsammans med personer som har gått bort. Kanske kommer den ifrån att jag själv varit väldigt nära att gå över.

När jag var 17 år föddes mitt första barn. Ett akut kejsarsnitt var nödvändigt och det gick bra och en mycket härlig och vacker son föddes. Min man upptäckte strax efter snittet att det blödde väldigt mycket från operationssåret och det visade sig att mitt blod inte koagulerade som det skulle. 13 liter blod sammanlagt var det som de fick ge mig tills det slutligen slutade att rinna rakt igenom. Släktingar kallades till sjukhuset för de trodde inte att jag skulle klara natten. Mina släktingar var närvarande och själv var jag frånvarande.

Jag har väldigt vaga upplevelser av händelserna som pågick och ändå har jag upplevelser. Jag tror att dessa upplevelser la grunden för min trygghet. Det låter lite konstigt kanske men det är ialla fall så som jag känner.

Min mor försvann tidigt från världen, redan som 25-åring, då jag var 9 år och när jag var mellan 38 och 40 gick de flesta av mina nära släktingar bort. En av dessa har jag redan skrivit om här på min blogg.

2 av mina barn fick en sjukdomsdiagnos som innebar att vi levde med kunskapen om att prognosen för lång livslängd inte var så god. Det fanns inte så många som var över 18 år även om behandlingarna stadigt förbättrades.

Under 2 år följde jag en ALS sjuk kvinna, varje steg i hennes förändring tills hon tillslut somnade under natten.

Och trots att jag inte har mitt yrke inom vården har jag vakat och hållt handen på flertalet personer i deras sista stund.

Kanske har jag fått den förmånen att få dessa erfarenheter för att verkligen kunna leva? kanske är det detta som gör att Liv Lust Balans är så oerhört viktigt för mig.

Varför berättar jag detta? För att just idag blev det åter aktuellt med rädslan för döden. Ett samtal ledde in till mina egna erfarenheter och dessa erfarenheter blev till denna persons möjlighet att för ett ögonblick släppa sin rädsla för att leva. Döden är livsviktig.

Omfamna döden och jag upplever livet. Låt inte det som du upplever som rädsla för döden hindra dig från att vara närvarande här och nu.

———————————————————————————————————-

Bild: hittad på google bilder.

När det är dags

Categories: Glimtar om mig
Comments: 2 Comments
Published on: February 23, 2012

På ett kort ögonblick har vinden vänt. Jorden har en annan doft på morgonen. Vi vet att en ny årstid är på väg, vi bara vet att det är dags.

Vi bär ut stolen på gården bara för att sitta och lyssna. Som vi alltid har gjort. Vi lyssnar på uråldriga sånger från alla hjärtans hjärta, och vi vet när vi ska låta det dö som är redo att dö, och när vi ska förlösa det som är redo att födas.

Vi stiger in i den enkla vetskapens katedral, där villigheten att låta det hända som måste hända står på altaret.

-Ardagh-

Ardaghs text berör mig extra starkt just nu. Under helgen fick jag nyheten om att en gammal kär vän till mig har fått besked om att hon inte har långt kvar av sitt liv. Cancern går inte att medicinera och inte heller att operera. Den sitter nu i levern och jag vet av erfarenhet hur detta förlöper.

Det finns stunder när man känner sig mer maktlös än andra och för en kort stund både sörjer jag och känner mig oerhört ledsen och maktlös inför detta. När jag pratar med henne inser jag att jag inte är så maktlös som jag uppfattar mig.

Jag kan vara där som medmänniska om hon vill ha mig där. Jag kan vara där med min kraft,styrka och erfarenhet. Jag kan vara där och lyssna om hon vill prata, jag kan prata när hon vill lyssna. Jag behöver inte sörja innan hon går bort. Just nu lever hon och det är nu och inte sedan.

Personligen tror jag det är oerhört viktigt att inte vara rädd för att umgås med personer som har kroniska sjukdomar eller som just nu förbereder sig på att lämna jorden. Det är en styrka och en kraft i att möta döden och inse att döden är en del av vårt liv.

 

 

 

Dödsbäddsvisioner

Categories: Allmänt
Comments: 2 Comments
Published on: August 9, 2011

”Dödsbäddsvisioner tabu inom vården”

Livet in i döden

NY SERIE. Många vårdare på hospice har hört döende berätta att de fått besök från andra sidan. Och flertalet av dem som känt på sig då en anhörig gått bort har fått känslan exakt i dödsögonblicket. I England har man i flera studier samlat in människors upplevelser kring dödsbädden.

Patienterna är helt klara när de har sina upplevelser, och blir nästan aldrig oroade av dem.

Peter Fenwick

 

ovanstående är citat från Svd som idag startar en ny serie ‘Livet in i döden’

Peter Fenwick fortsätter så här i artikeln:

–Den gängse sjukvården accepterar inte uppgifter om sådana här upplevelser, så dödsbädds- visioner är ofta ett tabuämne på sjukhemmen.

Visst är det underligt att dessa rädslor fortfarande ska hänga kvar? För visst måste det vara rädslor? Det kan väl inte vara av ren illvilja som gör att man tabulägger vissa ämnen?

Jag undrar vad de tror skulle hända om diskussionen fick “florera fritt”?

Det kan väl inte vara så att vi har ett förbud mot samtalsämnen som inte kan verifieras av forskning?

Nästa inlägg kommer att handla om min personliga upplevelse vid min mosters dödsbädd.

Image: Idea go / FreeDigitalPhotos.net

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
page 1 of 1
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Wednesday, January 17, 2018