•  
  • Archives for klippor (2)

Stenar som liv

Categories: Liv
Comments: No Comments
Published on: August 19, 2013
stenness-fairies-3nofr                                 Bild: D. Bruce Bennett

Jag har alltid varit fascinerad av berg och stenar. På något sätt finner jag en trygghet i berget och samtidigt tycker jag att det finns en ömhet som strålar ut från dessa mäktiga naturfenomen.

Jag har också så länge jag minns varit intresserad av och sjunkit djupt in i gamla fornlämningar. En inre värld öppnar sig för mig när jag är i närheten av gamla byggnader, rösen, borgar och klippblock. När jag då hittar båda dessa samt intresset av gudinnor, månen och symbolik i två böcker blir jag lyrisk.

För ett tag sedan läste jag “Kvinnoporten – Om urgamla kvinnospår i seder, bruk och tänkesätt” av Gunilla Carlson, och i den hittade jag många tankeväckande funderingar angående fornlämningar. Hon menar att man kan se på ritningar över europeiska stenkammargravar att de är formade som kvinnokroppar. Hon skriver också

” För oss idag representerar en grav det definitiva slutet, men då verkar själva P1060079graven ha haft en helt annan betydelse. Då verkar den snarare ha varit en port in till nästa liv, en övergångsplats, mellan de olika liv en människa kan leva…..I så fall var också den gravida kvinnans kropp en övergångsplats. Kanske var den födande kvinnan en gudomlig genomförare av mysterieriter kring liv och död.”

Oj, känner jag, så spännande att gräva vidare med. Nu läser jag Birgitta Onsell ” Jordens moder i Norden” och jag blir lika fascinerad av den.

Dessa två kvinnor har grävt djupt ner i de historiska dokumenten och myter kring jordens födelse och fokus för dem båda är kvinnogestalter – gudinnan i samband med detta.

Här kan du läsa om teorier om att det kanske är så att de mäktiga stenar som vi hittar här och där i landskapet och som kallas domarringar har ett samband med något annat som dyrkades långt innan något annat – månen. Keltiska tempel restes också dessa i cirkelform. Var månens kosmiska visdom det som låg som en grund för den första lagen ( ting förknippar man med domarringar) frågar hon sig i boken.

Hon tänker sig också att Stonehenge ( det monument från 1800-1500 f Kr i England ), som främst har förknippats med solen kan vara ett monument över både sol och måne. Stonehenge består av en yttre cirkel av bestående av resta stenar, innanför den finns en mindre som omger en U-formad anläggning. U-formen som är sinnebilden för den kvinnliga principen – den stora modern, vattnet och regnet. Och Urnan, bilden för kärlet, behållaren som korresponderar med den feminina världen. Innerst ligger det som man kallar för altarsten.

På tal om altare så uppförde kvinnor på Island och Norge “högar eller byggde hus som de kallade horg”. Horg är “Ett av stenar uppfört altare”.

Hos många folk har stenarna uppfattas som benen i Moder Jords kropp och altaren av sten stått som symbol för gudomens oförstörbarhet och beständighet.

Obehandlade stenar är enligt uppslagsboken “prima materia”, urämnet – det kvinnliga.

Snorre säger ” En annan sal gjorde de, det var en horg som gudinnorna ägde och den var mycket fager.”

I primitiv kultur kan stenar föda människor och har livgivande kraft, eller också kan människor förvandlas till heliga stenar. Dessa anses symbolisera månen och förknippas med fruktbarhet och köld, eller med vinterns frusna jord som föder våren. Sfäriska stenar betecknar månen.

De nordiska stenaltarna, horg, är förknippade med kvinnornas kult. Stenarna ansågs livgivande och förknippades med fruktsamhet och kraft. Även Mose slog på klippan och därur strömmade vatten.

För mig väcker böckerna och tankarna kraft och inspiration. Kanske är det inte så konstigt att jag alltid har älskat att vara bland klipporna. Jag skrev ett blogginlägg – En dag på klipporna-  om min känsla inför detta förra året.

Liv, död, månen, gudinnan, stenen, altaret – spännande kopplingar och mer finns det. Bland annat “skeppsformen” men mer om det vid ett annat tillfälle.

En gång i tiden var stenar profetiska – “stenar som talar”. Ur stenen kom oraklets eller gudomens röst.

Stenar talar nog alltjämt, men vad blev det av lyssnarkonsten? Och varför slutade vi att vörda våra nordiska gråberg, de som anses vara bland jordklotets äldsta?

Klipporna

Categories: Mina inre symboler
Comments: 5 Comments
Published on: March 24, 2012

Jag tittade på underbara bilder som Marie-Louise har lagt ut på sin blogg idag. En hel bunt vackra fotografier på stenar som ni kan hitta på My mindfulness life.

Bilderna fick mig att tänka på en anteckning som jag la in för sisådär två år sedan på Facebook och som fick mig intensivt att längta efter naturen igen. Jag har slarvat med mina kraftplatser och jag behöver ta till mig dess energi igen.

Här hittar ni texten som jag helt enkelt har kopierat från min Fb sida.

Häromdagen var jag ute på öarna utanför Göteborg och fick möjlighet att omfamna klipporna.
Att få lägga sig ner mot dessa underbara stenar och bli omsluten av den värmen är en otrolig känsla. Om du lyssnar på den energin som dessa klippor utstrålar får du hjälp med att stilla dig, du hittar din trygghet och får hjälp med att hitta din styrka att stå fast och värna om dig själv.

Om du bara ger dig tid till att lyssna och uppmärksamma vad naturen visar dig så har du tillgång till en källa av vad din kropp och själ behöver.

Klipporna visar dig trygghet, att stå kvar. Den visar en bärighet och sjunker du in i dess energi hittar du din trygga livmoder. Gå in i den och hitta styrkan med att bli äldre och visare. Låt erfarenheten bli till glimmer, till de vackra ådringarna som uppstår. En liten händelse kan stilla sig, lägga sig till ro och med tiden omvandlas till den vackraste ametist. Gå in i berget, i klipporna, i stenen och upptäck dess vackra symbolik. Det är viktigt att då och då sjunka in i sig själv och upptäcka den egna inre skönheten.

Solen skiner och är varm o skön. Ger dig energi och lust när strålarna smeker din hud. Du behöver denna energi för att vakna, för att kunna leva. Såsom solen ger dig uppmärksamhet och smeker dig behöver du uppmärksammas och smekas av din omgivning. Du behöver här trots allt vara uppmärksam, solens strålar är starka, dess energi är brännande. Att vara i den här energin för länge kan bränna ut dig, göra dig urlakad. Solen lär dig vad lagom betyder. Solen kan lära dig vad dina gränser går, att lyssna på din kropps signaler som säger att nu är det nog, säga stopp innan du blir stressad. Det är viktigt att tillåta sig att ta emot och det är lika viktigt att låta bli att vara i det som skiner och som ger så mycket värme med sin uppmärksamhet.

Att hoppa i vattnet när du är varm eller bara för att du har behov av känna vattnet. Så underbart att känna dess svalka, att leka, plaska eller bara sträcka ut i en härlig simtur. Att tillåta dig att uppleva dina känslor, att leka med dom eller använda dig av dom för att komma åt varje liten del av din kropp är härligt uppfriskande. Vattnet visar dig nyttan med att då och då vara i och att behärska konsten att ta hand om dina känslor. Du måste ha rätt verktyg för att kunna hantera känslans element, har du inte lärt dig att simma är det bäst att vara i grunt vatten och plaska runt. Och tro det eller ej men vattnet har en uttorkande effekt. Att vara i för länge innebär att huden torkar ut och likadant är det med känslan. Att vara i känslan för länge innebär en uttorkning av din själv, du behöver förmågan till avstånd, till distans för att må bra. Vattnet förlorar sin kraft, sin magi och sin förmåga till att läka om vi är i för länge.

Varma ljumma vindar som smeker din kropp, som gör att ansiktet får svalka och håret att flyga har en helande effekt på ditt sinne. Vinden, luften, visar på det syre som du så väl behöver. Vi behöver söka lä likväl som vi behöver ha dess svalkande effekt. Vinden är tankens element och våra tankar kan verkligen storma och skapa kaos. Att vara i stormens öga kan vara skönt en stund men så småningom blir det för händelselöst, vi söker oss ut i vindens kraft igen. Precis som med så mycket annat är ordet lagom det som passar bäst. Vi kan då och då behöva stå högst upp och känna hur vinden tar tag i oss, känna dess kraft men att stå där för länge bli till en vindpina, det tär. Att vara i stiltje är skönt en stund men så småningom behöver vi tillskott för att känna att vi mår bra. Att få känna luft under vingarna, känna att vi är fria att välja riktning, att gå dit vindarna bär kan vara härligt men vi behöver ha kontroll så att vi kan landa där vi vill. Att bara vara i tankens värld utan att landa i handling är att leva utan möjlighet till näring.

Ja, som sagt en dag på klipporna, ute i naturen ger dig många sanningar om du bara lyssnar.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
page 1 of 1
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Monday, November 19, 2018