Något som kan hindra mig att vara närvarande är om jag tillåter ältande tankar få bo i mitt sinne. Det kan vara en tanke om en person som jag tycker har svikit mig, som har betett sig på ett sätt som gör mig ledsen. Det kan också vara händelser, minnen från längesedan som kommer upp till ytan eller om oro för något som ligger fram i tiden.
I dagarna har det hänt att det blev för mycket från en person så att den typen av negativa tankar tog över mitt sinne. En person som agerar på ett sätt som är tvärtemot det sätt som personen vill göra sig känd för.
Vad kan jag göra för att inte fastna i det här? För att jag inte ska bli negativ när mina idéer används som om de var sprunget från personen själv?
Släppa taget om dem! Det är lösningen.
Ska jag låta mina tankar och känslor om en annan person få styra mitt liv? Absolut inte.
Jag vänder också på tanken och funderar på om jag gör någon besviken? Klampar jag in i någon annans integritet?
Sätter jag inte mina egna gränser och låter jag någon annan förverkliga mina drömmar för att jag inte gör det själv?
Det är många frågor man kan ställa sig själv och vad man absolut inte ska göra är att göra sig illa mer än vad man tycker att någon annan har gjort.
En person kan göra mig illa en gång medans om jag ältar så gör jag mig illa gång på gång.
Det är många gånger som vi möter situationer vi har mött förut. Enda skillnaden är att de bärs av andra personligheter.
Den dagen då vi har läkt ut och accepterat då möter vi den aldrig igen.