Ja, så är de det där med positiva tankar. Visst kan man bli irriterad över alla muntra tillrop och klämkäcka citat? Framförallt om man tillhör en av dem som använder facebook dagligen. Där kan man bli överöst av dessa positiva hejarklacksremsor minsann.
Men handen på hjärtat..vad är det som triggas igång när man blir irriterad över detta? Jag vet och jag sitter där själv ibland och tycker att det är ett citat för mycket av det goda…och jag vet också att det är min egen upplevelse av att vara ett offer för omständigheterna som gör denna upplevelse.
Livet är minsann inte enkelt, punkt!…Nej, det är det absolut inte och något som inte heller är enkelt, långt därifrån faktiskt är att leva de klämkäcka citaten.
Det krävs kraft, styrka och ett j-dra anamma för att klara det. Ofta,,och jag säger inte alltid, är det enklare att leva kvar i en värld där det är som det är och inga förändringar kommer någonsin att ske. Och tankar som – de vet inte hur det är minsann, dyker upp allt för ofta.
Om man bara slänger ur sig en massa citat utan att agera efter dem är det naturligtvis en aning jobbigt. Det är ju som att ge en massa råd till alla andra och göra tvärtom själv.
I samtal har jag fått ta del av personer som varit ledsna och irriterade över alla dessa klämkäcka citat de har fått skickat till sig. Efter en stund har det kommit fram att vad som egentligen ligger bakom känslan, är upplevelsen av att deras egna känslor inte betyder något.
Att få berätta sin egen historia och sina egna upplevelser är viktigt för känslan att få lov att få finnas till.
Det är viktigt att vi inte negligerar andra och begraver dem i uppmuntrade tillrop enbart för att vi själva inte orkar lyssna på känslor som inte skriker hurra, var femte sekund.
Som alltid kommer jag tillbaka till balansen. Att använda sig av positivism för att trycka undan det som man inte orkar lyssna på är inte en bra väg. Att sitta fast i upplevelser som är negativa och slå bort allt som är positivt bara för att man inte orkar lyssna på dem är inte heller det en bra väg.
Som vanligt tror jag att det finns något negativt och positivt i allt och det är våra mönster som avgör hur vi ser på det.
Mitt möte med Hekates hundar 
Vi är våra förmödrar
Att vara ensam, udda och ledsen
Broar
Varför ett altare?
Vilken lycka att få vara
Vilka spår lämnar du efter dig?
Not logged in