Sitter fortfarande i morgonrock,,en aning trött och inte alltför bekväm i kroppen.

Du vet, en sådan där morgon när kroppen samlat på sig vatten och det känns som att pannan ligger under ögonen och händerna är som små prinskorvar.

En dag utan en massa inplanerat och inga akuta situationer som ska lösas.

En för mig ganska tråkig dag då det är dags att titta på sådant som ligger sedan länge, en dag då lägenhetens förfall blir tydlig och dammråttorna på något sätt blir levande och förföljer mig.

Just dessa dagar får jag tillfälle att arbeta med mina tankemönster och gamla vanor som bäst.

Alla sätt är bra utom de tråkiga!

Jag kan nu välja,,antingen låter jag dagen och allt det jag gör förbli tråkigt eller så väljer jag det positiva med dagen.

Jag kan välja att vara kvar i morgonrock och bara “dassa” omkring här hemma bara för att jag kan. Det “tråkiga” kan ge positiv effekt genom vilan.

Jag kan välja att uppmärksamma de små levande varelserna som flyger runt mina fötter och låta dem komma hem till de övriga som bor i dammsugaren och få tillfredsställelsen av ett rent hem.

Jag kan också välja att titta över högarna som samlat på sig under de dagar då det är full fart och ingen tid till något annat och få uppleva känslan av lättnad när ingenting väntar på att få bli gjort.

Och det mest positiva av allt……bara tanken på att jag har så många val gör mig lycklig!

Jag själv väljer vilken inriktning dagen ska få!!

Nästan alla kan klara motgångar, men om du verkligen vill testa en människas karaktär, ge henne makt.

~Abraham Lincoln~

Ett citat värt att fundera på. Hur skulle du klara av makt?

Hur skulle du styra och ställa om du visste att dina tankar och önskningar blev till praktisk verklighet?

Karaktärstest? Japp!!

Abraham Lincoln

I förra veckan på Comunicera satt vi och pratade om vilka olika roller som det är vanligt att man tar i en familj. Det är ju ganska vanligt och om man är fler syskon kan det även vara tydligt vilken roll man själv tagit. Den duktiga kanske, den osynliga eller räddaren och så har vi clownen och det svarta fåret.

Själv har jag haft rollen som det svarta fåret. Den udda med “fel” åsikter, den upproriska och protesterande. Den som varit föremålet för suckar och beklagande. En stämpling som i många fall håller i sig långt upp genom åren.

Alla väljer vi hur vi ska överleva och mitt val för att synas och även för att få lov att finnas till, var att ta den rollen. Hur det gick till har jag svårt för att reda ut eftersom det här skedde ganska tidigt men jag kan ana mig till att det handlade om den eller att bli osynlig. (vilket jag även var för en kortare period)

Ett skäl till min roll tror jag även var för att min omgivning skulle klara av den roll de själva hade i min uppväxt. Om jag inte var den person som man kunde lägga “skuld” på så skulle det ju betyda att de kanske själva fick ta en lite noggrannare titt på sig själva.

För att klara av förluster, övergrepp och bortskjutande blev jag helt enkelt den som var tuff och revoltrisk. Och roller har en tendens att hålla i sig genom åren, ett skäl kan vara att det lilla barnet fortfarande finns kvar där inne. Ett barn som behöver ha attityder som känns trygga för sin överlevnad.

En roll som behövs för “godkännande”. Detta kom jag att tänka på när jag läste bloggen Dum Spiro Spero.

Marie-Louise bloggade där i går om godkännande och den oron som fanns för att göra sina närmaste besvikna. Upplevelsen av nödvändigheten att uppfylla sin släkts förväntningar. Och det är ju inte så konstigt..vi har ju alla haft en uppväxt som varit en del av det som format oss. En del av de val av roller som vi själva tagit på oss.

Det kan ta tid och det kan göra ont att släppa taget om det som är tryggt. Det kan ta tid att acceptera en annan syn på sig själv och ännu längre tid att vara trygg med att visa den för de som varit delaktiga under uppväxten.

Ibland händer det även att när vi själva klarar av att gå ut ur rollen så upptäcker vi att omgivningen för länge sedan har släppt sin “stämpling”, att de successivt har förändrat sin syn. Det är vi själva, som är så rädda för att släppa taget om det gamla invanda, som har kvar den roll vi fortfarande tror att vi behöver ha för vår överlevnad.

Då och då kan det nog vara värt att fundera över de roller vi tar i olika situationer…

——————————————————————————————

Image: luigi diamanti / FreeDigitalPhotos.net

Nu har det varit dags att samla ihop alla mina delar och ha en liten pratstund med dem.

Du vet och kanske känner igen alla de där stunderna när man hoppar mellan en tanke till en annan om samma sak?

En röst säger,,,jo, men det är okey, kör på! En annan smyger in o säger,,,nja, kanske skulle vänta lite, det kanske händer något som ändrar…och så vidare i all oändlighet tills det inte händer något annat än att det inte händer något!

I sådana lägen, om man inte blir oroad över att man håller på att utveckla någon sjukdom förstås =o, kan en medveten diskussion med alla de röster man kan höra vara ett alternativ.

Ha ett samtal med Käcka Berta, försiktiga Vera, kritiska Sara , ja, alla de röster som du brukar stöta på i ditt inre.

För min egen del är det verkligen dags att samla ihop gänget och se till att de kommer överens.

Runda-bords-samtal väntar!!

—————————————————————————————————-

alvaro tapia hidalgo

Just nu är det en lugn stund. Jobbar natt nu i några nätter och jag har nu en liten stund där fötterna åker upp på en stol och jag har tid att slänga ner några ord här.

Jag tycker om att jobba ensam på natten. Även om det är en hel del att göra rent praktiskt finns det möjlighet att låta tankarna bara flyta runt. Vilsamt på något sätt.

Ibland är det väldigt påfrestande och mycket att göra och ibland väldigt lugnt. En fördel att arbeta inom boende för funktionshindrade är att ekonomin är en aning bättre eller rättare sagt det finns lite mer förordningar om hur det ska se ut. Tänker på antal boende. Det är ju mer än vad de tar hänsyn till på andra boenden som jag hoppat in på då och då. Däremot så finns det ju andra saker som man kan haka upp sig på och som jag naturligtvis gör också. Jag har nog en liten lätt dragning åt att stå på barrikaderna och hytta med näven.

Det är ju tur att man har personligt utvecklat sig,,sagt med en lite lätt ironi. Men allvarligt talat så anser jag att det är oerhört viktigt att det finns kunskap bland personal som arbetar på boenden av olika slag likväl som hos enhetschefer och högre, om hur man kan förhålla sig och hur man ska ta hand om alla de känslor som kommer upp. Framför allt är det nyttigt att det kommer in ögon utifrån som inte alltid går omkring i samma korridorer. Det är lätt att bli hemmablind minsann.

Jag skulle gärna ta det arbetet. Jag kan mycket väl tänka mig att vara på olika enheter under några dagar enbart för att vara någon form av mentor/handläggare och prata om saker som jag ser som kommer utifrån. Tror även att den formen skulle vara en ganska billig lösning för många kommuner. Fast det är klart,,det är ju inte gratis och kommunerna har ju inga pengar, det är ju ett välkänt faktum. Suck, suck.

Näpp, dax att resa på sig igen.

Frusna små ögonblick. De här fina bilderna som Anna Wedin Andersson har tagit påminner mig om det. Frusna små ögonblick.

Samtidigt så funderar jag över uttrycket. Det finns liksom inget fruset över ögonblicket. ..Stilla absolut men det finns en rörelse och rörelsen går inåt. Utrymmet och vidvinkelsperspektivet försvinner, smalnar av och det går djupare och försvinner.

Plötsligt befinner jag mig bara i mig själv och allt det som pågår där. Allt som detta ögonblick berör inom mig själv. Jag omges av doftminnen, stilla skogsstigar, barnskratt och packade badväskor.

Alla dessa underbara frusna ögonblick som innehåller så mycket rörelser.

Tack Anna för denna möjlighet.

Nu blev det dags för mig att fördjupa mig i en av de sårbara Gudinnorna igen. Hera är den arketyp som jag tillåter mig själv att försjunka i. Det handlar om anknytning och relationer. Maktlöshet och starka reaktioner.

Alla dessa arketyper blir väldigt överdrivna i sina uttryck när man tittar på dem en och en och det kan jag tycka vara värdefullt. Dessa egenskaper blir så tydliga och medvetandegjorda och det blir enkelt att identifiera i vilken grad man låter sig bli styrd av dessa eller också så ser man om man överhuvudtaget har dessa egenskaper.

Något som starkt identifierar en kvinna som har mycket av de sårbara Gudinnornas arketyp i sig är ett medvetande som tar in en helhet. De har inte samma förmåga att kunna fokusera sig på enskilda saker som de övriga. En sårbar Gudinna upptäcker att hon ständigt blir avbruten med det hon håller på med genom att hon är mycket lätt att distrahera. Det finns hela tiden ett vagt medvetande om det som försiggår runt omkring henne.

Sårbar. Sårbarheten kommer bland annat av att dessa Gudinnor har en öppenhet inför andra personer (behovet av relationer) och mental tillgänglighet. Det finns något mjukt och skört inom dessa Gudinnor.

Kvinnor som har mycket av dessa egenskaper har ofta drömmar som handlar om andra människor och drömmarna utspelar sig ofta inuti olika byggnader.

Hera – Gudinnan som kanske mest är känd för sin svartsjuka och ilska kanske man inte så lätt förknippar med denna något vaga medvetenhet som är de sårbara Gudinnornas främsta igenkänningsegenskap, men en sårbar Gudinna det är hon.

Hera hon är äktenskapets Gudinna. Hustru och livsledsagerska. Hennes symboler var Vintergatan, liljan, påfågelstuppens fjäderskrud (ögonen) och kon.

Som äktenskapets Gudinna var Hera både hyllad och skymfad, hedrad och förödmjukad. Hera är en av Gudinnorna som har de mest utpräglade attributen, både positiva och negativa. Och detta gäller även för de kvinnor som har mycket av Heras arketyp inom sig, en stark kraft till glädje och även till smärta.

Så nu släpper jag taget och låter mig själv bli omfamnad av denna arketyp för att förstå och medvetandegöra alla dessa härliga kunskaper som Hera kan ge.

………………………………………………………………………………………………………………………….

Bild: hittad på google/bilder, gör ej anspråk på att vara upphovsman till bilden och har inte hittad någon källa till bilden.

Jag tror på attraktionslagen och jag har även en viss reservation angående denna. Anledningen till min reservation är för att jag upplever att den även kan skapa problem. Om du exempelvis har en affirmation som du upprepar för dig själv ofta. Något du verkligen har föresatt dig att nå. Vad händer då om du inte kommer dit? Oavsett hur mycket du prövar, affirmerar och agerar? Då kan det skapa dåligt samvete, dålig självkänsla och självförtroende och upplevelsen av att du måste vara en sämre människa eller att du inte är värd att uppnå det där som du så starkt önskar.

Min erfarenhet är att det finns otroligt många ute i världen som inte är så balanserade att tanke och känsla är ett. Och för att krångla till det lite, de är kanske ett men har sitt utgångsläge i en mindre god känsla för sig själv.

Jag har pratat många gånger med människor som säger att de är så trötta på att höra om de som ständigt upplever att de får det som affirmerar sig fram till. De blir ledsna, uppgivna och går omkring med ett ständigt dåligt samvete. Kanske borde de anstränga sig lite mer, vara lite bättre och godare än vad de är.

Om du inte känner eller har erfarenhet av att du är värd att vara lycklig exempelvis blir det oerhört svårt för dig att känna att meningen ” jag är lycklig” helt igenom är sann. Många upplever att de står och ljuger för sig själva.

För de personer som har en stabil självkänsla och ett starkt självförtroende, handlingskraft och målmedvetenhet tror jag attraktionslagen fungerar väldigt bra för men som sagt en aning sämre för de som inte har den bärigheten.

Personligen har jag aldrig riktigt lyckats med att stå framför spegeln och intala mig själv att jag är lycklig eller vacker om jag inte upplever att jag är det. Och det är först om jag verkligen tror att det är sant som jag också tror att det fungerar.

Nu läste jag för ett tag sedan en bok “Upptäck din livsenergi” om något som verkligen talade till mig och som tog upp ämnet affirmationer.

Jämför exempelvis följande affirmation:

Jag är rik. Jag har alla pengar jag vill ha.

med

Jag är villig att vara ekonomiskt framgångsrik.

Hur låter det tycker du? Absolut väldigt mycket bättre enligt mina öron ialla fall.

Att jag är villig att vara ekonomiskt framgångsrik är absolut sant, både för min känsla och tanke.

Så villighet kommer att vara det som jag kommer att använda mig av fortsättningsvis om jag arbetar med attraktionslagen.

Kom hem sent i söndagskväll. När jag steg in genom dörren var det som om jag fortfarande satt vid ratten. En biltur från Stockholm på dryga 5 timmar känns i kroppen.

Jag kom hem efter att ha haft en tvådagars kurs i symboler – en fördjupning – tillsammans med Irene Berglund.

Det är så otroligt givande och så oerhört kul att se, märka, höra och känna att deltagarna får aha-upplevelser av deras egna inre bilder som kommer upp när de gör olika övningar. Hur de kan ta sig från ett område till ett annat och hur de kan hitta lösningar och gå vidare med andra perspektiv på något de kanske har brottats med.

Jag skulle verkligen önska att fler gav sig själv chansen att börja lyssna på sig själva. Att de började ta all den symbolik som de har runt omkring sig och i sig och börja titta på den.

Vilka steg på vägen som de kan börja ta och vi ska inte prata om hur billigt det i längden är. All kunskap om dem själva finns ju där, inom dem själva.

Det här känner jag igen…Oron och brist på tillit.

Hur jag eller andra också för den delen har en tendens att måla upp bilder av förlopp som överhuvudtaget inte händer.

Vad är det som gör att man ständigt plågar sig själv med alla dessa tankar?

Tankar som förvandlas till känslor och som i sin tur gör att magen gör loopar, sinnet blir helt ofokuserat och en hel dag bara kan försvinna i en dimma av obehag.

Självplågeri i allra högsta drag.

Vi drar ständigt slutsatser i vårt liv. Det är svårt för oss att låta bli. 1+1 är 2 eller så har vi bestämt oss för att det blir 3. Oavsett vilket så drar vi en slutsats från det vi hör, ser eller känner. Slutsatserna bestämmer de val vi gör och med detta så formar de också vårt beteende och vårt beteende påverkar vår omgivning som i sin tur KAN leda till att vår slutsats kan bli en profetia …eller inte.

Jag vet inte hur du gör när du har brist på tillit men jag försöker ta ett steg tillbaka och fundera över situationen igen..finns det någon rim och reson i det jag tänker? Hur sannolikt är det att det inträffar? Och har jag någon kontroll över den situationen?

Och är det intressant för mig? Kan jag lägga mitt fokus på något annat i stället och istället arbeta mot det målet?

Det sista är betydligt bättre för min egen del och har underlättat mycket när det gäller oro rent allmänt,,framförallt om det är oro över något som jag egentligen inte har en aning om det stämmer eller ej…