•  
  • Archives for personlig utveckling (94)
  • Page 5

Midsommar närmar sig…

Categories: Allmänt
Comments: No Comments
Published on: June 20, 2012

Nu är det snart midsommar…visst är det en härlig högtid?!

För mig är den förknippad med många minnen av olika slag. Jag minns när jag var på landet i Härryda..(jodå, då var det landet) där vandrade vi alla i ett enda stort gemensamt lemmeltåg bakom musikanterna ner till dansbanan som låg vid sjön. Det delades ut glass till alla barn och lotteristånden var öppna. ( Det här gjorde vi även på barnens dag). Vi reste midsommarstången mitt på dansbanan och sedan var det ringlekar som gällde. Alla var med och barnen sprang fram o tillbaka. Underligt nog finns det bara minnen med strålande sol…:)

Jag minns även midsommardagarna då mina egna barn var små. Picknick korgar som skulle packas, blomsterkransar skulle bindas och små grodorna skulle dansas. Barnens förtjusta skrik när de kastades lite hit och dit i dansen…än så sprang dom dit o än så sprang dom hit…o än så sprang dom ner i diket..kommer jag ihåg det rätt tro?

Jag kommer även ihåg möten med överförfriskade personer redan mitt på dagen och gråtande och förtvivlade barn som försökte få mammans eller pappans uppmärksamhet.

Midsommar rymmer som sagt både mycket glädje men även sorg för många. Det finns många förväntningar som ska uppfyllas och mycket av detta går i kras med buller och bång. Det finns många som tvingar sig själv att delta och ägnar högtiden åt att uppfylla andras önskningar men även sina egna eftersom det är så det “ska” vara.

Varför inte göra denna midsommar till något som Du kan minnas som en härlig stund? Leta i ditt sinne och gör dig en bild av hur du vill ha det och agera sedan efter detta. Det är ju trots allt din midsommar!

Är du del i en familj med många olika viljor?..be resten av familjen även de göra sig en bild,,plocka ut det som är gemensamt och diskutera sedan om hur ni kan göra resten av dagen till det bästa för alla..För är det inte så att många av våra högtider går ut på att glädjas tillsammans..om man har orden gemenskap och glädje som grundord när man börjar prata om det kanske det går att komma överens.

Jag önskar dig en helt underbar midsommar. En midsommar som du firar på det sätt som du önskar dig oavsett om det handlar om att krypa upp i fåtöljen och läsa en bok eller om du vill dansa till små grodorna eller mormors lilla kråka.

Jag är villig till att ha en minnesvärd midsommar.

Kram

Malou

iiiiii..ibland vill jag bara skrika…

Categories: Mina inre symboler
Comments: 2 Comments
Published on: June 12, 2012

 

Ibland vill jag bara skrika,,och nu är ett sådant tillfälle. Jag har månadsbrev som jag brukar skicka ut och nu när jag sitter och är nästan färdigt med försvinner allt!!

Denna data gör mig tossig ibland och även mitt minne..:(…varför kommer jag inte på att jag måste spara. Spara och spara igen..

Jag är mitt inne i mina tankar,,det flyter lätt att skriva och det känns flödande,,vem tänker på att spara mitt upp i allt det? Inte jag kan jag säga. Fast jag vet att jag borde eftersom min data sjunger på sista versen och har sitt absolut egna liv.

För övrigt behöver jag Baubo i mitt liv just nu..idag..NU!!…Jag behöver en genomhärlig, ganska svulstig Gudinna som får mig att skratta och uppskatta livet så som det är. En Gudinna med ett rått men hjärtligt skratt som får alla magar att gunga i takt med livet. En fnittrande mullig Gudinna som fräckt puttar till mig i magen och säger till mig att inte ta det så allvarligt. Orden tar inte slut! Du kan producera igen!..En Gudinna som säger till mig att lite vatten i kroppen rinner ut,,skaka och vänd dig upp o ner! :o)..

Jag kan inte låta bli att bli på gott humör och dra på smilbanden bara hon dyker upp i mitt sinne!..vilken underbar sinnesbild för verkligheten denna suveränt frispråkiga och genomärliga och ibland ganska cyniska Gudinna. Hon som ser genom bröstvårtorna och pratar med sin vulva..

Jag är villig att skapa.

Kram Malou

Tacksamhetstankar

Categories: Tankemönster
Comments: 2 Comments
Published on: June 10, 2012

Den här fina anteckningsboken fick jag av bonusdottern Cassandra för några år sedan. Den har varit ganska oanvänd,,har skrivit ner några fina citat som jag ville spara och en o annan dröm. Hon köpte den som en drömbok till mig men mina drömmar är så många och så långa att jag på något sätt inte velat använda den till dessa. Men nu har jag hittat rätt innehåll för den…..tacksamhet.

Jag brukar varva olika självhjälpsmetoder,,må bra tankar,,affirmationer,,bilder m.m. och tycker att allt jag använder mig av fungerar så länge jag lägger ner lite fokus på dem. Kan inte nog upprepa hur viktigt jag tycker det är med vilken intention man gör något.

Nu hittade jag häromdagen lite forskningsresultat från Robert Emmons som i sina studier har visat att de som har skrivit tacksamhets listor kan rapportera att de har mindre fysiska problem, har en positivare upplevelse av sitt liv som helhet och att de även började motionera (av någon outgrundlig anledning).

De minskade även sin upplevelse av stress och kunde sova bättre.

Okey,,nu tänker jag hålla i denna teknik och inte bara varva den med de andra. Det viktigaste när man skriver sin tacksamhetslista är att tacksamheten verkligen kommer från hjärtat och inte från det som du logiskt tycker att du borde vara tacksam för. Du behöver inte heller ägna speciellt mycket tid åt det här eller göra det större än vad det är för det räcker med några minuter varje kväll. ( Kvällen är bra..du sover bättre när du lägger dig med en positiv känsla)

Faktum är att när jag häromkvällen satte mig med listan kunde jag bara komma på två saker som jag var riktigt tacksam för..och jag känner att det räcker. För dessa kom verkligen från hjärtat.

Jag skapar min framtid.

Kram Malou

Månens magi för kvinnan mitt i livet

Categories: Det vilda i mig
Comments: 2 Comments
Published on: June 7, 2012

Tänk att jag har hittat dig till slut. Ett du som varit så separerad att jag under lång tid inte ens förstått att du fanns. Min längtan efter “mer” drev mig till att söka något som jag inte visste vad det var. Inte förrän jag sprang på det förstod jag att du var en del av mitt jag. Ett jag som drev dig till förvisning för länge sedan. En förvisning som hade sitt ursprung i rädsla, förnekelse och mitt behov av bekräftelse. Tänk att jag kunde vara utan dig så länge, idag förstår jag inte hur jag lyckades förtränga dig i så många år. Idag känner jag hur jag tar sats och springer tillsammans med det vilda i mig, jag spränger gränser och kastar mig hejdlöst ut i min inre instinktiva värld.

Jag slänger mig handlöst och rullar runt i min inre världs marker, jag stryker runt i dessa vildmarker och markerar mina revir. Jag låter månens magi ta mig i besittning och kalasar på jordens energi. Jag låter vinden ta tag i mig och jag springer sick-sack mellan regndropparna.

Tänk att min rädsla för min egen styrka varit så stark att jag undanhållit mig själv denna upplevelse. Vad mera är, det har varit min rädsla för min rädsla och inte rädslan för min styrka. Konstigt? Inte alls!

Tänk vilken energi vi lägger ner på att hålla ifrån oss det som vi upplever oss skrämda av, den energin skulle kunna driva vilken storstad som helst.

Att vara kvinna mitt i livet är en fördel. Ta till vara på den här tiden. Låt din ungdomstid få vara din ungdomstid och minns att de ögon som tittade på världen runt omkring är fortfarande dina ögon. Den person som blickade ut genom dina ögon när du gick upp i morse är fortfarande du. Ett du med mer erfarenhet och kunskap. Den person som blickade ut genom din barndoms ögon är fortfarande du. Din barndom, din ungdom, din eventuella småbarnsmamma period, ja allt det som du har erfarit genom åren, det är fortfarande du. Du har allting kvar av det du upplevt men du kan inte hålla fast vid perioder som redan försvunnit.

Passa på nu när du är mitt i ditt liv och blås liv i dina instinkter, de som du glömt och gömt för att de inte passade in i mönstret. Det du förträngt för att omgivningen såg med ogillande ögon och snörpta munnar på det som var och är din inre styrka, den person som du i grunden är.

Plocka fram det vilda som bor i ditt bäcken, kvinnan som går med liv i stegen. Titta ut på världen med din vilda kvinnas blick och låt din själ få tala med dig. En själ som är stark och tålmodig, här finns lojaliteten mot flocken och individualismen. Titta dig i spegeln och se din nyfikenhet vakna för den person som ser tillbaka på dig.

Låt det vilda i dig spränga dina gränser, gränser uppbyggda genom årens lopp, upptäck din kropp på nytt och använd dig av den för din skull. Inte för någon annan. Låt dina fötter ta med dig på spännande utfärder och dina lårs muskler spänna sig eller slappna av, allt efter din själs signaler. Rulla runt i din egen sensualitet och låt din röst äntligen få ljuda på det sätt som den vill.

Att vara kvinna mitt livet innebär att du har en möjlighet att hedra dig själv. Tillåt dig själv att använda dig av din makt. En makt som inte är någon annan förunnat än just dig, som kvinna. Instinktivt, sensuellt, klokt och med din vildkvinna levande i dig.

………………………………………………………………..

Foto: kortet är spritt på nätet och det är svårt att hitta någon som är upphovsman. Kortet tillhör alltså inte mig.

Din inre sabotör

Categories: Tankemönster
Comments: No Comments
Published on: June 6, 2012

Mötte en situation idag som gjorde att jag letade reda på denna text som jag för länge sedan skrev i en anteckning…

Till alla er som påbörjat någon form av personlig, andlig, kreativ utveckling. Till alla er som vänder ut och in på er själva, som söker, rotar och letar i ert inre. Till er som gör övning efter övning i kurser, följer författarnas råd i olika böcker. Som målar av er, som dansar, mediterar och ber. Till alla er som utmanar er själva och försöker hitta just det där som gör er lyckliga och i balans.

Att följa det som är rätt för själen, att följa sitt hjärta är inget lätt arbete. Du behöver hitta den där lilla tysta, viskande rösten i ditt inre och sedan ha mod att följa denna. Det är många gånger ganska smärtsamt. Som tur är vägs detta upp tusenfalt när du känner att du har hittat “hem”. Men vägen dit är som sagt oftast kantad av olika svårigheter av varierande grad.

Något som är frustrerande och motigt är när man känner att man hamnar i de stillastående perioderna. Att känna att man försöker lyssna, att agera på ett annat sätt och ändå händer ingenting.

Phu, påfrestande och för många innebär det även att de känner sig deprimerade. Under den här perioden är det viktigt att få kunskap om att i de allra flest fall verkar det vara som att just den här perioden av “ingenting”, den stillastående perioden, är den tid då saker lugnt och stilla hamnar på plats. Och den verkar också komma precis innan en spurt av utveckling. Och spurten kan knappast komma om det inte har intigrerats en kraft, en insikt som gör att man “växer”.

Utveckling verkar komma med tre steg fram, två bak och sedan ingenting för att sedan börja om. Så under den period när du känner hopplöshet, frustration och när du känner att du är färdig för att ge upp, ha tålamod! Perioden “ingenting” är kanske då det händer som mest! Och faktum är att inom kvantfysiken pratar man om att det är i “stillheten” det händer. Man pratar om “empty space” som en nödvändighet.

Lyssna inte på din inre sabotör som vill ge sig till känna, som vill ge upp, fortsätt på samma spår och du kommer snart att märka av tecknen på att du börjar samla dig för spurten.

Kram Malou

Omsorg och medmänsklighet

Du som tänkt läsa “Munken som sålde sin Ferrari”…läs inte detta om du inte vill höra ett kortare stycke från boken.
————————————————————
Den här texten hade min vän Urban Gattzén på sin facebook blogg häromdagen. Eftersom jag då och då hoppar in extra inom bemanningen och då ibland hamnar även inom åldrings- och demensvården tyckte jag att denna passar på den syn som jag tycker råder ibland. Inte alltid men alltför ofta.
Det handlar inte om hur barnen behandlar sina föräldrar och inte heller egentligen om hur personal behandlar de äldre,,utan snarare om hur politiker och beslutsfattare behandlar våra äldre idag. Eller rättare sagt både äldre och funktionshindrade. Jag kan lika gärna ta med långtidssjuka och de som behöver psykologisk hjälp av något slag.
Jag kan bli så inibomben upprörd, ledsen, sorgsen och uppgiven på de sätt som man skjuter undan medmänskligheten åt sidan på samma sätt som paret i berättelsen gjorde.
Det var en gång en svag gammal kvinna vars kärleksfulla make just dött.
Strax efter hans bortgång flyttade hon hem till sonen och bodde där tillsammans med honom, hans hustru och deras dotter.
Hennes syn och hörsel försämrades för varje dag, och ibland darrade hennes händer så mycket att ärtorna rullade iväg när hon åt och hon spillde soppa på golvet.

Hennes son och hans fru blev irriterade på röran, och en dag bestämde de att det fick vara nog.
De ställde upp ett litet extrabord i ett hörn intill städskåpet och sa åt den gamla kvinnan att hon hädanefter fick äta ensam vid det bordet.

Och så blev det.

De såg hennes tårfyllda blickar under måltiderna men de talade aldrig till henne förutom för att banna henne när hon tappade en gaffel eller sked.
Så en kväll strax före middagen, såg sonen sin dotter sitta och leka med byggklossar på golvet. ”Vad bygger du för något?” frågade han intresserat. ”Jag bygger ett litet bord till dig och mamma”, sa flickan, ”så att ni kan sitta för er själva i ett hörn och äta när jag blir stor.”

Båda hennes föräldrar stod som lamslagna en lång stund, och sedan började de gråta.
De hade omedelbart blivit medvetna om innebörden i sina handlingar och hur mycket sorg de givit upphov till.

Samma kväll ledde de den gamla kvinnan tillbaka till det gemensamma middagsbordet, och från den dagen åt hon tillsammans med dem.

Och när det råkade falla ner mat på golvet någon gång verkade det inte vara någon som brydde sig om det.

/ Ett utdrag ur “Munken som sålde sin Ferrari”

På motsatta sidan blir jag lika glad, mjukt förundrad, ödmjuk och porlande lycklig när jag läser inlägg, även det på facebook, som Marie Bergman lagt in.
Idag – först Toning med vårdpersonalen på Tumba äldreboende i Botkyrka utanför Stockholm – wow vilka härliga människor, jag gläder mig att arbeta med ljuden och brukarna som bor där i höst, känner stort stöd av personal och ansvariga. Jag ska ha en grupp brukare en gång i veckan och samtidigt lära upp personalen i Toning. Mer kultur i vården! Det vinner vi alla på. Om åtta år är vi flera äldre än …yngre i Skandinavien, vem ska ta hand om alla som behöver? Dags för nätverkande, stödgrupper, bra självhjälpsredskap och mer toning, glädjekörer och inspirerad musik som livsuttryck. Vi behöver inte bara underhållning, vi behöver också nåt som håller under.

Vi behöver varandra eller hur?

Kram

Malou

 

Upplevelser..

Categories: Tankemönster
Comments: No Comments
Published on: June 4, 2012

Efter en helg borta från hemmet är jag full av upplevelser. Upplevelser som på något sätt landar idag och förmodligen även under veckan. Jag tycker att när man beger sig hemifrån, från det som är hemtamt och vant då bäddar man liksom för olika upplevelser som blir uppenbara på ett annat sätt än de som har i sin vanliga vardag.

Att komma till en stad som man inte är van vid att röra sig blir att sinnena tar in och registrerar på ett annat sätt. Nu har jag ju varit på kurs och då blir det också en massa möten med nya personer och för mig en annan situation då jag varit deltagande och inte kursledare. Det blir ett annat sätt att ta in upplevelser.

En hel helg med meditationer öppnar upp sinnet och det blir tydligt att vi tolkar utefter vår egen världsbild och utefter den säkerhet på oss själva som vi har. Bilden ovan exempelvis kan tolkas på hur många olika sätt som helst även om bilden som sådan är konstant. Det är våra erfarenheter, våra upplevelser som styr vår känsla inför det som vi får till oss eller ser. Det är spännande att vara med om.

Sinnet fortsätter sedan att vara öppet under en tid. Åtminstone är det så för mig och det blir enklare och mer självklart att få nya perspektiv, nya tolkningar. Men även en öppenhet för att bli överrumplad av något som du egentligen inte vill vara öppen för. Smärtsamma känslor.

Ett telefonsamtal idag överrumplade mig,,det blev smärtsamt. En doft som jag inte ville känna överrumplade mig ,,det blev smärtsamt.

Nu är det upp till mig att tolka detta. Jag måste välja om jag vill leva kvar i den smärtan eller välja att se upplevelserna som något annat.

Vilken sanning är det jag ska välja?

Jag skapar mitt liv.

Kram Malou

Ändra perspektiv

Categories: Tankemönster
Comments: 4 Comments
Published on: June 1, 2012

 

 

 

 

 

 

 

Vad kan man ha den till? frågar Tommy misstroget när Pippi förtjust gräver fram en gammal rostig plåtburk ur gräset.

-O, den kan man ha till mycket, sa Pippi. Ett sätt är att lägga kakor i den. Då blir det en sån där trevlig Burk Med Kakor. Ett annat sätt är att inte lägga kakor i den. Då blir det en Burk Utan Kakor, och det är visserligen inte riktigt lika trevligt men det duger bra det också.

 

Vad lätt det är att förkasta något som inte passar in i den mall man har. Ibland möter man någon som förvånat frågar – Nämen, varför gjorde du inte så här…..? och man står där med gapande mun och förvirrat sinne och förstår inte vad hjärnan tagit vägen.

Idag övar jag mig ständigt för att kunna vidga min tankebox. Psych-K och massor av andra övningar som gör att jag ställer mig “utanför” min lilla ordinarie värld och kan tänka nytt.

 

Jag skapar mitt liv.

Kram Malou

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
«page 5 of 12»
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Thursday, April 16, 2026