Arg  det är precis vad jag är just nu.

En ilska som inte gör sig att bli undantryckt eller att läggas åt sidan. Inte heller tänker jag använda mig av någon utav alla dessa populära uttalanden som – Vänd den till en positiv kraft.

Ilskan är i många fall en positiv kraft precis så som den är.

Den är en reaktion på något som man tycker är fel. Den går att använda precis så som den är utan att omvandla den till något annat. Det går att vara arg utan att göra något obetänksamt eller självdestruktivt.

Och förresten så har arga personer något gemensamt med lyckliga personer – de är optimistiska. Underligt? Kanske men så visar studier i vilket fall som helst.

Alltså, jag är arg och optimistisk.

I natt hände det som gjorde att droppen rann över och som gjorde att jag startade den tankebana som jag nu skriver ner. Det finns många olika skäl till varför jag låtit det gå så här långt, en del medvetna, andra omedvetna naturligtvis. Jag har i vilket fall som helst inte praktiserat det som jag vet är bäst.

” Prata inte om den där droppen utan om bägarens innehåll” – Loesje -

Jag har låtit glaset bli fullt helt enkelt.

Jag har ett extra jobb, nattetid oftast, som innebär att jag hoppar in natten på boenden inom Göteborgs kommun. Det kan vara allt från neurologiskt eller psykiskt funktionshinder till äldre/demensboende. Min frustration när jag arbetat på dessa ställen har ibland varit minst sagt stor. Inte bara för hur de boende har det utan även för hur det ser ut för personalen. Att jag är engagerad i detta är kanske inte så konstigt, det är inte för inte som jag är utbildad personalvetare.

Nu tänker jag inte gå in i detalj på vad det var som utlöste den här droppen, det blir allt för långt, men det har både med personalens attityd likväl som med ledningens.

Jag har i alla fall suttit halva natten på sjukhus tillsammans med en äldre dement person medan en annan person har varit tvungen att försöka ta hand om de dryga 60 personerna som finns på det här boendet. Jag vet inte hur stor föreställningsförmåga ni har, men jag ber er att lita på när jag säger att det går inte att ge någon som helst vård under de premisserna.

Jag hade gått om tid att låta min ilska växa under timmarna på sjukhuset.

Jag var arg för att jag inte kunde ge läkarna adekvat information ang den här personen eftersom personalen underlåtit sig att dokumentera. Den information som jag fått muntligt när jag gick på fanns inte heller den nedtecknad. Inte bara när det gällde denna personen utan även andra. Det fanns inte heller någon rutin som jag kunde hitta angående hur man skulle gå tillväga vid en sådan här händelse.

Jag var arg för min erfarenhet säger mig att personalen i många fall har tröttnat/orkar inte/blivit oengagerade/tappat sin medmänsklighet på grund av att de inte blir lyssnade på/får inget gehör/blir inte bekräftade/är nedvärderade/inte har rätt utbildning etc.

Jag var arg för jag satt där medan den här personen har släktingar/barn etc som väljer att vara hemma istället för på sjukhuset. Jag Vet att jag inte har en aning om hur situationen ser ut för dessa släktingar men just då var jag i alla fall arg på dessa.

Jag var arg på andra släktingar och närstående som inte reagerar/bryr sig om/ som tycker att det är enklare att blunda när det kommer till hur det ser ut för våra äldre.

Jag var arg på att jag sitter där och på bästa sätt försöker förmedla lugn o trygghet till en person som jag inte känner ( vilket jag faktiskt tycker är helt okey) och jag gör det till en lön som är löjlig med tanke på värdet.

Och det är vi, du och jag, de boendes barn, personer i beslutandeställning, personer som har makt som tycker att det är helt okey att de personer som tar hand om deras föräldrar inte ska ha lön för det jobb de gör. Det sägs ju nu att kvinnor rent generellt jobbar 1 timma gratis varje dag,,jag undrar om de stämmer för vårdpersonal? Jag undrar om det gäller för vårdpersonal som har exakt samma ansvar och arbete men som inte har adekvat utbildning?

Jag kom att tänka på det populära uttrycket att du måste bry dig om dig själv, du måste värdera dig själv för att andra ska tycka att du är viktig.

Jo, jag tror på det..men Andra måste också tycka att du är viktig när du inte har möjlighet att göra det själv! MEDMÄNSKLIGHET!!

Jag tror nog att många av dessa äldre och även funktionshindrade tycker att de är viktiga men om vi runt omkring inte också tycker det hjälper dessa uttalanden dem inte ett dugg.

Faktum är att jag kan sitta här och tycka att jag är värd hur mycket som helst och det har ingen betydelse om inte någon annan faktiskt speglar mig i det. Det måste vara någon som också anser att jag har ett värde.

Jag kan också sitta här och tycka att jag är värdelös, inte har något att komma med. Trots detta har jag ett värde, medmänsklighet gör att andra kan upplysa mig om det. Kan hjälpa mig vidare.

Medmänsklighet är inte bara att vi ler och är gulliga mot varandra. Det är inte bara att skicka ljus och säga att du är bra och bäst.

Medmänsklighet visar sig kanske bäst genom Handling och ilska är alldeles ypperlig motivationsfaktor.

Bild: flickr.com/alvarotapia/