•  
  • Archives for medmänsklighet (3)

Ditt liv- ditt ansvar…eller

Comments: No Comments
Published on: September 5, 2012

Jag läste ett inlägg i dag på Facebook som tog upp något som jag tycker är så viktigt. Inlägget handlade om en text från relationsexperten.

Ett inlägg som tog upp dilemmat med alla dessa uttalanden om att man är ansvarig för sitt eget liv. Vidare skrev hon i bloggen att hon trodde att detta uttalandet kunde skapa skuld hos personer som verkligen behöver hjälp och som då inte klarar av att be om det.

Det är ju ett problem med alla dessa visa uttalanden eftersom det finns en tendens att missbruka dem i tid och otid.

Det är klart att man är ansvarig för sitt eget liv men det innebär inte att man ensam måste klara av allt som händer i sitt liv. Man är också ansvarig för att be om hjälp, och idag också då, klara av att be om hjälp.

Att be om hjälp är något stort och idag en ganska modig sak att göra för oss som vuxit upp med att vi ska reda oss själva i allt.

Citat och meningar som även visar att det är ditt problem om du stör dig på mig etc. hamnar ungefär under samma irritationsruta.

Visst det finns en sanning i det och det kallas projektioner men det är också att plocka bort det egna ansvaret för hur man själv beter sig.

Om alla går omkring och lever utefter detta får vi snart ett samhälle där ingen griper in, ingen öppnar munnen och talar om för mig att när du gör så eller när du säger så blir jag ledsen. Om personen som går omkring och beter sig dels inte får veta det och dels använder sig av ett uttalande som ovan, så får vi snart ett samhälle som består av skitstövlar rent ut sagt.

Det är sanningar men som allt annat behöver det finnas en balans när man använder sig av dem som sanningar.

Jag är jag och du är du, vi är två individer, vi är båda del av samma system, ett system av energi som vi delar. Vi hör ihop och är då även en del av varandra. Om jag inte bryr mig om dig så bryr jag mig inte om mig.

Mitt ansvar mot mig själv är att jag ska leva ett rikt och fullödigt liv vilket innebär att jag tar på mig ansvaret att hjälpa dig om och när jag kan, jag tar på mig ansvaret för att se om det är en projektion eller om det är dags att vända på spegelbilden. Jag tar på mig ansvaret för om jag vill ha kvar dig i mitt liv och det är värt kostnaden som det innebär att uttrycka mig och jag tar ansvaret för att be om hjälp när jag behöver det. Jag tar på mig ansvaret för att fundera på om det är så att det är jag som har ett attitydproblem innan jag talar om för dig att det är ditt problem att du tycker att jag har det.

Medmänsklighet är viktigt och avgörande för hur vi mår är min uppfattning och medmänsklighet innebär för mig att jag funderar över vilken sanning det är som jag ska ta ansvar för. Det finns alltid perspektiv i olika riktningar att ta hänsyn till.

Jag är villig att ta ansvar för mig och mitt liv.

Kram

Malou

Omsorg och medmänsklighet

Du som tänkt läsa “Munken som sålde sin Ferrari”…läs inte detta om du inte vill höra ett kortare stycke från boken.
————————————————————
Den här texten hade min vän Urban Gattzén på sin facebook blogg häromdagen. Eftersom jag då och då hoppar in extra inom bemanningen och då ibland hamnar även inom åldrings- och demensvården tyckte jag att denna passar på den syn som jag tycker råder ibland. Inte alltid men alltför ofta.
Det handlar inte om hur barnen behandlar sina föräldrar och inte heller egentligen om hur personal behandlar de äldre,,utan snarare om hur politiker och beslutsfattare behandlar våra äldre idag. Eller rättare sagt både äldre och funktionshindrade. Jag kan lika gärna ta med långtidssjuka och de som behöver psykologisk hjälp av något slag.
Jag kan bli så inibomben upprörd, ledsen, sorgsen och uppgiven på de sätt som man skjuter undan medmänskligheten åt sidan på samma sätt som paret i berättelsen gjorde.
Det var en gång en svag gammal kvinna vars kärleksfulla make just dött.
Strax efter hans bortgång flyttade hon hem till sonen och bodde där tillsammans med honom, hans hustru och deras dotter.
Hennes syn och hörsel försämrades för varje dag, och ibland darrade hennes händer så mycket att ärtorna rullade iväg när hon åt och hon spillde soppa på golvet.

Hennes son och hans fru blev irriterade på röran, och en dag bestämde de att det fick vara nog.
De ställde upp ett litet extrabord i ett hörn intill städskåpet och sa åt den gamla kvinnan att hon hädanefter fick äta ensam vid det bordet.

Och så blev det.

De såg hennes tårfyllda blickar under måltiderna men de talade aldrig till henne förutom för att banna henne när hon tappade en gaffel eller sked.
Så en kväll strax före middagen, såg sonen sin dotter sitta och leka med byggklossar på golvet. ”Vad bygger du för något?” frågade han intresserat. ”Jag bygger ett litet bord till dig och mamma”, sa flickan, ”så att ni kan sitta för er själva i ett hörn och äta när jag blir stor.”

Båda hennes föräldrar stod som lamslagna en lång stund, och sedan började de gråta.
De hade omedelbart blivit medvetna om innebörden i sina handlingar och hur mycket sorg de givit upphov till.

Samma kväll ledde de den gamla kvinnan tillbaka till det gemensamma middagsbordet, och från den dagen åt hon tillsammans med dem.

Och när det råkade falla ner mat på golvet någon gång verkade det inte vara någon som brydde sig om det.

/ Ett utdrag ur “Munken som sålde sin Ferrari”

På motsatta sidan blir jag lika glad, mjukt förundrad, ödmjuk och porlande lycklig när jag läser inlägg, även det på facebook, som Marie Bergman lagt in.
Idag – först Toning med vårdpersonalen på Tumba äldreboende i Botkyrka utanför Stockholm – wow vilka härliga människor, jag gläder mig att arbeta med ljuden och brukarna som bor där i höst, känner stort stöd av personal och ansvariga. Jag ska ha en grupp brukare en gång i veckan och samtidigt lära upp personalen i Toning. Mer kultur i vården! Det vinner vi alla på. Om åtta år är vi flera äldre än …yngre i Skandinavien, vem ska ta hand om alla som behöver? Dags för nätverkande, stödgrupper, bra självhjälpsredskap och mer toning, glädjekörer och inspirerad musik som livsuttryck. Vi behöver inte bara underhållning, vi behöver också nåt som håller under.

Vi behöver varandra eller hur?

Kram

Malou

 

Förb…t Arg

Categories: Glimtar om mig
Comments: 6 Comments
Published on: March 10, 2012

Arg  det är precis vad jag är just nu.

En ilska som inte gör sig att bli undantryckt eller att läggas åt sidan. Inte heller tänker jag använda mig av någon utav alla dessa populära uttalanden som – Vänd den till en positiv kraft.

Ilskan är i många fall en positiv kraft precis så som den är.

Den är en reaktion på något som man tycker är fel. Den går att använda precis så som den är utan att omvandla den till något annat. Det går att vara arg utan att göra något obetänksamt eller självdestruktivt.

Och förresten så har arga personer något gemensamt med lyckliga personer – de är optimistiska. Underligt? Kanske men så visar studier i vilket fall som helst.

Alltså, jag är arg och optimistisk.

I natt hände det som gjorde att droppen rann över och som gjorde att jag startade den tankebana som jag nu skriver ner. Det finns många olika skäl till varför jag låtit det gå så här långt, en del medvetna, andra omedvetna naturligtvis. Jag har i vilket fall som helst inte praktiserat det som jag vet är bäst.

Prata inte om den där droppen utan om bägarens innehåll” – Loesje -

Jag har låtit glaset bli fullt helt enkelt.

Jag har ett extra jobb, nattetid oftast, som innebär att jag hoppar in natten på boenden inom Göteborgs kommun. Det kan vara allt från neurologiskt eller psykiskt funktionshinder till äldre/demensboende. Min frustration när jag arbetat på dessa ställen har ibland varit minst sagt stor. Inte bara för hur de boende har det utan även för hur det ser ut för personalen. Att jag är engagerad i detta är kanske inte så konstigt, det är inte för inte som jag är utbildad personalvetare.

Nu tänker jag inte gå in i detalj på vad det var som utlöste den här droppen, det blir allt för långt, men det har både med personalens attityd likväl som med ledningens.

Jag har i alla fall suttit halva natten på sjukhus tillsammans med en äldre dement person medan en annan person har varit tvungen att försöka ta hand om de dryga 60 personerna som finns på det här boendet. Jag vet inte hur stor föreställningsförmåga ni har, men jag ber er att lita på när jag säger att det går inte att ge någon som helst vård under de premisserna.

Jag hade gått om tid att låta min ilska växa under timmarna på sjukhuset.

Jag var arg för att jag inte kunde ge läkarna adekvat information ang den här personen eftersom personalen underlåtit sig att dokumentera. Den information som jag fått muntligt när jag gick på fanns inte heller den nedtecknad. Inte bara när det gällde denna personen utan även andra. Det fanns inte heller någon rutin som jag kunde hitta angående hur man skulle gå tillväga vid en sådan här händelse.

Jag var arg för min erfarenhet säger mig att personalen i många fall har tröttnat/orkar inte/blivit oengagerade/tappat sin medmänsklighet på grund av att de inte blir lyssnade på/får inget gehör/blir inte bekräftade/är nedvärderade/inte har rätt utbildning etc.

Jag var arg för jag satt där medan den här personen har släktingar/barn etc som väljer att vara hemma istället för på sjukhuset. Jag Vet att jag inte har en aning om hur situationen ser ut för dessa släktingar men just då var jag i alla fall arg på dessa.

Jag var arg på andra släktingar och närstående som inte reagerar/bryr sig om/ som tycker att det är enklare att blunda när det kommer till hur det ser ut för våra äldre.

Jag var arg på att jag sitter där och på bästa sätt försöker förmedla lugn o trygghet till en person som jag inte känner ( vilket jag faktiskt tycker är helt okey) och jag gör det till en lön som är löjlig med tanke på värdet.

Och det är vi, du och jag, de boendes barn, personer i beslutandeställning, personer som har makt som tycker att det är helt okey att de personer som tar hand om deras föräldrar inte ska ha lön för det jobb de gör. Det sägs ju nu att kvinnor rent generellt jobbar 1 timma gratis varje dag,,jag undrar om de stämmer för vårdpersonal? Jag undrar om det gäller för vårdpersonal som har exakt samma ansvar och arbete men som inte har adekvat utbildning?

Jag kom att tänka på det populära uttrycket att du måste bry dig om dig själv, du måste värdera dig själv för att andra ska tycka att du är viktig.

Jo, jag tror på det..men Andra måste också tycka att du är viktig när du inte har möjlighet att göra det själv! MEDMÄNSKLIGHET!!

Jag tror nog att många av dessa äldre och även funktionshindrade tycker att de är viktiga men om vi runt omkring inte också tycker det hjälper dessa uttalanden dem inte ett dugg.

Faktum är att jag kan sitta här och tycka att jag är värd hur mycket som helst och det har ingen betydelse om inte någon annan faktiskt speglar mig i det. Det måste vara någon som också anser att jag har ett värde.

Jag kan också sitta här och tycka att jag är värdelös, inte har något att komma med. Trots detta har jag ett värde, medmänsklighet gör att andra kan upplysa mig om det. Kan hjälpa mig vidare.

Medmänsklighet är inte bara att vi ler och är gulliga mot varandra. Det är inte bara att skicka ljus och säga att du är bra och bäst.

Medmänsklighet visar sig kanske bäst genom Handling och ilska är alldeles ypperlig motivationsfaktor.

 

Bild: flickr.com/alvarotapia/

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
page 1 of 1
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Wednesday, August 15, 2018