En liten fisk simmade i havet och mötte en mycket gammal fisk som sa:
-Oceanen är oändlig, stor och fantastisk.
Den lilla fisken simmade omkring och tittade överallt.
-Men var är den? frågade han.
-Du är i den, svarade den gamla fisken.
-Här finns bara vatten, sa den lilla fisken och simmade besviket vidare.Hinduistisk berättelse.
Livet ÄR ett konstverk.
Kram Malou
Utmaningen ligger just i tilliten, att LITA på att man faktiskt är älskad och uppskattad av tillräckligt många. Att man duger, är duktig och värdefull. Att våga göra sin grej, är konstigt nog lite enklare, tycker jag.
- Kommentar Anna Lindvall, facebook
Fastnade för kommentaren eftersom jag tycker att just så är det ibland. Både en utmaning och en utmattning.
Det är ansträngande att inte ha tillit, fysiskt och psykiskt. Det ligger som en tung anspänning över axlar och sinne. Är jag älskad? Är jag värdefull?
Du behöver din omgivning för att finnas till. Se dig själv reflekteras i andras ögon. Oavsett hur stark självkänsla du har finns det behov av att bli bemött där man är.
Självkänslan är i mångt och mycket en dagsvara tycker jag. Något som jag behöver arbeta med varje dag. Har man lite brokiga erfarenheter och kanske även tillhör de där introverta eller starksköra/hs personligheterna räcker den där lilla glimten i ögat till för att funderingarna ska ta fart.
Själv har jag fått mycket hjälp av att lära mig att ta ett steg tillbaka och ta till mig att bara för att jag tolkar min omgivning på ett speciellt sätt betyder inte det att det är så. Att våga fråga, att våga uttrycka sin upplevelse för att få den bekräftad eller förnekad känner jag är en stor hjälp.
Det kan vara så att man kämpar med sin tillit helt i onödan.
För att lita på att man är älskad och värdefull behöver man kanske våga fråga och framförallt behöver man kanske uttrycka till sin omgivning vad det är som gör att man känner sig älskad och värdefull så att de kan hjälpa till med detta.
- Det här xxx kan du hjälpa mig med för att jag ska uppleva tillit. Vad kan jag göra för att underlätta för dig så att du kan ge mig det?
—————————————————–
Foto: Anna Wedin Andersson
Härliga sommar, vacker natur och en ljum vind som smeker kinden. Visst låter det underbart och hur skönt som helst. Och jag kan nu njuta av det här men för flera år sedan gick det liksom överstyr. Det var samma härliga natur och ljumma vindar men jag kunde inte få stopp på känslan. Det blev för mycket och för intensivt. Jag kunde bli så överväldigad av en vacker utsikt eller känslan av gräs under fötterna att tårarna bara rann.
Musik kunde bara överväldiga mig. Ni vet Julia Roberts scen när hon första gången hör opera i filmen Pretty Women? Det är bara förnamnet av det som jag kunde uppleva. Jag var verkligen ett offer för mina egna känslor.
Och samtidigt sökte jag mig till upplevelser eller sammanhang där jag kunde bli överväldigad och därefter var jag hur trött som helst.
Jag sökte mig också till sammanhang där jag hela tiden kunde bli berörd och engagerad på något sätt, allt annat var otänkbart.
Men alla de där konstigheterna att samtidigt ha behov av avskildhet som djupt engagemang tillhör det som man nu benämner som Hs-personer och det var inte förrän jag började fundera över vem jag egentligen var som jag kunde få lite kontroll över mina egna upplevelser.
När jag började medvetandegöra mina tankar, känslor och agerande började det förändra sig. När jag började ta mitt inre på allvar bland annat med hjälp av Bergsmeditationen började det hända saker i mitt liv.
Idag vet jag mina gränser och idag är jag medveten.
Idag klarar jag av det jag inte gjorde då och det är gott!
Idag har kommit till den punkt igen när det är dags att ta till sig sagan om skelettkvinnan.
Under gårdagen startade trumman och den håller fortfarande på. Den heldag som jag var med på, var på Chalmers här i Göteborg och den innehöll en rad härliga och humoristiska föreläsare som sannerligen gjorde min dag. Gjorde min dag på många sätt måste jag också säga.
Det blev en igenkänning i det som föreläsarna pratade om. De nämnde samma saker som jag tar upp i mina kurser, de pratade om samma värderingar och la tyngdpunken i den personliga utvecklingen på samma saker. Det blev att sjunga kött till mitt skelett det.
Lars-Eric Uneståhl var en av föreläsarna, han pratade mycket om det gyllene snittet. En annan var Tomas Enhager som var härlig att lyssna på, mycket humor där. Den tredje personen som även han hade inriktning på personlig utveckling var Michael Södermalm, ett energiknippe utan dess like. Förutom dessa tre var det även två personer, Jan Jutander och Rolf Solheim som föreläste inom ämnet vetenskap och teknologi.
Idag samlar jag ihop mig, vilar och skriver på det som har målet att bli en bok så småningom. Jag sjunger kött till mitt skelett alltså. Jag har skrivit om den sagan förut här på bloggen, den är så bra och har så stark symbolik.
Jag fortsätter och hör trummans ljud dovt i bakgrunden.
Sitter fortfarande i morgonrock,,en aning trött och inte alltför bekväm i kroppen.
Du vet, en sådan där morgon när kroppen samlat på sig vatten och det känns som att pannan ligger under ögonen och händerna är som små prinskorvar.
En dag utan en massa inplanerat och inga akuta situationer som ska lösas.
En för mig ganska tråkig dag då det är dags att titta på sådant som ligger sedan länge, en dag då lägenhetens förfall blir tydlig och dammråttorna på något sätt blir levande och förföljer mig.
Just dessa dagar får jag tillfälle att arbeta med mina tankemönster och gamla vanor som bäst.
Alla sätt är bra utom de tråkiga!
Jag kan nu välja,,antingen låter jag dagen och allt det jag gör förbli tråkigt eller så väljer jag det positiva med dagen.
Jag kan välja att vara kvar i morgonrock och bara “dassa” omkring här hemma bara för att jag kan. Det “tråkiga” kan ge positiv effekt genom vilan.
Jag kan välja att uppmärksamma de små levande varelserna som flyger runt mina fötter och låta dem komma hem till de övriga som bor i dammsugaren och få tillfredsställelsen av ett rent hem.
Jag kan också välja att titta över högarna som samlat på sig under de dagar då det är full fart och ingen tid till något annat och få uppleva känslan av lättnad när ingenting väntar på att få bli gjort.
Och det mest positiva av allt……bara tanken på att jag har så många val gör mig lycklig!
Jag själv väljer vilken inriktning dagen ska få!!
I förra veckan på Comunicera satt vi och pratade om vilka olika roller som det är vanligt att man tar i en familj. Det är ju ganska vanligt och om man är fler syskon kan det även vara tydligt vilken roll man själv tagit. Den duktiga kanske, den osynliga eller räddaren och så har vi clownen och det svarta fåret.
Själv har jag haft rollen som det svarta fåret. Den udda med “fel” åsikter, den upproriska och protesterande. Den som varit föremålet för suckar och beklagande. En stämpling som i många fall håller i sig långt upp genom åren.
Alla väljer vi hur vi ska överleva och mitt val för att synas och även för att få lov att finnas till, var att ta den rollen. Hur det gick till har jag svårt för att reda ut eftersom det här skedde ganska tidigt men jag kan ana mig till att det handlade om den eller att bli osynlig. (vilket jag även var för en kortare period)
Ett skäl till min roll tror jag även var för att min omgivning skulle klara av den roll de själva hade i min uppväxt. Om jag inte var den person som man kunde lägga “skuld” på så skulle det ju betyda att de kanske själva fick ta en lite noggrannare titt på sig själva.
För att klara av förluster, övergrepp och bortskjutande blev jag helt enkelt den som var tuff och revoltrisk. Och roller har en tendens att hålla i sig genom åren, ett skäl kan vara att det lilla barnet fortfarande finns kvar där inne. Ett barn som behöver ha attityder som känns trygga för sin överlevnad.
En roll som behövs för “godkännande”. Detta kom jag att tänka på när jag läste bloggen Dum Spiro Spero.
Marie-Louise bloggade där i går om godkännande och den oron som fanns för att göra sina närmaste besvikna. Upplevelsen av nödvändigheten att uppfylla sin släkts förväntningar. Och det är ju inte så konstigt..vi har ju alla haft en uppväxt som varit en del av det som format oss. En del av de val av roller som vi själva tagit på oss.
Det kan ta tid och det kan göra ont att släppa taget om det som är tryggt. Det kan ta tid att acceptera en annan syn på sig själv och ännu längre tid att vara trygg med att visa den för de som varit delaktiga under uppväxten.
Ibland händer det även att när vi själva klarar av att gå ut ur rollen så upptäcker vi att omgivningen för länge sedan har släppt sin “stämpling”, att de successivt har förändrat sin syn. Det är vi själva, som är så rädda för att släppa taget om det gamla invanda, som har kvar den roll vi fortfarande tror att vi behöver ha för vår överlevnad.
Då och då kan det nog vara värt att fundera över de roller vi tar i olika situationer…
——————————————————————————————
Image: luigi diamanti / FreeDigitalPhotos.net
Nu har det varit dags att samla ihop alla mina delar och ha en liten pratstund med dem.
Du vet och kanske känner igen alla de där stunderna när man hoppar mellan en tanke till en annan om samma sak?
En röst säger,,,jo, men det är okey, kör på! En annan smyger in o säger,,,nja, kanske skulle vänta lite, det kanske händer något som ändrar…och så vidare i all oändlighet tills det inte händer något annat än att det inte händer något!
I sådana lägen, om man inte blir oroad över att man håller på att utveckla någon sjukdom förstås =o, kan en medveten diskussion med alla de röster man kan höra vara ett alternativ.
Ha ett samtal med Käcka Berta, försiktiga Vera, kritiska Sara , ja, alla de röster som du brukar stöta på i ditt inre.
För min egen del är det verkligen dags att samla ihop gänget och se till att de kommer överens.
Runda-bords-samtal väntar!!
—————————————————————————————————-
Just nu är det en lugn stund. Jobbar natt nu i några nätter och jag har nu en liten stund där fötterna åker upp på en stol och jag har tid att slänga ner några ord här.
Jag tycker om att jobba ensam på natten. Även om det är en hel del att göra rent praktiskt finns det möjlighet att låta tankarna bara flyta runt. Vilsamt på något sätt.
Ibland är det väldigt påfrestande och mycket att göra och ibland väldigt lugnt. En fördel att arbeta inom boende för funktionshindrade är att ekonomin är en aning bättre eller rättare sagt det finns lite mer förordningar om hur det ska se ut. Tänker på antal boende. Det är ju mer än vad de tar hänsyn till på andra boenden som jag hoppat in på då och då. Däremot så finns det ju andra saker som man kan haka upp sig på och som jag naturligtvis gör också. Jag har nog en liten lätt dragning åt att stå på barrikaderna och hytta med näven. 
Det är ju tur att man har personligt utvecklat sig,,sagt med en lite lätt ironi. Men allvarligt talat så anser jag att det är oerhört viktigt att det finns kunskap bland personal som arbetar på boenden av olika slag likväl som hos enhetschefer och högre, om hur man kan förhålla sig och hur man ska ta hand om alla de känslor som kommer upp. Framför allt är det nyttigt att det kommer in ögon utifrån som inte alltid går omkring i samma korridorer. Det är lätt att bli hemmablind minsann.
Jag skulle gärna ta det arbetet. Jag kan mycket väl tänka mig att vara på olika enheter under några dagar enbart för att vara någon form av mentor/handläggare och prata om saker som jag ser som kommer utifrån. Tror även att den formen skulle vara en ganska billig lösning för många kommuner. Fast det är klart,,det är ju inte gratis och kommunerna har ju inga pengar, det är ju ett välkänt faktum. Suck, suck.
Näpp, dax att resa på sig igen.
Mitt möte med Hekates hundar 
Vi är våra förmödrar
Att vara ensam, udda och ledsen
Broar
Varför ett altare?
Vilken lycka att få vara
Vilka spår lämnar du efter dig?
Malou Thorman, personalvetare, symbolterapeut.
För företag och privatpersoner som vill arbeta med sin kreativitet, intuition och personliga utveckling.
Bergsmeditationer.
Jaha, kände jag när jag läste igenom det mejl jag fått. Ett mejl som var ifrågasättande och en aning kritiskt. Och kritiken och ifrågasättandet gällde att jag var bekant med en annan person! Varför skickar man mig ett mejl som gäller någon annan? Texter som handlar om skuggor och att inte bedöma varandra, för att[...]
För länge sedan dök mitt intresse upp för Gudinnan. Vår patriarkaliska kyrka har inte fångat mitt intresse och jag har funderat över vilken betydelse det har för oss kvinnor att inte känna igen oss i den Gudsbild som ges. Personligen kan jag fortfarande inte riktigt identifiera mina andliga upplevelser som vare sig feminina eller maskulina[...]
Tillhör du dem som låter dina drömmar om något att förhindra dig att njuta fullt ut av nuet? Visst kan man känna igen sig i detta? Att drömma sig tillbaka till önskningar man haft och känna ett litet stygn av sorg eller bitterhet? Tänk om jag hade tagit det där året och läst i[...]
Memory Lane …Idag började jag nynna på en låt som jag tror är en av alla de som heter Memory Lane. Åtminstone är det de ord som jag ständigt upprepar. Och så skulle jag då sätta mig och skriva in något om fullmånen, som redan påverkar, men som du kan se som en rund glimrande[...]
Fullmåne – och en massa känslor Nu på onsdag är det fullmåne och den här gången i kräftans tecken. Ett vattentecken som är känslor. Och känslor, som vi pratar om dessa känslor! Hur många gånger läser man inte på facebook, hemsidor, artiklar och i böcker om känslor? Du känner vad du känner och din känsla[...]
Det är lustigt det där med våra skuggor tycker jag. Ibland undrar jag om det inte är de som har oss i ett grepp och låter oss dingla hit och dit. I alla fall om vi är så oerhört rädda för att närma oss dem eller att låta andra se de skuggor som vi är[...]
Idag kom den första veckans kreativitetsboost från Elena. Elena är symbolpedagog och har på sin hemsida lagt ut tips på hur man kan plocka upp sin egen lust att skapa. Egentligen så spelar det ingen roll vad det är tänkt att man ska använda kreativiteten till. Jag menar även om du vill skriva är det[...]
Januaris måne kallas bland annat varg måne. Namnet kommer ifrån ursprungsbefolkningen runt om i världen och inte bara från USA även om det kanske är vanligast där. Föreställ dig ett landskap täckt av snö i skog och på barmark, kallt och med ett sken som nästan blir isande blått när fullmånen skiner. Det är ont[...]
Epiphany – 6 januari Den stora festen är nu här. I vissa länder är det fortfarande en dag/kväll som firas. Gåvor överlämnas, olika ritualer och ceremonier görs och det är fest och glam. Epiphany härstammar från antikens Grekland och betyder manifestation och plötslig uppenbarelse. Det är ett ord som beskriver en plötslig och slående insikt.[...]
12 dagar av Jul Denna dag har tre namn på sin lista och utav dessa har jag valt Julian the Hospitaller eller Julian den fattige som han också har kallats. Man har inga exakta datum för när han levde men under 700 talet e.Kr ska det ha varit. Det sägs att hans far såg häxor[...]
Not logged in