•  
  • Archives for February 2013 (17)
  • Page 2

Jag måste ha fel

Categories: Balans
Comments: No Comments
Published on: February 16, 2013

Ett litet kul citat som man kan le lite igenkännande åt och ändå finns det något i detta som pekar på något.

Om det är så att det är en känsla som dyker upp då och då är det värt att fundera lite över varför känslan uppstår.

Kan det vara så att du ofta känner dig i underläge gentemot andra?

Befinner du dig i omgivningar där du oftast blir ifrågasatt och kritiserad?

Kan det vara så att du själv har sätt att kommunicera som innebär att andra får känslan av att de blir attackerade och därför egentligen inte lyssnar på dig utan tar till försvar i stället?

Har du en självbild som innebär att du är den udda personligheten som alltid har egna åsikter som ofta kan vara provocerande?

Oavsett vilket “varför” du kommer fram till kan det vara värt att lägga en tanke på om du är på rätt plats i rätt omgivningar eller om det är dags att fundera på det egna kommunikationssättet och värderingarna.

Facebook engagerar socialpsykolog

Categories: Lust
Comments: No Comments
Published on: February 15, 2013

Facebook har engagerat Paul Piff vid Berkeley-universitetet för att utveckla verktyg som ska hjälpa folk att lösa konflikter som uppstår om bilder – oftast mellan vänner och inom familjer – kring det som läggs ut på det sociala mediet. De nya idéerna fungerar. 3,7 miljoner människor använder varje vecka något av de nya sätten att be någon ta bort ett visst foto.

Agneta Lagercrantz reporter på Svd skriver på IDAG bloggen om detta. Altruism, medkänsla och tacksamhet är vad jag förstår det som var temat för hennes resa och intervju med Rick Hansen en neuropsykolog som menar att vi inte har en funktion för att minnas glada och lyckliga stunder.

Även jag tror, som det står i artikeln, att man behöver träna sig för att spara de lyckliga och glada ögonblicken. Det är alltför lätt att fastna i det negativa och jag tror också på att vi fortfarande har kvar den instinkten som gör att vi har behov av att scanna av vår omgivning efter faror.

Jag vet inte på vilket sätt som Paul Piff använder sig av medkänsla etc för att hjälpa folk att lösa konflikterna som kan uppstå på Facebook, men som det ser ut i dag med allt det näthat som pågår så behövs de ju.

Agneta Lagercrantz skriver:

Själv får han möjlighet att testa sina forskningsidéer på miljoner människor. Miljoner. Och det som nu är på gång kan jag bara antyda innan jag träffar den ansvariga på Facebook på konferensen Wisdom2.0 nästa vecka. Det handlar om ett nytt språk som behövs på Facebook och som tar fasta på kunskapen om små, små musklers spel runt ögonen när vi visar våra känslor i ansiktsuttrycken.
Mer säger jag inte nu ;-)

Låter spännande och förhoppningsvis ger det resultat. Jag önskar innerligt att vi fokuserar mer på det positiva hos varandra och inte fastnar i den onda spiral som negativa tankar skapar.

Du är vacker..

Categories: Balans
Comments: No Comments
Published on: February 13, 2013

Du är vacker, underbar och fantastisk.Tillåt dig själv att låta morgondagens hjärtedag lysa på dig själv.

Det är inte så lätt att upptäcka den egna skönheten när vi ständigt blir matade av vad det är som är normalt, vackert och rätt. Vår omgivnings uppfattning blir vår meny och hur ofta hittar vi något som passar från den?

Vi behöver upptäcka att vi läser från den här menyn för att kunna börja uppskatta vår egen skönhet. Det finns andra restauranger som du kan få din näring ifrån.

Välj den som ser dig så som du är!

Låt inte andra diktera ditt liv, vilka åsikter du ska ha och hur dina värderingar ska se ut.

Du är, som alla andra, unik. Låt din själ och ditt hjärta få en röst och lyssna!

En person som accepterat sig själv och som är sig själv, är alltid vacker. En person som är lycklig utifrån sig själv är healing i alla bemärkelser.

Tillåt dig själv en stund då du lyssnar på vad ditt hjärta har att säga dig. Vad du vill, vad du tänker och känner.

Utifrån ditt hjärtas röst kan du göra både din och andras Alla Hjärtans Dag till något alldeles speciellt.

 

Döden som en befrielse..

Categories: Liv
Comments: No Comments
Published on: February 10, 2013

Döden som en befrielse, en mening som Kristian använder sig av. Döden, tänker jag, kan också vara det som är befriandet. Ett befriande från de omständigheter och tankar som håller oss fast varje dag. Att acceptera döden som en realitet i vårt liv kan ge liv, liv som innebär att vi ser och lever efter det som är viktigt och det som betyder något.

Jag läser Kristian Gidlunds artikel publicerad i Aftonbladet den 8 februari i år.

Kollektivet monteras ner till förmån för den individuella karriären. Vi sågar av de ben som vi behöver för att stå upp tillsammans. Den välfärd som har byggts upp gemensamt, säljs nu ut till vrakpris.”

Kristian har fått tillbaka en cancer som nu är aggressiv och obotlig. Nu har inte jag, vad jag kan påminna mig om, läst något annat av honom utan jag fick syn på artikeln där den delas runt på facebook. Och varför delas den då runt?

För vi lyssnar och läser det som en utsatt person skriver om. Döden får oss att stanna till, inte den död som vi läser om eller ser på i nyhetssändningarna varje dag. Inte den död som drabbar barn och vuxna som svälter eller som blir offer i krig som de egentligen inte vill ha med att göra. Utan den död som en person långsamt eller plötsligt blir tvungen att hantera som en realitet, en död som obevekligt närmar sig genom sjukdom.

Precis som du läser jag och blir berörd. Precis som du tycker jag att det Kristian skriver är sant. Men vad är det för fenomen egentligen att vi inte uppmärksammar detta i samma höga grad förrän en person skriver om det som själv befinner sig i en sådan utsatt situation?

Kan det vara för att vi blir berörda? Inte egentligen av det som han skriver om utan för att det är just han som skriver det.

Vi har läst samma sanningar förut, gång på gång ser vi löpsedlar och rubriker som skriker ut sanningar. Vi går förbi, vi orkar inte ta in. Det är för mycket och för stort och vi har fullt upp med att försöka hålla näsan över vattenytan själva.

Och så kommer någon och smiter förbi vårt försvar, tar sig in bakvägen och står plötsligt rakt framför oss. Vi värjer oss inte för det är ingen idé, det har redan skett. Vi reagerar.

Han ska möta döden, något vi alla ska göra men han vet ungefär när. Han kämpar varje dag, varje minut och varje sekund med något som vi alla skjuter upp och inte vill se och plötsligt så står han där i vårt medvetande och levererar sanningar. Sanningar som man inte upptäcker förrän man har döden framför sig och man blir varse vad det är som är betydelsefullt och viktigt.

Döden som får oss att förstå att det är livet som är viktigt och får oss att fundera på vad det är som är liv. Döden som får oss att reagera.

En resa med Hekate

Categories: Liv
Comments: No Comments
Published on: February 8, 2013

Vi närmar oss återigen mörkermåne och aspekten som många känner rädsla och obehag inför. Hekate, nyckelbäraren närmar sig. Gudinnan som kan anlända när vi står inför vägval i livet och som är närvarande i kvinnans övergångsfaser i livet.

Mina starkaste upplevelser tillsammans med henne har jag fått i hennes roll som nyckelbärare även om hon även bär andra och är känd under andra namn också.

Har du bjudit in Hekate i ditt liv då har du bjudit in en resa som omfattar olika dimensioner. Det är inte en gudinna som bär på en lärdom utan du kommer att upptäcka att så fort du har öppnat en dörr så står du framför nästa.

Hon är en lärare som sannerligen undervisar i naturens cykler. Hon förkroppsligar det förflutna, nuet och framtiden. Man kan säga att hon gör som Kali, ( en gudinna i en annan kultur med likvärdiga egenskaper ) vars namn betyder ” den som dödar kal “, alltså den som dödar tiden.

Hekate är läraren som du inte kan undvika när du väl begett dig in i hennes domäner. Här står du plötsligt öga mot öga med det som är nuets realitet. Oavsett vilka demoner de innehåller. Men det är inte bara så att hon piskar dig att se, hon omfamnar dig och ger av hennes egen styrka när du är beredd att ge upp.

Hekate har överlämnat nycklar till många dörrar för mig, hon har varit min vägvisare ner i underjorden och hon har varit den som sett till att jag mött flera av mina nära som gått över och som jag inte hade blivit “sams” med innan.

Då jag egentligen inte haft några föräldrar eller annan äldre person som vakat över mig från det jag var 9 år, då min mor dog, har Hekates energi varit den som burit mig.

Många gånger har jag irrat i underjorden, blint rusat fram och tillbaka eller uppgivet krupit ihop då jag inte har hittat något ljus. Det är i dessa stunder som hon kommit. Hon har burit sin fackla högt så jag kunnat se att ett ljus närmat sig på håll. Så jag kunde förbereda mina ögon och öppna dem för att se att dörren inte var långt ifrån där jag satt. Hon fick mig att välja väg vid de vägkorsningar jag stått vid. Hon har fått mig att omfamna den ilska, sorg och skam jag har burit på.

Och detta är en del av det man kan förvänta sig när man ger sin i hennes värld. Vi får möta det vi kallar “mörkret” och det vi är rädda för. Våra egna känslor.

Men hon är medkänsla och hon bär på den vishet som kommer av erfarenhet. Som symbolen för den gamla, visa och The Crone, bär hon med sig sin ungdom, den mogna kvinnans fas och visar med en fast hand att för att växa behöver vi omfamna våra skuggor.

Hjärtats tal

Categories: Lust
Comments: No Comments
Published on: February 8, 2013

Härligt, frigörande och oerhört behövligt. Hjärtats tal.

Då och då behöver vi ta de här stunderna, stunderna då vi låter hjärtat prata fritt. Det räcker inte att skriva, vi behöver höra orden komma från oss själv. Och tro mig, även om du är själv blir det en upplevelse som är befriande.

För visst är det så att vi går och bär på ord som aldrig blir sagda. Ej uttalade för att vi ännu inte vågar eller vet om vi får uttala dem. Ord som berör vårt innersta och visar att vi är sårbara.

Visst är det så att vi är ärliga och att vi försöker vara så sanningsenliga som vi bara kan, men allt kan man ju inte säga, eller?

Vi blir arga, ledsna och upprörda och ändå stannar orden inom oss, för vi vill ju inte verka bittra, småsinta eller egoister.

Ibland gör vi saker som vi efteråt ångrar men som vi har svårt för att yppa till någon annan. För tänk vad de ska tycka om oss då.

Ibland gör våra vänner saker, kanske utifrån deras situation det bästa, men som vi själva har svårt för att förstå. Vem är jag att säga eller döma om detta?

Kort sagt…vi har mycket i våra hjärtan som behöver få uttryckas. Så ta en stund för dig själv eller tillsammans med en vän som du har förtroende för, och uttryck ditt hjärtats tal.

Uttryck all den sorg som hjärtat bär på och uttryck all den längtan som hjärtat har.

 

 

En text med betydelsfullt innehåll för mig

Categories: Liv
Comments: No Comments
Published on: February 7, 2013

En text med ett innehåll som har varit som ett mantra under otaliga stunder under väldigt många år. Och som jag har haft på bloggen förr. Tycker att det är så viktigt att komma ihåg att vi är mer än det som syns!!

Jag har en kropp men jag är inte min kropp. Min kropp kan befinna sig i olika tillstånd av hälsa eller sjukdom: den kan vara utvilad eller trött….Min kropp är mitt dyrbara instrument när det gäller att förvärva erfarenhet och att handla i yttervärlden, men den är bara ett instrument. Jag behandlar den väl. Jag försöker hålla den frisk, men den är inte jag. Jag har en kropp, men jag är inte min kropp.

Jag har känslor, men jag är inte mina känslor. Känslorna är otaliga, motsägelsefulla, skiftande, och ändå vet jag att jag alltid förblir jag, mig själv, i hopp eller förtvivlan, i glädje eller i smärta, när jag är irriterad eller lugn. Eftersom jag kan observera och förstå mina känslor, och sedan i växande grad styra och utnyttja dem, är det tydligt att de inte är jag. Jag har känslor, men jag är inte mina känslor.

Jag har ett intellekt, men jag är inte mitt intellekt. Det är mer eller mindre utvecklat och aktivt, det är odisciplinerat men läraktigt, det är ett organ för kunskap både vad beträffar den yttre världen och den inre, men det är inte jag. Jag har ett intellekt, men jag är inte mitt intellekt.

Vad är jag då? Vad återstår efter att jag från min jag-identitet har utrangerat det fysiska, känslomässiga och mentala innehållet i min personlighet, mitt jag?

Det är mitt innersta väsen – ett centrum av rent självmedvetande och självinsikt. Det är den permanenta faktorn i det ständigt växlande flöde som är mitt personliga liv. Det är det som ger mig känslan av att finnas till, av varaktighet, av inre trygghet. Detta centrum har inte bara en statisk självmedvetenhet utan också en dynamisk kraft; det kan observera, styra och använda alla de psykologiska processerna och den fysiska kroppen. Jag är ett centrum av medvetenhet och av makt.

Den åldrande Demeter

Categories: Balans
Comments: No Comments
Published on: February 6, 2013

Tänkte skriva en serie om de grekiska Gudinnorna i samband med åldrandet och hur detta kan påverka de olika personligheterna. För det är ju det som gudinnorna är arketyper för, personligheter och mönster som vi känner igen. Tusenåriga myter som fortfarande har den kraften att väcka känslor av igenkänning inom oss.

Demeter

Demeter är gudinnan som står för växandet och berättelserna om henne handlar mest om hennes roll som uppfostrare och moder. Hon är det som vi kallar modersarketypen och hennes modersinstinkt är väldigt stark. Denna instinkt kan visa sig genom havandeskap naturligtvis men även genom att både fysiskt och psykiskt ta hand om andra. Hon när växandet när det gäller grödor och hon tillför även andlig näring.

En person har oftast flera olika gudinnearketyper inom sig där en eller två har starkast påverkan. Om man har Demeter starkast är man uppfylld av en längtan av att bli mor och när hon fått sitt barn så går hon helt upp i rollen som mamma. ( Madonnan och barnet )

En Demeter- personlighet är överhuvudtaget väldigt mån om att ta hand om andra, är generös och tycker om att ge. Växande och näring är ett signum för henne vilket innebär att hon är förtjust i att föda andra. Hon gör rikliga måltider och solar sig i uppskattningen av detta och känner sig som en god mor.

Andra egenskaper hon har är envishet, tålamod och ihärdighet. Vilket visar sig när barnen på något sätt far illa. Hon ger sig inte en tum om det är något hennes barn behöver, oavsett om det gäller sjukvård eller inom skolvärlden.

Demeter och förluster

När en kvinna som har mycket av Demeter inom sig råkar ut för förluster då börjar hon också sörja, djupt och intensivt. Enligt myten om henne gick jorden i träda då hon sörjde hennes dotters försvinnande. Denna sorg kan komma exempelvis när hennes barn flyttar hemifrån. Det som har varit och fortfarande är det viktigaste för henne, hennes barn, innebär att hon upplever att hennes enda viktiga roll i livet har försvunnit.

Hon kan bli besatt av den här förlusten och allt annat blir betydelselöst. Det är nu som hela hennes personlighet förändras. Suckar och att få andra att känna sig skyldiga blir vardagsmat. Hon börjar röra sig långsamt, kryper ihop och ger ett fruset intryck.

Om en Demeter kvinna inte fått barn och hon nu är i medelåldern kan hon bli djupt deprimerad och behöver hjälp med att rikta om sitt behov till något som kan berika hennes liv.

Varje kvinna som har Demeter starkt inom sig behöver hitta en balans och inte falla för frestelsen att knyta andra så tajt intill sig. Att lära sig nej och inte låta sig utnyttjas är viktigt. När hon instinktivt säger ja till alla som behöver något av henne blir hon alltför engagerad och hon är inte den obegränsade resurs som både hon själv och alla andra tror. Hon behöver komma ifrån sitt behov av att bli behövd och att hålla andra i ledband.

Det finns så otroligt mycket att säga om Demeter och detta är enbart ett litet axplock. Det är ganska lätt för en kvinna att känna igen sin Demeter personlighet men det är däremot ganska svårt för dem att se de negativa effekterna av detta. För att kunna göra det behöver det lite avstånd från sig själva och kunna se helheten. Det krävs att man plockar fram andra gudinnors arketyper för att balansera upp detta.

Om en kvinna har mycket Demeter inom sig och inte har skaffat sig en något mer nyanserad bild av sina behov innan hon når sin menopaus kan hon utveckla all den offermentalitet, en inre vrede och en känsla av att vara orättvist behandlad som innebär att hennes år under denna period och senare i livet inte blir de fruktbara år som de kan vara.

Texten ovan utgår ifrån Jean Shinoda Bolens som är en jungiansk analytiker och psykiater och mina egna studier och erfarenheter.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
«page 2 of 3»
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Monday, January 19, 2026