•  
  • Archives for underjorden (3)

Mitt möte med Hekates hundar

Categories: Mina inre symboler
Comments: 2 Comments
Published on: January 5, 2014

Doberman-pinscher-6220px-T16.5HekateUnder en av mina meditationer under denna mörkermåne kom Hekates hundar att bli väldigt tydliga.

Två stycken stora svarta hundar stod plötsligt framför mig och bara tittade på mig. Stilla, smidiga och väldigt levande.

Även om de inte rörde sig en tum gav de mig en känsla av aktivitet. De väntade intensivt medvetna om varje rörelse jag gjorde och frågan är om de inte var medvetna om de tankar som for genom huvudet på mig också.

Även om jag har vuxit upp med hundar och inte blev speciellt rädd när de dök upp i meditationen så kan jag av åsynen av dessa förstå att många skulle bli rädda.

Det var inga hundar man gick fram och klappade utan tillåtelse precis. Jag vet inte hur länge jag stod där och bara tittade men plötsligt var det som att det hände något som jag inte var medveten om och båda hundarna la sig ner, lite mer avslappnade i sin sinnesstämning än tidigare.

Jag visste att jag hade fått tillåtelse att röra mig.

 

Det här mötet fick mig att börja fundera på vad Hekates hundar tillför hennes arketyp egentligen.

I myter och texter om Hekate kan man läsa att hennes närvaro förebådades av ylandet av hundar. Något som förmodligen gjorde de flesta darriga i knävecken.

Att man placerat hundar tillsammans med henne är förmodligen ingen slump eftersom hundar inom många olika traditioner var förknippade med underjorden, en ledsagare och en vägvisare för de som hade dött. ( Vilket Hekate är förknippat med )

I Japan ansåg man att hundar hade en psykisk förmåga att känna av “spöken”, i Grekland fanns exempelvis den trehövdade Cerberus som vaktade underjorden och Hades. Det var också spritt över flera kulturer att begrava en hund tillsammans med sin ägare så att den kunde vägleda och vakta även efter livet.

När det kommer till hundar och Hekate sägs det att hundar offrades till henne i reningsritualer. Bland annat så skulle tikar offras i riter som hade med barnafödsel att göra. De trodde att detta skulle underlätta födseln för mamman eftersom en tik födde med enkelhet. ( Hekate förknippas också med barnafödslar )

Hundar sågs då, precis som idag, som väktare, vilket även Hekates roll var och Plutarch ( grekisk filosof född 46 e.Kr) skriver att hundar precis som Hekate har en utmärkt nattsyn. Han menar även att skällande hundar skrämmer nog inkräktare men de är kärleksfulla och lojala till de som de vaktar. Plutarch menar att hunden symboliserar den bevarande, vakande och filosofiska livsprincipen.

Hunden är ofta följeslagare till jaktgudinnor, till läkedomsgudar och även till de goda hedarna. Hundens symbolik är verkligen lika komplex som Hekate själv och just svarta hundar sägs symbolisera trolldom, de fördömda och döden.

Trohet och lojalitet, människans bästa vän men också “hundlik inställsamhet och skamlöshet” som man ansåg under antiken…. hela tiden två sidor.

Eftersom Hekates hundar inte är någon symbol som vi under vår generation gett henne får vi nog nöja oss med det lilla som man hittar om dem. Tyvärr finns det inte mycket och hennes bakgrund är inte heller enkel att reda ut.

Om man tänker på hur vanligt det var inom många olika kulturer, från Egyptens dödsguds Anubis präster som bar huvudmasker föreställande en hund, till Japan, att de satte hunden i samband med stigfinnare,vägvisare, väktare för livet efter detta, kan man nog dra den slutsatsen att det hade med Hekates förknippelse med underjorden att göra.

Levi Pinfold - Black_Dog_1

Under mitt letade efter texter om hundar i samband med gudar och gudinnor fick jag även nys på annat som kan vara intressant även om det inte går att sätta samman med just Hekate precis.

Visst du att liljekonvalj kan hjälpa om du har blivit biten av en rasande hund? Enligt skrock och sägner ska man dricka tre skedar vatten kokt på liljekonvalj plus att man ska tvätta såret med samma blandning. Inget som jag skulle rekommendera förstås!

Ett annat sätt att handskas med en rasande hund skulle vara att man skulle ta sin mössa i munnen och springa mot hunden på alla fyra eftersom det skulle skrämma bort den arga hunden. ( Något jag skulle vilja se faktiskt )

På korsriddarnas gravhällar finns ofta en vinthund avbildad som en symbol för ädel börd, snabbhet och mod. Även på makors gravhällar finns ofta en hund, då som en symbol för lojalitet.

Här är en historia om en hund som berättats om och om igen;

Förra året berättade min mor om ett par nyblivna föräldrar som blev varnade för att behålla sin hund när det första barnet kom. Hunden kunde bli svartsjuk och skada barnet. Trots varningen behöll de hunden och lät den dessutom vakta babyn då den lämnades att sova under bar himmel.

En dag stod kvinnan vid spisen och lagade mat medan barnet och hunden som vanligt var ute i trädgården. Plötsligt hörde hon barnet ge till ett gallskrik som tystnade tvärt. I nästa ögonblick kom hunden inrusande, blodig kring munnen.

Kvinnan slog i blind förtvivlan hunden i huvudet med stekpannan så att skallen sprack. Så sprang hon ut i trädgården och hittade babyn helt oskadad – men bredvid låg en död orm med avbitet huvud.  Kvinnan blev sinnessjuk då hon förstod att hon dödat hunden som hade räddat livet på hennes barn. (af Klintberg, 1994, s. 69).

Historien om barnet och vakthunden har varit känd i mer än 2000 år. Det tidigaste belägget finns i den indiska berättelsesamlingen Pancatantra, som anses ha kommit till ca 300 år f. Kr. Under medeltiden nådde den Europa och införlivades i den kända samlingen Sju vise mästare. Händelsen har ortfästs både i Frankrike, där den dräpta hunden (en vinthund) blev föremål för en folklig helgonkult, och i Wales, där hundens grav är en turistattraktion.

 

Kalender – Månen som ljusbärare 13 december

Categories: Balans
Comments: No Comments
Published on: December 13, 2013

 

Lucia dagen. En dag då jag vandrar inåt i mig själv. Ljusen och stämningen för mig tillbaka till längtan och saknad. Känslan av detta blandas även med inre värme och tacksamhet. Ibland är det svårt att särskilja om det är längtan till något som varit eller längtan till något som aldrig funnits. Vi har väl alla stunder då vi kan förnimma att det vi längtar efter är en dröm eller en känsla av att så borde det ha varit.

Då jag vandrar inåt dyker mina övergångar upp. Från flicka, till mogen kvinna, till den övergången jag är i nu. Den här Luciadagen så ser vi 3/4 av månen. Kanske är det därför som jag upplever det lite annorlunda än förra året då den sammanföll med mörkermånen.

Nu är vi ju på väg till fullmånen som har en helt annan mer utåtriktad energisk energi än vad mörkermånen har. Trots detta är det ju inte så att vi är utan de minnen, bilder och känslor som gör att vi går inåt till de djupare lagren av oss själva.

Nu när ljusbäraren kommer är det Hecate, som ljusbärare, som är vägvisare för hur jag kan använda och förlösa de känslor som dagen för med sig.

En Gudinna som väcker många känslor. Hon ses som magins Gudinna och i många fall är rädslan för henne stor.

Min egen erfarenhet av Hecate säger mig att det är hennes förmåga att integrera alla övergångar som gör att hon väcker rädslor. Jungfru, moder och den gamla. Alla delar bär hon med sig och det innebär visdom och visdom kan skrämma. Hon är den som har nyckeln till vandringen mellan världarna och hon kan vara din följeslagare ner till dina djupare skikt.

Och varför dessa vandringar till de djupa? För att hitta kärleken till sig själv är min upplevelse. För visst är det en av de svåraste sakerna?

People often say that ‘beauty is in the eye of the beholder,’ and I say that the most liberating thing about beauty is realizing that you are the beholder. This empowers us to find beauty in places where others have not dared to look, including inside ourselves. ~Salma Hayek

 

Varje gång jag reser in i mig själv så är det mig själv och min kärlek till mig själv som jag söker. Och Lucia är inget undantag. Dagen tar med mig på en resa kantad av glädje och smärta.

Jag är min egen ljusbärare, precis som du. Jag kommer och sprider glädje och värme till mig och de runt omkring. Mitt mörker lyser jag upp med eldens transformerande energi och jag gör det skridande.

Jag är villig att följa Byron Katies råd:

Do you want to meet the love of your life?  Look in the mirror. ~Byron Katie

 

Är du?

………………………………….

Bild: okänd

 

 

En resa med Hekate

Categories: Liv
Comments: No Comments
Published on: February 8, 2013

Vi närmar oss återigen mörkermåne och aspekten som många känner rädsla och obehag inför. Hekate, nyckelbäraren närmar sig. Gudinnan som kan anlända när vi står inför vägval i livet och som är närvarande i kvinnans övergångsfaser i livet.

Mina starkaste upplevelser tillsammans med henne har jag fått i hennes roll som nyckelbärare även om hon även bär andra och är känd under andra namn också.

Har du bjudit in Hekate i ditt liv då har du bjudit in en resa som omfattar olika dimensioner. Det är inte en gudinna som bär på en lärdom utan du kommer att upptäcka att så fort du har öppnat en dörr så står du framför nästa.

Hon är en lärare som sannerligen undervisar i naturens cykler. Hon förkroppsligar det förflutna, nuet och framtiden. Man kan säga att hon gör som Kali, ( en gudinna i en annan kultur med likvärdiga egenskaper ) vars namn betyder ” den som dödar kal “, alltså den som dödar tiden.

Hekate är läraren som du inte kan undvika när du väl begett dig in i hennes domäner. Här står du plötsligt öga mot öga med det som är nuets realitet. Oavsett vilka demoner de innehåller. Men det är inte bara så att hon piskar dig att se, hon omfamnar dig och ger av hennes egen styrka när du är beredd att ge upp.

Hekate har överlämnat nycklar till många dörrar för mig, hon har varit min vägvisare ner i underjorden och hon har varit den som sett till att jag mött flera av mina nära som gått över och som jag inte hade blivit “sams” med innan.

Då jag egentligen inte haft några föräldrar eller annan äldre person som vakat över mig från det jag var 9 år, då min mor dog, har Hekates energi varit den som burit mig.

Många gånger har jag irrat i underjorden, blint rusat fram och tillbaka eller uppgivet krupit ihop då jag inte har hittat något ljus. Det är i dessa stunder som hon kommit. Hon har burit sin fackla högt så jag kunnat se att ett ljus närmat sig på håll. Så jag kunde förbereda mina ögon och öppna dem för att se att dörren inte var långt ifrån där jag satt. Hon fick mig att välja väg vid de vägkorsningar jag stått vid. Hon har fått mig att omfamna den ilska, sorg och skam jag har burit på.

Och detta är en del av det man kan förvänta sig när man ger sin i hennes värld. Vi får möta det vi kallar “mörkret” och det vi är rädda för. Våra egna känslor.

Men hon är medkänsla och hon bär på den vishet som kommer av erfarenhet. Som symbolen för den gamla, visa och The Crone, bär hon med sig sin ungdom, den mogna kvinnans fas och visar med en fast hand att för att växa behöver vi omfamna våra skuggor.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
page 1 of 1
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Monday, July 16, 2018