rädslor | Liv Lust Balans

Mitt i livet skapar jag

Categories: Liv

Tags: drömmar, ego, guide, rädslor, skapande, symboler

Comments: No Comments

Published on: April 18, 2013

Min dröm i natt som delvis handlade om att jag höll på att virka en klänning till mig, säger mig att just nu och hela tiden är det jag som skapar mina roller i världen.

Jag som väljer färg, utseende och material. Jag som väljer genvägar eller väljer om jag ska följa den väg som innebär en gedigen framtid utan hål.

Och så är det ju. Hela tiden är det jag som väljer stigar, leder eller snåriga oupptrampade vägar. Omedvetet eller ej.

En del av min väg är att ge uttryck för den gedigna kunskap som vår själ har att säga till oss. Om vi vill lyssna, om vi vågar lyssna. För det är ingen som kan säga hur enkelt eller svårt det kommer att bli att höra vår egen röst.

Jag gör det genom att lyssna på symbolerna. Genom att lyssna de signaler som min själ ger mig. Genom att följa min intuition.

Så långt det går naturligtvis. Ibland kommer rädslor och styr och ställer med mig ända tills jag tar tag i dem och väljer att syna dem i sömmarna.

Ego-intention och ego-intuition kamperar ihop mest hela tiden. Vilka drivkrafter för dig framåt och vilka drivkrafter håller dig tillbaka?

Min virkade klänning talar om en hel del för mig vad det är som gäller just nu. Vad jag behöver hålla ögonen på när det gäller mitt eget sätt att förhålla mig till mitt eget agerande och hur jag enklast ska följa vägen som ger mig flow i livet.

Den bästa terapeuten i världen, säkrare guide kan du inte hitta när det gäller att komma fram till de egna målen. Ditt eget inre!

Tänk om vi ändå kunde komma ihåg detta..att det alltid skapas nytt.

by malou

Categories: Liv

Tags: cykler, hålla fast, liv, måne, rädslor

Comments: No Comments

Published on: February 18, 2013

Låt detta vara dig ett av naturens största och högsta mysterier: att en sak fullständigt kan förlora sin gestalt och form, bara för att framträda på nytt, ur ingenting, och bli någonting vars potential och dygder vida överträffar vad det från början var.

- Paracelsus

Tänk om vi ändå kunde komma ihåg detta..att det alltid skapas nytt.

Vi är så benägna vid att hålla fast. Hålla fast vid det som vi anser oss gör oss lyckliga och hålla fast vid det som gör oss olyckliga.

Vi är så rädda för att förlora lyckan att vi lägger mer fokus på att behålla den än att uppleva lyckan. Och vi är så rädda för att förlora det som gör oss olyckliga för vi vet inte vad vi får i stället. Tänk..det kan ju bli värre. Vi vet vad vi har men inte vad vi får.

Men är det inte så att vi egentligen inte släpper någonting helt ur sikte? Någonting, en kärna av den erfarenheten finns ju kvar.

En kärna som är det fröet som bildar något helt nytt. Det ombildas, växer, tillför och berikar och därefter är det återigen dags att släppa taget.

Den eviga cykeln, liv, död och återfödelse.

En resa med Hekate

by malou

Categories: Liv

Tags: Hekate, möta sina skuggor, rädslor, tiden, underjorden, vishet

Comments: No Comments

Published on: February 8, 2013

Vi närmar oss återigen mörkermåne och aspekten som många känner rädsla och obehag inför. Hekate, nyckelbäraren närmar sig. Gudinnan som kan anlända när vi står inför vägval i livet och som är närvarande i kvinnans övergångsfaser i livet.

Mina starkaste upplevelser tillsammans med henne har jag fått i hennes roll som nyckelbärare även om hon även bär andra och är känd under andra namn också.

Har du bjudit in Hekate i ditt liv då har du bjudit in en resa som omfattar olika dimensioner. Det är inte en gudinna som bär på en lärdom utan du kommer att upptäcka att så fort du har öppnat en dörr så står du framför nästa.

Hon är en lärare som sannerligen undervisar i naturens cykler. Hon förkroppsligar det förflutna, nuet och framtiden. Man kan säga att hon gör som Kali, ( en gudinna i en annan kultur med likvärdiga egenskaper ) vars namn betyder ” den som dödar kal “, alltså den som dödar tiden.

Hekate är läraren som du inte kan undvika när du väl begett dig in i hennes domäner. Här står du plötsligt öga mot öga med det som är nuets realitet. Oavsett vilka demoner de innehåller. Men det är inte bara så att hon piskar dig att se, hon omfamnar dig och ger av hennes egen styrka när du är beredd att ge upp.

Hekate har överlämnat nycklar till många dörrar för mig, hon har varit min vägvisare ner i underjorden och hon har varit den som sett till att jag mött flera av mina nära som gått över och som jag inte hade blivit “sams” med innan.

Då jag egentligen inte haft några föräldrar eller annan äldre person som vakat över mig från det jag var 9 år, då min mor dog, har Hekates energi varit den som burit mig.

Många gånger har jag irrat i underjorden, blint rusat fram och tillbaka eller uppgivet krupit ihop då jag inte har hittat något ljus. Det är i dessa stunder som hon kommit. Hon har burit sin fackla högt så jag kunnat se att ett ljus närmat sig på håll. Så jag kunde förbereda mina ögon och öppna dem för att se att dörren inte var långt ifrån där jag satt. Hon fick mig att välja väg vid de vägkorsningar jag stått vid. Hon har fått mig att omfamna den ilska, sorg och skam jag har burit på.

Och detta är en del av det man kan förvänta sig när man ger sin i hennes värld. Vi får möta det vi kallar “mörkret” och det vi är rädda för. Våra egna känslor.

Men hon är medkänsla och hon bär på den vishet som kommer av erfarenhet. Som symbolen för den gamla, visa och The Crone, bär hon med sig sin ungdom, den mogna kvinnans fas och visar med en fast hand att för att växa behöver vi omfamna våra skuggor.

Rädslan som ett tecken på möjlig utveckling

by malou

Categories: Tips och trix för självutveckling

Tags: möta, personlig utveckling, positivt, rädslor, utveckling

Comments: No Comments

Published on: November 20, 2012

En gammal text som jag tycker är värd att läsas igen.

Rädslor är på tapeten. I så många sammanhang låter vi våra rädslor stå i vägen för oss. Många bagatelliserar sin rädsla, många förlamas av den, många försöker låtsas som om den inte finns, många gör den större än vad den är.

När man har påbörjat ett arbete med sin egen personliga utveckling, själv eller i något kurssammanhang, är det vanligt att synen på sig själv och även på omgivning börjar förändras. Denna förändring väcker ofta rädsla. Rädslan består i många fall av den konflikt som uppstår mellan den känslan av det som vi vill vara/bete oss och hur vi tror att andra vill att vi ska bete oss. Det är så ofta att vi känner oss tvingade att leva upp till andras förväntningar för att bli accepterade. Rädslan för att bli avvisad är så stor och så vanlig.

Vad som också är vanligt, när dom väl vågar visa vem dom är och vad dom vill, är att den rädslan är överdriven. Men det vill till att våga! Våga se rädslan, möta rädslan och framförallt hantera rädslan.

Ett sätt att hantera rädslan är att se positivt på den. Jag läste en bok för ganska länge sedan, kan tyvärr inte påminna mig vilken det var, som fångade mitt intresse angående synen på rädsla. Författaren pratade där om att ändra sin syn och låta rädslan bli positiv. Att se rädslan som en faktor som hjälper dig att utvecklas. Att det var möjligt att till och med bli stimulerad på ett positivt sätt när rädslan uppenbarade sig. Jag arbetar själv med den här metoden, jag hanterar mina rädslor som en positiv utvecklingsmöjlighet. Den ger möjlighet att få en djupare inblick i mig själv.

Följande text hämtade jag från den här boken och har haft sedan dess som en påminnelse till mig själv.

” I boken Fruktan och bävan säger filosofen Kierkegaard att “

”rädslan alltid ska uppfattas som ett steg på vägen mot frihet. Frihet är målet för personlig utveckling och Kierkegaard definierar frihet som valmöjligheter.”

Rädslan förhindrar mig att göra det som är bäst för mig, den låser in mig i en liten box och tillåter mig inte att välja själv. Jag låter rädslan välja för mig. Och mitt val är att inte låta min rädsla låsa in mig. Jag vill inte låta min känsla regera över mig.

Så ett råd från mig är att försöka se rädslan som en positiv utvecklingsmöjlighet.

———————————————-

bild:wall.alphacoders

Godkännande

by malou

Categories: Glimtar om mig, Tankemönster, Tips och trix för självutveckling

Tags: familjemönster, personlig utveckling, roller, rädslor

Comments: 2 Comments

Published on: May 14, 2012

I förra veckan på Comunicera satt vi och pratade om vilka olika roller som det är vanligt att man tar i en familj. Det är ju ganska vanligt och om man är fler syskon kan det även vara tydligt vilken roll man själv tagit. Den duktiga kanske, den osynliga eller räddaren och så har vi clownen och det svarta fåret.

Själv har jag haft rollen som det svarta fåret. Den udda med “fel” åsikter, den upproriska och protesterande. Den som varit föremålet för suckar och beklagande. En stämpling som i många fall håller i sig långt upp genom åren.

Alla väljer vi hur vi ska överleva och mitt val för att synas och även för att få lov att finnas till, var att ta den rollen. Hur det gick till har jag svårt för att reda ut eftersom det här skedde ganska tidigt men jag kan ana mig till att det handlade om den eller att bli osynlig. (vilket jag även var för en kortare period)

Ett skäl till min roll tror jag även var för att min omgivning skulle klara av den roll de själva hade i min uppväxt. Om jag inte var den person som man kunde lägga “skuld” på så skulle det ju betyda att de kanske själva fick ta en lite noggrannare titt på sig själva.

För att klara av förluster, övergrepp och bortskjutande blev jag helt enkelt den som var tuff och revoltrisk. Och roller har en tendens att hålla i sig genom åren, ett skäl kan vara att det lilla barnet fortfarande finns kvar där inne. Ett barn som behöver ha attityder som känns trygga för sin överlevnad.

En roll som behövs för “godkännande”. Detta kom jag att tänka på när jag läste bloggen Dum Spiro Spero.

Marie-Louise bloggade där i går om godkännande och den oron som fanns för att göra sina närmaste besvikna. Upplevelsen av nödvändigheten att uppfylla sin släkts förväntningar. Och det är ju inte så konstigt..vi har ju alla haft en uppväxt som varit en del av det som format oss. En del av de val av roller som vi själva tagit på oss.

Det kan ta tid och det kan göra ont att släppa taget om det som är tryggt. Det kan ta tid att acceptera en annan syn på sig själv och ännu längre tid att vara trygg med att visa den för de som varit delaktiga under uppväxten.

Ibland händer det även att när vi själva klarar av att gå ut ur rollen så upptäcker vi att omgivningen för länge sedan har släppt sin “stämpling”, att de successivt har förändrat sin syn. Det är vi själva, som är så rädda för att släppa taget om det gamla invanda, som har kvar den roll vi fortfarande tror att vi behöver ha för vår överlevnad.

Då och då kan det nog vara värt att fundera över de roller vi tar i olika situationer…

——————————————————————————————

Image: luigi diamanti / FreeDigitalPhotos.net

Jag vill leva mitt liv idag

by malou

Categories: Citat och vackra ord

Tags: leva mitt liv, Nuet, rädslor, ångra

Comments: No Comments

Published on: November 19, 2011

Jag vill leva mitt liv idag.

Jag vill göra allt vad jag kan för att se hur mina rädslor förhindrar mig, de får gärna finnas i mitt liv men det är min lust till livet som ska styra. Jag tänker leva nu och jag vill leva fullt ut.

Jag tänker ta reda på vilka alla mina -Jag ångrar att jag inte gjort- tankar betyder och se till att den lust och vilja som ligger under dessa blir genomförda.

Hur tänker du? Tänker du komma på vad som är viktigt I livet nu eller väntar du till det där “senare” då livet är försent?

Malou

Rädsla

by malou

Categories: Tips och trix för självutveckling

Tags: drömmar, minnen, personlig utveckling, prylar, rädslor, separation, tappa taget

Comments: No Comments

Published on: October 26, 2011

Idag har jag pratat rädsla och separation.

Rädslan att tappa taget om det vi har gör ofta att vi inte vågar pröva och ta in det som är nytt. Rädsla att vi inte klarar av, är duktiga nog eller att vi inte vet vad vi får.

Tanken på allt det vi tycker att vi förlorar gör att vi sitter fast. Vi hittar många gånger en hel drös med ursäkter för att inte satsa.

Rädslan för separation gör att vi inte tar steget ut mot det som kan vara livsdrömmen, sin balans, lusten och engagemanget.

Rädsla för separation gäller även när det gäller prylar, kläder och minnen. Vi håller fast. Det kostar oss för mycket att göra något annat.

Vänd på steken säger jag. Vad kostar det att låta bli?

Vad kostar det dig att låta bli steget att testa det du drömmer om eller vad kostar det dig att spara saker som håller dig fast?

Vad är din kostnad för att vara kvar där du är idag om du har en dröm om något annat?

Är du beredd på att ta den kostnaden?

Mörka moln

by malou

Categories: Allmänt

Tags: Finland, moln, rädslor

Comments: No Comments

Published on: August 17, 2011

Ögnade igenom Aftonbladet och såg dessa moln! Hua, jag hade nog fått någon liten fundering över om solen bestämt sig för att lägga av. De moln som kommer över i Finland kommer inte förrän i slutet av klippet.

Lite rädd hade jag nog blivit. Det finns vissa saker som kan få hjärtat att klappa en aning snabbare av rädsla.
Vilka rädslor har du tro?

page 1 of 1