•  
  • Archives for rädsla (7)

Funderingar över det där med våra skuggor…

Categories: Balans
Comments: No Comments
Published on: January 12, 2014

shadow

Det är lustigt det där med våra skuggor tycker jag. Ibland undrar jag om det inte är de som har oss i ett grepp och låter oss dingla hit och dit.

I alla fall om vi är så oerhört rädda för att närma oss dem eller att låta andra se de skuggor som vi är medvetna om.

Alla har vi ju skuggor. Vi bär på erfarenheter som vi inte alltid vill veta eller som vi gör allt för att förtrycka.

Men ju mer vi undviker vår skugga……ju mer undviker vi vårt ljus.

Och skina vill vi ju, eller hur?

Där skuggan finns, där finns också ljuset.

Så kanske är det dags att sluta sprattla, sätta ner fötterna på golvet och vända sig om och se vad skuggan består av. Målet är ju trots allt att leva i det ljus som vi verkligen består av.

 

Bild; russ and reyn

Januarimåne – vargmåne

Categories: Balans
Comments: No Comments
Published on: January 11, 2014

wolf moonJanuaris måne kallas bland annat varg måne.

Namnet kommer ifrån ursprungsbefolkningen runt om i världen och inte bara från USA även om det kanske är vanligast där.

Föreställ dig ett landskap täckt av snö i skog och på barmark, kallt och med ett sken som nästan blir isande blått när fullmånen skiner. Det är ont om föda och vargarna närmar sig bostäderna. Ylandet från deras strupar hörs vida omkring.

Inte konstigt att vargen för med sig rädsla. De letar mat, det hotar både dig själv och det som du lever av – din boskap.

Vargen är förknippad med hemskheter runt om i hela vår värld. Vargar är inte bara djur från vildmarken, de är vilda. De är en symbol för det vilda.

Det finns många myter om vargen och flera av dessa visar vår rädsla och vårt behov av att kontrollera dessa vilda krafter. Bland annat har vi här i Norden myten om Fenrisulven. fenrisvargen

Han var son till Loke och en jätte som hette Angerboda. Hans syskon var Midgårdsormen, Hel, Sleipner och Narfe.

När Fenrisulven växte upp i Asgård var han till en början en harmlös varelse, men han växte snart till ett jättelikt monster och skrämde till slut även asarna. Man enades om att Fenrisulven måste bindas och visade honom en stor och tung kedja och sade att han var den starkaste om han lyckades slita sönder den. Vargen slet lätt sönder kedjan. Man försökte med samma list med en ännu starkare kedja med samma resultat.

Slutligen tillverkade dvärgarna ett rep av bergens rötter, kattens buller, björnens senor, fiskarnas andedräkt, kvinnors skägg och fåglars spott. Det såg endast ut som ett silkessnöre, men ingen kraft i hela världen kunde slita sönder det och de kallade det för Gleipner. Ulven anade att det var något lurt på gång och trodde att det var magi i tråden. De fick inte lägga den runt hans huvud förrän någon av dem la sin hand i hans gap som pant. Tyr var den ende som vågade och vargen blev så bunden till asarnas glada skratt. När Fenrir upptäckt att han blivit lurad bet han av Tyrs hand.

Sedan den dagen står Fenrisulven bunden i Jotunheim med ett svärd i munnen med udden upp i överkäken. Ifrån bestens gap så rinner det fradga som bildar ån Ván, därav kenningen “monstret vid ån Ván”. I Völvans spådom berättas det att i Ragnarök skall den slita sig loss och kämpa i det sista slaget mot asagudarna tillsammans med bl a Loke och sitt syskon Midgårdsormen. Han ylade i sin fångenskap ända till dess. I hans gap som sträcker sig från jorden till himlen ska Oden förgås i gudaskymningen. I gengäld kommer Odens son Vidar att slita upp Fenrisulvens käftar.

 

Fear makes the wolf bigger than he is.

- Tyskt ordspråk

 

Och är det inte så? När vår rädsla väl har fått fäste i oss så växer det och växer och växer….

Många idag är överväldigade av sin egen rädsla. Vi vågar inte ta ett enda steg fram för känslan av att bli överbemannade, slitna i bitar och dödade. Ändå vet vi inte vad det är?

Min upplevelse är att det är vår eget “vilda” jag, vi är rädda för. För visst har vi primitiva känslor och primitiva reaktioner inom oss. Många är de som har sagt “ att de inte visste var de gjorde” – “något tog över”. Många är de som är rädda för sin egen inre styrka och förmåga att vandra ensamma om natten.

För vargen är även en symbol för natten och vi förknippar de också med månen. Natten som i mångt och mycket sätts ihop med ensamhet, natten som för många är skrämmande. Natten då drömmandet kommer där det är nödvändigt för oss att gå in själva.

Du har säkert hört talas om uttrycket “ensamvarg” och det är i ensamhet som vi kan förstå oss själva. Det är bara jag och ingen annan som kan veta, förstå och utveckla mig själv. Och denna insikt kan verka skrämmande. Men detta kan varg symboliken hjälpa oss med. Vi behöver komma över vår rädsla, vi behöver möta den ansikte mot ansikte för att se vad den består av.

En varg har inte bara styrkan att klara sig själv, den har en oerhörd stark känsla och lojalitet mot sin flock. Ett vargpar är lojala mot varandra hela livet. Alla inom en vargflock hjälper till att uppfostra de små och trots att det är ett flockdjur ser de till att alla får behålla sin individualitet.

Om vargen kommer in som en symbol i ditt liv kanske det är meningen att du ska titta på hur du fördelar din lojalitet? Och hur självständig du är? Klarar du av att vara i ditt själv både i en social situation och som ensam? Och kan det vara så att du är alltför beroende av andra?

Det är sällan de bråkar sinsemellan. De är så drivna i att läsa varandras kroppsspråk att de med automatik går undan när något är fel. De “vet” vad det är som är på gång.

Vet du det? Vi är trots allt djur vi med och frågan är hur mycket av dessa instinkter vi har behållit. Det är välkänt att vi läser av mimik och kroppsspråk mer än vi lyssnar på det som sägs men är du medveten om vad det är du läser av?

Kanske är det dags nu att lära dig mer om dina instinkter? Dina verkliga instinkter och inte bara de som säger att du ska fly? Många gånger är det våra rädslor som gör att vi inte lyssnar på den signal som kommer djupt inifrån oss själva utan vi lyssnar på de signaler som vår skuggjaguppfostran, vår omgivning och de “stämplingar” vi har fått och skaffat oss.

Vargens symbolik kan hjälpa oss med detta. Lär dig av vargens sätt att förhålla sig till naturen, till sig själv och till sin flock.

Inom Jung kan man hitta vargen som en symbol för skugg-jaget.

Och jag kan hitta många nyttigheter när jag ser vargen på det sättet.

Kan du?

Låt vargens ylande få dig att minnas den du är.

 

 

We humans fear the beast within the wolf because we don’t understand the beast within ourselves.

- Gerald Hausman

Behöver vi acceptera vårt ego för att bli hela?

Categories: Balans
Comments: No Comments
Published on: November 12, 2013

Är det “fel” fråga? Är det så att vi behöver komma bort från vårt ego för att bli hela?

Jag har under lång tid protesterat mot att vi alltid trycker ner och tycker illa om vårt ego. Egot har varit till nytta för mig i mitt liv och om jag inte accepterar detta så accepterar jag inte mig själv heller.

Egot har sett till att jag har överlevt. Visserligen på ett sätt som gör att jag idag måste arbeta med skal som jag idag inte vill ha men det har beskyddat mig så gott som det kunde. Egot har varit en medhjälpare till att jag idag är den person som jag är, det har sett till att jag är där jag är.

Egot har också sett till att jag inte har gjort de förändringar jag kunde ha gjort för länge sedan. Egot är inte så förtjust i förändringar utan vill gärna ha kvar mig i den zon som det tycker är den säkra zonen.

Egot har både sina ljusa och mörka sidor som allt annat har. Och för att bli hel, för att hitta den helhet som jag tycker mig se att vi alla söker, behöver vi se och acceptera alla delar av oss själva.

Jag tror att det är oerhört viktigt att förstå att vi har ett behov av vår omgivning, av andra för att bli bekräftade. Och där har vi ju egot minsann. Att bli sedd. Jag tror också att vi alla har ett behov av att nå dit vi vill göra i livet, att få göra det som vi brinner för. Minsann kom inte egot in igen där.

För mig kan egot innebära en drivkraft och vad vi behöver göra är att försöka förmå denna drivkraft att jobba med oss på ett sätt som är positivt. Vi behöver prata med det för att det ska förstå att det inte är farligt att göra förändringar, att det inte är farligt att tycka att andra är fantastiska och att det inte innebär att vi blir osynliga.

Vi behöver förstå att vi lurar oss själva om vi tror att det är möjligt att vara helt igenom goda. Precis så som Deepak Chopra säger. “Föresatser som att vi aldrig mer ska ljuga, bedra, känna svartsjuka, tappa humöret eller ge efter för oro fungerar aldrig. Livet kommer med utmaningar från den mörka sidan. Vi behöver inte demonisera skuggan; den är källan till nästan varje utmaning värd att anta. Vi lever i illusionen att livet tvingar oss att välja mellan gott och ont. I verkligheten finns det en tredje väg, som är att vara hel. Med helhetsperspektivet kan man balansera mörker och ljus utan att vara slav under någondera.”

Och slav under sitt ego är också de som hela tiden gör allt vad de kan för att vara i “ljuset”. De som hävdar att de är goda för att de minsann “ser” sig själva. De som går och ber och sedan försöker få ut sin egen skugga genom att se till att andra känner sig mindre värda. De som tycker att de kan trycka ner andra genom att anse att de har de “rätta” svaren.

Alla använder vi vårt ego och vi har alla svårt för att se när vi gör det eftersom egot är så fullt av våra drivkrafter.

Deepak Chopra säger också; “Helhet är, visar det sig, detsamma som att hitta källan. Det finns ingen uppdelning vid källan. Du behöver inte besegra varje aspekt av dig själv som är färgad av mörker ( något som ändå skulle vara omöjligt ).”

Vi behöver höja oss över skuggan, inte kämpa mot den. Inte försöka mota vårt inre att inte känna av vårt ego.

Att varje dag höja oss och se att vi inte är i världen, utan att världen är i oss. Att vi inte hittar trygghet genom att bygga upp försvar för oss själva. Vi hittar vår trygghet vid vår inre källa. Och källan består av helhet inte av separation.

Varje dag försöker jag få egot att drivas mot det som är till det bästa för mig, att gå en väg som för mig framåt. Att jag höjer mig över min egen rädsla, att jag inte trycker undan eller låtsas om att den inte finns.

Jag tackar för att den har gjort det som den trott varit det bästa och försöker visa att jag nu inte behöver alla de försvar längre. Men att den får vara kvar, jag försöker inte att förvisa den för jag vet att jag består av både ljus och mörker.

Alberto Pancorbo
Alberto Pancorbo

 

 

Döden..

Categories: Glimtar om mig
Comments: 2 Comments
Published on: March 23, 2012

Är du rädd för att dö?

Jag kan ärligt säga att jag inte är det. Jag kan lika ärligt säga att jag har ett starkt motstånd till tanken att jag skulle dö just nu. Jag vill nämligen leva.

I många fall när man pratar om rädslan för döden tycker jag mig upptäcka att det snarare är rädslan för att inte få vara kvar i livet som är det väsentliga. Döden i sig brukar inte vara det som egentligen skrämmer. Antingen så tror de att de bara somnar in och sedan händer inget mer eller så tror de att själen fortsätter att leva och att det bara är kroppen som slutar fungera. Att sluta leva verkar snarare vara det som skrämmer många alltså.

Och denna rädsla för att inte leva längre verkar för några vara så förlamande att man inte vågar leva för risken att man ska sluta göra det?!..

Min egen upplevelse är att vi alla skulle må bra av att vara i närheten av döden. Vi behöver anamma den och ta emot den. För är det inte så att det egentligen bara finns en enda sak som vi kan vara absolut säkra på? Har vi en gång fötts till den här världen då kommer vi också att dö. Detta faktum att jag kommer att dö en dag gör att jag gärna passar på att leva just nu. Jag tillåter inte detta faktum att förlama mig så att jag inte lever när jag nu har chansen att göra det. Så onödigt och så bortkastat det här livet skulle vara i så fall.

Kanske kommer min inställning ifrån att jag har ganska många ögonblick tillsammans med personer som har gått bort. Kanske kommer den ifrån att jag själv varit väldigt nära att gå över.

När jag var 17 år föddes mitt första barn. Ett akut kejsarsnitt var nödvändigt och det gick bra och en mycket härlig och vacker son föddes. Min man upptäckte strax efter snittet att det blödde väldigt mycket från operationssåret och det visade sig att mitt blod inte koagulerade som det skulle. 13 liter blod sammanlagt var det som de fick ge mig tills det slutligen slutade att rinna rakt igenom. Släktingar kallades till sjukhuset för de trodde inte att jag skulle klara natten. Mina släktingar var närvarande och själv var jag frånvarande.

Jag har väldigt vaga upplevelser av händelserna som pågick och ändå har jag upplevelser. Jag tror att dessa upplevelser la grunden för min trygghet. Det låter lite konstigt kanske men det är ialla fall så som jag känner.

Min mor försvann tidigt från världen, redan som 25-åring, då jag var 9 år och när jag var mellan 38 och 40 gick de flesta av mina nära släktingar bort. En av dessa har jag redan skrivit om här på min blogg.

2 av mina barn fick en sjukdomsdiagnos som innebar att vi levde med kunskapen om att prognosen för lång livslängd inte var så god. Det fanns inte så många som var över 18 år även om behandlingarna stadigt förbättrades.

Under 2 år följde jag en ALS sjuk kvinna, varje steg i hennes förändring tills hon tillslut somnade under natten.

Och trots att jag inte har mitt yrke inom vården har jag vakat och hållt handen på flertalet personer i deras sista stund.

Kanske har jag fått den förmånen att få dessa erfarenheter för att verkligen kunna leva? kanske är det detta som gör att Liv Lust Balans är så oerhört viktigt för mig.

Varför berättar jag detta? För att just idag blev det åter aktuellt med rädslan för döden. Ett samtal ledde in till mina egna erfarenheter och dessa erfarenheter blev till denna persons möjlighet att för ett ögonblick släppa sin rädsla för att leva. Döden är livsviktig.

Omfamna döden och jag upplever livet. Låt inte det som du upplever som rädsla för döden hindra dig från att vara närvarande här och nu.

———————————————————————————————————-

Bild: hittad på google bilder.

Att känna sig utanför

Comments: No Comments
Published on: November 6, 2011

Eva Dahlgren sa i programmet “Så mycket bättre” att hon alltid känt sig utanför, alltid lite annorlunda. En person som hela tiden känt sig fel. Hon hade fel hatt, fel kläder etc.etc. Hon hade hela tiden upplevelsen att alla andra var i grupp och hon var den som inte tillhörde.

Idag ser hon att alla andra förmodligen hade samma upplevelsen som hon själv. Och visst är det så! Även i en grupp är alla individer som brottas med sina personliga frågor och väldigt vanligt är att varje individ i gruppen är den person som känner sig udda och lite utanför.

Oftast är det en fråga om din egen upplevelse och inte gruppens upplevelse. Så mycket fakta som kan härledas till situationer där gruppen verkligen har ställt dig utanför brukar inte finnas. Men självklart finns detta också.

Det finns ju alla dessa situationer med mobbing exempelvis. Det finns även i dessa grupper som består av personer som är fullt upptagna av att beundra varandra. Personer som tror och tycker att de mår så mycket bättre och även att de får ett bättre liv om de utesluter andra som de inte kan känna igen sig själva i eller som de upplever som ett hot mot den egna självkänslan.

Så om du hamnar i en sådan situation där du börjar känna dig utanför,,ta ett steg tillbaka. Fundera över om det verkligen är sant det du tror och känner. Om du för dig själv ärligt kan säga att det är sant, att det är en grupp som är rädda för att uppmuntra och peppa dig i ditt växande för att de tror att de själva blir mindre då,,gå därifrån. Men enbart om du verkligen kommer fram till att det är så.

För trots allt är det vanligare att den egna självkänslan har en tendens att slå undan benen på oss.

Dödsbäddsvisioner

Categories: Allmänt
Comments: 2 Comments
Published on: August 9, 2011

”Dödsbäddsvisioner tabu inom vården”

Livet in i döden

NY SERIE. Många vårdare på hospice har hört döende berätta att de fått besök från andra sidan. Och flertalet av dem som känt på sig då en anhörig gått bort har fått känslan exakt i dödsögonblicket. I England har man i flera studier samlat in människors upplevelser kring dödsbädden.

Patienterna är helt klara när de har sina upplevelser, och blir nästan aldrig oroade av dem.

Peter Fenwick

 

ovanstående är citat från Svd som idag startar en ny serie ‘Livet in i döden’

Peter Fenwick fortsätter så här i artikeln:

–Den gängse sjukvården accepterar inte uppgifter om sådana här upplevelser, så dödsbädds- visioner är ofta ett tabuämne på sjukhemmen.

Visst är det underligt att dessa rädslor fortfarande ska hänga kvar? För visst måste det vara rädslor? Det kan väl inte vara av ren illvilja som gör att man tabulägger vissa ämnen?

Jag undrar vad de tror skulle hända om diskussionen fick “florera fritt”?

Det kan väl inte vara så att vi har ett förbud mot samtalsämnen som inte kan verifieras av forskning?

Nästa inlägg kommer att handla om min personliga upplevelse vid min mosters dödsbädd.

Image: Idea go / FreeDigitalPhotos.net

Rädslor

Categories: Allmänt
Comments: No Comments
Published on: June 9, 2011

Rädsla Denna text har jag publicerat en gång men den blev aktuell igen.

Rädslor är på tapeten. I så många sammanhang låter vi våra rädslor stå i vägen för oss. Många bagatelliserar sin rädsla, många förlamas av den, många försöker låtsas som om den inte finns, många gör den större än vad den är.

När man har påbörjat ett arbete med sin egen personliga utveckling, själv eller i något kurssammanhang, är det vanligt att synen på sig själv och även på omgivning börjar förändras. Denna förändring väcker ofta rädsla. Rädslan består i många fall av den konflikt som uppstår mellan den känslan av det som vi vill vara/bete oss och hur vi tror att andra vill att vi ska bete oss. Det är så ofta att vi känner oss tvingade att leva upp till andras förväntningar för att bli accepterade. Rädslan för att bli avvisad är så stor och så vanlig.

Vad som också är vanligt, när dom väl vågar visa vem dom är och vad dom vill, är att den rädslan är överdriven. Men det vill till att våga! Våga se rädslan, möta rädslan och framförallt hantera rädslan.

Ett sätt att hantera rädslan är att se positivt på den. Jag läste en bok för ganska länge sedan, kan tyvärr inte påminna mig vilken det var, som fångade mitt intresse angående synen på rädsla. Författaren pratade där om att ändra sin syn och låta rädslan bli positiv. Att se rädslan som en faktor som hjälper dig att utvecklas. Att det var möjigt att till och med bli stimulerad på ett positivt sätt när rädslan uppenbarade sig. Jag arbetar själv med den här metoden, jag hanterar mina rädslor som en positiv utvecklingsmöjlighet. Den ger möjlighet att få en djupare inblick i mig själv.

Följande text hämtade jag från den här boken och har haft sedan dess som en påminnelse till mig själv.

” I boken Fruktan och bävan säger filosofen Kierkegaard att “”rädslan alltid ska uppfattas som ett steg på vägen mot frihet. Frihet är målet för personlig utveckling och Kierkegaard definierar frihet som valmöjligheter.”

Rädslan förhindrar mig att göra det som är bäst för mig, den låser in mig i en liten box och tillåter mig inte att välja själv. Jag låter rädslan välja för mig. Och mitt val är att inte låta min rädsla låsa in mig. Jag vill inte låta min känsla regera över mig.

Så ett råd från mig är att försöka se rädslan som en positiv utvecklingsmöjlighet.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
page 1 of 1
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Thursday, August 24, 2017