Jaha, kände jag när jag läste igenom det mejl jag fått. Ett mejl som var ifrågasättande och en aning kritiskt.
Och kritiken och ifrågasättandet gällde att jag var bekant med en annan person!
Varför skickar man mig ett mejl som gäller någon annan?
Texter som handlar om skuggor och att inte bedöma varandra, för att vi inte har en aning om vad som försigår i andras liv, går varma i media och här bedömar en person inte bara den inblandade personon ifråga och utan också mig som är bekant med personen.
Och är dessa åsikter skickade till personen det gäller? Näpp!
Den här personen får faktiskt tycka och tänka precis hur hon/han vill, det är något personligt men mejlet startar upp funderingar.
Vilken är den bakomliggande orsaken till det här mejlet? Egentligen alltså! Vad vill hon/han uppnå?
Och jag börjar fundera på hur vanligt det egentligen är att vi bedöms utefter vår bekantskapskrets? Och hur ofta vi själva tar avstånd/står upp för eller skäms/blir lyckliga för bedömningar som gäller våra vänner och varför inte partners?
Jag undrar hur många det är som med handen på hjärtat kan säga att de inte blir påverkade när deras partner beter sig “opassande” och själv tar på sig en del av beteendet som om det vore det egna?
Jag kom att tänka på en vän jag hade för många år sedan som absolut inte gjorde det och det var en ögonöppnare för mig. En ögonöppnare eftersom jag förstod hur vanligt det var att vi gjorde det.
Den här kvinnans identitet var helt känslomässigt opåverkad om hennes partner betedde sig på ett sätt som inte var okey i omgivningens ögon. Hon blinkade inte ens utan tyckte att det var upp till honom att ta konsekvenserna och betackade sig för kommentarer runt detta för de skulle ges till partnern direkt.
En reaktion som jag inte mött förrän jag mötte henne. Så många gånger som jag hört ett par smågräla över hur de betett sig – Var det tvunget att säga så? Kan du inte uppföra dig så att jag inte skäms? Gud vad pinsamt det var när du gjorde så.
Den här kvinnan är faktiskt den enda som jag har mött som har visat på ett sådant tydligt sätt att hon är hon och han är han.
Men faktum kvarstår idag, jag är bedömd och ifrågasatt på grund av en bekantskap. Ska jag bry mig?
Nej, säger jag. Jag är jag och så länge jag inte känner att min bekantskap är “fel” för mig får andra faktiskt tycka vad de vill.