Är det “fel” fråga? Är det så att vi behöver komma bort från vårt ego för att bli hela?

Jag har under lång tid protesterat mot att vi alltid trycker ner och tycker illa om vårt ego. Egot har varit till nytta för mig i mitt liv och om jag inte accepterar detta så accepterar jag inte mig själv heller.

Egot har sett till att jag har överlevt. Visserligen på ett sätt som gör att jag idag måste arbeta med skal som jag idag inte vill ha men det har beskyddat mig så gott som det kunde. Egot har varit en medhjälpare till att jag idag är den person som jag är, det har sett till att jag är där jag är.

Egot har också sett till att jag inte har gjort de förändringar jag kunde ha gjort för länge sedan. Egot är inte så förtjust i förändringar utan vill gärna ha kvar mig i den zon som det tycker är den säkra zonen.

Egot har både sina ljusa och mörka sidor som allt annat har. Och för att bli hel, för att hitta den helhet som jag tycker mig se att vi alla söker, behöver vi se och acceptera alla delar av oss själva.

Jag tror att det är oerhört viktigt att förstå att vi har ett behov av vår omgivning, av andra för att bli bekräftade. Och där har vi ju egot minsann. Att bli sedd. Jag tror också att vi alla har ett behov av att nå dit vi vill göra i livet, att få göra det som vi brinner för. Minsann kom inte egot in igen där.

För mig kan egot innebära en drivkraft och vad vi behöver göra är att försöka förmå denna drivkraft att jobba med oss på ett sätt som är positivt. Vi behöver prata med det för att det ska förstå att det inte är farligt att göra förändringar, att det inte är farligt att tycka att andra är fantastiska och att det inte innebär att vi blir osynliga.

Vi behöver förstå att vi lurar oss själva om vi tror att det är möjligt att vara helt igenom goda. Precis så som Deepak Chopra säger. “Föresatser som att vi aldrig mer ska ljuga, bedra, känna svartsjuka, tappa humöret eller ge efter för oro fungerar aldrig. Livet kommer med utmaningar från den mörka sidan. Vi behöver inte demonisera skuggan; den är källan till nästan varje utmaning värd att anta. Vi lever i illusionen att livet tvingar oss att välja mellan gott och ont. I verkligheten finns det en tredje väg, som är att vara hel. Med helhetsperspektivet kan man balansera mörker och ljus utan att vara slav under någondera.”

Och slav under sitt ego är också de som hela tiden gör allt vad de kan för att vara i “ljuset”. De som hävdar att de är goda för att de minsann “ser” sig själva. De som går och ber och sedan försöker få ut sin egen skugga genom att se till att andra känner sig mindre värda. De som tycker att de kan trycka ner andra genom att anse att de har de “rätta” svaren.

Alla använder vi vårt ego och vi har alla svårt för att se när vi gör det eftersom egot är så fullt av våra drivkrafter.

Deepak Chopra säger också; “Helhet är, visar det sig, detsamma som att hitta källan. Det finns ingen uppdelning vid källan. Du behöver inte besegra varje aspekt av dig själv som är färgad av mörker ( något som ändå skulle vara omöjligt ).”

Vi behöver höja oss över skuggan, inte kämpa mot den. Inte försöka mota vårt inre att inte känna av vårt ego.

Att varje dag höja oss och se att vi inte är i världen, utan att världen är i oss. Att vi inte hittar trygghet genom att bygga upp försvar för oss själva. Vi hittar vår trygghet vid vår inre källa. Och källan består av helhet inte av separation.

Varje dag försöker jag få egot att drivas mot det som är till det bästa för mig, att gå en väg som för mig framåt. Att jag höjer mig över min egen rädsla, att jag inte trycker undan eller låtsas om att den inte finns.

Jag tackar för att den har gjort det som den trott varit det bästa och försöker visa att jag nu inte behöver alla de försvar längre. Men att den får vara kvar, jag försöker inte att förvisa den för jag vet att jag består av både ljus och mörker.

Alberto Pancorbo