•  
  • Allmänt (160)
  • Page 9

Tillbaka till sökplatsen igen

Categories: Allmänt
Comments: No Comments
Published on: March 27, 2012

Jag gick idag tillbaks till Gamlestaden där sökandet efter Pierre Nilsson som försvann för några veckor sedan fortfarande pågår för fullt.

Jag kan läsa på Fb sidan allt det engagemang som så många människor har i sökandet. Jag uppfattar det som om att alla platser har sökts igenom både 2,3 och 4 gånger. Alla buskage, broar, skrymslen och bodar. Och inget spår efter honom.

Att inte veta vad som har hänt måste vara en fruktansvärd känsla och jag känner verkligen med hans flickvän/fru och barn och hela hans familj.

Då och då dyker han upp i mitt sinne och den upplevelsen ger mig liksom ingen ro. Det är lite underligt eftersom det försvinner personer relativt ofta som det är fullt pådrag efter. Lite underligt också eftersom min känsla av oro försvann efter jag varit där förra gången. Jag har inte kvar samma känsla det kan jag inte säga men han dyker liksom upp i tankarna då och då.

Jag fick samma obehagskänsla och känsla av yrsel denna gång på ungefär samma plats som förra gången men det kan ju bara vara för att jag kanske sökte efter det inte vet jag, den kom ialla fall. Även en känsla av lite smärta i huvudet och denna gången även en stickande känsla i magen. Jag gick där med Ozzy som far runt omkring som en jehu längs åkanten. Han har numera verkligen utvecklat sin kärlek för vatten och att hålla honom ifrån att hoppa i kan vara lite av en kamp.

Senare under kvällen fick jag en annan upplevelse och lite bilder som jag gärna vill förknippa med detta men det vet man ju inte. I sådan här lägen när man liksom får något på hjärnan tycker jag det är svårt att reda ut vad som är vad. Fria fantasier eller intuition?

Det finns stunder när man önskar att det fanns en “telefon”linje – man lyfter på luren, kopplar in sig på den själ man vill ha kontakt med och vips så har du dem på andra sidan. Visst hade det varit bra? Inte bara i sådana här akuta och verkligen nödvändiga fall som med personer som är försvunna, utan även i andra situationer.

Jag ber, önskar och innerligt hoppas att Pierre snart ska bli funnen.

Gläntan – öppningen som väntar på dig

Categories: Allmänt
Comments: No Comments
Published on: March 26, 2012

För att hitta den vackraste gläntan i skogen – måste man våga vara vilsen en liten stund

~Tomas Tranströmer~

 

Dessa fina ord av Tranströmer läste jag idag på en väns sida.

Blir påmind om den härliga symbolik som det innebär.

I sagorna kan man läsa om prinsessor och prinsar, om hjältar, om fattiga barn eller utstötta som ofta beger sig in i den “farliga” skogen. In i det okända för att hitta skatten som ska frigöra eller befria.

Många gånger förvirrar de sig in på okända marker och upptäcker snart att de är helt utan landmärken och de sätter sig i sin förtvivlan eller trötthet där de är. Efter timmar av vila eller vid gryningstimmarna ruskar de yrvaket på sig och upptäcker den underbaraste glänta.

En glänta där de ser solen strila genom lövverken och de underbaraste varelser som dansar. De kan upptäcka slottets tinnar som lyser i solen eller finna det mest välfyllda matbord de någonsin sett.

Och så är det ju, vi behöver bege oss in i vårt inre på jakt efter det som behövs frigöras. In i sinnets skog. Först brukar vi följa välkända stigar men snart nog blir vi ofta fascinerande av det som vi möter. Kreativitet som vill ha utlopp, sensationer som vill upplevas. Plötsligt upptäcker vi att vi är vilsna. Vad känner jag? Vad är det jag vill? Och varför vill jag eller vill jag inte?

I detta vandrar vi, en del förvirrade, en del skrämda eller arga. I främmande landskap där vi upplever att vi inte kommer någonstans. Tillslut ger vi upp, vi sätter oss ner och inser att vi behöver vila. En stund där vi bara kan vara med det som är. Vi accepterar!

När vi accepterar kan det hända att vi plötsligt ser. Ser det som varit dolt för oss. Ögonen och sinnet öppnas för det som varit där hela tiden. Våra möjligheter, våra inre skatter.

För att hitta den vackraste gläntan i skogen – måste man våga vara vilsen en liten stund

~Tomas Tranströmer~

 

 

Inte långa svåra ord idag, tack!

Categories: Allmänt
Comments: 1 Comment
Published on: March 25, 2012

 

Det är roligare att prata med någon som inte använder långa, svåra ord, utan hellre korta lätta ord som: Vill du ha lite mat?

~Puh~

 

 

Efter 4 nätters jobb känns det faktiskt så som Puh säger. Inklusive det där med mat. Har ju nu provat på det där med LCHF igen under några dagar och det är okey, men så här på en dag där jag innerligt önskar att det ska vara håll-allt-enkelt-dag är det inkluderat med att jag bara skulle vilja ta mig en tallrik flingor.

Idag är en typisk dag att vara åskådare på för mig.

En dag då jag stilla kan iaktta mig själv. En dag då jag kan glutta omkring på alla intressanta sidor, som jag förresten kom på att jag redan glömt bort var jag sparat dem någonstans så det får utgå. Ingen dag som passar sig för aktivt letande!

Kanske en stilla promenad där jag kan tänka mig att ha ett passivt seende idag. Idag säger jag,,det är ju snart kväll igen. Okey,,slappedag i soffan då, kanske en god bok eller bara ligga och titta upp i taket och filosofera.

Idag är en dag då jag skickar ut en önskan…låt det vara en stilla och enkel dag där sinnet får flyta på och bara stilla klucka till då och då.

 

Att vara en förstklassig version av sig själv

Categories: Allmänt
Comments: 2 Comments
Published on: March 24, 2012

Var alltid en förstklassig version av dig själv i stället för en medelmåttig version av någon annan.

~Judy Garland~

 

Jag måste säga att jag börjar bli en ganska bra Marie-Louise “Malou” Thorman. Förr i tiden var jag en ganska urusel mix av de personer som jag trodde att min omgivning ville att jag skulle vara och inte en alls speciellt bra version av mig själv.

Att vara äkta och autentisk är minsann inte alltid så lätt och ett av skälen till att det kan vara ganska svårt är att det kan vara lite trixit att veta vem man är. Att vara äkta betyder att vara 100% sann, att vara genuin och att vara ärlig.

När vet du att du är genuin och äkta? Hur ska du kunna avgöra om du är programmerad av din omgivning, din uppväxt och allt det där som påverkar dig både medvetet och omedvetet?

En situation uppstod idag och jag drog mig till minnes ett annat möte som jag hade med en kvinna. Hon var så förb…at trött på att hon inte kunde vara den hon tyckte hon var. Alltid skulle det vara de klämkäcka uttrycken och den förstående tonen. Alltid skulle det vara projekt på gång, karriären var viktigast av allt och samtidigt skulle man sätta gränser, ta hand om sig själv och helst ha långa ben också. Man skulle umgås med de rätta människorna och gjorde man inte det berodde det på den egna intentionen och fokuset. Med mera, med mera. Ja, du kan säkert förstå att listan blev mycket längre än så här.

Det som retade den här kvinnan mest var att hon faktiskt köpte allt det här och ännu värre var att de flesta av hennes väninnor tyckte detsamma. Fast bara enskilt, och i förtroende. Och ändå fortsatte denna charad att försöka vara på ett sätt som skulle kunna godtas av andra.

Visst är det sorgligt och handen på hjärtat…säkert är det så att var och varannan av oss faller för detta. För vi vill ju vara en del av en gemenskap som betyder något, vi vill höra till. Vi faller för frestelsen att glömma bort vilka vi är eftersom vi tror att vi inte är om vi inte tillhör kretsar, beter oss och känner på sätt som är liktydligt med framgång.

Idag när jag är en ganska hygglig version av det som är Malou så vet jag att jag inte kommer att bli den där långbenta svala kvinnan som svänger ut sina ben från en lyxig cab. Jag är den något mulliga kvinnan som krånglar sig ur den lilla silvriga och ofta med lite chostande också. Jag kan vara sur, tvär och irriterad och det är okey för jag vet att det går över. Grannen får gärna klippa sina gräsmattekanter med sax om hon vill för jag vet att jag inte behöver det för att känna mig accepterad. Jag kan vara dum som ett spån ibland för att i nästa ögonblick ha ett knivskarpt intellekt. Jag går ut osminkad och med joggingbyxor och det är okey för att jag vill det. Och jag sätter mina mål i livet utefter detta. Efter den som jag är inte efter den som jag tror eller tycker att jag borde vara.

Och jag är tillräckligt mycket Malou för att ibland inse att jag fallerar i att vara Malou.

På Opera

Categories: Allmänt
Comments: No Comments
Published on: March 17, 2012
Mats Bäcker

Igår kväll var jag på Lady MacBeth med mannen och ett par vänner. Överraskning?! Japp!!

Jag var definitivt överraskad av detta framförande. Jag hade inte läst något av denna opera och hade ingen aning vad som väntande.

Huvudpersonen den förmögna köpmanshustrun Katerina är en mycket kärlekskrank och väldigt otillfredsställd kvinna. Och om detta handlar i princip de två första akterna om. Att hon är otillfredsställd är inget som vi får reda på ett sublimt sätt precis utan det visas väldigt tydligt. Scenerna är nästan övertydliga som den när man ser 6-7 män tvätta sig i duschen. På scenen står de på taket på den container som föreställer Katerinas hem. Under dessa nakna män ligger Katerina på “diskbänken” och har en tvättlapp i handen som hon “svalkar” av sin kropp med.

Mats Bäcker

På det här sättet fortsätter det och hon får tillslut ihop det med en av drängarna där vi sedan får vara med om att hon blir tillfredsställd på en tvättmaskin, på taket till hennes bil, ja i princip överallt. I en scen när det går för honom (när de gör det mot kylskåpet) öppnas kylskåpsdörren och lite filmjölk sipprar ut. :)

Tja, definitivt inte vad jag hade väntat mig som opera. Men det var bra. Musiken var otroligt maffig och åtminstone blev jag väldigt involverad i själva berättelsen.

Slutscenen var väldigt fascinerande, på något underligt sätt fick den mig att tänka på Dantes inferno. Varje person var uppslukad och nästan isolerad i sitt eget liv och ändå delade det utrymmet tillsammans. Mycket symbolik!

 

Sökande i Gamlestan

Categories: Allmänt
Comments: 3 Comments
Published on: March 13, 2012

Något av en tvingande känsla fick mig att idag ge mig iväg ut för att promenera runt i de trakter där Pierre Nilsson försvann för lite mer än en vecka sedan.

Igår kväll läste jag en artikeln om att han försvunnit och fick en bild på insidan. Något har gjort att bilden inte vill ge sig iväg och min tanke var att genom att gå där han var sista gången någon sett honom skulle få bilden att försvinna.

Nu visste jag på ett ungefär hur det ser ut runt detta område i Gamlestan redan innan men tänkte att jag ville ha full klarhet i att det verkligen fanns en “bild” som såg ut som min. Jag hade ett ställe i tankarna som jag trodde att det kunde vara och tog mig dit. Det visade sig att det var likt men inte precis. Oron fanns kvar när jag och min hund tog oss hemåt igen. Tvätten var liksom lite bortglömd och magen den också och det var verkligen på tiden att få ur kläderna ur maskinen och i med mat i magen.

Eftersom den lilla terroristen som vi har hemma behöver gå långa promenader mer än en gång om dagen blev det en sväng till senare under eftermiddagen när mannen kom hem. Återigen vandrade vi i samma område och återigen tillbaks till det stället som jag hade fått för mig skulle stämma med min “inre bild”. Inte den här gången heller kan jag säga fick jag den att gå ihop.

När vi nu gick tillbaka och förbi restaurangen såg jag något som hade ungefär samma färg som en av detaljerna i min inre bild hade. Vi började gå åt det hållet istället och ja, där var min “inre bild”. Vi promenerade framåt och såg oss omkring.

Detta området är ganska nära själva restaurangen och självklart har otaliga personer och skallgångar inkl sökhundar gått igenom detta område men jag ville i alla fall gå omkring där. När jag gick där blev jag oerhört ostadig och kände av en plötslig smärta på sidan av mitt huvud.

Jag förknippade det med stället men måste samtidigt säga att det lika gärna kan vara mitt blodsocker som då och då ger sig till känna och mitt huvud vill gärna vara lite opålitlig när det gäller smärta.

När vi begav oss därifrån märker jag också att min oro är borta.

När jag blir orolig av någon anledning och jag lyckas hitta orsaken till att jag är orolig och konfronterar mig med den plats/person som det gäller då brukar också känslan av oro försvinna och så gjorde det även idag.

Vad som inte försvinner är min djupa medkänsla med Pierres familj. Vilken fruktansvärd situation. Att leva i okunskap och i ovisshet måste vara oerhört hemskt.

Något som förmodligen även det är en aning jobbigt måste vara en viss typ av kommentarer som finns på den Facebook sida som är skapad. Jag lyckades att hitta den sida som är skapad för att engagera människor i sökandet och satte mig och läsa lite i den nu under kvällen.

Nu är det så att familjen även har kontaktat ett antal medium i sina försök att hitta Pierre och de har fått vissa uppgifter därifrån. Dessa uppgifter finns att läsa på FB-sidan och det dröjde naturligtvis inte länge förrän det kom en massa kommentarer om detta.

Jag undrar vad det är som får folk att komma med missnöjes uttalande etc i ett läge som detta? Vad är det som triggar i gång folk, vad är det som gör att det är viktigare att uttrycka sitt missnöje, sitt spe än att faktiskt respektera att i ett sådant här läge gör man allt. Allt!!

Huvudsaken är väl att han hittas oavsett på vilket sätt man gör det?!

Jag ber och hoppas att han hittas snart och naturligtvis även allra helst vid liv.

—————————————————————————————————

Bild: M. Martin Vicente

Klagan

Categories: Allmänt
Comments: 2 Comments
Published on: March 9, 2012

Mobiltelefon är en fantastisk sak. Du har den med dig överallt.

Tillgänglighet,,tja, inte så fantastisk men väldigt bra. Konstant tillgänglighet överallt inte så bra.

Det är inte första gången som jag sitter på spårvagn, buss eller något fik och hör personer som arbetar inom socialförvaltning, försäkringskassan, terapeut någonstans eller arbetsförmedlingen och hör denna högt och tydligt sitta och prata om någon klient.

Att de är medvetna om att det är människor runt omkring tror jag då de aldrig använder namn men det är väl i princip det enda som det inte gör.

Vad tråkigt det är och samtidigt skrämmande att vara den som sitter och lyssnar på en konversation om en annan persons problem och vad de tänker om den!!

Inte en tanke på att det kan finnas människor runt omkring som kan identifiera personen eftersom man hör historien.

Sist gång var nu på spårvagnen, då sa jag faktiskt till att jag inte var intresserad av att höra om sömmerskan som nu hade stora problem!!

funderingar om tro

Categories: Allmänt
Comments: No Comments
Published on: March 6, 2012

Idag pågår det en ganska hetsig debatt mellan de som har tron på att det som du kan bevisa med de vetenskapliga metoder som vi har är det enda som är vettigt och mellan de som anser att det finns skeenden och upplevelser som inte går att bevisa.

Den här debatten fick mig att tänka på ett kapitel som jag läste i boken “Coniunctio 2011, en årsbok för analytisk psykologi och kultur.” Kapitlet heter Tro och är ett utdrag från “The New Man” skriven av en skotsk psykiater vid namn Maurice Nicoll.

I detta kapitel fördjupar han sig i Nya testamentets liknelser och mirakel. En återkommande tanke i detta är att människan är ett frö med möjligheter till omfattande utveckling och förändring. Han undersöker hur verklig tro påverkar en människa att utvecklas till det hon djupast sett är.

Fascinerande läsning som jag verkligen rekommenderar.

Den tro som han tar upp är inte den tro som man pratar om när man tror på något i intellektuell mening, det är alltså inte ett aktivt ställningstagande för eller emot. Det är något mycket mer än ett aktivt ställningstagande. Tron är här i sitt väsen sammanlänkat med idén om transformation och handlar alltså inte om tron så som när man tror på vad någon säger eller gör.

…så handlar tro i själva verket om övertygelse, om vissheten att livet kan tolkas på ett högre plan och som en konsekvens av detta människans inneboende möjlighet till transformation. Vi finner trons innersta kärna i idén om att livet endast kan levas och förstås genom detta som är större än oss själva, och att vi äger förmågan att transformeras vilket visar oss vägen till att se på våra liv med helt nya ögon.

Det är denna särskilda egenskap som tron djupast handlar om och som i högsta grad skiljer sig från det vi vanligtvis menar med tro. Faktum är att verklig tro urholkar alla våra gängse föreställningar för den leder oss bortom världslig tro i en riktning som inte kan bekräftas av vedertagna normer eller vetenskapligt förnuft.

Jag hoppar lite i kapitlet..

Begreppet tro är kopplat till särskild kraft och förmåga med en särskild sorts dynamik. Det är inte fråga om kraft eller förmåga som kommer sig av innehav av ställning, position, världslig make eller från någonting yttre överhuvudtaget. Tro baseras inte på det synliga. Den formas inte i den del av medvetandet som befattar sig med vardagens plikter och bekymmer.

Tron är överhuvudtaget inte på den nivån utan tillhör medvetandets högre plan, det plan som höjer sig över det vardagligt uppenbara. Det är som om det finns en plats till vårt förfogande ovanför oss själva.

….Föreställningen om människans annorlunda väsen är inte begränsad till enbart evangelierna utan förekommer i de flesta äldre läror. Det är den enda verkliga bas som människans sanna natur kan grundas på. Ett ekollons verkliga natur måste baseras på det faktum att det kan bli en ek. Tar man inte hänsyn till detta riskerar man att missförstå ekollonets existens. Och på så sätt kan en människa som endast förlitar sig på sina sinnen och sina tankar inte förstå vad tro är. För tron är redan den absoluta vetskapen om en högre nivå och i sig själv öppnar den för de högre nivåerna att verka i människan.

 

Maurice Nicolls fördjupning av begreppet tro är något som tilltalar mig eftersom jag tycker att man så lätt slänger sig med detta ord och att det finns en okunskap om hur meningsbärande Tron är för många.

För mig är min tro viktig, det är en stark värdegrund som jag lever efter. Jag blir djupt kränkt och skakad över att läsa alla de tillmälen som kastas ut i artiklar och som på något sätt vill göra mig ( som troende) till en öppen måltavla för allehanda nedsättande kommentarer.

Jag tror på min andlighet, jag tror på att medvetandet är något mer än det som vi idag kan förklara med vår vetenskap. Vilket faktiskt inte är speciellt mycket. Jag tror på att den dag som min kropp ger upp så fortsätter min själ att leva. Och jag tror på detta på grund av mina egna upplevelser och mina egna erfarenheter. Utan dessa upplevelser och erfarenheter hade jag inte varit övertygad.

Det är min tro och min övertygelse som gör att jag anser mig veta att själen fortsätter, inte vad Terry Evans säger eller gör. Terry är min vän sedan många år tillbaka och jag har full tillit till honom, men det är inte han som är orsaken till min tro. Inte heller är det några av alla de medium som jag känner.

Sturmark som är en av de som har skrivit flera artiklar just om Terry har uttalat sig några gånger om att det inte är tron som han vänder sig mot och ändå skriver han saker som att prata med grodor skulle vara samma sak som att prata med andar. “Och på så sätt kan en människa som endast förlitar sig på sina sinnen och sina tankar inte förstå vad tro är.”

När jag läser dessa inlägg förstår jag inte hur dessa två olika grupper överhuvudtaget ska kunna mötas? Sturmark och de som följer honom eller Vof har en helt annan tro. De ser för mig ut som de har naturvetenskapen som religion och de är lika övertygade på sin tro som jag på min. De kräver att Terry eller andra som är medium ska bevisa enligt normer och regler som gäller inom dagens vetenskap att andar finns och att det går att kommunicera med dessa. De säger också att bevisbördan ligger på honom eller på något annat medium. Vem har skapat dessa “lagar” undrar jag? Alla dessa som omhuldar vetenskapen som det enda som är sanning? Tro är inte vetenskap och kan därför inte gå under dessa normer och det håller inte heller att argumentera under dessa premisser anser jag.

Jag kan inte bevisa min tro för någon annan. Det är min upplevelse. En upplevelse som jag i samtal med andra kan förstå att jag inte är ensam om att ha.

Vad Sturmark gör är att hävda att Terry är en bedragare. Omedveten sådan eller medveten sådan, något annat alternativ finns inte för honom. Och han anser att han har rätt att kräva bevis från Terry enbart för att han har denna åsikt?! Han anser också att det Terry och andra medium gör är skadligt och farligt och drar paralleller med vidskepelse och vad detta kan ställa till med. Hm,,ja,,ytterligare något som stärker mig själv i min övertygelse om att det saknas insikt i vad denna tro innehåller.

Jag undrar om Sturmark har frågat alla dessa människor som varit i kontakt med Terry om de anser sig bedragna och han på något sätt fått i uppdrag att vara deras talesman? För de är väl i alla fall de enda som kan hävda detta i så fall?

Enligt min uppfattning pratar Terry utifrån sin upplevelse och det hymlar han inte med.

Något som jag tycker är värt att framhäva är att Sturmark är en privatperson som framhäver sina åsikter. Han är inte ( mig veterligen) representant för Vetenskapen och bara som ett litet tillägg, inte ens humanist. Det han gör nu tycker jag går stick i stäv med det som humanismen står för. Jag skulle inte ens vilja kalla honom för skeptiker, åtminstone inte en sann skeptiker. Han predikar utefter sin dogmatiska trosuppfattning och jag undrar hur många av de i den vetenskapliga och/eller den humanistiska sfären som anser att han är rätt person för just dessa områden att uttala sig. Kanske ser han sig själv som en frilansande präst i den vetenskapliga kyrkan?

Om det är så att han uttalar sig med något av vetenskapens olika avdelningar bakom ryggen tycker jag att han ska gå ut med detta och är det så att det är med den förening han själv har bildat, alltså med humanisternas goda minne tycker jag att han ska säga detta. Och är det inte det är det väl bra om han är väldigt tydlig med att han som privatperson har dessa privata åsikter.

Däremot har jag förstått att många uppfattar Sturmark som en företrädare för vetenskapen eftersom han så ihärdigt upprepar att han vill ha bevis. Och bevis är något som forskare strävar efter att få. Men då pratar vi om objektiva bevis, inte det subjektiva som det innebär att tro.

Jag tycker om och värderar vetenskap, den är oerhört värdefull, men däremot tycker jag inte om de världsbildsambitioner som lanseras. För att citera Karl-Erik Edris

” Vetenskapen är det kloka sättet att vinna kunskap om den objektiva aspekten av vår tillvaro och religionen och andligheten har potential att utvecklas till ett lika klokt sätt att systematiskt vinna och underhålla kunskap om tillvarons subjektiva aspekt.”

Jag fortsätter med ett annat utdrag av Karl-Erik Edris bok ” I ett annat ljus” där han skriver:

En…komplikation på vetenskapens område är att vetenskapen kommit att bli förknippad med en världsbild som bygger på ett grovt missförstånd av vetenskapens roll. Att man helt enkelt tror att den måste konkurrera med religionen, ja helst eliminera den. Och att den i konsekvens därmed bör försöka misskreditera och underkänna intuitionen så att intellektet får en oinskränkt maktposition när det gäller att fastställa kunskap om alla aspekter av den magnifika verklighet som vi lever i.

 

Det finns en klok andlighet, en andlighet som bygger på medmänsklighet. Den tro som jag följer har inte gjort mig till en svag, viljelös, hjälplös stackars människa. Den har inte gjort mig till en desperat person. Jag undrar om alla de personer som kommer till en seans eller ett föredrag skulle hålla med om den bild av sig själv som dessa “kritiker” ger dem?

Jag skulle kunna tänka mig att många av de som kommer är precis som jag, en normal hyfsat balanserad person. En person som både har integritet och tankeförmåga. Som har svagheter och styrkor och som har förmågan att välja själv om det jag hör, upplever och ser rimmar med min verklighetsuppfattning. Jag väljer bort det som jag inte tycker stämmer överens eller det som jag tycker är överdrivet. Och det här tror jag att de flesta gör. Så vad är det som är skadligt i detta?

Som vanligt har jag mycket mer att säga ;) men jag avslutar här men återkommer med allra största säkerhet till detta ämne.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
«page 9 of 20»
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Friday, April 17, 2026