Jag reagerar på en artikeln i dagens Aftonblad som handlar om Terry Evans.
Jag reagerar dels på hur artikeln är upplagd och naturligtvis reagerar jag för att jag är Terry Evans vän och känner mig berörd enbart för detta. Men den absolut största anledningen till att jag reagerar är för att jag tycker att innehållet är lite absurt.
Vi hade inte kommit speciellt långt här i världen om vi enbart hade vår grund i det som är synligt för just våra ögon. Många är de fantastiska vetenskapsmän/filosofer som har inspirerat oss genom alla dessa år för att tänka vidare, för att vi ska förstå att det lönar sig för oss människor att vidga vårt invanda sätt att förhålla sig till världen. Och ingen av oss har ett svar på hur mycket det egentligen finns kvar att upptäcka.
Vad jag kan se är det inte heller det här som artikeln direkt angriper, den säger inte rakt ut,- Andevärlden finns inte!
I “god” journalistisk anda använder Karin Ahlborg sina ord väl för att få fram just hennes åsikter om vad som är rätt och riktigt.
Rubriken handlar naturligtvis om ekonomin. Och ja, 60,000 kr är mycket pengar. Frågan är vad man jämför med? I jämfört med vad flera andra föredragshållare tar är det en liten droppe.
Personligen har jag betalt mer än det dubbla för att lyssna på en föreläsare. Föreläsare som förmodligen skulle passa artikelskrivaren ( helt min gissning ) bättre. Det har varit organisationsledare, författare, välkända språkrör inom media etc. Ibland har jag gått ut därifrån med en känsla av,,vad gör jag här? Det fanns inget i det som sas som kunde ge mig något. Ibland har jag gått ut med känslan av att det fanns en eller två saker som gav mig något att gå vidare med och ibland har jag gått ut med känslan av Wow, vilken underbar föreläsning.
Poängen är att det är jag själv som väljer om det jag lyssnar på ger mig något eller ej. Tycker jag att det inte ger mig något, tja jag har lagt dessa pengar på att lära mig det och förmodligen går jag inte och lyssnar på den personen igen. Tycker jag att det har gett mig något- jättehärligt. Den näring som båda dessa scenarion ger mig är något som varar betydligt längre än de pengar som jag har betalt för att lyssna. Allt beror på min inställning till det hela. Är jag missnöjd väljer jag att låta det förvandlas till kreativitet så att jag försöker hitta mitt svar någon annanstans. Är jag nöjd låter jag den inspirationen värma mig länge.
Någonstans får jag upplevelsen att Karin som skriver artikeln försöker få deltagarna som var där att uppleva att det var de som enskilda personer som betalade 60 000kr. De betalade 190 kr var och det är den summan de själva ska ta ansvaret för. Var det värt det eller inte?
Pengar återkommer även som ett ämne i mitten av artikeln. Återigen tas 60 000 kr upp för kvällen denna gång med ett minus för lokalhyra. Det står även att han säljer sin bok, cd etc i pausen. Om man nu nämner lokalhyran kanske man ska nämna övriga kostnader också? Arvode till honom själv, lön till tolken, utgifter för resa och övernattning och till de personer som hjälpte till under kvällen. Kostnader finns ju rimligtvis även för de saker som såldes i pausen. Och allt är bokfört betalas skatt för etc. Men självklart ger ju inte detta den vinkling som hon, skribenten, ville ha.
Om jag nu går in på att det inte går att “bevisa” det som Terry säger. Många föreläsare inom området som man kanske kan härleda till “psykologin” säger saker, uppmuntrar till ett tänkande som inte går att bevisa. Inte heller går det att bevisa mycket av det som andra företagsledare går ut med. Personligen anser jag att det finns många som “spår” eller uttalar “profetior” om hur väl deras företag kommer att gå och de vill dessutom att jag ska satsa pengar på det. Inte tusan presenterar de bevis för detta och inte heller kan de göra det. Jag vet inte om det är det som författaren vill komma till? Att det inte går att bevisa betyder inte att det inte är sant.( Själva begreppet bevisa skulle även det må bra av att problematiseras lite.)
I artikeln står det även “Terry Evans är inte särskilt bra på det han gör.” Okey. Då undrar jag vilka referenspunkter som artikelskrivaren har för detta? Vilken kunskap ligger bakom och har hon någon egen erfarenhet av att stå uppe på en scen och förmedla mediala budskap? För detta är väl egentligen det enda som kan generera den exakta frasen?
1. |
Erik |
312.824 |
65.306 |
20,9% |
Detta har jag tagit från Wikipedia. Siffran är från 2007.Det kanske hade varit bra om den fakta också hade varit med eftersom uppgiften var med i artikeln.
Sverige hade 9 415 570 invånare den 31 december 2010 enligt Statistiska centralbyrån.
Inte vet jag hur vanligt Erik är idag, det har ju trots allt gått några år sedan det var 2007 och det kanske är så att Erik inte längre är det vanligast. Men om man bara tar och tittar på dessa siffror och jämför dessa med varandra och sedan tittar på det faktum att det var “runt 350″ deltagare och Terry pekar mot “en tredjedel” (vilket jag gärna vill lägga in en liten undran över det också) vilket betyder ett område på runt 116 personer så undrar jag om chansen verkligen är “gigantisk” som det står?
Men eftersom jag inte känner artikelskrivarens bakgrund och de värderingar som hon står för kan jag inte säga att det inte skulle vara “gigantiskt” för henne. Men för mig framstår det inte som detta i alla fall.
Att sedan uttrycka att deltagarna är “offer” tycker jag personligen är otroligt nedvärderande. Jag undrar om hon gick runt och preciserade detta uttryck bland åhörarna. “Terry Evans studerar sina offer”. Hon har förmodligen ingen aning om vad Terry gör. Jag skulle gärna vilja veta om hon själv gick upp på scenen medan alla besökare satt där i sina stolar och tog reda på hur mycket hon själv kunde se av varje person som var där.
Japp, ibland säger han ..vänta lite..jag är inte färdig..eller kolla upp det när du kommer hem. Av de personer som jag har pratat med är det ganska vanligt att man blir lite tagen och inte får upp allt som är aktuellt i just den situationen. En annan sak är att när väl dessa personer faktiskt kollar upp det som Terry säger får de reda på att det är sant och bara detta att få något bekräftat som man själv inte har i minnet är väl något som verkligen kan “bevisa” äktheten.
Sedan tar artikeln upp detta om en spådam som har dömts till fängelse och även uttalande som gjorts av en professor i straffrätt.
” I domskälen står det att det är just det faktum att hon förmått offren att tro att hon besitter övernaturliga krafter och därför gett henne pengar som är anledningen till att hon döms.”
Varför utvecklade inte artikelskribenten det ovanstående? Kanske för att det då skulle ta bort den känslan som hon ville ha? Och varför nämnde hon att denna kvinna inte hade ett anglosaxiskt eller svenskt klingande namn utan romskt? Varför alla dessa meningar som har ett annat budskap inbyggt? Jag undrar vad har detta med Terry Evans att göra? För det kan väl inte vara så att skribenten syftar på att om Terry varit av romskt ursprung så hade han blivit dömd? Och att det var detta som var den stora skillnaden?
Jag kan inte heller få mig själv att tro på det som står som domskäl. Läs vad det står ordagrant. Det innebär att jag i princip kan gå till en person ge denne lite pengar för att jag tror att personen har övernaturliga krafter och därefter anmäla denna och se till att det blir en dom. För mig blir det självklart att det måste ingå lite till för att det ska bli ett bedrägeri. I de fall som finns uppräknat i artikeln finns det ju tydliga exempel på vad de som anmälde spådamen trodde att hon kunde göra. Förmodligen sa hon också att hon kunde göra detta. I alla tre fallen handlade det om att hon skulle vara behjälplig med kärlek och trassel i ett äktenskap. Hon skulle se till att de hjälpsökandes kärlek skulle besvaras.
Om någon skulle komma till Terry med en liknande förfrågan så vet jag att han säger att det kan han inte. Att det bara är du som kan hjälpa dig själv. Att du inte kan övertyga någon annan eller förändra en annan person. Du kan bara förändra dig själv. Han skulle rekommendera dig att gå i någon form av personlig utveckling eller ta hjälp av en relationspsykolog eller gå i egen terapi.
En annan fråga som uppstår i sammanhanget är naturligtvis: Vilken skada skulle då Terry göra genom att ge en hälsning från någon som finns på andra sidan? Exakt hur skadar han denna person?
Varje person har ett eget ansvar för de handlingar man gör, detta gäller även medium. Självklart finns det personer som inte har ett starkt jag som förtvivlat försöker få hjälp med svar. Personer som vill att någon annan ska lösa problemet för dem. Har du ett ansvarstagande medium framför dig då har du även en person som talar om för dig att du söker svar från fel ställe. Det är inom dig själv som du hittar de lösningar och svar som du söker.
Jag saknar den tilliten i artikeln. Tilliten till att människor själv kan avgöra vad som är sant eller inte sant för dem. Att undergräva människors förmåga till självständigt tänkande genom att utmåla dessa som offer är nästintill löjligt enligt mitt sätt att se.
Och du glöm inte..artikeln är skriven utefter skribentens subjektiva värderingar. Det är hennes sanning som hon uttrycker även om hon nu inte skriver detta i klarspråk. Det är hon som skriver att Terry inte gör sitt jobb bra, det är hon som skriver att han studerar, praktiserar cold reading, det är hon som bygger in värden i meningar.
Jag kan inte se att hon någonstans i artikeln har dragit något av det hon påstår i bevis. Hon har inte heller definierat de olika begrepp hon använder så att jag som läsare vet vad hon jämför med.
Min reaktion på artikeln kommer naturligtvis av att jag känner Terry men min upplevelse är att jag blir besviken och väldigt trött på personer som påstår att de har “sanningen” och att deras arbete går ut på att “omvända” mig eftersom jag då tydligen inte vet bättre utan är ett offer. Man kan väl säga att jag är lite less…