Var alltid en förstklassig version av dig själv i stället för en medelmåttig version av någon annan.
~Judy Garland~
Jag måste säga att jag börjar bli en ganska bra Marie-Louise “Malou” Thorman. Förr i tiden var jag en ganska urusel mix av de personer som jag trodde att min omgivning ville att jag skulle vara och inte en alls speciellt bra version av mig själv.
Att vara äkta och autentisk är minsann inte alltid så lätt och ett av skälen till att det kan vara ganska svårt är att det kan vara lite trixit att veta vem man är. Att vara äkta betyder att vara 100% sann, att vara genuin och att vara ärlig.
När vet du att du är genuin och äkta? Hur ska du kunna avgöra om du är programmerad av din omgivning, din uppväxt och allt det där som påverkar dig både medvetet och omedvetet?
En situation uppstod idag och jag drog mig till minnes ett annat möte som jag hade med en kvinna. Hon var så förb…at trött på att hon inte kunde vara den hon tyckte hon var. Alltid skulle det vara de klämkäcka uttrycken och den förstående tonen. Alltid skulle det vara projekt på gång, karriären var viktigast av allt och samtidigt skulle man sätta gränser, ta hand om sig själv och helst ha långa ben också. Man skulle umgås med de rätta människorna och gjorde man inte det berodde det på den egna intentionen och fokuset. Med mera, med mera. Ja, du kan säkert förstå att listan blev mycket längre än så här.
Det som retade den här kvinnan mest var att hon faktiskt köpte allt det här och ännu värre var att de flesta av hennes väninnor tyckte detsamma. Fast bara enskilt, och i förtroende. Och ändå fortsatte denna charad att försöka vara på ett sätt som skulle kunna godtas av andra.
Visst är det sorgligt och handen på hjärtat…säkert är det så att var och varannan av oss faller för detta. För vi vill ju vara en del av en gemenskap som betyder något, vi vill höra till. Vi faller för frestelsen att glömma bort vilka vi är eftersom vi tror att vi inte är om vi inte tillhör kretsar, beter oss och känner på sätt som är liktydligt med framgång.
Idag när jag är en ganska hygglig version av det som är Malou så vet jag att jag inte kommer att bli den där långbenta svala kvinnan som svänger ut sina ben från en lyxig cab. Jag är den något mulliga kvinnan som krånglar sig ur den lilla silvriga och ofta med lite chostande också. Jag kan vara sur, tvär och irriterad och det är okey för jag vet att det går över. Grannen får gärna klippa sina gräsmattekanter med sax om hon vill för jag vet att jag inte behöver det för att känna mig accepterad. Jag kan vara dum som ett spån ibland för att i nästa ögonblick ha ett knivskarpt intellekt. Jag går ut osminkad och med joggingbyxor och det är okey för att jag vill det. Och jag sätter mina mål i livet utefter detta. Efter den som jag är inte efter den som jag tror eller tycker att jag borde vara.
Och jag är tillräckligt mycket Malou för att ibland inse att jag fallerar i att vara Malou.
Mitt möte med Hekates hundar 
Vi är våra förmödrar
Att vara ensam, udda och ledsen
Broar
Varför ett altare?
Vilken lycka att få vara
Vilka spår lämnar du efter dig?
Not logged in