Ja, det är inte utan att man funderar……
Min hjältinna – det är jag..
Min hjältinna, det är jag. Den del av mig som talar om för mig att mina val är betydelsefulla. Den del som talar om för mig att jag är viktig, att min känsla och mina tankar har en viktig plats i mitt liv. Om jag lever efter det här, om jag lyssnar på min hjältinna, händer avgörande saker i mitt liv.
Jag orkar hålla huvudet högt, mina ben orkar bära mig med kraft, mina höfter rör sig i takt med det liv som pulserar i mig.
Om jag lyssnar till denna röst, så är det den som gör att jag kan ta det val som gör att mitt liv kan ändra karaktär, mitt liv kan ändra riktning.
Det är mina beslut som gör att jag växer, inte situationen i sig.
Det är det som händer inom mig och min reaktion på detta som kan få mig att utvecklas. Hur hanterar jag det som händer, det som känns?
Om jag är i en period där jag har för mycket av Gudinnan Hera i mig så låter jag mina barn, min man eller min omgivning gå före min känsla vad som är rätt och riktigt för mig. Jag kanske inte orkar stå emot den känsla som det väcker inom mig att säga Nej, trots att det är det som är det bästa i situationen.
Min hjältinnans röst viskar tyst och det krävs att jag tar ett steg tillbaka, tar kraft av denna röst och talar om för mig själv att jag behöver mer balans. Kanske behöver jag mer av Gudinnan Artemis så att jag kan få lite säkerhet i min egen vilja.
Artemis, som jakten och månens Gudinna, som när hon siktar träffar rätt. Som går sin egen väg och har styrka i sina steg. En Gudinna som ger sig in i vildmarken och så som månen blir ett med naturen. Som beger sig med säkerhet in i sin egen vildmark då hon vet att månens ljus inom henne lyser upp stigen.
Den vildmark som vi alla har inom oss och ska jag beträda den är det bra att ha sällskap av denna del av mig, Artemis.
Men nu har jag Demeter på plats, den Gudinna som står för moderskapet, jag är i nuet med min dotter.
Jag är villig att ta till mig det jag behöver.
Kram
Malou
Upp Lev Hela Dig
Den här bilden är tagen ifrån min och Maria Äxters annons om vår kurs
Upp Lev Hela Dig, som startar i september. Den första omgången ska vara i Piteå.
I vår kurs kommer vi att lägga en hel del tyngd på hur du som högkänslig person kan skaffa dig verktyg som gör att du kan hantera din vardag på ett bättre sätt. Vi kommer att använda oss av vår egen erfarenhet av att vara “starksköra” och dela med oss av det som fungerat för oss.
Även du som inte känner att du kan identifiera dig med den högkänsliga personen har mycket glädje av kursen. Det kommer att bli en spännande och fullmatad helg fylld med härliga verktyg som du kan använda dig av efter kursens slut.
Det handlar helt enkelt om att Upp Leva Hela Dig, alla dina potentialer som du har inom dig. Att upptäcka och skala av det som du inte behöver och ta till dig det som du saknar. Att hitta din balans och att börja våga lite på den som är Du.
Jag skapar mitt liv eller hur?
Kram Malou
En dag på klipporna

Häromdagen var jag ute på öarna utanför Göteborg och fick möjlighet att omfamna klipporna.
Att få lägga sig ner mot dessa underbara stenar och bli omsluten av den värmen är en otrolig känsla. Om du lyssnar på den energin som dessa klippor utstrålar får du hjälp med att stilla dig, du hittar din trygghet och får hjälp med att hitta din styrka att stå fast och värna om dig själv.
Om du bara ger dig tid till att lyssna och uppmärksamma vad naturen visar dig så har du tillgång till en källa av vad din kropp och själ behöver.
Klipporna visar dig trygghet, att stå kvar. Den visar en bärighet och sjunker du in i dess energi hittar du din trygga livmoder. Gå in i den och hitta styrkan med att bli äldre och visare. Låt erfarenheten bli till glimmer, till de vackra ådringarna som uppstår. En liten händelse kan stilla sig, lägga sig till ro och med tiden omvandlas till den vackraste ametist. Gå in i berget, i klipporna, i stenen och upptäck dess vackra symbolik. Det är viktigt att då och då sjunka in i sig själv och upptäcka den egna inre skönheten.
Solen skiner och är varm o skön. Ger dig energi och lust när strålarna smeker din hud. Du behöver denna energi för att vakna, för att kunna leva. Såsom solen ger dig uppmärksamhet och smeker dig behöver du uppmärksammas och smekas av din omgivning. Du behöver här trots allt vara uppmärksam, solens strålar är starka, dess energi är brännande. Att vara i den här energin för länge kan bränna ut dig, göra dig urlakad. Solen lär dig vad lagom betyder. Solen kan lära dig vad dina gränser går, att lyssna på din kropps signaler som säger att nu är det nog, säga stopp innan du blir stressad. Det är viktigt att tillåta sig att ta emot och det är lika viktigt att låta bli att vara i det som skiner och som ger så mycket värme med sin uppmärksamhet.
Att hoppa i vattnet när du är varm eller bara för att du har behov av känna vattnet. Så underbart att känna dess svalka, att leka, plaska eller bara sträcka ut i en härlig simtur. Att tillåta dig att uppleva dina känslor, att leka med dom eller använda dig av dom för att komma åt varje liten del av din kropp är härligt uppfriskande. Vattnet visar dig nyttan med att då och då vara i och att behärska konsten att ta hand om dina känslor. Du måste ha rätt verktyg för att kunna hantera känslans element, har du inte lärt dig att simma är det bäst att vara i grunt vatten och plaska runt. Och tro det eller ej men vattnet har en uttorkande effekt. Att vara i för länge innebär att huden torkar ut och likadant är det med känslan. Att vara i känslan för länge innebär en uttorkning av din själ, du behöver förmågan till avstånd, till distans för att må bra. Vattnet förlorar sin kraft, sin magi och sin förmåga till att läka om vi är i för länge.
Varma ljumma vindar som smeker din kropp, som gör att ansiktet får svalka och håret att flyga har en helande effekt på ditt sinne. Vinden, luften, visar på det syre som du så väl behöver. Vi behöver söka lä likväl som vi behöver ha dess svalkande effekt. Vinden är tankens element och våra tankar kan verkligen storma och skapa kaos. Att vara i stormens öga kan vara skönt en stund men så småningom blir det för händelselöst, vi söker oss ut i vindens kraft igen. Precis som med så mycket annat är ordet lagom det som passar bäst. Vi kan då och då behöva stå högst upp och känna hur vinden tar tag i oss, känna dess kraft men att stå där för länge bli till en vindpina, det tär. Att vara i stiltje är skönt en stund men så småningom behöver vi tillskott för att känna att vi mår bra. Att få känna luft under vingarna, känna att vi är fria att välja riktning, att gå dit vindarna bär kan vara härligt men vi behöver ha kontroll så att vi kan landa där vi vill. Att bara vara i tankens värld utan att landa i handling är att leva utan möjlighet till näring.
Ja, som sagt en dag på klipporna, ute i naturen ger dig många sanningar om du bara lyssnar.
Jag är villig att lyssna.
Kram
Malou
Ord som smärtar…
Vad ser ni systrar, vad ser ni, säg?
Tänker ni inom er, när ni tittar på mig:
“En knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,
osäker om vanor, med frånvarande blick.
Som spiller ut maten och inte ger svar,
när ni muttrar om henne som aldrig blir klar.
Som inte ser ut att märka vad ni gör
och ständigt tappar käppen och inte ser sig för.
Som viljelöst låter er göra hur ni vill
med matning och tvättning och allt som hör till.”Är det så ni tänker, när ni ser mig, säg?
Öppna ögonen systrar, titta närmare på mig.
Jag ska tala om vem jag är, som sitter här så still,
som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.Jag är ett tioårsbarn med far och en mor,
som älskar mig och min syster och min bror.
En sextonårs flicka, smäcker och grann,
med drömmar om att snart få möta en man.
En brud nästan tjugo, mitt hjärta slår volt,
vid minnet av löften jag givit och håll’t.
Vid tjugofem, nu har jag mina egna små,
som behöver mig i hemmets lugna, trygga vrå.En kvinna på trettio, mina barn växer fort
och hjälper varandra i smått och i stort.
Vid fyrtio är de vuxna och alla flyger ut,
men maken är kvar och glädjen är ej slut.
Vid femtio kommer barnbarn och fyller upp vår dag,
åter har vi småttingar, min älskade och jag.Mörka dagar faller över mig, min make är död.
Jag går mot en framtid, i ensamhet och nöd.
De mina har nog av att ordna med sitt,
men minnet av åren och kärleken är mitt.Naturen är grym, när man är gammal och krokig,
får en att verka en aning tokig.
Nu är jag bara en gammal kvinna,
som sett krafterna tyna och charmen försvinna.
Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.
Jag minns min glädje, jag minns min smärta,
och jag älskar och lever om livet på nytt.
Jag tänker på åren, de alltför få som har flytt
och accepterar kalla fakta, att inget kan bestå.
Om ni öppnar era ögon systrar, så ser ni ej
bara en knarrig gammal gumma.
Kom närmare,
se MIG!
Denna text hittades hos en avliden kvinna (skotsk) på långvården.
Visst är det värt att stanna till?!..Det krävs inte mer,,,bara stanna till!
SE den du möter, den du pratar med och den du har vid din sida.
Jag är i närvaro.
Kram
Malou
Djupt tacksam
Tänk att nu ska först jag och dottern tillbringa några dagar tillsammans och sedan anländer fina bonusdottern och mannen till samma ställe.
Vilken tacksamhet jag känner när jag tänker på den lyx rent ut sagt som väntar mig nu under några dagar. För 1,5 år sedan gick en kvinna bort som jag arbetade lite med. Hon hade ALS och jag följde henne under 2 år. Jag har fortfarande kontakt med hennes man, vi pratas vid då och då, tar en lunch och pratar om kvinnan och tiden som var. I vilket fall som helst har de, nu han, ett sommarställe med en helt vidunderlig utsikt över havet som nu jag får låna under en vecka.
Är inte detta lyx så säg?!
Lyx är det även att få några dagar tillsammans med fina dottern. Bara vi två som förhoppningsvis kan lapa lite sol på den härliga altanen medan vi tittar ut över havet. Guld värt.
Den enda lilla sak som gnager lite är att jag inte har tillgång till datan…hade kanske inte varit så stort problem om det inte hade varit så att några artiklar behövs skrivas. Det finns ju något som heter deadline i den där världen.
Jag har några få inlägg som jag ska försöka lägga in med hjälp av tidsinställningar och det ska bli spännande att se om det fungerar nu.
Jag är villig att ta emot vila och närvaro i nuet.
Kram
Malou
Midsommar närmar sig…
Nu är det snart midsommar…visst är det en härlig högtid?!
För mig är den förknippad med många minnen av olika slag. Jag minns när jag var på landet i Härryda..(jodå, då var det landet) där vandrade vi alla i ett enda stort gemensamt lemmeltåg bakom musikanterna ner till dansbanan som låg vid sjön. Det delades ut glass till alla barn och lotteristånden var öppna. ( Det här gjorde vi även på barnens dag). Vi reste midsommarstången mitt på dansbanan och sedan var det ringlekar som gällde. Alla var med och barnen sprang fram o tillbaka. Underligt nog finns det bara minnen med strålande sol…:)
Jag minns även midsommardagarna då mina egna barn var små. Picknick korgar som skulle packas, blomsterkransar skulle bindas och små grodorna skulle dansas. Barnens förtjusta skrik när de kastades lite hit och dit i dansen…än så sprang dom dit o än så sprang dom hit…o än så sprang dom ner i diket..kommer jag ihåg det rätt tro?
Jag kommer även ihåg möten med överförfriskade personer redan mitt på dagen och gråtande och förtvivlade barn som försökte få mammans eller pappans uppmärksamhet.
Midsommar rymmer som sagt både mycket glädje men även sorg för många. Det finns många förväntningar som ska uppfyllas och mycket av detta går i kras med buller och bång. Det finns många som tvingar sig själv att delta och ägnar högtiden åt att uppfylla andras önskningar men även sina egna eftersom det är så det “ska” vara.
Varför inte göra denna midsommar till något som Du kan minnas som en härlig stund? Leta i ditt sinne och gör dig en bild av hur du vill ha det och agera sedan efter detta. Det är ju trots allt din midsommar!
Är du del i en familj med många olika viljor?..be resten av familjen även de göra sig en bild,,plocka ut det som är gemensamt och diskutera sedan om hur ni kan göra resten av dagen till det bästa för alla..För är det inte så att många av våra högtider går ut på att glädjas tillsammans..om man har orden gemenskap och glädje som grundord när man börjar prata om det kanske det går att komma överens.
Jag önskar dig en helt underbar midsommar. En midsommar som du firar på det sätt som du önskar dig oavsett om det handlar om att krypa upp i fåtöljen och läsa en bok eller om du vill dansa till små grodorna eller mormors lilla kråka.
Jag är villig till att ha en minnesvärd midsommar.
Kram
Malou
