•  
  • Archives for äldre (3)

Att se varandra med respekt

Categories: Citat och vackra ord
Comments: 2 Comments
Published on: July 22, 2012

En text hittad på facebook. Värt att spara och sprida. När ska vi lära oss att SE varandra oavsett i vilken ålder vi är?

 

When an old man died in the geriatric ward of a nursing home in an Australian country town, it was believed that he had nothing left of any value.
Later, when the nurses were going through his meagre possessions, They found this poem. Its quality and content so impressed the staff that copies were made and distributed to every nurse in the hospital.

One nurse took her copy to Melbourne. The old man’s sole bequest to posterity has since appeared in the Christmas editions of magazines around the country and appearing in mags for Mental Health. A slide presentation has also been made based on his simple, but eloquent, poem.

And this old man, with nothing left to give to the world, is now the author of this ‘anonymous’ poem winging across the Internet.

 

Cranky Old Man

What do you see nurses? . . .. . .What do you see?
What are you thinking .. . when you’re looking at me?
A cranky old man, . . . . . .not very wise,
Uncertain of habit .. . . . . . . .. with faraway eyes?
Who dribbles his food .. . … . . and makes no reply.
When you say in a loud voice . .’I do wish you’d try!’
Who seems not to notice . . .the things that you do.
And forever is losing . . . . . .. . . A sock or shoe?
Who, resisting or not . . . … lets you do as you will,
With bathing and feeding . . . .The long day to fill?
Is that what you’re thinking?. .Is that what you see?
Then open your eyes, nurse .you’re not looking at me.
I’ll tell you who I am . . . . .. As I sit here so still,
As I do at your bidding, .. . . . as I eat at your will.
I’m a small child of Ten . .with a father and mother,
Brothers and sisters .. . . .. . who love one another
A young boy of Sixteen . . . .. with wings on his feet
Dreaming that soon now . . .. . . a lover he’ll meet.
A groom soon at Twenty . . . ..my heart gives a leap.
Remembering, the vows .. .. .that I promised to keep.
At Twenty-Five, now . . . . .I have young of my own.
Who need me to guide . . . And a secure happy home.
A man of Thirty . .. . . . . My young now grown fast,
Bound to each other . . .. With ties that should last.
At Forty, my young sons .. .have grown and are gone,
But my woman is beside me . . to see I don’t mourn.
At Fifty, once more, .. …Babies play ’round my knee,
Again, we know children . . . . My loved one and me.
Dark days are upon me . . . . My wife is now dead.
I look at the future … . . . . I shudder with dread.
For my young are all rearing .. . . young of their own.
And I think of the years . . . And the love that I’ve known.
I’m now an old man . . . . . . .. and nature is cruel.
It’s jest to make old age . . . . . . . look like a fool.
The body, it crumbles .. .. . grace and vigour, depart.
There is now a stone . . . where I once had a heart.
But inside this old carcass . A young man still dwells,
And now and again . . . . . my battered heart swells
I remember the joys . . . . .. . I remember the pain.
And I’m loving and living . . . . . . . life over again.
I think of the years, all too few . . .. gone too fast.
And accept the stark fact . . . that nothing can last.
So open your eyes, people .. . . . .. . . open and see.
Not a cranky old man .
Look closer . . . . see .. .. . .. …. . ME!!

Remember this poem when you next meet an older person who you might brush aside without looking at the young soul within. We will all, one day, be there, too!

PLEASE SHARE THIS POEM (originally by Phyllis McCormack; adapted by Dave Griffith)

The best and most beautiful things of this world can’t be seen or touched. They must be felt by the heart!

Very Respectfully,
Scott Sonnon

———————————————————-

Foto: www.sxc.hu/profile/leroys

 

Ord som smärtar…

Categories: Tankemönster
Comments: 2 Comments
Published on: June 24, 2012

Vad ser ni systrar, vad ser ni, säg?
Tänker ni inom er, när ni tittar på mig:
“En knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,
osäker om vanor, med frånvarande blick.
Som spiller ut maten och inte ger svar,
när ni muttrar om henne som aldrig blir klar.
Som inte ser ut att märka vad ni gör
och ständigt tappar käppen och inte ser sig för.
Som viljelöst låter er göra hur ni vill
med matning och tvättning och allt som hör till.”

Är det så ni tänker, när ni ser mig, säg?
Öppna ögonen systrar, titta närmare på mig.
Jag ska tala om vem jag är, som sitter här så still,
som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.

Jag är ett tioårsbarn med far och en mor,
som älskar mig och min syster och min bror.
En sextonårs flicka, smäcker och grann,
med drömmar om att snart få möta en man.
En brud nästan tjugo, mitt hjärta slår volt,
vid minnet av löften jag givit och håll’t.
Vid tjugofem, nu har jag mina egna små,
som behöver mig i hemmets lugna, trygga vrå.

En kvinna på trettio, mina barn växer fort
och hjälper varandra i smått och i stort.
Vid fyrtio är de vuxna och alla flyger ut,
men maken är kvar och glädjen är ej slut.
Vid femtio kommer barnbarn och fyller upp vår dag,
åter har vi småttingar, min älskade och jag.

Mörka dagar faller över mig, min make är död.
Jag går mot en framtid, i ensamhet och nöd.
De mina har nog av att ordna med sitt,
men minnet av åren och kärleken är mitt.

Naturen är grym, när man är gammal och krokig,
får en att verka en aning tokig.
Nu är jag bara en gammal kvinna,
som sett krafterna tyna och charmen försvinna.
Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.

Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.
Jag minns min glädje, jag minns min smärta,
och jag älskar och lever om livet på nytt.
Jag tänker på åren, de alltför få som har flytt
och accepterar kalla fakta, att inget kan bestå.
Om ni öppnar era ögon systrar, så ser ni ej
bara en knarrig gammal gumma.
Kom närmare,
se MIG!

 

Denna text hittades hos en avliden kvinna (skotsk) på långvården. 

Visst är det värt att stanna till?!..Det krävs inte mer,,,bara stanna till!

SE den du möter, den du pratar med och den du har vid din sida.

Jag är i närvaro.

Kram

Malou

Förb…t Arg

Categories: Glimtar om mig
Comments: 6 Comments
Published on: March 10, 2012

Arg  det är precis vad jag är just nu.

En ilska som inte gör sig att bli undantryckt eller att läggas åt sidan. Inte heller tänker jag använda mig av någon utav alla dessa populära uttalanden som – Vänd den till en positiv kraft.

Ilskan är i många fall en positiv kraft precis så som den är.

Den är en reaktion på något som man tycker är fel. Den går att använda precis så som den är utan att omvandla den till något annat. Det går att vara arg utan att göra något obetänksamt eller självdestruktivt.

Och förresten så har arga personer något gemensamt med lyckliga personer – de är optimistiska. Underligt? Kanske men så visar studier i vilket fall som helst.

Alltså, jag är arg och optimistisk.

I natt hände det som gjorde att droppen rann över och som gjorde att jag startade den tankebana som jag nu skriver ner. Det finns många olika skäl till varför jag låtit det gå så här långt, en del medvetna, andra omedvetna naturligtvis. Jag har i vilket fall som helst inte praktiserat det som jag vet är bäst.

Prata inte om den där droppen utan om bägarens innehåll” – Loesje -

Jag har låtit glaset bli fullt helt enkelt.

Jag har ett extra jobb, nattetid oftast, som innebär att jag hoppar in natten på boenden inom Göteborgs kommun. Det kan vara allt från neurologiskt eller psykiskt funktionshinder till äldre/demensboende. Min frustration när jag arbetat på dessa ställen har ibland varit minst sagt stor. Inte bara för hur de boende har det utan även för hur det ser ut för personalen. Att jag är engagerad i detta är kanske inte så konstigt, det är inte för inte som jag är utbildad personalvetare.

Nu tänker jag inte gå in i detalj på vad det var som utlöste den här droppen, det blir allt för långt, men det har både med personalens attityd likväl som med ledningens.

Jag har i alla fall suttit halva natten på sjukhus tillsammans med en äldre dement person medan en annan person har varit tvungen att försöka ta hand om de dryga 60 personerna som finns på det här boendet. Jag vet inte hur stor föreställningsförmåga ni har, men jag ber er att lita på när jag säger att det går inte att ge någon som helst vård under de premisserna.

Jag hade gått om tid att låta min ilska växa under timmarna på sjukhuset.

Jag var arg för att jag inte kunde ge läkarna adekvat information ang den här personen eftersom personalen underlåtit sig att dokumentera. Den information som jag fått muntligt när jag gick på fanns inte heller den nedtecknad. Inte bara när det gällde denna personen utan även andra. Det fanns inte heller någon rutin som jag kunde hitta angående hur man skulle gå tillväga vid en sådan här händelse.

Jag var arg för min erfarenhet säger mig att personalen i många fall har tröttnat/orkar inte/blivit oengagerade/tappat sin medmänsklighet på grund av att de inte blir lyssnade på/får inget gehör/blir inte bekräftade/är nedvärderade/inte har rätt utbildning etc.

Jag var arg för jag satt där medan den här personen har släktingar/barn etc som väljer att vara hemma istället för på sjukhuset. Jag Vet att jag inte har en aning om hur situationen ser ut för dessa släktingar men just då var jag i alla fall arg på dessa.

Jag var arg på andra släktingar och närstående som inte reagerar/bryr sig om/ som tycker att det är enklare att blunda när det kommer till hur det ser ut för våra äldre.

Jag var arg på att jag sitter där och på bästa sätt försöker förmedla lugn o trygghet till en person som jag inte känner ( vilket jag faktiskt tycker är helt okey) och jag gör det till en lön som är löjlig med tanke på värdet.

Och det är vi, du och jag, de boendes barn, personer i beslutandeställning, personer som har makt som tycker att det är helt okey att de personer som tar hand om deras föräldrar inte ska ha lön för det jobb de gör. Det sägs ju nu att kvinnor rent generellt jobbar 1 timma gratis varje dag,,jag undrar om de stämmer för vårdpersonal? Jag undrar om det gäller för vårdpersonal som har exakt samma ansvar och arbete men som inte har adekvat utbildning?

Jag kom att tänka på det populära uttrycket att du måste bry dig om dig själv, du måste värdera dig själv för att andra ska tycka att du är viktig.

Jo, jag tror på det..men Andra måste också tycka att du är viktig när du inte har möjlighet att göra det själv! MEDMÄNSKLIGHET!!

Jag tror nog att många av dessa äldre och även funktionshindrade tycker att de är viktiga men om vi runt omkring inte också tycker det hjälper dessa uttalanden dem inte ett dugg.

Faktum är att jag kan sitta här och tycka att jag är värd hur mycket som helst och det har ingen betydelse om inte någon annan faktiskt speglar mig i det. Det måste vara någon som också anser att jag har ett värde.

Jag kan också sitta här och tycka att jag är värdelös, inte har något att komma med. Trots detta har jag ett värde, medmänsklighet gör att andra kan upplysa mig om det. Kan hjälpa mig vidare.

Medmänsklighet är inte bara att vi ler och är gulliga mot varandra. Det är inte bara att skicka ljus och säga att du är bra och bäst.

Medmänsklighet visar sig kanske bäst genom Handling och ilska är alldeles ypperlig motivationsfaktor.

 

Bild: flickr.com/alvarotapia/

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
page 1 of 1
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Wednesday, January 17, 2018