June, 2013 | Liv Lust Balans

Att gå på djupet

by malou

Categories: Lust

Tags: intressen, Oakney, släktforskning, Snorre Sturlasson

Comments: No Comments

Published on: June 27, 2013

Oakney Islands

Vi har alla våra egenskaper och personligheter som gör att vi agerar och intresserar oss för olika saker i livet. En av mina egenskaper är att jag med automatik går djupt. Jag är ingen person som skummar på ytan, jag klarar helt enkelt inte av det.

Jag vet egentligen inte om släktforskning tillhör någon verksamhet som man kan kalla djup men att gräva i arkiv och lägga mycket tid det behöver man.

Jag tycker det är så härligt att se namnen framför mig, genom husförhör och andra dokument kan jag föreställa mig deras liv. Gårdar, torp och områden dyker upp och ger mig bilder av hur det såg ut i mina anfäders liv en gång för länge sedan.

Nu har jag den lyckan att i en av mina grenar är det redan forskat ganska mycket då de tillhör något som kallades för Drotningsätten. De flesta bosatta på Tjörn.

Faktum är att de allra flesta av mina anfädrer, på båda sidor, inte var så villiga att flytta på sig. De rör sig inom ungefär samma områden.

På min farmor och farfars sida handlar det om Lövön, Spekeröd och då långt bak även Tjörn. På min morfars sida handlar det om Torslanda och Lerum.

Jag har bland annat den person som bekostade upprättandet av Gamla Björlandavägen där. Lite småkul att tänka sig. I övrigt var många torpare eller hemmansägare förut när vi börjar komma så långt tillbaka så vi närmar oss de som hörde hemma på Tjörn.

Här hittar jag kungar för både Sverige, Danmark och Norge. Här dyker Isländska namn upp, kända Vikingars namn och berättelser från Oakney öarna och ätten Sutherland, Skottland.

Vilken tur och lycka att jag alltid har haft en förkärlek för arkeologi och historia. Att Skottland och Irland alltid har fascinerat mig. Det blir liksom en bonus det här.

När det gäller Island så sägs det enligt arkiven att Snorre Sturlasson, han som

Snorres Edda

författade Eddan, var fosterson till en av mina ättlingar. Vilken lycka att en av mina största intressen är symbolernas värld, där myter och berättandet är en stor del.

Bara genom att sätta mig med alla dessa historier som man kan hitta i släktarkiven gör på så sätt att jag med automatik får mina andra drivkrafter och intressen aktiverade.

Ren lycka…

Pilgrimsvandring i vardagen

by malou

Categories: Liv

Tags: agape, guru, Paolo Coelho, sanningar, visdom, vägar

Comments: No Comments

Published on: June 23, 2013

I min personliga pilgrimsvandring som jag har i min vardag har Paulo Coelhos böcker korsat min stig några gånger. Alla böckerna finns kvar i hyllan för jag tycker om att gå tillbaka och läsa stycken då och då.

Paolo Coelho & Pilgrimsvandringen är en av hans böcker som finns här och just nu finner jag att jag tycker om att läsa den igen.

Petrus hade fullkomligt rätt. Det skulle vara en gudomlig orättvisa att bara låta lärda människor som har tid och råd att köpa dyra böcker få tillgång till den sanna kunskapen. ‘ Det finns bara tre sätt att känna igen visdomens sanna väg’, sa Petrus. ‘För det första måste den ha agape, ….För det andra måste den gå att tillämpa i ditt liv. Annars blir kunskapen meningslös och ruttnar som ett svärd som aldrig används. Och slutligen måste den vara en väg som var och en kan gå’.

utdrag ur Paolo Coelho & Pilgrimsvandringen

Jag tror att det är nyttigt att då och då höra gamla sanningar. Och dessa meningar är en påminnelse som jag tror att vi alla skulle må bra av att höra ibland.

Det är så enkelt att fastna i någon lära, fastna för en förebild som pratar om något som du behöver höra och fastna för någon form av idealisering.

Enkelt för att vi tror oss själva till att ha den kunskapen vi gärna vill ha. Men alla har vi tillgång till den eftersom den är personlig.

Att läsa eller att gå i lära för någon i något som du inte har en möjlighet att tillämpa i din vardag ger dig inte visdom. Möjligt att den ger dig kunskap men kan du inte praktisera detta i din verklighet falnar den. Du behöver kunna använda dig av det i ditt liv nu.

Och agape..att låta vägen vara grundad i kärlek. En vänskaplig kärlek, kärlek till din medmänniska är det som öppnar ditt hjärta, för möjligheter och även för dig själv.

Att förenkla saker är gott även om det kan vara svårt. Svårt för enkelheten har din spegelbild som sällskap. Den enkla vägen blir svår då vi behöver acceptera sidor inom oss själva. Vi kan inte lämna över till andra att gå vår väg.

Vi behöver vandra vår egen pilgrimsväg.

Att vara ensam, udda och ledsen

by malou

Categories: Liv

Tags: ensam, liten, längtan, stark, udda, vuxen

Comments: 1 Comment

Published on: June 17, 2013

Fotot väcker medkänsla, minnen men även känslan av nuet hos mig. Denna lilla ficka som kryper ihop som i sin mammas mage.

Jag vet hur det är att vara liten, ensam och utsatt. Jag vet hur det är att växa upp och vara utan. Hur det är att hitta styrkan och modet att fortsätta växa. Men oavsett hur stark och modig du är finns saknaden av någon.

I saknaden av någon blir man ofta udda…det sker på många olika sätt…men udda som lika gärna kan vara att man syns väldigt mycket eller ingenting. Och framförallt så känner man sig själv som udda och ensam.

Som ensam utvecklar man en hel del försvar och en hel del styrkor. Styrkor man lär sig att använda för att överleva.

Jag är glad för mina styrkor och jag är ledsen över att de finns. För styrkorna innebär en förmåga att bära. Bära erfarenheter ensam, utan att dela. Det tar tid att lära sig motsatsen eftersom motsatsen hade varit lika med känslomässig död som liten. Det tar tid och kräver en oändlig massa tålamod.

Även idag får jag upplevelsen av att jag önskar att jag var liten och kunde krypa ihop i en mammas famn. Att det inte är jag som behöver konfrontera och vara stark. Att det är jag som blir vaggad. Även idag får jag upplevelsen av att vara ensam och udda.

Men jag är jag, på gott och på ont. Den som verkligen ser mig ser också det. Ser att jag är vuxen men också liten ibland, ser att jag är stark när jag skulle behöva vara svag och tvärtom.

Att våga vara kvar

by malou

Categories: Lust

Tags: blockering, den visa, idéer, kreativitet, trött, vila, våga vara kvar

Comments: No Comments

Published on: June 16, 2013

phatpuppyart

Att våga vara kvar och vila med styrkan.

Att våga stanna tillsammans med kraften även när den behöver vila. Att inte låta sig bli förförd av dagsljusets starka impulser – måste lösa nu och måste göra något nu – utan stanna där med nattmedvetandet. Det medvetande som innebär att alla sinnen är redo att uppfatta minsta lilla ljud och rörelse.

Det medvetande som är närmare den visa del av dig mer än något annat.

Men vågar vi det? Vågar vi stilla oss när kreativiteten tryter? När paniken slår till och vi inte vill göra något annat än att ge upp och göra något annat?

Oftast inte.

När vi inte orkar längre, när vi inte ser lösningarna framför oss, klart som i dagsljuset, när något negativt inträffar så har vi en tendens till att lämna idéerna bakom oss.

Men kreativa blockeringar kommer och går, även kreativiteten ingår i det cykliska förloppet. Och kreativiteten kan handla om allt från en idé om vad vi själva är till något vi vill åstadkomma eller något vi åtagit oss.

Det är då vi behöver vila och stanna kvar inom oss själva. Att inte låta bristen på energi eller koncentration få oss att agera under dagmedvetandets kontroll. Vi behöver vara kvar hos och i idén ett tag.

De ögonblicken då vi känner oss blockerade kommer till oss alla. I mitt liv har de varit många. Det har varit stunder då jag trött och uppgivet vårdat mina barn på sjukhus eller hemma. Stunder i långa utbildningar då jag känt att nu är det nog. Det har infunnit sig under den personliga utvecklingen, i en relation, i mitt ledarskap och under planeringar av kurser.

Det är då jag stannar till och är kvar. Kvar tills jag känner hur den visa inom mig vaggar mig till ro. Mitt dagmedvetande vill rusa runt och hitta lösningar, mitt dagmedvetande vill fly och göra nytt – men jag stannar kvar.

Stannar kvar och låter det som är runt omkring sakta försvinna och vilan infinner sig. I vilan med styrkan kommer fokus, inte genomträngande utan sakta som skymningen. Och i mörkret låter jag mina sinnen vara och ge mig det jag behöver.

Att ha respekt för sin ilska

by malou

Categories: Balans

Tags: hantera, ilska, respekt, tålamod

Comments: No Comments

Published on: June 15, 2013

Att ha respekt för sin ilska…har du det? Att hantera sin ilska….kan du det?

Att känna sin ilska…kan du det?

Just det där sista…att känna sin ilska…verkar vara en svår nöt för många. Fortfarande går vi omkring med upplevelser som talar om för oss att det inte är okey att vara arg, framförallt inte att visa sin ilska. Känslan – det får konsekvenser – verkar sättas in omedelbart, egentligen utan att vi är medvetna om det.

Idag överöses vi har citat och affirmationer som å ena sidan talar om att vi ‘ska’ vara positiva och se kärleken i allt å andra sidan acceptera och få utlopp för alla våra känslor för vi ska inte förringa oss själva.

Men ‘acceptera’ verkar vara synonymt med ” att ta död på den illa kvickt ” när det gäller ilskan. Många sätter likhetstecken mellan ilska och ‘bitterfitta’, ‘gnällkärring’, ‘har du PMS eller?’ ‘klimakteriekärring’. För det är just om den kvinnliga ilskan jag skriver om.

Jag är fullständigt övertygad om att det finns män som inte heller de har respekt för sin ilska men trots allt tror jag att det fortfarande är kvinnor ( åtminstone de lite äldre ) som har svårast för att se sin egen ilska som något sunt.

Men trots att vi vill göra allt för att förtränga ilskan är det knappast den lösning som är det bästa. Jag tror att det var Clarissa Pinkola Estés som sa att förtränga ilskan är som att hälla glöd i en jutesäck. Inte heller är det en bra idé att “hålla fast glöden för att kunna kasta iväg den på någon annan” som är ett citat som är tillägnat Buddha. Glöden skadar bara oss själva.

Så vad i hela friden ska vi göra med den känslan som vi knappt är medvetna om att vi har? För den finns där och när vi blir påminda om vad som är orsaken till den börjar vi återigen älta och gnissla tänder. Och allt som vi gör under perioden då det finns i sinnet är färgat av den ilskan. Och har vi då inte ens möjlighet att lägga ilskan åt sidan en stund – att lära ilskan ha tålamod – kommer vår existens, vår kreativitet drivas av den.

Som egentligen allt annat som handlar om de känslor och reaktioner vi har tror jag på att det finns två sidor. Jag tror att om vi bara har tålamod med oss själva, om vi bara har tillräckligt mycket självrespekt kan vi även se på vår ilska med respektfulla ögon.

För ilskan är ingen tam liten figur, det är en vild del av oss själva som kräver att vi ser den. Att vi tar den på allvar och att vi närmar oss den med värdighet.

Och min erfarenhet är att det första steget är att bli medveten om att den finns. Först då börjar den omvandlingsprocess som kan innebära att ilskan blir startskotten och grunden för något nytt.

HeartMath för Inre Balans

by malou

Categories: Balans

Tags: balans, HeartMath, Marie Slotte, Mera Hjärta, samstämmighet

Comments: No Comments

Published on: June 14, 2013

Den här låg i brevlådan häromveckan.

Marie Slotte som har sidan Mera Hjärta var vänlig nog att skicka hem den.

Den har allt det där du behöver för att kunna använda den till din Iphone. Vad du behöver mer är att ladda ner gratisappen Inner Balance.

Hemma har jag det stationära datorprogrammet som gör att flera deltagare kan använda det.

Vad gör den då? Det hjälper dig helt enkelt att få lite mer inre balans.

På skärmen ser du när du är i samstämmighet. På Maries sida står det så här;

Om du vill ha mer energi, koncentrerad återhämtning och må som bäst oftare. Bygg upp din samstämmiga hjärtrytm igen!

När vi känner behagliga känslor så blir hjärtrytmen samstämmig – när vi känner obehag så blir det en kaotisk rytm i hjärtats slag. När vi har samstämmig hjärtrytm så producerar kroppen bl a tillväxthormonet DHEA – även kallat ungdomshormonet DHEA.

Detta är vårt naturligaste tillstånd – samstämmig hjärtrytm. Men tyvärr är det ganska ovanligt idag hos många vuxna. Då har vi energi och det känns lätt. Kroppen återhämtar sig naturligt. Något som vi i vår moderna tid inte har lätt att göra. Vi tappar bort oss i tidsbrist, krav och måsten och glömmer vad vi innerst inne vill göra. Med hjälp av emWave får du direkt vägledning och feedback på att du är på rätt väg, och börjar sakta bygga upp ditt bästa tillstånd igen.

Energi och återhämtning byggs upp och du börjar att bli mer av ditt bästa jag.

Jag träffade Marie och lät henne kolla min samstämmighet och just då och där var den hög – under en stund – och det märktes tydligt när jag lät mig bli störd av något i omgivningen.

Nu har jag den då och då, försöker att sätta på den lilla öronclipsen någon gång om dagen, och det är något speciellt när man samtidigt ser på skärmen det man känner inom sig.

Du kan beställa av Marie om du är intresserad, mer information får du på hennes hemsida.

page 1 of 1