I går var jag på ett föredrag med Hasse Nyander. Hasse är alltid bra på att få åhörarna att delta aktivt så det blev väldigt mycket frågor och diskussioner, kul när det blir så. Måste också passa på att tacka honom då jag anlände dit i sista sekund helt darrig av brist på socker. Han överlät väldigt generöst hela sin godispåse till mig. mycket gentilt. Så där satt jag och mumsade medan kallsvetten sakta försvann.

Eftersom jag själv arbetar just med ämnet intuition är det alltid intressant att ta del av andras tankar om ämnet och Hasse har ju även nyligen lanserat en bok om ämnet. “Handbok i hur man utvecklar sin intuition”

Vad intuition är för något är lite olika beroende på vem du frågar och många har nog en lite luddig uppfattning om detta, däremot kan nog många förklara hur det upplevs att få ett intuitivt ögonblick.

Många vill även få tillgång till sin intuition och oftast av varierande skäl. Tyvärr, och jag menar verkligen tyvärr, finns det en del som har uppfattningen om att det på något sätt skulle kunna gå att “köpa” sig till intuitionen genom att gå en kurs och sedan ska det på något sätt vara klart.

För min personliga del är en del av intuitionen en samverkan med vår perceptionsförmåga. Vår förmåga att plocka upp små, små detaljer från vår omgivning i superfart som vi inte ens medvetet noterar. När alla dessa små detaljer landar i oss sammanfattas detta till en helhet. Nu beror det på hur vaken jag själv är om jag uppfattar denna helhet och hur jag tolkar denna helhet.

I situationer som innebär fara är det många gånger ett blixtsnabbt förlopp och plötsligt kan du märka att du exempelvis bara duckar och inte förrän efteråt inser du att en sten, boll eller vad det nu kan vara hade träffat dig om du inte gjort denna manöver. Vårt sinne, kropp, ande eller vad vi nu väljer att kalla det, har uppfattat signalerna blixtsnabbt och får dig att agera omedvetet.

Många gånger önskar vi att vi lyssnat på vår intuition, denna gnagande känsla av att något inte stämmer eller att vi skulle gjort på ett visst sätt. Och här kommer vår tillit till oss själva in. Och för mig när jag arbetar med intuition i mina kurser handlar det väldigt mycket om detta. Tillit till sig själv.

Och tilliten hittar du när du vet vem du är. Vi har under åren skaffat oss så många lager av försvar för att inte råka illa ut eller bli sårade att vi förskansar oss bakom ett skal som gör det svårt för oss att höra den där lilla rösten som pratar till oss.

För pratar det gör den, konstant. Mitt sinne, kropp, ande vill inget hellre än att jag ska få tillgång till hela mig. Till hela min potential. Men för att komma dit behöver vi lära oss att vara sårbara, att acceptera. Alla har vi en hel arsenal av känslor och bekräftelsebehov som ställer sig som en arme och som dyker upp som gubben i lådan varje gång intuitionen gör sig påmind. Det vill till att kunna sortera bland detta. Det vill till att kunna säga till sig själv, – Nej, det här är min rädsla för att bli övergiven som skapar oroskänslan, exempelvis. Eller säga i samma situation – Jag lyssnar på dig och jag behöver uttrycka och konfrontera det som orsakar oroskänslan.

Ju känsligare din personlighetstyp är desto svårare kan du få att sortera in detta eftersom du lättare plockar in signaler från din omgivning.

Intuition är naturligtvis så mycket mer än detta och min upplevelse är att det är en mycket god idé att ge sig i kast med att upptäcka den. Men det finns ingen annan som kan paketera ihop den och överlämna den till dig som en gåva eller vara. Det är du och ingen annan som behöver arbeta med dig själv för att få tillgång till den.

Vill du få verktyg som du kan använda dig av i din vardag är jag glad om du vänder dig till någon av mina kurser naturligtvis och passar inte det, finns det många kunniga personer som kan ledsaga dig in till dig själv. Du har allt på att vinna att upptäcka dig själv. Ditt flöde och din väg blir så mycket smidigare när du slipper stånga dig blodig på de murar som ställer sig i vägen.

Jag är villig att lyssna på mig själv.

Kram

Malou

………………………………………………………………………………..

Fotot hittade jag på Lena Ranehags logg. Har inte hittat ursprungskällan. Jag har ingen copyright och jag gör den inte gällande som min.