•  
  • Archives for själ (10)

Vara i mellantiden.

Categories: Lust
Comments: No Comments
Published on: August 17, 2013

Soul

Eller är den det? Min själ?

Är det den jag följer och hur kan jag vara säker på det?

Jag är knappast ensam om att då och då vandra i mellantiden. I tiden då man lämnat och ännu inte börjar igen.

I tiden då man ser andra förtjust ta sig an sitt liv och det egna livet är sluttande axlar. Och det är inte det att man missunnar andra sitt liv det är bara det att man inte hittat det egna ännu.

I förra veckan fanns det fortfarande, livet. Även om man visste att just det “där” skulle ta slut så fanns det där. Idag finns det inte och mellantiden startar.

Du vet den där mellantiden innan man vet vilken kurs eller skola man vill gå, mellantiden från ett jobb till ett annat. Mellantiden efter en skilsmässa eller när barnen flyttat hemifrån.

Var är själen då? Just nu! För kan det vara meningen med att vara just där man är? Kan det finnas en kunskap av att gå med sluttande axlar och med suckande ögon?

Ja, jag tror det. Eller rättare sagt jag är i princip övertygad om det.

För i mellantiden lägger sig allt tillrätta. Det är då tankar och känslor om det man gjort kommer upp till ytan, man går igenom och det är läge för att acceptera.

Det är då man kan vandra med ben som inte har mål och där känslan får slå sig till ro i kroppen.

Det är då alla – kanske det där då? – dyker upp i sinnet. Då färgen gul är gul och ingenting annat.

När mellantiden är slut så annonserar den inte ut det. Här finns inga trumpeter eller avskedsfester och du märker det inte förrän du sitter där igen, fullt upptagen med glimrande ögon och lyster i rösten.

My soul is my guide.

Foto; Anna Wedin Andersson

Mors dag…

Categories: Glimtar om mig
Comments: 2 Comments
Published on: May 27, 2012

Åkte upp o träffade två av mina barn idag. En kopp kaffe och en härligt avslappnad promenad. Inga konstigheter, en stund med att bara vara med varandra. Det känns skönt i hjärtat, sinnet blir mätt. Visst är det underligt men vissa saker gör att man bara får den där känslan.

Ibland vet man inte ens att man varit själsligt hungrig utan det märks först när man är mätt. Det är lätt att vänja sig vid en känsla och betrakta den som det som är bra.

Det är också bra att ha barn som påminner en om massa händelser,,både goda och mindre goda. Min son han skakade på huvudet lätt överseende när han berättade hur han mindes när han kom hem en dag.

I en kopparpentamid hade jag och hans far suttit och mediterat..:) stackars barn, vilka trauman. Måste skratta åt mig själv och vi har haft rejält roligt med de där pentamiderna.

Något annat som gjorde att jag gick tillbaka i mitt minne var bilden på de gamla GB glassarna från -69. Nostalgi..älskade igloo cola..

Ibland är det skönt att bara frossa i det som varit.

 

 

 

 

 

Pingst – hänryckningens tid

Categories: Mina inre symboler
Comments: 2 Comments
Published on: May 25, 2012

Pingst, tiden då den Heliga Ande visade sig för apostlarna och den tid då det första tungotalet visade sig. Idag, en tid för bröllop.

Dessa härliga symboler. Hur kan man ta tillvara på allt det som pekar på det kollektivt omedvetna en sådan här helg? Jag tänker nu på uppgående och sammansmältning.

Heliga Ande visade sig…två blir ett…tungotal….två blir ett….bröllop….två blir ett….

Fortfarande i sig själv men ändå en del av något/någon annan. Delande av det som bara ÄR och som inte kan ges ord som förklarar det som sker. Bara de som varit med om ungefär samma kan lite förstå vilken upplevelse det är men ändå är det så individuellt.

Här finns upplevelser som går bortom tid och rum. Bortom den verklighet som vi lever i och till upplevelser som finns i den verkliga verkligheten. Att beskriva skulle vara att ta tillbaka det till tid och rum med ord som tillhör tid och rum och en stor del av upplevelsen går förlorad.

Alla tre händelserna så olika men ändå med liknande innebörd.

Personligen tror jag starkt på ceremoniers och ritualers kraft. Det finns något starkt som man tar ett steg in i när man är med i en ceremoni. Man tar del av något som är större och man öppnar sig för en läkande kraft. Och Pingsten är väl då ett härligt tillfälle att ta tillvara på?

Mitt förslag är att ge sig själv en stund under helgen och fundera på vad det är som man skulle vilja gå upp i. Vad är det som man vill ta in och bli en del av lika mycket som man vill ge det?

Det är enkelt att göra en egen ceremoni, den kan egentligen se ut hur som helst. Det viktigaste är vilken intention du har när du gör den.

Jag tänker ta tillvara på den kraft som finns under den här helgen och bege mig in i mitt inre och se vart min själ vill leda mig. Jag tänker ta del av hänryckningens tid.

Ödmjuk inför den inre rikedomen

Categories: Tips för utveckling
Comments: No Comments
Published on: October 11, 2011

Har haft min Bergsmeditation igen. För dig som läser och inte vet vad det är kan du läsa mer här.

Jag blir så ödmjuk över den rikedom som vi alla har i vårt inre. Och hur tydlig den inre rösten blir ju mer du bekräftar och lyssnar på den. De bilder du får ju mer du praktiserar är fantastiska. De kan säga dig vart du är på väg, vad du har lämnat, vad du upplever, vilka potentialer du har och jag tror jag kan fortsätta i all oändlighet.

Nu arbetar jag ju med en teknik som kallas Bergsmeditation och som i mitt tycke är fantastisk på att plocka upp bilder som ligger och väntar på dig men det finns ju många andra alternativ att bekräfta ditt inre språk på.

Du har dina drömmar som du kan träna dig på att komma ihåg. Du kan måla. Meditationer är jättebra. Egentligen är alla sätt bra som du sedan sätter på pränt, målar, dansar, berättar eller någon annan uttrycksform så att du bekräftar dig själv.

Efter nästan 20 år tillsammans med inre symbolik är jag fortfarande lika fascinerad av dess tydlighet och innerlighet. Och något som du absolut kan räkna med,,,din själs språk vill alltid att du ska nå fram till det som är din kärna.

Du kan läsa mer om vad jag kan ge dig för verktyg att arbeta med på min hemsida Liv Lust Balans

Kontakta mig om du känner dig nyfiken

Malou

Hur vårdar vi vår själ?

Categories: Allmänt
Comments: 2 Comments
Published on: September 14, 2011

Förra året skrev jag en text om en kvinna som jag mött och som var deprimerad. Hennes berättelse kom till mitt medvetande när jag stod på hälso- och livsstilsmässan den här helgen.

Kvinnan ifråga stod på väntelista för samtal till terapeut, privat alternativ var uteslutet på grund av ekonomi, och för att överleva kände hon att hon inte hade något annat val än att ta de mediciner som vården erbjöd henne.

När vi pratat en stund kom det fram att ett av de största problemen för kvinnan var hennes dåliga samvete för att hon inte kunde vända sitt ”mörker” till ”ljus och kärlek”. Under väldigt lång tid innan hon sökte hjälp hos vården hade hon gått omkring och försökt förtränga, motarbeta den tomhet och meningslöshet som hon kände.

Hon försökte prata med de vänner hon hade omkring sig, lite försiktig och trevande. Vännerna var jätteförstående och hjälpte henne på alla sätt och vis. Skickade healing, de mediterade tillsammans för att få in ljus och kärlek i livet. Hon försökte med hjälp av vänner se det som var positivt i livet istället för det som var negativt.

Ingenting av detta hjälpte och tillslut kände hon att inte klarade av att ta upp det här längre då hon började få det här dåliga samvetet. Hon måste vara en ”dålig” och ”icke-andlig” person som inte klarade av att ta emot det här ljuset.

Det här skrämmer mig! Hur ofta blir det inte att man gör ”lösningen till ett problem”? Att man försöker vända känslor till något annat eftersom det inte känns accepterat?

Att hon inte klarade av att vända sitt mörker till ljus blev ett större problem än mörkret själv! Tillslut fanns då inget annat än att ta till mediciner!

Inget ont om mediciner, för vissa finns det bara detta som hjälper under en period i livet, men att inte få möjligheten att se vad mörkret innehåller tillsammans med en person som vet vad det handlar om är att förneka en möjlighet att bli ”frisk”.

Mörker, tomhet och meningslöshet kan ha sin plats i vår själ precis som ljus, kärlek och meningsfullhet.

Färginspiration

Categories: Färger
Comments: No Comments
Published on: August 13, 2011

Den blå färgen för mig är en färg som påminner mig om de andliga aspekterna av livet.

Himmel och hav, ändlös process, djup och outgrundlig.

En avslappnande färg som lindrar. Även om det är en avslappnande färg kan jag även se den som stimulerande. Stimulerande och upplyftande som en själens färg. Healing sägs komma med det blå ljuset. En renhetens färg.

Man säger att den blå färgen är sammandragande och det är ett skäl till att den ska vara bra att använda när man försöker att bli av med infektioner.

En färg som inspirerar mig,,vad har du för färg som inspirerar dig?

 

Det obevisbara

Categories: Glimtar om mig
Comments: 4 Comments
Published on: August 10, 2011

Det som inte går att bevisa är en stor del av mitt liv.

Det är Marcus Birro som skriver ovanstående i Expressen idag. Så passande tänker jag, i linje med artikeln om dödsbäddsvisioner och med mitt eget oförglömliga ögonblick.

Allting av värde som har hänt mig har varit av sådan natur att världens allra matematiker inte varit i närheten av att formulera det. När jag tänker tillbaka på mitt liv är det ingenting av det rent världsliga som tar någon plats. Det mystiska, det mytiska, den hela tiden på gränsen dansande kärleksordet, är det som tar mest plats. Det som inte går att bevisa är en stor och väsentlig del av mitt liv.
Det är bevis nog för mig.

Jag stämmer in i Marcus åsikt om att det som varit av värde handlar om något som inte går att bevisa. Det går inte att sätta en matematisk formel på det och jag undrar vad det är som gör att det ska vara så svårt att acceptera det?

Själv får jag en klump i hjärtat av sorg när jag tänker på alla dessa personer som med desperation i blicken bestämt hävdar att det som inte går att bevisa inte finns. Hur fattigt deras liv måste vara? Och vilken ständig kamp måste det inte pågå inom dessa som ändå upplever “något” och detta “något” måste undertryckas för det som de känner finns inte?

Alla dessa som på något sätt förnekar sin själs existens. Själen som för mig är mer inriktad på insikt än sanning. Sanning som är någon form av slutpunkt. Sanning som i sig på ett sätt kräver ett försvar. Sanning som gärna vill ha någon form av helgedom byggd för sig själv. En helgedom som sedan ska försvaras, bevaras och vara som ett skydd.

Så nej tack till ett liv som berövar mig på mitt omedvetna element, nej tack till ett liv fullt med förutsägbarhet utan mysterier. Och ett tack till alla de som gör det obevisbara synligt genom att låta göra sina ord hörda.

Hur vårdar vi vår själ egentligen?

Categories: Allmänt
Comments: No Comments
Published on: August 1, 2011

 

Återigen väljer jag en gammal text, alltid aktuell dock.

 

Hur vårdar vi vår själ egentligen?

Häromdagen hade jag ett samtal med en djupt deprimerad kvinna. Eller rättare sagt en kvinna som var medicinerad för depression. Hon berättade för mig att hon inte hade något val tillslut, hennes liv var mörkt och detta mörker famlade hon omkring i och för att överleva kände hon att hon inte hade något val, hon tog emot de mediciner som vården erbjöd henne. För något annat hade de inte att erbjuda! Några samtal med terapeuter fanns inte att tillgå och ekonomi till att gå till någon privat terapeut fanns inte.

När vi pratat en stund kom det fram att ett av de största problemen för kvinnan var hennes dåliga samvete för att hon inte kunde vända sitt ”mörker” till ”ljus och kärlek”.

Under väldigt lång tid innan hon sökte hjälp hos vården hade hon gått omkring och försökt förtränga, motarbeta den tomhet och meningslöshet som hon kände.

Hon försökte prata med de vänner hon hade omkring sig, lite försiktig och trevande. Vännerna var jätteförstående och hjälpte henne på alla sätt och vis. Skickade healing, de mediterade tillsammans för att få in ljus och kärlek i livet. Hon försökte med hjälp av vänner se det som var positivt i livet istället för det som var negativt.

Ingenting av detta hjälpte och tillslut kände hon att inte klarade av att ta upp det här längre då hon började få det här dåliga samvetet. Hon måste vara en ”dålig” och ”icke-andlig” person som inte klarade av att ta emot det här ljuset.

Det här skrämmer mig! Hur ofta blir det inte att man gör ”lösningen till ett problem”? Att man försöker vända känslor till något annat eftersom det inte känns accepterat?

Att hon inte klarade av att vända sitt mörker till ljus blev ett större problem än mörkret själv! Tillslut fanns då inget annat än att ta till mediciner!

Inget ont om mediciner, för vissa finns det bara detta som hjälper under en period i livet, men att inte få möjligheten att se vad mörkret innehåller tillsammans med en person som vet vad det handlar om är att förneka en möjlighet att bli ”frisk”.

Mörker, tomhet och meningslöshet kan ha sin plats i vår själ precis som ljus, kärlek och meningsfullhet.

Bild från svägerskans fina foton.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
page 1 of 2»
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Tuesday, May 22, 2018