När jag fick höra om Susan Cains bok ”Quite: The Power of Introverts” och lyssnat på hennes TED konferens på youtube kunde jag bara nicka och säga – Ja, det där är mitt liv.
Susan tar upp problemet med att vi idag har gjort det extroverta sättet synonymt med det ”ideala” sättet. Hon pratar om faran att vi idag har ett samhälle som föredrar goda talare framför en god idé. Om den hemska pressen att underhålla, att sälja oss själva och att inte bli synligt oroliga.
Redan som små barn skolas vi in i att det inte är okey att ha en introvert personlighet. Om ett barn drar sig undan och inte vill leka, prata osv. så säger vi att han/hon är bara lite blyg och att det går över. Vi puffar och försöker underlätta så att han/hon blir så populär som vi som vuxna tycker är det bästa. I skolan sitter barnen ofta i små öar där det är meningen att de ska samverka och lära sig att samarbeta. Är det någon som drar sig undan och vill arbeta ensamt, blir det oftast oro i lägret. Trots att de introverta ofta är mycket duktiga i skolan är det de extroverta som blir betraktade som de mer intelligenta.
På det här sättet lägger vi grunden för att de introverta blir låtsas-extroverta för att bli accepterade och ganska snart tar dessa personer denna låtsas-identitet som sin egen. För vem vill bli kallad för bokmal, tråkmåns, konstig eller liknande tillmälen?
Men idag, äntligen, börjar ögonen öppnas för alla de goda egenskaper som en introvert person har. Samhället idag behöver personer som lever utefter sin egen sanning (både extroverta och introverta) och framförallt behövs den introverta förmåga att leda och utveckla andra.
I och med detta får vi hoppas att ögonen öppnas för att utforma arbetsplatser som passar både extroverta och introverta. Att skolan har barnens bästa för ögonen och ser till att det finns en miljö som passar båda personlighetstyperna.
Personligen har jag i hela mitt liv fått höra att jag är en drömmare, att jag inte ska fördjupa mig så mycket i saker eller varför är du så tyst, måste du läsa nu och så kan jag fortsätta i all oändlighet.
Men min introverta personlighet har gjort mig till den jag är. Jag är ingen talare, jag trivs inte speciellt bra i sociala sammanhang men jag är väldigt bra på att analysera. Jag har en väldigt god intuition. Jag ser helhet och jag kan se de små detaljerna. Jag är en väldigt god lyssnare och jag ser hela människan. Jag ser lösningar på problem och är kreativ. Detta och mycket till är inte något som jag ska ha dåligt samvete för.
Att vara sann mot dig själv är en förutsättning för att du ska finna ett arbete och ett liv som du älskar och som är meningsfullt för dig.
” In a gentle way, you can shake the world” – Gandhi
Mitt möte med Hekates hundar 
Vi är våra förmödrar
Att vara ensam, udda och ledsen
Broar
Varför ett altare?
Vilken lycka att få vara
Vilka spår lämnar du efter dig?
Not logged in