Jag skriver intensivt och ofta. Ibland utan mål och ibland även utan mening. Jag skriver för att min själ vill det och för att jag vill bli hel.
Vissa dagar skriver jag på morgonen och andra på kvällen. Faktum är att då och då finner jag mig själv skrivande mitt på dagen också. Min själ behöver uttrycka sig, ofta och gärna.
Jag skriver hit och dit, jag kladdar och ritar, skrattar högt och gråter. Jag river sönder och jag sparar.
Ibland skriver jag strukturerat och med syfte. Det är som om man kan se den strikta kostymen i orden. Ibland får orden fjädrar och rytm. Böljande formar dem sig på pappret, de har ett eget liv.
Ofta trippar mitt undermedvetna in och jag ser sanningar i orden. Här kan sårade känslor dyka upp, alldeles oombedda trampar dem fram på pappret. Ibland ser jag till att bläcket tar slut just där. För ont, för sårat. Men själen jublar för det är skuggorna som ska fram. Fram så att jag kan konfronteras med det som varit skepnader och som förhindrar min själ det liv den vill leva.
Acceptans av det som varit och det som är. Acceptans av den person som är Jag. Hela Jag. Allt!
Jag skriver för att rädda min själ! Vad gör du för att rädda din?
Jag är villig att lyssna inåt.
Kram
Malou
………………………………………………………………………………….