•  
  • Archives for August 2013 (9)

Att vara ledsen kan vara som ett lågtryck

Categories: Balans
Tags: , ,
Comments: No Comments
Published on: August 24, 2013

women-in-the-rain-38595

Funderade på sorg och ledsamhet idag efter att jag hittat den CD film som jag gjorde av en gammal super8 film.

För några år sedan lyckades jag leta reda på min mammas väninna, hon och min mamma umgicks ofta för sisådär 50 år sedan. Väninnan hade en super8 film där även min mamma fanns med på och eftersom mamma dog när jag var 9 år var det en helt otrolig känsla att se detta. Tyvärr lyckades jag lägga denna CD på ett ställe som jag inte kom ihåg och idag hittade jag den.

Kvällen bestod av tårar, av glädje och en viss typ av sorg. En sorg över att inte ha fått mammalära känna henne, en sorg mixat med förundran när jag ser hur lika vi är, hur lika vårt kroppsspråk är.

Och jag är samtidigt förundran över hur vårt sinne fungerar, känslorna som kommer och går. Den sorg som en gång varit som ett ständigt ösregn är över för många år sedan.

Jag funderar över liknelsen av ett lågtryck och kanske kan man se det så. I början är det ett fullständigt regnkaos. Det piskar ner och slår dig till marken, du gör allt vad du kan för att skydda dig och försöker ta dig till vind- och regnskydd överallt där du kan. Tillslut är du så fullständigt genomblöt att du bara står där och låter regnet plåga dig.

En dag förstår du plötsligt att det är nödvändigt att ta på dig kläder som skyddar dig från regnet och du inser att du kan gå och röra dig, att helt enkelt leva så länge du har rätt kläder. Plötslig upptäcker du en morgon att det inte längre regnar så häftigt och du börjar ana att det finns en sol, en blå himmel någonstans och tillslut kan du ta av dig dina regnkläder och njuta av solen igen.

Då och då är det dags för att plocka fram ett paraply eller till och med dra på dig regnkläderna igen men du vet nu att det existerar något annat är dåligt väder.

 

Ps. Min mamma är hon som sitter med en liten i knät. Där är hon runt 11-12 år.

Jag är god

Categories: Balans
Comments: No Comments
Published on: August 20, 2013

African tribe

 

En afrikansk stam gör något oerhört vackert.

När någon gör något sårande och fel, tar de den person till centrum av staden, och hela stammen kommer och omger honom.

I två dagar ska de berätta mannen allt gott han någonsin har gjort.

Stammen anser att varje människa kommer till världen som god, och att var och en av oss önskar kärlek, fred, lycka och trygghet.
Men ibland, i jakten på detta, gör folk gör misstag. Samhället ser dessa misstag/missgärningar som ett rop på hjälp.

De går ihop till förmån för sina medmänniskor för att hålla upp honom, för att återansluta honom med sin sanna natur, för att påminna honom vem han egentligen är, tills han helt minns den sanning som han hade tillfälligt stängts av:

“Jag är god.”

Vilken underbar inställning och något att lära av.

Text och bild hittade jag på Hope in the world.

Stenar som liv

Categories: Liv
Comments: No Comments
Published on: August 19, 2013
stenness-fairies-3nofr                                 Bild: D. Bruce Bennett

Jag har alltid varit fascinerad av berg och stenar. På något sätt finner jag en trygghet i berget och samtidigt tycker jag att det finns en ömhet som strålar ut från dessa mäktiga naturfenomen.

Jag har också så länge jag minns varit intresserad av och sjunkit djupt in i gamla fornlämningar. En inre värld öppnar sig för mig när jag är i närheten av gamla byggnader, rösen, borgar och klippblock. När jag då hittar båda dessa samt intresset av gudinnor, månen och symbolik i två böcker blir jag lyrisk.

För ett tag sedan läste jag “Kvinnoporten – Om urgamla kvinnospår i seder, bruk och tänkesätt” av Gunilla Carlson, och i den hittade jag många tankeväckande funderingar angående fornlämningar. Hon menar att man kan se på ritningar över europeiska stenkammargravar att de är formade som kvinnokroppar. Hon skriver också

” För oss idag representerar en grav det definitiva slutet, men då verkar själva P1060079graven ha haft en helt annan betydelse. Då verkar den snarare ha varit en port in till nästa liv, en övergångsplats, mellan de olika liv en människa kan leva…..I så fall var också den gravida kvinnans kropp en övergångsplats. Kanske var den födande kvinnan en gudomlig genomförare av mysterieriter kring liv och död.”

Oj, känner jag, så spännande att gräva vidare med. Nu läser jag Birgitta Onsell ” Jordens moder i Norden” och jag blir lika fascinerad av den.

Dessa två kvinnor har grävt djupt ner i de historiska dokumenten och myter kring jordens födelse och fokus för dem båda är kvinnogestalter – gudinnan i samband med detta.

Här kan du läsa om teorier om att det kanske är så att de mäktiga stenar som vi hittar här och där i landskapet och som kallas domarringar har ett samband med något annat som dyrkades långt innan något annat – månen. Keltiska tempel restes också dessa i cirkelform. Var månens kosmiska visdom det som låg som en grund för den första lagen ( ting förknippar man med domarringar) frågar hon sig i boken.

Hon tänker sig också att Stonehenge ( det monument från 1800-1500 f Kr i England ), som främst har förknippats med solen kan vara ett monument över både sol och måne. Stonehenge består av en yttre cirkel av bestående av resta stenar, innanför den finns en mindre som omger en U-formad anläggning. U-formen som är sinnebilden för den kvinnliga principen – den stora modern, vattnet och regnet. Och Urnan, bilden för kärlet, behållaren som korresponderar med den feminina världen. Innerst ligger det som man kallar för altarsten.

På tal om altare så uppförde kvinnor på Island och Norge “högar eller byggde hus som de kallade horg”. Horg är “Ett av stenar uppfört altare”.

Hos många folk har stenarna uppfattas som benen i Moder Jords kropp och altaren av sten stått som symbol för gudomens oförstörbarhet och beständighet.

Obehandlade stenar är enligt uppslagsboken “prima materia”, urämnet – det kvinnliga.

Snorre säger ” En annan sal gjorde de, det var en horg som gudinnorna ägde och den var mycket fager.”

I primitiv kultur kan stenar föda människor och har livgivande kraft, eller också kan människor förvandlas till heliga stenar. Dessa anses symbolisera månen och förknippas med fruktbarhet och köld, eller med vinterns frusna jord som föder våren. Sfäriska stenar betecknar månen.

De nordiska stenaltarna, horg, är förknippade med kvinnornas kult. Stenarna ansågs livgivande och förknippades med fruktsamhet och kraft. Även Mose slog på klippan och därur strömmade vatten.

För mig väcker böckerna och tankarna kraft och inspiration. Kanske är det inte så konstigt att jag alltid har älskat att vara bland klipporna. Jag skrev ett blogginlägg – En dag på klipporna-  om min känsla inför detta förra året.

Liv, död, månen, gudinnan, stenen, altaret – spännande kopplingar och mer finns det. Bland annat “skeppsformen” men mer om det vid ett annat tillfälle.

En gång i tiden var stenar profetiska – “stenar som talar”. Ur stenen kom oraklets eller gudomens röst.

Stenar talar nog alltjämt, men vad blev det av lyssnarkonsten? Och varför slutade vi att vörda våra nordiska gråberg, de som anses vara bland jordklotets äldsta?

Inlevelse

Categories: Liv
Comments: No Comments
Published on: August 18, 2013

känna träd

 

Knowing trees, I understand the meaning of patience.
Knowing grass, I can appreciate persistence.
– Hal Borland

Artist~Catrin Welz-Stein

 Att iaktta omgivningen tycker jag alltid har gett många lärdomar. Symbolterapeut som jag är så använder jag mig ju av detta också. I andra kulturer har naturen alltid varit viktigt och de hänvisar ofta till naturens själ och hur viktigt det är att vi har respekt och förståelse för dess cykler.

Även här i Sverige hade man förr en helt annan förståelse och naturlig koppling till naturen. Ganska förståligt när man tänker på att naturen var en av huvudnäringarna och det var viktigt att kunna “läsa” av för att veta när det var bäst att så och skörda.

Ett träd kan både ge dig kunskap och även lära dig mycket om dig själv. För visst måste det krävas ett oändligt tålamod och en stor styrka att kunna vara på samma plats och ibland växa sig stor i miljöer där man tror att inget ska kunna växa. Och det är ju inte heller alla trädarter som klarar av det. Precis som för oss, vissa personer klarar av att vara i miljöer där andra inte orkar det. Vissa personer förstår man inte hur de har klarat sig överhuvudtaget när man tänker på under vilka omständigheter de vuxit upp i.

En del träd låter sina rötter sprida ut sig ganska ytligt för att få det fästet de behöver och andra låter rötterna gräva sig djupt ner i myllan. Som vi…en del behöver inte lika mycket “grundtrygghet”, behöver inte ha den där fasta platsen, tycker om ett stort nätverk och andra behöver vara fastrotad och känna den stabilitet som det innebär.

En del formas av väder och vind och det är syns på deras knotiga och vindpinade stammar och på andra kan du inte märka av det alls. Precis som hos oss. På vissa personer kan man omedelbart se att livet har gått hårt fram eller så visar de detta själva för att behovet finns. Andra kan man aldrig ana vad de har gått igenom.

Och så fortsätter det i naturens värld. Många som jag har mött får en enorm hjälp av att synliggöra sig själv genom att spegla sig i naturens värld, andra förstår den inte alls.

Jag tycker det här är otroligt spännande att arbeta med och det ger mig alltid väldigt mycket matnyttig information om mig själv.

Varför inte pröva själv?

Du kan exempelvis rita ett träd och sedan fundera och skriva om detta.

Vad är det för ett träd? Var någonstans växer den? Hur ser trädet ut? Kan du beskriva det?

Vad behöver trädet? med mera.

 

 

Både bild och citat hittade jag på facebooksidan remember once upon a time.

Vara i mellantiden.

Categories: Lust
Comments: No Comments
Published on: August 17, 2013

Soul

Eller är den det? Min själ?

Är det den jag följer och hur kan jag vara säker på det?

Jag är knappast ensam om att då och då vandra i mellantiden. I tiden då man lämnat och ännu inte börjar igen.

I tiden då man ser andra förtjust ta sig an sitt liv och det egna livet är sluttande axlar. Och det är inte det att man missunnar andra sitt liv det är bara det att man inte hittat det egna ännu.

I förra veckan fanns det fortfarande, livet. Även om man visste att just det “där” skulle ta slut så fanns det där. Idag finns det inte och mellantiden startar.

Du vet den där mellantiden innan man vet vilken kurs eller skola man vill gå, mellantiden från ett jobb till ett annat. Mellantiden efter en skilsmässa eller när barnen flyttat hemifrån.

Var är själen då? Just nu! För kan det vara meningen med att vara just där man är? Kan det finnas en kunskap av att gå med sluttande axlar och med suckande ögon?

Ja, jag tror det. Eller rättare sagt jag är i princip övertygad om det.

För i mellantiden lägger sig allt tillrätta. Det är då tankar och känslor om det man gjort kommer upp till ytan, man går igenom och det är läge för att acceptera.

Det är då man kan vandra med ben som inte har mål och där känslan får slå sig till ro i kroppen.

Det är då alla – kanske det där då? – dyker upp i sinnet. Då färgen gul är gul och ingenting annat.

När mellantiden är slut så annonserar den inte ut det. Här finns inga trumpeter eller avskedsfester och du märker det inte förrän du sitter där igen, fullt upptagen med glimrande ögon och lyster i rösten.

My soul is my guide.

Foto; Anna Wedin Andersson

Är du en av dem?

Categories: Allmänt
Comments: No Comments
Published on: August 15, 2013

 

Bild: Jimmy Lawlor
Bild: Jimmy Lawlor

 

 

 

It may be that you are not yourself luminous,
but that you are a conductor of light.
Some people without possessing genius
have a remarkable power
of stimulating it.

~Arthur Conan Doyle

 

 

 

 

Visst finns de, dessa fantastiska människor som har en tendens att få andras ljus att lysa starkt!

Med ett ord, en rörelse, ett famntag får de fram det bästa i någon annan. Och de syns nästan aldrig själva.

De bara finns där. Tysta i sin utstrålning, osedda för den som inte söker.

Och kanske är du en av dem, en av dem som ler med äkta glädje när personen du nyss uppmuntrande nickat åt går ut i världen och ses av alla.

Kanske är du en av dem som arbetat sida vid sida med den som du nu stolt ser på scenen och ivrigt är du med i applåderna.

Kanske är du en av dem som håller andras ljus i dina händer.

Ödmjukt böjer jag mig för den kraft som bor i din själ.

 

Yla i tid

Categories: Liv
Comments: No Comments
Published on: August 14, 2013

Yla i tid

 

Det vilda i naturen och det vilda i kvinnan är båda utrotningshotade.

Under tidernas lopp har vi sett den kvinnliga instinktiva naturen utsättas för rovdrift, trängas tillbaka och byggas över. Under långa perioder har den blivit lika illa hanterad som vildmarken och de vilda djuren. När vi blickar tillbaka kan vi inte undgå att se att den i tusentals år varit förvisad till psykets mest ofruktbara regioner. Historien igenom har vildkvinnans andliga domäner plundrats och bränts ner, lyorna har jämnats med marken och de naturliga cyklerna har tvingats in i onaturlig rytmer för att att vara andra till lags.

Det är ingen slump att vår planets orörda vildmarken försvinner samtidigt med att förståelsen av vår egen inre vilda natur bleknar bort. Det är inte särskilt svårt att begripa varför gamla skogar och gamla kvinnor betraktas som umbärliga resurser. Det är ingen större gåta. Det är ingen tillfällighet att vargar, och koyoter, björnar och vilda kvinnor har ungefär samma rykte. De har besläktade instinktiva arketyper och uppfattas därför felaktigt som obehagliga, rovlystna och heltigenom farliga till sin natur.

- Clarissa Pinkola Estés

 

Var i det som är naturligt för dig!

 

Kortkurser om myter

Categories: Balans
Tags: , , ,
Comments: No Comments
Published on: August 10, 2013

kolla upp46

Planerar korta kurser med myter.

Om du vill uppleva hur det är att ta steget in i en myt under en heldag då är det dags nu.

Genom att arbeta med myterna så hittar du förståelse för dig själv, för dina reaktioner och för dina känslor.

En myt visar dig vad du redan vet men inte plockat upp till ytan. Den är välbekant för den finns redan inom dig.

Vi kommer dansa, måla, skriva och berätta. Vi delar något speciellt med varandra och med oss själva.

Persefone för oss till den unga flickan som blir till kvinna nere i underjorden hos Hades. Vad händer med hennes relation till modern Demeter? Vad var det som gjorde att hon åt granatäpplekärnorna som innebar att hon en gång om året var tvungen att återvända till underjorden?

Något som är intressant för dig? Sätt upp dig på intresselistan genom ett mejl till mig och jag skickar dig mer information. malou@livlustbalans.se

Tänkta datum är 29 september eller 5 oktober.

Bor du i Stockholmsområdet kan du ta kontakt med Unikrea som har liknande kortkurser om myter.

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
page 1 of 2»
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Tuesday, December 2, 2025