•  
  • Archives for dans (4)

En bild väcker det som finns precis under ytan

Categories: Det vilda i mig
Comments: No Comments
Published on: July 16, 2013

64112_679990315348311_1491516768_n

Ibland dyker det bara upp. De där bilderna som får en omedelbar förankring i sinnet. Minnesspåren startar omedelbart. och så var det när jag alldeles precis fick syn på den här bilden i en status på facebook.

Den vita ormen. Vilken ömsint men ändå så avståndstagande känsla. För visst är ormen ett stort aber för många av oss? Inte speciellt något som de flesta av oss skulle vilja vara nära och absolut inte känna att vi blir transformerade till.

Men det hände för mig. Jag blev en vit orm.

Under min utbildning till symbolterapeut fick vi vara med om alla möjliga övningar för att lära känna alla de sätt som det omedvetna kan kommunicera med oss på. En av övningarna var bland annat trans-dans. Och det blev verkligen en upplevelse.

Trans-dans är att väldigt monotont röra sig till monoton musik kan man säga ( förmodligen finns det i olika varianter men just där och då var det detta som gällde ). Under dansen arbetade vi två och två. En gick in i den meditativa fasen och den andre passade så att man inte skulle stöta in i något eftersom den som gick in i trans blundade.

Jag blundade, tog ett djupt andetag och hörde trummornas rytm. Sakta försvann min välkända omgivning och de dagliga tankarna drog sig mer och mer tillbaka. Plötsligt var det väldigt mörkt och det kändes trångt runt omkring mig. Inget utrymme att göra några rörelser utan jag fick på något sätt lirka mig fram. Jag behövde komma till ytan.

Efter ett litet tag såg jag äntligen ljus och det som höll mig fast luckrades upp. Med ett djupt andetag så såg jag himlen komma fram. Och ljuset stack mig nästan i ögonen. Jag ville sträcka ut mina armar mot skyn och upptäckte snabbt att det kunde jag inte. En snabb, väldigt flyktig känsla av panik växte. Jag kunde inte röra mina armar.

Jag såg mig omkring och jag såg sand. Överallt rödaktig sand och några klippformation lite längre bort. Huvudet svängde runt och det var då jag plötsligt insåg att det var något udda med mitt sätt att röra mig. Jag såg ner mot vad jag ville ha till mina fötter och jag upptäckte en vit stor ormkropp.

Nej, nej, nej tänkte jag. Inte en orm. Av alla kraftdjur, av alla symboler, inte en orm!

Rent symboliskt tycker jag om ormar, men att upptäcka att man själv är en är inte riktigt detsamma.

Jag försökte ta det lugnt och i bakgrunden hörde jag fortfarande det rytmiska trummandet. Hjärtat kopplade snabbt upp sig i rytmen och jag blev lugn. Lite lätt irriterad men lugn.

Jag såg mig omkring lite mer fokuserat och upptäckte ett antal personer som stod och såg på mig en bit ifrån. Deras uppsyn gav mig intrycket att de var lite frågande men samtidigt inte alls överraskade.

Plötsligt insåg jag att jag pratade med dem. Det var inga problem alls med att höra vad de tänkte och känna vad de upplevde, förmodligen var det likadant för dem eftersom de faktiskt svarade på det jag sa.

De välkomnade mig och sa att de väntat på att jag skulle ta plats i deras tid. Gisses,,jag hade hamnat i Australiens öken och de pratade om Drömtiden. Med ett aha inom mig själv så tänkte jag att det här var ju lite typiskt. Självklart skulle jag hamna i drömtiden.

Jag hade inte släppt min irritation över att vara en orm men fick strax förklaringen av “något” som förmedlade kunskap både till de personer som nu var runt omkring mig och till mig.

Jag var en orm för att det var ormens egenskaper och dess symbolik jag behövde acceptera att jag bar på. Jag var den som transformerades och ständigt föddes på nytt. Jag var den som var kraften och den helande förmågan. Jag var den som ständigt dog för att visa att det krävs död för att liv ska uppstå. Jag hade, vad jag vet i alla fall, maskens egenskaper, att kunna befrukta mig själv. Att kunna delas för att bli två.

En mycket underlig upplevelse, underlig och inte allt igenom bekväm.

Du får ta det goda med det som du upplever som det onda, var det någon som sa. Du har förmågan att kunna kommunicera med många samtidigt utan att vara närvarande. Du har förmågan att kunna visa att döden är nödvändig och att den inte alltid är fysisk. Du går drömmarens väg och på den vägen kommer du att skifta ditt yttre många gånger. Du är en del av allt och du är allt. Du är Gudinnan som skapar och som raserar. Du är en del av oss och vi av dig.

Rösterna började bli svaga och jag ansträngde mig för att höra men något annat började bli starkare och pockade på uppmärksamhet. Jag kände hur det ryckte och plötslig blev jag varse att rytmerna hade förändrats. Det var snabba trumslag och jag visste att det var dags att ge mig iväg.

Innan jag plötsligt kom tillbaka till rummet så kommer jag ihåg att jag tänkte på hur förvånade mina kurskamrater skulle bli av att jag nu var en orm.

Jag öppnade ögonen och det tog lite tid att kunna fokusera på rummet och på min omgivning igen. Under tiden som det nu var min tur att hjälpa min partner fortsatte jag att fundera och försöka ta in min upplevelse.

Bild: okänt ursprung

Känslans kraft

Categories: Det vilda i mig
Comments: No Comments
Published on: July 1, 2012

Ibland låter jag mina känslor härja vilt med mig. Jag brukar prata mycket om att inte låta känslan äga dig utan att det är du som har känslor och att det är du som har verktygen för att hantera detta. O det är sant helt och hållet..men ibland låter jag känslan äga mig enbart för att det finns något underligt smärtsamt behov av att ge sig hän.

Jag brukar ta emot det som är,,acceptera att det finns och sedan släppa iväg dem igen. Men ibland låter jag dem inte gå utan tar upplevelsen och roterar den inom mig. Jag accepterar inte till fullo utan låter den härja runt i mig. Framförallt till musik.

Någon som känner igen sig? Eller är det bara jag som ägnar mig åt de här på något sätt ljuvliga smärtupplevelserna? Upplevelser som är fyllda av liv.

Musiken plockar upp det som inte är accepterat ännu och jag låter det få fritt spelrum. Tonerna som fyller mitt sinne tillåter känslan att växa till ett crescendo i mitt inre. Det river o sliter och jag brukar ge mig hän. Kroppen vet hur den vill röra sig, det finns inga inövade steg som gäller. Jag virvlar runt ena sekunden för att i nästa stå stilla och vagga. Det som är sårat och skadat får utrymme att uttrycka sig. Armarna gråter och fötterna pratar om styrka och balans.

Så småningom känner jag att den vilda inom mig tar över och det blir en stillhet i den okontrollerade rörelsen. Den vildas styrka visar sin kraft och jag blir återigen varse att hon finns där som alltid i bakgrunden för att träda fram när det är dags. Hon ser till att jag gräver ner fötterna i den myllan jag behöver vara i. Upplevelsen lättar och den blir till fullo accepterad och rinner sakta iväg utan motstånd.

Jag är villig att vara i och acceptera det som jag behöver för att överlämna mig till mig själv.

Kram

Malou

……………………

Bild: Tavla Dansande kvinnor av konstnär Henry Johannes

Vad mycket det finns..

Categories: Glimtar om mig
Comments: 4 Comments
Published on: March 18, 2012

Tänk vad mycket det finns att försjunka i. Så mycket att delta i, förkovra sig. Så mycket upplevelser att dela, så många diskussioner som är värda att vara delaktig i. Så mycket intressant att läsa.

Ibland blir både hjärnan och kroppen plottrig i allt som de vill delta i. Låter det som om jag på något sätt har separerat mig från kropp o hjärna? Hm,,ibland känns det liksom så. Som om allt som jag skulle vilja vara med om splittrar mig i många delar. Vi har ju det där med tid och fokus. Fokus som är bra, för mig, för min hälsa och för själen. Men vad gör man när fokus är på allt och ingenting.

För ingenting blir ju lätt resultatet. Min önskelista är just nu lång och varierande när det gäller områden som jag gärna vill fördjupa mig i.

Jag vill återigen ta tag i det där med LCHF kost. Prövade detta för ca 1 år sedan och tyckte att jag mådde mycket bättre av detta, men resor och en aning lathet gjorde att det upphörde. Häromdagen fick jag på Qoola Qvinnors nätverksmöte en vinst dragen på mitt visitkort och vad var det om inte en bok om LCHF! Kanske dags nu då…

Det kliar i fingrarna att börja måla igen och för detta behöver jag avsätta tid för meditation. För mig går detta hand i hand. Meditation och sedan måla. Mina bilder kommer från mig och har en helande inverkan på mig. Detta är jag starkt intresserad av att utveckla.

Den där boken som jag har börjat på sisådär tusen gånger gnäller för att jag inte sitter med den tillräckligt ofta.

Mina fina grekiska Gudinnor tycker att jag borde tillbringa lite mer tid med dem. Lära känna dem ännu lite mer, fördjupa mig ännu lite mer i myter och berättelser. Det finns så mycket att lära och så oändligt mycket kunskap som kommer därifrån.

Vi ska inte ens nämna hur jag själv gnyr efter att umgås med mina nära och kära lite mer. Barnbarn ska väl kanske umgås med medan de är barn? När de blir lite äldre är kanske inte en farmor det som de kommer att tänka på allra först att umgås med.

Jag suktar efter ruiner! Japp man kan göra det också. Historia, arkeologi är underbara ämnen att fördjupa sig i. När jag lägger handen på gammal mur, när jag tar steget in i en gammal byggnad eller en stig för länge sedan glömd då går jag direkt in i en annan tid. Underbart..

Släkthistorian hade varit roligt att ta tag i igen. Är det någon som har förstått att jag är intresserad av det som har varit?! Allt som jag kan djupdyka ner i är fascinerande.

Det finns underbara kurser i meditation o medialitet att delta i, härliga utbildningar att ta del av. Inspirerande konserter, filmer och böcker att fördjupa sig i.

Kreativa nätverk att vara med i, fina kvinnor att fnittra med och utmanande samtal att delta i.

Intressanta reportage att skriva och härliga resor att göra. Färgglada bloggar att ta del av och ämnen som berör och upprör.

Det finns bilder som vill bli tagna och en natur som lockar. Ceremonier som fördjupar och relationer som behöver brytas.

Jag har ett sinne som vill dansa och en kropp som vill utöva Nia.

Det finns helt enkelt så otroligt mycket att fascineras av och ta del av.

Fokus! Ett djupt underbart andetag, att fylla lungorna med syre och sedan andas ut. Det är när jag andas ut som jag hittar lugnet. När jag ger ut det som finns inom mig själv. När jag ger av mig och från mig själv då hittar jag mig själv. Då blir jag och tiden ett. När jag andas ut är jag i balans. I balans med mitt liv, ett rikt liv!

Foto: Anna Wedin-Andersson

 

Saga och dans med Brita Haugen

Categories: Kreativa skattkistan
Comments: No Comments
Published on: August 23, 2011

PDF Individuation-i saga och dans med Brita Haugen

 

Brita Haugen är en otrolig kvinna och detta är en möjlighet att ta tillvara på!!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
page 1 of 1
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Monday, June 25, 2018