•  
  • Archives for November 2013 (5)

Spännande ceremonier – att återupprätta själen

Categories: Balans, Liv, Lust
Comments: No Comments
Published on: November 20, 2013

Cornice of the Western Arch, once 16m high.Uninterrupted worship of the feminine, the chapel is dedicated tThe Kallichoron / Well of Fair Dances existed from earliest time

 

 

 

 

 

 

“Syftet med mysterierna var att återupprätta själen i sin ursprungliga renhet, eller det tillstånd av fullkomlighet som den hade fallit från. “

Det här är berättelsen om “The Eleusinian Mysteries”

Mysterier ägde rum för ca 2000 år ( förmodligen tidigare än så ) sedan och som fortsatte fram till 347 efter Kristi födelse. Faktum är att det nu finns arkeologer och forskare som anser att denna “tro” har fortsatt och finns även idag.

Det finns inte  mycket kunskap runt det som ägde rum i dessa ceremonier på grund av att de som initierades också svor en tysthetsed. Det finns vissa uttalanden som är nedskrivna som gör att man kan dra vissa slutsatser om vad som egentligen ägde rum i det, som det brukar nämnas, “större” mysteriet.

Mysterierna var religiösa seder som kännetecknas av initiationsriter, renande och extatiska “metoder” och en kod av tystnad.
Eleuseos betyder “det kommer”, så ordet Eleusinian refererar till ett andligt event. Mysterion innebär att “stänga munnen eller ögonen”, dess rot mu imiterar ljudet som görs med slutna läppar.
Mysteria innebar en händelse som definieras genom att man stänger läpparna, stänger ögonen, och går in i mörkret.

Mysteriet bygger på berättelsen om Gudinnorna Demeter och Persefone ( Demeters dotter)

Persephone_and_Demeter1

Bakgrund till de Eleusinian Mysteries

Demeter som ansågs vara växandets gudinna, fruktbarhetsgudinna, jordens moderliga gudomlighet (bland annat) fick en dotter, Kore/Persefone, tillsammans med Zeus.

Utan Demeters kunskap gav Zeus sitt tillåtande att Hades    ( underjordens gud ) skulle få äkta Persefone. Persefone levde väldigt lyckligt tillsammans med sin mor tills den dag då Hades förälskelse i henne fick honom att kidnappa henne ner till underjorden då hon var och plockade blommor. Under nio dygn letade Demeter förtvivlat efter sin dotter, hon åt inte, sov inte och tog sig inte heller tid att tvätta sig. I gryningen den tionde dagen mötte hon Gudinnan Hecate, mörkermånens och vägkorsningarnas gudinna, och Hecate rådde Demeter att höra med Helios, solens gud ( en naturgud som delade denna titel med Apollo ) om han visste något. Helios berättade att Hades hade kidnappat Persefone med Zeus tillåtelse.

Rasande begav sig Demeter till Zeus men kunde inte få Zeus att bryta sitt löfte till sin bror Hades. Demeter begav sig iväg från Olympus, hon övergav sina plikter och förklädde sig till en gammal kvinna och vandrade omkring på jorden. En dag nådde hon Eulesis, där hon satt vid en brunn ( well of the maiden ) då hon hittades av döttrarna till Keleus som var härskare över Eulesis.

Well of the maiden
Well of the maiden

Hon tog en tjänst hos Keleus där hon tog hand om Demophoon, en baby. Hon födde upp honom med Ambrosia och höll honom i hemlighet över en eld, vilket skulle honom odödlig. När modern, Metanira, en dag såg detta och skrek av fruktan för att han skulle bli skadad, blev Demeter arg och läxade upp Metanira för hennes dumhet och avslöjade även sin rätta identitet som gudinnan Demeter.

Ett tempel skulle byggdes till henne och där slog hon sig sedan ner och vägrade att sköta sina uppgifter. Detta innebar att ingenting kunde växa på jorden. Hungersnöd och katastrof väntade. Till slut ingrep Zeus och skickade Hermes ( gudarnas budbärare ) till Hades för att hämta Persefone.

(I underjorden fanns en regel som sa att om man åt någonting medan man var där var man tvungen att stanna där för evigt.)

Innan Persefone begav sig iväg till sin mor igen bjöd Hades Persefone på kärnor från ettPersefone granatäpple. Persefone tog emot några och åt dessa. Eftersom hon nu gjorde detta var Persefone tvungen att återvända till underjorden 4 månader under året.

Demeter återställde nu fruktsamheten och växtligheten på jorden när hon nu hade sin dotter nära sig igen.
(Persefone beger sig dock till underjorden och sin make för 4 månader per år vilket kan tolkas som vår vintertid. Tiden då växtligheten går i träda.)

Innan Demeter återvände till Olympus  instruerade hon härskaren över Eleusis om hur man firar riterna i hennes tempel , som skulle vara ” Mysterier ” ( hemliga läror ) .

“Vittnesbesrättelser” från deltagandet av det stora mysteriet.

Platon, som initierad själv ( som Sokrates var före honom ) nämner mysterierna specifikt i sin berömda dialog om själens odödlighet , “The Phaedo” ,

” våra mysterier hade en mycket verklig mening : han som har renats och initierats skall bo tillsammans med gudar “( 69 : d , FJ Church träns) .

Plutarchos skriver till sin hustru, angående deras dotters död ,

” på grund av de heliga och trofasta löftena i mysterierna … *vi tar det* för en obestridlig sanning att vår själ är omutlig och odödlig . Låt oss uppföra oss följaktligen ” ( Hamilton , 179 ) .

* min översättning.

Och , säger vidare ,

” När en människa dör han är lik dem som är invigda i mysterierna . Hela vårt liv är en resa genom slingriga vägar utan uttag . Vid tidpunkten för avslut, kommer skräck , rysningar av rädsla , förvåning . Sedan ett ljus som rör sig mot dig, rena ängar som tar emot dig , sånger och danser och heliga uppenbarelser ” ( Hamilton , 179 ) .

Cicero skriver,

” Ingenting är högre än dessa mysterier … de har inte bara visat oss hur vi ska leva med glädje , utan de har även lärt oss hur man dö med ett bättre hopp “

Historikern Durant påstår ,

” I denna extas av uppenbarelser …  kände de samhörighet med Gud och Guds enhet med själen, de lyftes upp ur villfarelsen om individualitet och kände friden som kom genom en sammansmältning med gudomen ” ( Durant , 189 )

Waverly Fitzgerald sammanfattar upplevelsen med ,

” det sades  om dem som initierades vid Eleusis att de inte längre fruktade döden och det verkar som att denna myt bekräftar den cykliska livssynen som är central i hednisk andlighet : att döden är en del av cykeln av liv och är alltid följt av återfödelse . “

 Hur man tror att det stora mysteriet gick till utifrån de fynd som har gjorts.

Man är ganska överens om att det fanns mindre mysterier som pågick varje år i Agrae, öster om Akropolis i Aten, under februari,  (Anthesterion) och att de stora mysterierna skedde under september, början på oktober månad (Boedromion) var femte år. Man var tvungen att vara initierad i de mindre för att kunna vara med på det stora mysteriet. Alla var välkomna att vara med så länge man pratade grekiska och inte hade begått mord.

Enligt källor fanns det fem nivåer. De första två var rituella reningsceremonier, den tredje innehöll ceremonier som skulle förbereda de som skulle initieras, den fjärde nivån var de mindre mindre mysterierna dedikerade till Persefone och de som klarade dessa kallades mystes, de initierade. Den femte nivån var de större mysterierna av Demeter och de som klarade den här nivån kallades för de som ser, en som ser saker så som de verkligen är ( epoptes ).

Det stora Eleusinian Mysteries pågick under 9 dagar. Dagar som skulle symbolisera Demeters letande efter sin dotter.

På första dagen samlades de som ville delta för att visa att de hade rätt kvalifikationer   ( talade grekiska och inte mördat ). På den andra dagen marcherade de till Saronic Gulf nära Eleusis. Vattnet ansågs ha helande verkan och i de här ceremonier användes det för rening. På tredje dagen började en fasta och fokus på de som låg bortom det materiella till minne av Demeters sökande av sin dotter. På den fjärde dagen offrade man till Demeter och Persefone. För greker hörde offrande ihop med fest för alla som deltog och det på ett sätt som skulle glädja gudarna.

113ec5b3e72På den femte dagen var det dags för deltagarna att vandra två och två bärande på facklor fram till Demeters tempel i Eleusis. De leddes av två fackelbärare som symboliserade solen. Denna procedur symboliserade Demeter sökande med hjälp av facklor på natten. Fastan ska ha avslutats för de som skulle bli initierade med samma dryck kykeon som Demeter önskade att få istället för vin då hon först ankom till Celeus.

( vissa källor hävdar att även symboler av Dionysys var med under vandringen. Dionysys var som Demeter en representant för agrikulturen, hon för tillväxt och bröd, han för vinet. Detta skulle innebära att de var personifierade som substans och ande, de två principerna i Naturen och på jorden. Bröd och vin känner vi ju också igen ifrån den kristna tron )

På kvällen den sjätte dagen var det dags för den högsta initieringen, “den som ser”. Eftersom det inte finns något egentligt “bevis” för vad som sedan hände har flera forskare försökt sig på en tolkning av vad som kan ha hänt.Eleusis_templephoto

Ceremonierna är kända som legomena (saker sägs), tiromena (saker görs) och daiknumina (saker visas). De kallades för det “som inte kan upprepas” och straffet för att avslöja något om dem var döden.

Initieringen skedde på natten i den stora (30mx27m) Telesterionhallen. I den stora hallen fanns även ett mindre smalt rum, Anaktoron, där de heliga symbolerna fanns. Vad dessa symboler bestod av vet ingen men att de ingick i ceremonin har man förstått av skrifter.

” The following is the token (or password) of the Eleusinian mysteries; I have fasted, I have drunk the kykeon; I have received from the box; I having done, I put it into the basket, and out of the into the chest”

 

De personer som lyckades med initieringen hade blivit renade, initierade och fått en förändrat medvetandetillstånd där de kunde uppleva ett gudomligt medvetande.

Det var de som uppfattar saker och ting som de verkligen är. Forskare menar att epoptes betyder

” det stadiet av gudomlig klarsyn när allt som hör till den här jorden försvinner, och den jordisk synen är förlamad, och själen är enad fri och ren med sin Ande eller Gud” (Isis Unveiled 2:90 ).”

Detta är handlingen av den  intuitiva delen av vårt medvetande.

Proclus skrev,

“initiering och epopteia är symboler för en outsäglig tystnad, och i union med mystiska naturer, genom begripliga  visioner” (teologi av Platon, bk. Iv).”

“Målet av mysterierna var att aktivera ett högre sinne. En som lyckades flytta sitt medvetande upplevde och uppfattade verkligen en uppenbarelse, och kan kalla sig “en som ser.”

Invigning i de gamla mysterierna , för de som tog det högtidligt och allvarligt , var en förberedelse för själen, för medvetandetillstånd efter döden . Vissa, däribland de grekiska mysterierna , presenterade initiering i betydelsen av ens medvetande eller själ tillfälligt går in i andra stadier för att vara , till exempel uppleva döden och underjorden medan de fortfarande lever .
De finns de som anser att mysterierna menar att själen vill återfå sin frihet och att detta är möjligt på jorden genom metoder såsom fasta och rening, i initiering och under djup sömn. Dessutom, om sådana metoder inte påbörjats av oss på jorden, kommer själen fatta sina önskemål om materiella ting i stadiet efter döden och på olika sätt torteras av de behov för smaker och ägodelar den inte längre har.

Den tionde dagen begav sig alla deltagare hem igen.

En historia som fascinerar mig, som symbolterapeut frossar jag i all den symbolik som finns. Som intresserad av gudinnor och dessa myter är jag lyrisk.

Jag har hämtad fakta och bilder från;

archaeolink.org 
latsis-foundation.org
philipharland.org
theosophy-nw.org

 

 

 

 

 

 

Behöver vi acceptera vårt ego för att bli hela?

Categories: Balans
Comments: No Comments
Published on: November 12, 2013

Är det “fel” fråga? Är det så att vi behöver komma bort från vårt ego för att bli hela?

Jag har under lång tid protesterat mot att vi alltid trycker ner och tycker illa om vårt ego. Egot har varit till nytta för mig i mitt liv och om jag inte accepterar detta så accepterar jag inte mig själv heller.

Egot har sett till att jag har överlevt. Visserligen på ett sätt som gör att jag idag måste arbeta med skal som jag idag inte vill ha men det har beskyddat mig så gott som det kunde. Egot har varit en medhjälpare till att jag idag är den person som jag är, det har sett till att jag är där jag är.

Egot har också sett till att jag inte har gjort de förändringar jag kunde ha gjort för länge sedan. Egot är inte så förtjust i förändringar utan vill gärna ha kvar mig i den zon som det tycker är den säkra zonen.

Egot har både sina ljusa och mörka sidor som allt annat har. Och för att bli hel, för att hitta den helhet som jag tycker mig se att vi alla söker, behöver vi se och acceptera alla delar av oss själva.

Jag tror att det är oerhört viktigt att förstå att vi har ett behov av vår omgivning, av andra för att bli bekräftade. Och där har vi ju egot minsann. Att bli sedd. Jag tror också att vi alla har ett behov av att nå dit vi vill göra i livet, att få göra det som vi brinner för. Minsann kom inte egot in igen där.

För mig kan egot innebära en drivkraft och vad vi behöver göra är att försöka förmå denna drivkraft att jobba med oss på ett sätt som är positivt. Vi behöver prata med det för att det ska förstå att det inte är farligt att göra förändringar, att det inte är farligt att tycka att andra är fantastiska och att det inte innebär att vi blir osynliga.

Vi behöver förstå att vi lurar oss själva om vi tror att det är möjligt att vara helt igenom goda. Precis så som Deepak Chopra säger. “Föresatser som att vi aldrig mer ska ljuga, bedra, känna svartsjuka, tappa humöret eller ge efter för oro fungerar aldrig. Livet kommer med utmaningar från den mörka sidan. Vi behöver inte demonisera skuggan; den är källan till nästan varje utmaning värd att anta. Vi lever i illusionen att livet tvingar oss att välja mellan gott och ont. I verkligheten finns det en tredje väg, som är att vara hel. Med helhetsperspektivet kan man balansera mörker och ljus utan att vara slav under någondera.”

Och slav under sitt ego är också de som hela tiden gör allt vad de kan för att vara i “ljuset”. De som hävdar att de är goda för att de minsann “ser” sig själva. De som går och ber och sedan försöker få ut sin egen skugga genom att se till att andra känner sig mindre värda. De som tycker att de kan trycka ner andra genom att anse att de har de “rätta” svaren.

Alla använder vi vårt ego och vi har alla svårt för att se när vi gör det eftersom egot är så fullt av våra drivkrafter.

Deepak Chopra säger också; “Helhet är, visar det sig, detsamma som att hitta källan. Det finns ingen uppdelning vid källan. Du behöver inte besegra varje aspekt av dig själv som är färgad av mörker ( något som ändå skulle vara omöjligt ).”

Vi behöver höja oss över skuggan, inte kämpa mot den. Inte försöka mota vårt inre att inte känna av vårt ego.

Att varje dag höja oss och se att vi inte är i världen, utan att världen är i oss. Att vi inte hittar trygghet genom att bygga upp försvar för oss själva. Vi hittar vår trygghet vid vår inre källa. Och källan består av helhet inte av separation.

Varje dag försöker jag få egot att drivas mot det som är till det bästa för mig, att gå en väg som för mig framåt. Att jag höjer mig över min egen rädsla, att jag inte trycker undan eller låtsas om att den inte finns.

Jag tackar för att den har gjort det som den trott varit det bästa och försöker visa att jag nu inte behöver alla de försvar längre. Men att den får vara kvar, jag försöker inte att förvisa den för jag vet att jag består av både ljus och mörker.

Alberto Pancorbo
Alberto Pancorbo

 

 

Ledarskap – några perspektiv

Categories: Balans
Comments: No Comments
Published on: November 11, 2013

Nu har jag pratat i webradio Ariton om vissa delar av ledarskap som jag tycker är viktiga. Det går ju helt enkelt inte att ta upp allt i ett pogram som är 45 minuter och som också ska innehålla lite musik.

Faktum är att jag inte tror att det går att få fram alla tankar och känslor inom ett ämne utan att man får lite feedback, frågor eller andras input inom ett ämne. Det ena ger ju gärna det andra.

Webradio Ariton

radio

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fars dag – en relation med en död person

Categories: Liv
Comments: No Comments
Published on: November 10, 2013

 

Idag är det fars dag. Jag läser alla farsdags hälsningar på facebook och ser alla annonser i media. Jag ser även inslagen om de vars pappor inte längre finns. En hälsning till de döda. Och jag tänker på min far. Även han en far som inte längre finns.

Och skulle jag hälsat till honom om han levde idag. Kanske inte. Om vi inte hade klarat ut vår relation förstårs. Och det är det där med relation som jag funderar på.

Jag skulle naturligtvis kunna säga att vi inte hade en relation, men det hade vi förstårs. även om vi inte såg varandra så ofta. Vi har fortfarande en relation även om han inte finns kvar här på jorden.

Jag minns när jag fick telefonsamtalet från min bror mitt i natten. Ett samtal som berättade att pappa var död. Jag har svårt för att använda ordet pappa men just i det här sammanhanget känns det rätt. För just då och där var det min pappa som gått bort. En pappa som jag grät över, som jag sörjde djupt. På ett dubbelt plan.

Sörjde för att han inte längre fanns, sörjde över en pappa-dotter relation som inte existerade, sörjde över något som jag aldrig längre kunde få.

Det gjorde ont och under lång tid skrek mitt inre. Därefter blev jag arg.

I början var ilskan ren och rå. Förbannad över att jag hade erfarenheter av honom som jag inte ville ha och förbannad över att jag inte hade erfarenheter med honom som jag ville ha.

Sedan kom ilskan över att jag nu inte hade någon att projicera över saker på. Jag var tvungen att ta hand om de känslor jag hade själv. När ilskan väl lagt sig kom lättnaden.

En lättnad och en insikt över att jag nu på allvar kunde ta itu med det som fattades mig och plocka bort det som varit för mycket och överväldigande när han levde. Det var mitt ansvar. Bara mitt.

Jag insåg också så småningom om att relationen med min far inte heller var borta. Jag bär den fortfarande, vilket jag upplever att vi alla gör även om våra nära har gått bort.

Jag insåg också att en del av mig är formad utifrån frånvaron av en far och närvaron av saknaden.

Kan man vara arg, ledsen och förbittrad på en död person? I allra högsta grad. Och bara den tanken innebär en viss förståelse över att det är ingen annan än vi själva som kan ta itu med det som vi upplever känslomässigt. Jag kan välja att förhålla mig till detta.

Jag går då och då tillbaka till kvällen innan jag fick samtalet från min bror. Till stunden då jag stod och diskade och jag plötsligt fick en bild av pappa framför mig. Ett kort ögonblick då jag kände närvaron av innerlighet. Jag skakade på huvudet och skänkte en tanke till honom eftersom jag visste att han var inlagd på sjukhus men jag visste också att han skulle bli utskriven dagen efter.Malou14

Just ögonblicket av innerlighet kommer tillbaka då och då. Inre samtal med honom har nu gjort att den smärtan jag känt under min uppväxt har tonats bort. Jag inser att vi alla kommer till korta med något i vårt liv. Som barn till våra föräldrar har vi inte alla svar på varför det blir som det blir. Jag kan inte heller svara mina barn på varför vissa händelser har påverkat mitt beteende som i sin tur påverkat dem.

Vi är människor och vi växer ständigt. Våra erfarenheter skapar våra förutsättningar och våra känslor. Utan förståelsen för att det är vi själva som väljer våra tankar och känslor om oss själva och vår omgivning förtsätter vi att reagera utifrån våra inre sårade barn.

Jag har din närvaro med mig, i mina tankar, i mina upplevelser, i mina erfarenheter och i inre samtal.

Jag hoppas att du har en bra Fars dag!

Din dotter

Vad kan hindra dig från att vara närvarande?

Categories: Allmänt
Comments: No Comments
Published on: November 9, 2013

närvaro

 

Något som kan hindra mig att vara närvarande är om jag tillåter ältande tankar få bo i mitt sinne. Det kan vara en tanke om en person som jag tycker har svikit mig, som har betett sig på ett sätt som gör mig ledsen. Det kan också vara händelser, minnen från längesedan som kommer upp till ytan eller om oro för något som ligger fram i tiden.

I dagarna har det hänt att det blev för mycket från en person så att den typen av negativa tankar tog över mitt sinne. En person som agerar på ett sätt som är tvärtemot det sätt som personen vill göra sig känd för.

Vad kan jag göra för att inte fastna i det här? För att jag inte ska bli negativ när mina idéer används som om de var sprunget från personen själv?

Släppa taget om dem! Det är lösningen.

Ska jag låta mina tankar och känslor om en annan person få styra mitt liv? Absolut inte.

Jag vänder också på tanken och funderar på om jag gör någon besviken? Klampar jag in i någon annans integritet?

Sätter jag inte mina egna gränser och låter jag någon annan förverkliga mina drömmar för att jag inte gör det själv?

Det är många frågor man kan ställa sig själv och vad man absolut inte ska göra är att göra sig illa mer än vad man tycker att någon annan har gjort.

En person kan göra mig illa en gång medans om jag ältar så gör jag mig illa gång på gång.

Det är många gånger som vi möter situationer vi har mött förut. Enda skillnaden är att de bärs av andra personligheter.

Den dagen då vi har läkt ut och accepterat då möter vi den aldrig igen.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
page 1 of 1
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Tuesday, October 14, 2025