I temat kvinnlighet….PMS-Blues
Vilka möten gör du idag?
Vilka härliga livsviktiga möten kommer du att göra idag?
Bilden tagen av min svägerska Anna Wedin Andersson och killen är min brorson Mikael. 
Aha..
Jag håller ju på att sätta upp en cirkelserie som vänder sig till kvinnor. Kvinnor som vill dela och ta del av andra kvinnors erfarenhet, känslor och tankar.
När man pratar om menopausen (klimakteriet) så handlar mycket om den förändring som sker. Ordet förändring lyser nästan med ett neonljus och det har det gjort för mig med.
När jag nu under ganska långt tid jobbat med den här processen så ser jag saker i ett annat ljus än just det här neonljuset.
Någonstans djupt inne i mitt sinne har jag ju haft den här idén om att det är först nu som jag kommer att förändras. Nu när menopausen är här då sker min förändring. Hua!
Men det är ju inte så att jag varit utan förändringar genom åren! Det har ju bestått av förändringar hela tiden. Jag har ju inte befunnit mig i en 
liten bubbla och varit obemärkt av alla strömningar som funnits.
Jag har varit korthårig och långhårig. Jag har haft kolsvart och till och med brandgult hår. Jag har varit smal och ännu smalare. Jag har förändrat min stil allt efter tiden har förändrat sig och även låtit bli att förändra mig eftersom tiden ändrat sig.
Jag tog helt enkelt fram massa kort på mig själv från olika tidsepoker. Här hade jag framför mig en hel radda förändringar. Olika klädstilar, olika frisyrer med olika hårfärg. Förändringar från ett kort till ett annat. Men jag fanns ju på alla korten. Det som är jag, min själ, min energi. Och inte kommer den plötsligt försvinna bara för att jag är i en förändring till!
Den dagen då jag gjorde detta, den dag då jag medvetandegjorde mina tankar i en praktisk handling hände något. Inte bara med tanken förändring utan även med min upplevelse att se mig själv.
Varför inte pröva du också och varför inte delge om du har några funderingar här med en kommentar?
Värderingar
En gång ska du vara en av dem som levt för längesen.
~Pär Lagerkvist~
Hur skulle du då vilja bli ihågkommen?
En dag med planering
Idag har jag försökt planera mina närmaste veckor. Det som jag kommer att bli mest upptagen med är artiklar för Ascala
Så roligt och givande att få lov att träffa alla dessa intressanta människor. Kul att få skriva.
Detta ska dock gå ihop med övriga saker i livet också. Prioriteringslistorna får bekänna färg.
Mina handlingar blir nu synade och jag går konstant tillbaka till samma texter, listor och kunskap som jag delger alla mina kursdeltagare. 
I morgon ska jag ha lite egentid på förmiddagen. Massage. Fick ett erbjudande av en kvinna som är med i symbolförening att kunna gå på lite massage. Lite massage var väl en liten underdrift då förstås! Thailändsk massage som gör ont. Hon förvarnade innan!! 
Efter det ska jag iväg och hämta lite kaffebryggsatterialjer inför Terrys demonstration i Alingsås. Nu vill det till att få ihop det med folk som kan hjälpa till och att det fungerar med kaffe/the för ca 400 personer.
Förra året var det lite kaos då jag inte fick tillgång till köket i tid. Och att det i det köket inte fanns någonting. Där stod jag med en bryggare som räckte till 8 kaffekoppar. Inte kul kan jag erkänna.
Det kommer säkert att bli lika kul och givande som det brukar bli. Vi kommer även att sälja Ascala där, så har du inte fått köpt en ännu och ska dit,,ta och passa på!
Hur går det med dina planeringsdagar? Försöker du planera in lite för mycket eller ser du till att du har luft mellan åtagandena? Jag brukar lägga in några stunder där jag har en möjlighet att andas. Några djupa andetag, en 5 minuter här och där för lite mindfulness gör susen ibland.
Tacksamhet..
Jag har funnit många skäl till tacksamhet under sista tiden. Eller rättare sagt under de senaste 3 åren har jag hittat mig själv i en känsla av djup ödmjukhet över att jag står upp, jag går, andas och har ett fritt sinne som är rörligt.
Min närhet till den kvinna som sakta men väldigt säkert förlorade sin förmåga att styra sin kropp skänkte mig en stark ödmjukhet. Denna ödmjukhet har fört med sig att jag nu i ännu högre grad hittar en djup känsla av liv. Och denna känsla i sin tur får mig att känna mig tacksam.
I går hittade jag i en bok en “avlastningsskrift” som jag skrev efter en dag hos denna kvinnan.
” Jag sitter still, träffad av smärtan, den maktlöshet jag upplever är ändå ingenting av det som XXX upplever just nu. Jag ser och upplever hur hon kämpar med sin känsla – hur ansiktet vill släppa loss sin panik men hur hon drar ihop, försöker andas och greppa en verklighet.
Idag efter sin akupunktur, kan hon inte resa sig längre. Hon pratar om en känsla som hon aldrig upplevt förut. Hon känner sig inte speciellt trött men tanken på att ta sig från sittande till stående är plötsligt bara för mycket. 3 timmar senare är hon fortfarande lika svag.
Vad är det för instrument som vi valt att bosätta oss i? Ett verktyg som kan sluta fungera, som kan plåga och pina oss med smärta. Som kan göra att vi är totalt fastlåsta.
Sinnet vill vara fritt, skriker för att kunna röra sig. Vi pratar, länge. Hon gråter, ibland häftigt, ibland trillar tårarna stilla. Jag tar ett steg tillbaka. Väntar. Låter henne få luft. Vi andas tillsammans.
Tillslut kommer orden. Det är lättare, säger hon, när kroppen förstår att sinnet fortfarande är fritt. Det kan röra sig vart det vill. Det är lättare!”
Foto: Anna Wedin Andersson
Du är fantastisk :)
Qoola Qvinnor gjorde mig uppmärksam på det här videoklippet. Visst kan detta vara motivationen till att själv aktivera sig.
Det här kan vara den dagen då du kanske har din “Komplimangdag”.
När du står i fikakön – Vad glad du ser ut! eller när du möter någon på spårvagn eller buss – Vilken härlig färg du har på jackan!
Ibland är det väldigt lite som gör att du “gör” en annan människas dag till veckans höjdpunkt.
Hur vårdar vi vår själ?
Förra året skrev jag en text om en kvinna som jag mött och som var deprimerad. Hennes berättelse kom till mitt medvetande när jag stod på hälso- och livsstilsmässan den här helgen.
Kvinnan ifråga stod på väntelista för samtal till terapeut, privat alternativ var uteslutet på grund av ekonomi, och för att överleva kände hon att hon inte hade något annat val än att ta de mediciner som vården erbjöd henne.
När vi pratat en stund kom det fram att ett av de största problemen för kvinnan var hennes dåliga samvete för att hon inte kunde vända sitt ”mörker” till ”ljus och kärlek”. Under väldigt lång tid innan hon sökte hjälp hos vården hade hon gått omkring och försökt förtränga, motarbeta den tomhet och meningslöshet som hon kände.
Hon försökte prata med de vänner hon hade omkring sig, lite försiktig och trevande. Vännerna var jätteförstående och hjälpte henne på alla sätt och vis. Skickade healing, de mediterade tillsammans för att få in ljus och kärlek i livet. Hon försökte med hjälp av vänner se det som var positivt i livet istället för det som var negativt.
Ingenting av detta hjälpte och tillslut kände hon att inte klarade av att ta upp det här längre då hon började få det här dåliga samvetet. Hon måste vara en ”dålig” och ”icke-andlig” person som inte klarade av att ta emot det här ljuset.
Det här skrämmer mig! Hur ofta blir det inte att man gör ”lösningen till ett problem”? Att man försöker vända känslor till något annat eftersom det inte känns accepterat?
Att hon inte klarade av att vända sitt mörker till ljus blev ett större problem än mörkret själv! Tillslut fanns då inget annat än att ta till mediciner!
Inget ont om mediciner, för vissa finns det bara detta som hjälper under en period i livet, men att inte få möjligheten att se vad mörkret innehåller tillsammans med en person som vet vad det handlar om är att förneka en möjlighet att bli ”frisk”.
Mörker, tomhet och meningslöshet kan ha sin plats i vår själ precis som ljus, kärlek och meningsfullhet.
en del kommentarer
-
Mitt möte med Hekates hundar -
Vi är våra förmödrar - Förändrad eller ej
-
Att vara ensam, udda och ledsen -
Broar -
Varför ett altare? -
Vilken lycka att få vara -
Vilka spår lämnar du efter dig?
Min Facebook sida
Blogglistor
Malou Thorman, personalvetare, symbolterapeut.
För företag och privatpersoner som vill arbeta med sin kreativitet, intuition och personliga utveckling.
Bergsmeditationer.
Not logged in