•  
  • Archives for September 2011 (50)
  • Page 3

21 september International Day of Peace.

Categories: Allmänt
Comments: No Comments
Published on: September 21, 2011

To inaugurate the day, the “Peace Bell” is rung at UN Headquarters (in New York City, United States). The bell is cast from coins donated by children from all continents. It was given as a gift by the United Nations Association of Japan, and is referred to as “a reminder of the human cost of war.” The inscription on its side reads: “Long live absolute world peace.” utdrag från Wikipedia

Foto: Anna Wedin Andersson

Mina tankar: Många av oss önskar intensivt och engagerar oss för att fred ska sprida sig runt om i världen. Många av oss donerar pengar till allehanda organisationer som stöttar områden där det är krig eller oroshärdar. Många av ber och skickar healing. Många av oss gråter när vi ser nyheter på Tv eller läser i tidningar.

Fortsätt med detta! Och lägg gärna en tanke på hur du lever ditt liv efter samma värderingar! För är det inte där det börjar? Fred och omtanke för dig själv och de du har omkring dig?

Att bibehålla fred innebär ett lyssnande och omtanke om andra, även dina grannar, syskon och arbetskamrater. Kanske innebär det kompromisser och förhandlingar, kanske innebär det att du inte alltid får din vilja igenom!

En hjälpande hand till pojken som ramlat med cykeln, en insats på spårvagnen när någon blir utsatt, grannen som kanske är ensam dag och ut och dag in. Den omtanken vi ger till de som finns i vår närhet tror jag är en del av det som föder den energi som kan leda till fred på ett globalt plan.

Att donera, engagera sig med ena handen, för att prata illa om eller vända bort blicken när det gäller en arbetskamrat, chef eller granne med andra handen rimmar illa.

Sträva efter fred i det lilla såväl som det stora. Idag är en bra dag att skänka någon runt omkring dig din omtanke!

Med mycket värme och en önskan om fred både I och runtomkring er.

Malou

Borde haft foto men

Categories: Allmänt
Comments: No Comments
Published on: September 21, 2011

Det blev liksom inte tid till det. Eller tanken kom inte upp. Terrys demonstration drar som alltid mycket folk och ibland blir det rörigt och stökigt när folk börjar välla in men i går tyckte jag att det var lugnt.

Jag är så innerligt tacksam att jag har vänner som bara finns där, tar tag i saker och ger den hjälpande hand som behövs. Inga mankemang, enkelt och självklart.

Såg en hel bunt andra kända ansikten och kramade många härliga vänner.

Kaffet räckte mer än väl, mycket tack vare den härliga “industritermos” som sponsrades av Gårda & Café. Förutom att jag nu har en liten “kappsäck” med paprika som borde ha varit som ett litet grönt inslag på smörgåsen och som glömdes bort, gick det smidigt som bara den. Så tack alla som var där och hjälpte till:

Anki tillsammans med Angelica och Viktoria. Elisabet från Tuvan och fina svärdottern Annelie. Nämnde jag min man? ;)

Hade inte Ronny funnits innan med sitt ifall-något-händer tänkande hade det gått sämre än vad det gjorde. När det var dags att verkligen lägga på ett kol för att få kaffe och thé färdigt, gick strömmen! Japp, plötsligt stod vi ett kolmörkt kök.

Ronny hade packat ner lite trefaskontakter och vips!! kaffebryggare kunde kopplas in från annan kontakt.

Ascala såldes i minut och parti och många kom fram för att gratulera. Flera hade redan köpt den och kom fram och sa att den var jättebra och artiklarna intressanta och roliga att läsa!! Jättekul. Lite egoboosting är bra ibland. :)

Tack för en jättehärlig kväll

Malou

Image: sundayhill / FreeDigitalPhotos.net

Image: Pong / FreeDigitalPhotos.net

Olika verktyg

Comments: No Comments
Published on: September 20, 2011

Om du vill veta mer, bredda din kommunikation och helt enkelt komma ifrån det där vanliga pratet som kanske mest handlar om logistik?

Varför inte använda något så enkelt som de “lekar” som finns här på kortet!

Ordglädje och Konversera mera är kortlekar där du hittar en enkel mening fast med ämnen som du kanske vanligtvis inte tar upp med din partner. Ett mycket enkelt sätt att få fart på din nyfikenhet igen.

Låt leken ligga vid middagsbordet och dra ett kort då och då. Lika bra som när ni äter bara ni två eller till en stund med vänner.

Härlig ordglädje önskar jag till dig

Malou

Engagerande vecka

I morgon är det dags för att träffa massa härliga människor. Många vänner som jag inte träffar så ofta, hoppas jag att jag kommer att få se när jag nu kommer att vara i Alingsås. Terry har ju sin demonstration där och då blir det att ett antal kända ansikten för mig kommer dit. Härligt!! Ser fram emot detta.

Nu ska vi se..onsdag,,på natten jobbar jag igen och på torsdag..

Föreläsning med Malin Hammar på Cafe Cava, Linnegatan 41 i Göteborg.

” Att leva med attraktionslagen”, ska bli jättekul att få höra henne igen.

Därefter..lite nattjobb igen.

Fredag! Härlig nätverksträff på Incontro. Ser mycket fram emot en kväll med härliga människor, både kända för mig och okända. Att mingla runt med nya härliga energier ser jag fram emot.

Lördag…yiahaa..barnbarn fyller år. Kalas med tårta  j  kkkk

( eller Annelie?) och träffa familjen. Det blir det mysigaste…

Söndag,,tror faktiskt jag ska ta och sova då. En vilodag helt enkelt…

Tar en snabb titt i almanackan, tror att nästa vecka blir lika kreativ och engagerande den. Minsann ligger det inte en liten kurs till helgen där,,egentid, utvecklingstid. d

Vilka inspirationsstunder har du i veckan? Har du bokat in lite tid för dig själv? En timma att göra något du aldrig gjort förut? En timme att strosa i en bokhandel kanske, eller museum, eller fika, eller något helt annat?

Härlig energi önskar jag till er

Malou

 

 

Pilgrimsvandring i vardagen

Categories: Medlemssida
Comments: 1 Comment
Published on: September 19, 2011

Denna veckan har jag funderat över vad alla dessa saker som man gör i vardagen har för betydelse.

Hur många gånger har man inte irriterat sig på dammråttor, smulor, tvätt etc? Mina tankar har gått till hur det skulle vara att inte ha denna vardag som jag har. Vissa saker vill jag naturligtvis ta bort men andra skulle jag sakna.

Alla de där småsakerna som vaggar in i en trygghet, något självklart som bara finns där.

Under den här veckan har den där känslan av ‘måste’ sakta försvunnit och istället har jag hittat känslan av trygghet och närhet i det jag gjort. Jag har verkligen hittat min Hestia, härdens Gudinna. Jag hoppas att hon kommer att stanna ett tag.


Image: nuchylee / FreeDigitalPhotos.net

Ledarskapets Tao

Comments: No Comments
Published on: September 19, 2011

Foto: Anna Wedin Andersson

Mitt förra inlägg fick mig att ta fram boken igen och denna text tycker jag är talande.

Mjuk och stark

Vatten är flytande, mjukt och eftergivet. Men vatten urholkar sten som är hård och inte kan ge efter.

I allmänhet besegrar det som är flytande, mjukt och eftergivet det som är stelt och hårt.

En vis ledare vet att eftergivenhet besegrar motstånd och att mjukhet övervinner hårdnackat försvar.

Ledaren bekämpar inte kraften i gruppens energi utan flyter och ger efter och absorberar och släpper taget. Ledare får stå ut med en hel del utskällningar. Om de inte var som vattnet skulle de knäckas.

Förmågan att vara mjuk gör dem till ledare.

Det är ännu en paradox; det som är mjukt är starkt.

~Ur Ledarskapets Tao~

 

Eckhart Tolle

Comments: No Comments
Published on: September 18, 2011

” När jag ger upp det jag är, blir jag det jag skulle kunna bli. När jag ger upp det jag har, får jag det jag behöver.”

Och så är det väl eller hur? När du har gett upp ditt motstånd kommer en känsla av acceptans och med detta kommer en känsla av frid. Ibland håller vi fast våra smärtsamma tankar som om de vore “sanningen”, vi trampar vatten i vår egen sörja. Är det inte så att vår “smärta” redan har varit och det är vi som håller fast den och återupplever den med våra tankar. Jag hade en upplevelse i min Bergsmeditation för flera år sedan som påminner om detta som Tolle pratar om i den filmsnutt jag lagt in.

Jag läste idag en snutt från boken “Ledarskapets Tao”.

” När jag ger upp det jag är, blir jag det jag skulle kunna bli. När jag ger upp det jag har, får jag det jag behöver.”

Detta fick mig att bli påmind om en Bergsmeditation som jag hade för många år sedan och som var såpass stark att jag fortfarande kommer ihåg den.

I Bergsmeditationen går man en specifik väg varje gång, även om vägen är detsamma är upplevelsen och symbolerna oftast olika. Den här gången var jag i mitt berg och jag var uppe vid toppen av berget. Jag tänker inte gå in på detaljer utan mer på vad som jag upplevde. Berget var uppdelat i olika skikt och i varje skikt befann jag mig i olika traumatiska situationer. I varje skikt kämpade jag på olika sätt. I ett trampade jag vatten, det fanns inga möjligheter att ta tag i något, jag trampade ganska länge tills jag insåg att jag så småningom inte skulle orka trampa längre. Situationen gjorde att jag helt enkelt bestämde mig för att “ge upp”. I samma sekund som jag gjorde detta öppnade sig något i botten av skiktet och jag drogs med på samma sätt som när man drar ut badkarsproppen, ner till nästa skikt och nästa moment av kämpande.
Varje skikt bestod av olika saker men samma sak hände varje gång, jag gav upp och ett lager till fanns.

Denna meditation gjorde att jag blev väldigt känslomässigt berörd och jag fick en väldig tydlig bild, känsla, insikt i hur jag känslomässigt betedde mig. I mitt liv slet jag verkligen med att hålla mig uppe känslomässigt och detta var ett mönster som jag hade med mig från det jag var mycket liten. Att visa hur utsatt jag var, hur sårad jag var och hur illa jag for, var samma sak som att dö. Jag insåg hur mitt “lilla barn” hade fått trampa vatten och hur jag fortsatt med detta eftersom jag inte visste att det fanns ett annat sätt att vara/bete sig på.

Med detta vill jag påminna, visa, att det ibland är mer värt att släppa taget än att kämpa emot. Att fundera vidare och djupare över den känslan som du kämpar med att hålla nere, vad händer om du ger efter? Vad är det värsta som kan hända? Och vad tror du händer efter det?

Så något värt att minnas är: ” När jag ger upp det jag är, blir jag det jag skulle kunna bli. När jag ger det jag har, får jag det jag behöver.”

 

Image: Idea go / FreeDigitalPhotos.net

Besök

Categories: Glimtar om mig
Comments: No Comments
Published on: September 18, 2011

I morse när jag gick och lade mig låg jag en stund och bara slappnade av. Plötsligt får jag min mammas ansikte framför mig. Det är inte speciellt ofta som hon visar sig för mig och hon gick bort som 25-åring redan 1969.

Väldigt nära, med näsan mot min, tittade hon på mig. Successivt drog hon sig bakåt så att jag kunde se hela henne.

Hon sa inget, jag sa inget. Jag var bara fylld. Jag är fortfarande fylld. Så småningom förmedlade hon bilder. Bilder jag fortfarande funderar över. En del har även försvunnit ner i glömskans arkiv.

(Det är min förhoppning att jag har ett arkiv för “glömdheter” annars vore det för sorgligt så mycket som jag tycker att jag tappar bort i vardagen.)

Men vad som är kvar är känslan av att bli omhållen. Tacksamhet och ödmjukhet.

Image: Idea go / FreeDigitalPhotos.net

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
«page 3 of 7»
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Monday, January 19, 2026