•  
  • Archives for personlig utveckling (94)
  • Page 10

Att vara trädgårdsmästare

Första delen av kursserien PAU – Personlig Andlig Utveckling har nu varit på Blåberget, Hörda Herrgård. Ett helt underbart ställe att tillbringa några dagar på. Anna Stråhlén och hennes familj har verkligen renoverat en av paviljongerna helt fantastiskt. Små underbara detaljer i inredningen, inbjudande och bekvämt. Utomhus finns där en härlig bubbelpool och en vedeldad badtunna att hoppa i om man känner sig frestad. Och det känner man sig naturligtvis även om det är vinterkallt och fuktigt.

Utan extra kostnad ingår deras “spöken” också. :)..

Denna del har handlat om vårt första chakra, det röda baschakrat. Dess energi som är så viktig för vår balans. Grunden hittar du där, den mylla som du planterat dina frön i.

Ett ekollons sanna och verkliga natur måste baseras på det faktum att det blir en ek.

Och visst är det så att vi kan ha alla dessa underbara frön i oss men utan rätt jordmån är det få som växer upp och blir de rikliga, näringsfyllda plantor som de har som en inneboende möjlighet. Vi är ju vår egen trädgårdsmästare. Vi behöver se till att vi får till oss den näring som vi behöver, jorden måste skötas om. Det ska ansas och krattas, vattnas och gödslas. Rätt frön ska i marken med lagom avstånd för att få rätt mängd sol, syre och näring. Vi behöver ta hand om oss själva för att vi ska kunna använda oss av de potentialer som vi har.

Det är inte alltid lätt luckra upp den jord som finns men det går med rätt verktyg och med en intention som pekar mot en positivare jordmån. och den glädjen man känner när man märker att det går enklare att få ner skyffeln, att det inte finns lika mycket motstånd är härlig och värd det mesta av allt arbete man lagt ner.
                                                                                              
 

Gardens are not made by singing ‘Oh, how beautiful,’ and sitting in the shade.

Rudyard Kipling

 

 
 
Foto:Hotellporten – Webbild
 

Ur “Ordet är ditt”

Categories: Allmänt
Comments: No Comments
Published on: December 14, 2011

Jag kan inte låta bli att göra ett utdrag ur Patricia Tudor-Sandahls bok “Ordet är ditt”. Detta ger så mycket när man är på väg och även är i ett utforskande av sig själv. Precis som Patricia skriver så upptäckte jag att det fanns aspekter av mig själv som inte var överensstämmande. Patricia skriver:

Självkännedom har tre aspekter som inte alltid överenstämmer med varandra; den som motsvarar vad vi verkligen är ( och som kanske inte ger sig tillkänna förrän vi ställs inför livets stora prövningar), den som motsvarar vad vi tror oss vara och den som motsvarar vad andra anser oss vara.

Och hon fortsätter med att säga att du inte ska vänta dig enkla entydiga sanningar då du sätter din självbild under lupp.

En paradox är en paradox

” Varje människa bär inom sig frön till alla mänskliga egenskaper”, sade Leo Tolstoj. “Stundom framträder det ena, stundom det andra. Hon är ofta icke sig själv lik, medan hon likväl förblir en och samma.” Bakom den mest finputsade fasaden kan det finnas kaos och ordning; en sanning som kan förbrylla och oroa den som helst vill nöja sig med det uppenbara och lättillgängliga hos människor. “Paradox” är uppbyggt av två ord: det grekiska “para” – bredvid- och “dox” – mening. En paradox är till sin natur motsägande: skenbart orimlig men i grunden sann. Att tolerera det paradoxala är centralt för förståelsen av både atomfysik och djuppsykologi. Det verkar som om det paradoxala är inbyggt i människans psyke och som sådant måste det accepteras, respekteras och även välkomnas, eftersom det kan vara källan till mycket visdom. Om man tillåter sig att bejaka det paradoxala, kan vägen banas mot självinsikt. Men de paradoxala sanningarna för oss samtidigt snubblande nära det lilla barnets ångest då det konfronterades med en kaotisk värld som det varken kan begripa eller rå för. Den som vill söka djupare kunskap om sig själv bör ha mod nog att närma sig det paradoxala gränslandet där även rädsla slagit rot.

Det paradoxala är definitionsmässigt oförklarligt. Det går inte att fatta på annat sätt än att man djupare och djupare tränger sig in i det. “En paradox är en paradox”, skrev Kierkegaard. ” Det är det ofullkomliga i allt mänskligt att man når vad man åtrår först i dess motsats…först genom synden skönjer man saligheten. ” I antologin Modet att leva illustrerar Rollo May påståendet att ingen skönhet skulle finnas utan disharmoni genom att hänvisa till Beethovens musik. Om man lyssnar noga på den, säger May, finner man att den är sammansatt av en kombination av disharmonier som tillsammans bildar en vacker och gripande helhet. De perioder i livet då vi drabbas av ohälsa och andra svårigheter visar sig ofta i längden vara av avgörande betydelse för personlig utveckling. Disharmonier föder en förtvivlan som tvingar fram en förändrad självuppfattning. Att våga sig in i sin förtvivlan måste inte alls vara en negativ upplevelse, tvärtom kan det vara ingången till en förhöjd livskvalitet.

Att tänka paradoxalt är att iklä sig ett slags janusansikte, dvs stå ut med att se åt två motsatta håll samtidigt och upprätthålla två motsägande påståenden. I detta finns en parallell till den skapande processen. En av källorna till paradoxalt tänkande är att de olika verkligheter som vävs i vårt inre liv samspelar med varandra och bjuder oss att betrakta världen ur olika synvinklar. I litteraturens och teaterns värld är det vanligt att olika nivåer av verklighet vävs in i och samexisterar samt interagerar med varandra. Shakespeares En midsommarnattsdröm är ett exempel på detta: aristokraterna vid Theseus och Hippolitas hov, det övernaturliga ( representerat av Puck, Titania och Oberon), det jordnära och bondkomiska som tangerar gränsen till djurvärlden (representerat av Botten och hans vänner) och historien om Pyramus och Thisbe, den pjäs-i pjäsen som var vanlig i elisabetansk dramatik.

Folkvisdom innehåller paradoxala sanningar som t ex att lyckan inte brukar infinna sig hos den som jagar den, att man kan känna både hat och kärlek till samma människa, att ensamhet är en förutsättning för gemenskap och att man minns det man försöker komma ihåg först då man inte anstränger sig att minnas. Att påstå sig vilja ha ett långt liv, samtidigt som man beklagar sig över att man inget har att göra på en regnig söndag, kan kanske vara ett exempel på paradoxalt tänkande.

Yihaa,,sa jag

Categories: Glimtar om mig
Comments: No Comments
Published on: December 2, 2011

och släppte taget. Jag tog sats och landade rakt i mig själv.

Precis så blev det. Med en duns befann jag mig i mig själv. I alla de där känslorna, obekväma och bekväma, bekräftade och obekräftade befann jag mig plötsligt.

Sedan dess har jag fortsatt att befinna mig just där, i mitten av allt det som är jag. Inte är det smärtfritt men det är också den mest underbara befriande känsla som jag någonsin upplevt.

Och det underliga är att det liksom inte går att ta sig själv tillbaka till det som en gång varit. Har man väl tagit sats och hoppat går det inte att ha låtit bli att hoppa.

Hur jag än vrider på mig så ser jag det som är jag. Jag ser mig själv mitt i ilskan och sorgen. Jag ser mig själv i de lyckliga ögonblicken. I alla de ögonblick som finns i vårt känslomässiga register, då är jag där och ser mig själv.

De lyckas liksom inte smita förbi mitt radar längre utan det är snarare så att det är jag som är radarn. Jag har koll.

Att ha koll är inte samma sak som att det är möjligt att bestämma sig för att inte vara ledsen, olycklig samt alla de där känslorna som är mindre roliga att dras med. Snarare så att när jag är det så scannar radarn av och berättar för mig att nu har du känslor som är arga. Inte nog med det,,oftast har radarn mage nog att tydligt visa för mig att ilskan bottnar i ett beteende hos mig själv.

Det är enkelt att vara i sig själv och det enkla är det svåraste du någon gång kan vara i.

Att ta sats och hoppa rakt in i den invecklade utveckling som det innebär att landa i sig själv är värt allt. För det finns inget som är så smärtsamt och samtidigt så fullständigt underbart som att lyckas få syn på sig själv.

Lycka till med ditt hopp!

Tillräckligt

Comments: No Comments
Published on: November 30, 2011
Kelly Kane | Dreamstime.com

Pappan och hans dotter gav varandra en stor kram på flygplatsen.
Båda visste att detta antagligen var deras sista möte. Han var gammal och hade inte långt kvar, hon bodde långt bort och kunde inte hälsa på så ofta.
Till sist var de tvungna att skiljas åt, då det blev dags för henne att gå genom gaten.

”Jag älskar dig. Jag önskar dig tillräckligt,” sa pappan till sin dotter.
”Jag älskar dig också, pappa. Jag önskar dig tillräckligt.”

En passagerare som stod i närheten kunde inte låta bli att fråga vad det betydde,
att de önskade varandra ”tillräckligt”.
Det är en önskan som gått från generation till generation i vår familj, svarade mannen. Det betyder:

Jag önskar dig tillräckligt mycket sol
För att ditt liv ska vara ljust.

Jag önskar dig tillräckligt mycket regn
För att du ska kunna uppskatta solen.

Jag önskar dig tillräckligt mycket lycka
För att du ska bevara livslusten.

Jag önskar dig tillräckligt mycket sorg
För att även små glädjeämnen ska verka stora.

Jag önskar dig tillräckligt många vinster
För att du ska få allt du behöver.

Jag önskar dig tillräckligt många förluster
För att du ska uppskatta allt du har.

Jag önskar dig tillräckligt många välkomnande
För att du ska klara av det slutgiltiga avskedet.

Källa: ”Det är aldrig kört 2, Argument Förlag

Detta är en text som Den Nakna Coachen har haft på Facebook. Vacker och talande.

Min tanke är att just det är ordet “tillräckligt” kan vara ett ledord i december månad. För är inte det där en stor risk att vi gör mer än “tillräckligt”?

När är det tillräckligt på julbordet? När är det “tillräckligt” många julklappar under granen? När har vi gjort “tillräckligt” för våra nära och kära? etc.etc.

Tack Linda för att du hittade just den här texten som ger tankar för så mycket mer.

Hitta kurs under Erbjudande

Categories: Personlig utveckling
Comments: No Comments
Published on: November 29, 2011

Maj  2012 kan du gå en kurs i Symbolspråk – förståelse och fördjupning- i Årsta Havsbad som ligger strax utanför Stockholm.

Passa på, det är jag och leg.psykoterapeut Irene Berglund som håller kursen som är i 2 dagar. Läs mer genom att klicka här Erbjudande

Passa på att få två härligt givande dagar till ett kanonpris

Ekollonets verkliga natur

Inspirationsfrö: Ett ekollons sanna och verkliga natur måste baseras på det faktum att det blir en ek.

Visst är det så..och samma är det med våra tankar och funderingar. Tror man på tankens kraft är din tanke samma sak som det där lilla ekollonet.

Och där kan man nöja sig eller? Tyvärr har jag mött en hel del människor som är desillusionerade och de uttrycker sin besvikelse..- Nja, det där med tankens kraft är bara nys,,attraktionslag? – Nej, det fungerar inte. m.m

För att ekollonet ska kunna uppfylla sin potential behövs det jordmån som passar. Det behövs näring. Det behöver ligga där och gro till sig. Det behöver ett visst mått av orörd mark för att dess rötter ska kunna växa sig starka. När väl näringen fått fatt i ekollonets kärna börjar det växa sig stark. Det strävar uppåt och får då också det där tillskottet av ljus på sig för att kunna bli den starka och ståtliga ek som växer stadigt och som då inte så lätt knäcks för vare sig vind och rusk.

Och är det inte samma för oss? En tanke behöver sätta sig. Det behövs förberedas i vårt inre och integreras så att den blir en del av vår självbild. När vi väl börjar förstå, när vi börjar inse att vi är just så där härliga och underbara och att vi kan skapa vårt liv..då börjar tanken bli mer tydlig. Den får tillskott av omgivningens bekräftelse och tillslut växer den sig stark och visar sin egen potential.

Så mitt råd är att förkasta inte din potential, dina önskningar. Förbered och ge dig själv den jordmån som krävs.


Förebild

Comments: No Comments
Published on: November 4, 2011

En vanlig fråga när man arbetar med olika former av personlig utveckling är:

Vem är din förebild? 

Det är ett sätt att klura ut vilka personligheter du ser upp till, vilka egenskaper som du skattar högt bland annat.

 

Och har du tänkt på att du förmodligen också är en förebild?

 

Lever du som den förebild du vill vara?

Yihaa, nu släpper jag taget.

Categories: Glimtar om mig
Comments: No Comments
Published on: November 3, 2011

Så befriande att rensa. Visst är det lustigt och på något sätt paradoxalt att vi utvecklas genom att befria oss från saker. Att befria sig själv från självbilder som man gått omkring och släpat på. Befria sig själv från stämplingar som man kanske har levt med sedan barnsben och har trott varit sanna. Ju friare man kan bli desto mer personlig utveckling.

Nu ska jag själv ta och släppa taget och rensa ut sådant som ligger och skräpar inom mig. För jag menar,,vad kan hända? Det är ju inte precis som att det väntar förödelse, snarare tvärtom. Förödelse väntar om jag inte släpper.

leelea4

Så Yihaa, nu släpper jag taget.

 

För att bli mer krävs mindre!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
«page 10 of 12»
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Wednesday, April 22, 2026