Ja, det var ett mejl som kom till mig idag. Få drömkroppen!..Men faktum är att jag har min drömkropp och det är min. Den som tillhör mig och som gör ett ypperligt arbete att ta hand om mig. Den gör inget annat än att reagera på hur jag behandlar den. Lite genetiskt finns naturligtvis med som orsakar både glädje och sorg det ska jag inte sticka under stolen med. Men på det stora hela…det är mina tankar, mina känslor, mina behov och mitt agerande som skapar min kropp.
Jag har drömkroppen för i stort sett så gör den det som jag får den att göra. Att älska och ta hand om sin kropp är viktigt och stort.
Hur många gånger har inte kroppen fått höra de mest nedsättande ord? Hur många gånger har den inte förtvivlat försökt få plats i de mest hemska utstyrslar enbart för att tillfredsställa egot hos dess ägare? Inte konstigt att den ibland bara totalvägrar och går ut i strejk!
Idag har jag klappat om min kropp..ömt uppskattat benen som fortfarande bär mig, ett par fötter som stadigt kan gå även i kuperat terräng och hitta fäste i bergen. En mage som visserligen hittar vägar ut från de byxor jag vill stoppa in den i men som är mjuk, varm och som gungar friskt i takt med mina steg.
Armar som pendlar i takt och händer som kan greppa tag i det jag behöver. Fingrar som fortfarande lyder och att det inte blir så vackra tavlor som jag målar kan jag inte skylla dem för.
En hjärna som fungerar även om fokus ibland flyter iväg. Är man en drömmare så är man liksom.
Överhuvudtaget är jag tacksam..jag har en kropp…jag har min drömkropp och jag försöker att vårda den ömt och med kärlek.
Jag är villig att älska den kropp jag själv har skapat.
Kram
Malou
…………………………………………………………………………..
Bild: google
Mitt möte med Hekates hundar 
Vi är våra förmödrar
Att vara ensam, udda och ledsen
Broar
Varför ett altare?
Vilken lycka att få vara
Vilka spår lämnar du efter dig?
Not logged in