Jag fortsätter att tänka på positiva affirmationer och allt vad som tillhör. Eller nej, inte kanske allt eftersom ämnet är stort men jag tänker i vilket fall som helst i vidare perspektiv.
Jag vet att det finns dem som tycker att se framåt, att visualisera sina mål och att ha med sig att allt går att uppnå, är det som är vägen mot ett lyckligt liv. Och visst jag säger inte emot, jag tror på attraktionslagen. Men jag tror också på att det inte hjälper hur många gånger som jag läser på en lapp där det står…Jag älskar mig själv…om jag faktiskt inte gör det.
För att min framtid ska kunna bli realiserad på det sättet som jag tänker mig behöver jag arbeta och acceptera allt det där som är mina “skuggsidor” också. Att trycka undan, gömma och inte låtsas om är för mig att ge “skuggorna” än mer makt över mitt sinne.
Då ligger de där och dyker fram som gubben i lådan, starkare och starkare ju mer jag trycker undan. “Delad glädje är dubbel glädje”..Jajamänsan, det stämmer. Men ..då ska den också vara delad..fullt ut. Inte tusan hjälper den och arbetar för mig om jag samtidigt trycker undan den lilla avundsjuka rösten inom mig..men jag då!..
Ska det bli en delad glädje behöver jag se vad det är som rör sig inom mig och acceptera att den finns där. Inte försöka gömma och glömma och trycka till mig själv med tankar som att jag inte får känna så,,gud, vad dum jag är, det är ju jättekul för hen etc..
Jag tror också att det går att nå fram till de mål man ställer sig även om man inte arbetar med de s.k. skuggsidorna…men frågan är vad man kommer fram till? Min upplevelse är att många som nått fram till sina drömmars mål och som ändå inte blir lyckliga inte egentligen har funderat över sig själva och sina värderingar.
Vilja att nå och att bli..stämmer liksom inte riktigt ihop med den innersta känslan.
Not logged in