•  
  • Archives for April 2012 (20)
  • Page 3

Förlåtelse

Categories: Allmänt
Comments: 2 Comments
Published on: April 4, 2012

Det finns oläkta sår. Kanske har även du det i din familj. Händelser, konflikter som det inte brukas tala om, sådant som göms men som ändå ständigt finns närvarande.

Själv har jag åtminstone ett oläkt sår som jag varken har förlåtit eller försonats med ännu. Men nu är det aktuellt att ta itu med det.

Jag har, genom en liten omväg visserligen, blivit tillfrågad om jag kan ringa upp en person som sårat mig djupt. En person som alltid har funnits i min omgivning och som vid ett tillfälle betedde sig, för mig på ett oförlåtligt sätt.

Oförlåtligt sätt. Jag har funderat ganska länge på det där ordet oförlåtligt. Kanske är det så att allt inte går att förlåta men jag tror på att införliva även oförlåtliga händelser i mitt liv. Det kostar helt enkelt för mycket att gå och bära på bitterhet och sorg.

För att vara krass så har ju forskning visat att när man går omkring och bär på outtalade konflikter så påverkar det prestationsförmågan. Och det vill man ju inte. Jag vill ju inte försämra mitt liv för att en annan person gjort något som sårat mig.

Att försonas med händelsen, med personen, innebär att dessa spänningar släpper och detta påverkar i sin tur immunförsvaret, blodtryck och hjärtfrekvens. Muskler slappnar av, smärttröskeln höjs och det blir även lättare att fokusera och koncentrera sig.

Just i det här fallet så vet jag en del av förklaringen till varför personen agerade så som personen gjorde,,alkohol och rädsla.

Jag har även varit med om att en närstående till mig avlidit utan att vi två fick en möjlighet till att tala ut. Att försonas.

Men det går att försonas på egen hand. Förlåtelse handlar ju om en inställning och min inställning kan ju inte någon annan göra något åt, det är bara jag som kan förändra den.

Denna gång tänker jag se till att det inte blir försent. Jag tänker ta den hand som sträckts ut och se vad som händer. Kanske jag får hjälp med försoningsprocessen genom att vi möts.

……………………………………………………………………………………………..

Bild: imagensporfavor.com

Kommentar om ny idé på Facebook

Categories: Kreativitetstänk
Comments: No Comments
Published on: April 3, 2012

En vän på FB hade denna status idag.

har börjat dagen på absolut bästa sätt. En affärsidé har blivit mer än en idé och den kommer nu att realiseras. Lagom till Bokmässan i september kommer jag att kunna presentera detta koncept som kommer att ge QoolaQvinnor en fin produkt att marknadsföra samt inbringa en nätt inkomst till mig och övriga inblandade. Har äntligen hittat produkten jag letat efter, Tjohoooo!

 

Och denna fick mig att fundera över avundsjuka och förändring. Min första tanke var,,Gud, vad kul och vad smart att presentera den på bokmässan och nästa tanke var,,Jag behöver också en sådan idé nu.

Men, var jag avundsjuk nu? Kanske lite funderade jag vidare. Eftersom tankarna kom in på frågan, – Hur lätt är det att komma på de där smarta idéerna? Och tänkte vidare på att just nu så har den här vännen oerhört mycket rörelser runt omkring sig. Vilket jag naturligtvis inte ska slå fast eftersom jag inte har en aning om det, men vad jag tror och det verkar som i alla fall.

Men det är en avundsjuka som blir till en drivkraft eftersom det inte avslutas med den tanken.

För visst är det när tankar slutar vidareutveckla sig och sätter bo i sinnet som det kan bli den där förgiftande avundsjukan. När tankar kan gå vidare och leder till en positiv förändring då blir det en drivkraft som vi alla kan behöva då och då.

Jag tänkte ” hon har så mycket rörelser runt sig” och just det där tror jag är en viktig del i en kreativ process. I den process där det verkligen händer något som gör skillnad. Rörelser!..

Jag kommer att tänka på förändring av första och andra gradens ordning. Där den första gradens ordning visserligen är en förändring men den består av redan kända element så att säga.

I den första ordningen som jag försökt illustrera så vackert här till vänster så betyder alla de där kryssen olika element i vardagen. Det kan möbler exempelvis. När vi förändrar i hemmet så är det vanligt att vi förändrar genom att flytta runt saker eller kanske till och med går och inhandlar en ny fåtölj.

En förändring, men en förändring som håller sig inom det som redan är lika. Nytt men inte en helt ny förändring.

 

Här till höger har jag då försökt rita hur det kan se ut med den andra gradens förändring. Då tillkommer ett nytt element utifrån. Något som gör att det som finns inom cirkeln blir helt nytt. Ett nytt element kanske skulle innebära att du slänger ut alla möbler och sover på golvet utan någonting runt omkring dig, eller bestämmer dig för att tälta resten av livet. Något helt nytt som definitivt förändrar den vardag som du har.

Och jag tror att det är den här typen av förändringar som kan komma av den typ av rörelser som jag skrev om. Nya influenser utifrån. Att röra sig i kretsar som man inte brukar röra sig. Att träffa människor som man inte brukar träffa. Jag tänker inte bara på att vi inte känner dessa personer utan att de har en annan typ av omgivning runt sig.

I min sfär brukar jag exempelvis ofta umgås med personer som söker någon form av utveckling av sig själv eller som behöver stöd och hjälp. Om jag exempelvis ger mig ut för att träffa en annan typ av nätverk får jag förmodligen ta emot helt andra energier än vad jag brukar göra..och vips så kan det väcka lust och tankar till att något nytt skapas. Jag skulle också kunna isolera mig helt, inte träffa några personer alls. Det blir också nytt och kan skapa en annan process än vad det brukar.

Ja, tänk vad ett litet inlägg kan skapa funderingar.

Tack för den kommentaren..jag vill också skapa nytt..och vi behöver alla en puff då och då för att hjälpa oss att ta oss ur den vanliga sfären.

Tungt att bära..

Categories: Glimtar om mig
Comments: 4 Comments
Published on: April 2, 2012

 

När jag såg den här bilden var min absolut första tanke,,så här skulle alla “tyngder” kännas. När jag var yngre fick jag ofta höra av min mormor,,snälla räta på dig, det ser ut som om alla världens sorger ligger på dina axlar!..

Och kanske gjorde de det. Jag tillhör nog en av de där som lätt tar på mig andras problem och sorger. Kan jag inte lösa dem vill jag nog i alla fall dela bördan.

Men det var förr det. Inte så att jag har förändrat min personlighet sådär jättemycket men däremot har jag helt andra förhållningssätt och helt andra verktyg att arbeta med.

Idag har jag gränser och metoder för att bearbeta, acceptera, lägga ifrån mig, skilja ditt från mitt etc.

Trots detta kan jag då och då i mitt inre höra min mormors röst…:) fast då ursäktar jag mig med att det är en ren ovana. ;o)

Hur gör du för att få känslan av en fjäril istället för blytyngder på axlarna?

Med inspiration av Punctium Saliens inlägg

Categories: Allmänt
Comments: 2 Comments
Published on: April 1, 2012

Jämförelse, det är vad Elisabeth ställer frågor om i dag i hennes inlägg “ Med vems ögon mäter du ditt värde?” Och Sanna Nova Emilia som driver  True Heart Education funderar över Elisabeths inlägg på Facebook; Vad kan konkurrens ge oss som samarbete inte kan?.

I ett tidigare inlägg här har jag skrivit om jämförelse, och det måttband som vi har en tendens att använda. Att det måttband som vi har inom oss inte bara får oss tävlingsinriktade det kan även få oss att inte ens börja göra något. Många är de som ger upp redan innan de ens tagit första steget.

Det finns ju även studier som visar att vi har oerhört svårt för att hålla isär olika personer när vi jämför oss med andra. Om vi exempelvis anser att vi är odugliga eller inte klarar av lika mycket som många andra gör har vi en tendens att lägga ihop våra intryck från flera andra personer samtidigt. Du har kanske en granne som alltid har kliniskt rent, en annan granne som alltid har sett det senaste på teatern, en annan som alltid har läst de senaste böckerna m.m. Alla dessa lägger vår hjärna ihop till en och vi separerar inte individerna utan jämförelsen blir så mycket tyngre då vi minsann är så värdelösa så vi inte har förmågan till något av detta.

Precis som många andra tycker jag att det är en komplex fråga. Den innehåller så många variabler så det blir svårt att trassla ut vad det är som är början.

Kanske ligger det kvar i vår reptilhjärna att vi behöver vara alerta, pigga, på vår vakt. Vi behöver vara starka och jägare i vår natur för annars överlever vi inte. Sjuka lämnas kvar för de sinkar gruppen. Det sägs ju också att vår reptilhjärnas tendens att vara på sin vakt och granska allt med misstänksamma ögon ligger till grund för den ström av negativa tankar som långt överskrider våra positiva tankar under en dag.

Om vi nu har kvar dessa instinkter, behöver vi kanske hitta sätt att hantera detta. Finna nya strategier som fungerar för vår nutid. Rätt sätt är kanske inte att fördöma något som är nedärvt och som triggas med automatik i vissa situationer. Då kanske vi skapar andra negativa mönster.

Någonstans tror jag att “tävlingskänslan” triggar igång vår förmåga att hitta nya lösningar, att det i likhet med konfliktsituationer, skapar kreativa tankebanor. Precis som jag tror gränser skapar kreativitet. Jag tror också att om vi inte kan hantera denna impuls på ett bra sätt då hamnar vi i den situation där vi försöker överträffa varandra överallt och ingenstans.

Jag tror att “tävlingskänslan” är en del av det som gör att ett samarbete fungerar bra. Att det är ett ypperligt verktyg om det från början hanteras rätt. Samarbete betyder för mig att det finns ett mål som man vill komma fram till. För jägarna betydde det kanske att fälla djuret som skulle ge mat till hela gruppen. Slutresultatet var det som gällde. Alla insatser hade sitt värde och betydelse för resultatet.

Individ plus samarbete. Idag har vi ett mer materiellt utvecklat samhälle men någonstans så tror jag att vi inte har utvecklat vårt inre i takt med detta. Kanske är det till och med så att om jägarsamhället fortfarande fanns och hade vår materiella status, vår kunskap om sjukvård, då hade de på ett naturligt sätt införlivat detta verktyg med sin målsättning?

Istället är vi så rädda att bli utan och utanför att många blir förlamade av rädslan eller så triggade att vi gör allt för att känna att vi är med i racet.

Jag tror att vi behöver ge våra barn den möjlighet från början att se att de inte blir utan för att delar, de får med automatik mer. Medmänsklighet gör livet rikare, inte fattigare. Jag skulle vilja se barn bli glada när de får extrahjälp när det behövs, inte skämmas och gå undan. Jag vill se barn som uppmuntrar varandra, som peppar och som stöder. Och det är vi föräldrar, vi vuxna och vi som formar samhället som behöver införa detta som norm.

Jag vill ha verktyg som gör att denna “konkurrens”, “tävlingskänsla” riktas på rätt sätt. Att den bygger på kreativa möjligheter för mig, så att jag hittar mer av det som jag kan göra, jag kan hitta mina talanger. Jag jämför mig med mig inte med dig.

Att vårt behov att spegla varandra, vilket vi behöver redan från det ögonblick vi är födda, är en hjälp och inte blir till negativa stämplingar.

Att du har “finare” möbler, “märkeskläder”, mer “gillare”, mer “pengar” säger faktiskt ingenting om mig. Om jag inte tillåter det att göra det.

……………………………………………………………………………………………………………

Bild: alvaro tapia hidalgo

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
«page 3 of 3
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Monday, January 19, 2026