För länge sedan ställde jag frågan: Vad är vackert för dig? till personer som jag hade runt mig i min omgiving. Föga förvånande fick jag svar såsom;
Ett barns nyfikna ansikte, erfarenheten som syns i en äldre kvinnas eller mans ansikte, en person som är lycklig och så vidare.
Om vi tänker på vad vi själva tycker är vackert, är det då inte underligt att vi så ofta faller i de hjulspår som reklamsidorna visar? Om vi själva tycker att det som strålar av glädje, livserfarenhet, nyfikenhet och engagemang är vackert, vad är det då som gör att vi strävar efter något helt annat för vår egen del?
Är inte det oerhört dumt så säg?

Oerhört dumt Malou, jag förstår inte varför jag inte tycker jag är helt fantastisk som människa och utseende. När jag tycker andra med mina egenskaper och förmågor är det. Det kommer jag aldrig förstå. När ska vi/jag lära oss/mig. Kram
:)..ja eller hur. Ett sätt är att pröva sina värderingar/påståenden om sig själv och se om de håller. Jag gjorde en grej för länge sedan som innebar att jag tittade på de påståenden som jag hade om mig själv..ställde mig sedan som typ tredje part i målet och bad om bevis eller något som kunde visa att mitt påstående var sant. Därefter ifrågasatte jag även sanningshalten i detta. Det gjorde kanske inte att min upplevelse av mig själv försvann direkt men det blev definitivt svårare att hålla fast vid dem…för en del fungerar den metoden ganska bra..du kan ju pröva..
Kram