Vi har en hund! Tja, eller rättare sagt en tysk jaktterrier och kanske kan man beskriva honom som lite mer än en hund. Liten men ack så krävande med sin energi.
Han är verkligen en jakthund och en mycket enveten, rörlig sådan. Ingen knähund överhuvudtaget. Är han inte igång, rusar runt, leker, söker, spårar eller gör något sådant vill han vara ifred. Då och då får vi ynnesten att klappa honom.
Det är en rar rackare alltså.
I normala fall är han tillsammans med min man på jobbet. Eftersom han är nyfiken till sinnet passar detta honom ypperligt men för tillfället är han alltså hemma med mig.
Eftersom jag tillbringar ganska mycket tid vid datorn just nu, blir det inte mycket sysselsättning för honom inomhus. Vi går långa promenader och jag aktiverar honom med massa sökövningar etc men det räcker ju inte för det här lilla livet!
Jag har min dator precis bredvid soffan för tillfället, den står inte speciellt bra där måste jag erkänna och kontakten som går från skärmen är olyckligt nog placerad så att man komma åt den så att den dras ut från datorn.
Häromkvällen jobbade jag vid datorn när Ozzy hela tiden drog sina bollar till mig för att han ville leka. Jag tog ingen notis om honom. Strax efter försvann bilden för mig, kontakten till bildskärmen var ute. Min man sa – Han gjorde det med flit. Han plockade ut kontakten! Han menade att Ozzy, vår hund, hade tagit ut den med flit. Jag lade faktiskt inte så mycket notis om detta påstående måste jag erkänna.
Idag när jag satt vid datorn, var Ozzy på mig hela tiden och ville ha min uppmärksamhet. Eftersom jag var upptagen och var tvungen att få färdigt det jag jobbade med, vägrade jag att bli engagerad i honom.
Dröm om min förvåning när han går runt bordet, fram till datorn, tar upp tassen och börjar trycka på kontakten!!
Har han verkligen listat ut hur han får min uppmärksamhet?!…Detta monster!..
Nu kan han verkligen glömma att jag ibland har överseende med hans fasoner och när han ‘låtsas’ att han inte förstår.