Funderade idag över hur mycket tystnaden betyder för oss. Att det är i tystnaden vi först kan höra vår inre röst. Hur mycket det är som föds ur tystnaden.
Jag upplever att det är oerhört viktigt för oss att försöka få till den stunden av stillhet. Stunden då du bara kan vara med dig själv och ingenting annat.
I närheten av min inre tystnad lyckas jag tillslut lyssna på min själ. Min själ som med små små tecken försöker kalla på uppmärksamhet. Det är mitt liv som kallar på mig. När jag hörsammar tystnadens rop finner jag den frid jag behöver. Samtidigt ger den mig den vibrerande energi och kreativitet som gör att mitt steg ur tystnaden är fylld med en nästan högljudd kraft.
Jag får helt enkelt näring och samtidigt föder jag mig själv genom att ge mig själv den lilla stund av tystnad som mitt liv behöver.