Häromdagen tror jag att jag mötte den mest kritiska och negativa person som jag överhuvudtaget mött i mitt liv.
Efter en kvart var jag faktiskt ganska trött i öron och i huvud. Istället för att direkt säga något till personen började jag lägga märke till vad jag själv kände i kroppen.
Hur min kropp reagerade, hur det kändes när irritationen steg. Hur jag började få svårt att ha fötterna stilla, hur jag fick svårt att sitta still. Helt enkelt hur hela min kropp vred sig och ville ta mig ifrån situationen.
Tillslut bara satt jag och hörde inte så mycket vad personen pratade om utan bara upplevde mina egna inre sensationer.
Efter en stund släppte alla mina irritationskänslor och då vände jag mig till den här personen och sa att det måste vara tråkigt att uppleva så mycket negativt. Jag frågade även hur det kom sig att personen ifråga fortfarande umgicks med dessa som gjorde allt det här negativa.
Som ni säkert misstänker fick jag inte speciellt mycket svar utan personen reste sig och gick därifrån. Inte alltför glad måste jag säga.
Däremot gick jag därifrån med en lätt känsla i kroppen. För mig är det här ett exempel på att det fungerar att välkomna de känslor som kommer, hålla dem nära och sedan låta dem gå.
