•  
  • Sagor (2)

Stenhuggaren

Categories: Sagor
Comments: No Comments
Published on: December 29, 2011

Det var en gång en stenhuggare, som var missnöjd med sig själv och med sin ställning här i livet.

En dag gick han förbi en förmögen köpmans hus, och genom den öppna grinden såg han många vackra ägodelar och betydande gäster. ” Vilken makt den köpmannen måtte ha!” tänkte stenhuggaren. Han blev mycket avundsjuk och önskade att han kunde bli sådan. Då skulle han inte längre behöva leva en vanlig stenhuggares liv.

 

Till sin stora förvåning blev han plötsligen köpmannen och åtnjöt större lyx och mer inflytande än han någonsin hade drömt om, och han blev avundad och avskydd av dem som var mindre rika än han själv. Men kort tid därefter kom en hög ämbetsman förbi i en bärstol, åtföljd av tjänare och eskorterad av soldater, som slog på gonggong. Alla, hur rika de än var, måste buga sig djupt för processionen. “Så mäktig den ämbetsmannen är!” tänkte han. “Jag önskar att jag kunde bli en hög ämbetsman!”.

Och så blev han det, och han bars omkring överallt i sin brokadklädda bärstol, och han fruktades och hatades av alla människor runt omkring, som var tvungna att buga djupt för honom då han passerade. Det var en varm sommardag, och ämbetsmannen hade det allt annat än trevligt inne i den instängda bärstolen. Han tittade upp mot solen . Den sken stolt på himlen, opåverkad av hans närvaro. “Så mäktig solen är!” tänkte han. “Jag önskar att jag kunde bli solen!”

Och så blev han solen, och han sken hett ner på människorna, och han förtorkade fälten och förbannades av bönder och arbetare. Men ett jättestort mörkt moln gled fram mellan honom och jorden, så att han inte längre kunde lysa på allting där nere. “Så mäktigt det där ovädersmolnet är!” tänkte han. “Tänkt om jag kunde bli ett moln!”

Och så blev han det, och han dränkte åkrar och byar, och alla röt åt honom. Men snart fann han att han föstes undan av någon våldsam kraft, och han förstod att det var vinden. “Så mäktig den är!” tänkte han. “Jag önskar att jag kunde bli vinden!”

Så blev han vinden och blåste bort tegelpannor från taken, ryckte upp träd med roten och hatades och fruktades av alla där nere. Men efter en stund stötte han emot något som inte ville flytta på sig, hur kraftfullt han än blåste på det – ett väldigt, upptornat stenblock. “Så mäktg den stenen är!” tänkte han. “Jag önskar att jag kunde bli en sten!”

Och så blev han då en sten, kraftigare och mäktigare än något annat här på jorden . Men som han stod där, hörde han ljudet av en hammare som drev en mejsel in i den fasta klippan, och han kände hur han förvandlades. ” Vad skulle kunna vara mäktigare än jag, stenen?” tänkte han. Han tittade ner och såg långt under sig en stenhuggares gestalt.

~Kinesisk historia~

Flickan med svavelstickorna

Categories: Sagor
Comments: No Comments
Published on: December 13, 2011

En anteckning från min FB sida som jag tyckte det var värt att plocka upp igen.

 

Idag kom jag att tänka på flickan med svavelstickorna. Ni vet sagan som Hans Christian Andersen har skrivit, eller rättare sagt han har skrivit en version av den.

Jag satt och funderade över en situation där det fanns en stor brist på koncentration och ett ganska negativt psyke inblandat. Plötsligt fanns bara bilden av flickan sittande i snön tändande sina svavelstickor. Det var bara att tacka och ta emot, sagor kan ge sådana tydliga bilder och insikter.

 

Efter att ha funderat en stund över den här situationen och sagan, letade jag reda på boken ”Kvinnor som slår följe med vargar” och läste igenom det som Clarissa Pinkola Estés har skrivit om sagan.

Sagan handlar om hur brist på näring, brist på koncentration yttrar sig och vad detta tillslut leder till.

Precis som flickan i sagan befinner sig i en omgivning där folk inte bryr sig om varandra, befinner sig den här personen som jag hade i tankarna. Det som den här personen har att erbjuda sin omgivning uppskattas inte, precis som svavelstickorna inte uppskattades. Flickan med svavelstickorna kände inte att hon hade några valmöjligheter och kunde bara tänka sig ett sätt att lösa sitt problem. Hon hade ”accepterat” sin plats i livet. Samma med den här personen.

Hur lätt hänt är det inte när man upplever sig vara i situationer när man inte har något val att maktlösheten tar sitt grepp? Hur lätt hänt är det inte för alla dessa personer som har fått sina instinkter skadade att gå fram i någon form av inre vakuum?

 

I just den här situationen finns det personer i omgivningen som bryr sig, de tröstar. Men precis som Clarissa skriver menar jag att det inte är det som behövs. Tröst ger inte näring, näring som behövs för att ork och kraft ska finnas för att hitta tillbaka till de instinkter som kan visa vägen tillbaka till ett liv.

När man fryser försöker man värma sig och hur lätt är det inte att då tända svavelstickor? I skenet från dem kommer de mest underbara syner. Precis som de värmande fantasier som det är så lätt att falla offer för. Och i den här situationen tror man ju också på att dessa fantasier, planer ska kunna gå att sätta i verket. Man väntar bara på rätt ögonblick, lite senare när saker ser annorlunda ut.

Oftast har dessa värmande fantasier ingenting med verkligheten att göra, precis som för flickan med svavelstickorna bygger den på känslan att det inte finns något att göra, att det är meningslöst att försöka. Många i den här situation tar till ”värmande” drycker, sprutor eller andra ämnen som tillåter dem att försvinna in i en mer varm och välkomnande värld. Precis som för flickan i sagan vaknar dessa personer upp, frusna och tillbaka till samma situation igen.

Den här situationen kommer inte att förändra sig om inte det finns stöd och rörelse runt omkring. Det räcker inte att göra långa listor med planer, att få tröst, att gå kurs efter kurs om det inte sker en förändring. Det krävs handling och det krävs att man själv gör en förändring. Det fungerar inte att vänta till nästa dag eller nästa månad, det behövs en förändring nu.

Det är många som sitter i en situation där de anser att de har fel jobb, fel chef, fel man/fru och förmodligen ännu fler som tror att bara de anstränger sig mer att vara ”rätt” blir saker bra, om jag bara är ”snällare” blir det bra, det är ju mitt eget fel jag skulle inte sagt så m.m.

Som Clarissa säger, ” När en kvinna (person) är känslomässigt stelfrusen, när hon inte längre känner sin egen existens, när hennes blod, hennes lidelse inte når ut i psykets yttersta delar, när hon är desperat, då är ett fantasiliv långt behagligare än alla alternativ hon kan upptäcka. Hon stryker eld på sina svavelstickor, och eftersom de inte har någon brasa att sätta fyr på bränner de ner psyket som om det vore ett stort torrt vedträ. Psyket börjar bedra sig självt; nu lever det i den fantasield där alla önskningar uppfylls. Med den sortens fantasier är det som med en lögn; berättar man den tillräckligt många gånger börjar man själv tro på den.”

Så vad säger sagan egentligen, vilken lösning finns det?

Om du befinner dig i en miljö där folk inte bryr sig om varandra, ta dig där ifrån. Det krävs mer än en tanke för att göra en förändring, den behöver följas av en handling. Då är det viktigt att omge sig med vänner som vet att det är riktig värme och näring som behövs, som kan ge stöd och hjälp. Som naturligtvis också kan ge tröst men samtidigt inser att bara tröst är en napp när näring behövs.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
page 1 of 1
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Sunday, February 16, 2025