En anteckning från min FB sida som jag tyckte det var värt att plocka upp igen.
Idag kom jag att tänka på flickan med svavelstickorna. Ni vet sagan som Hans Christian Andersen har skrivit, eller rättare sagt han har skrivit en version av den.
Jag satt och funderade över en situation där det fanns en stor brist på koncentration och ett ganska negativt psyke inblandat. Plötsligt fanns bara bilden av flickan sittande i snön tändande sina svavelstickor. Det var bara att tacka och ta emot, sagor kan ge sådana tydliga bilder och insikter.
Efter att ha funderat en stund över den här situationen och sagan, letade jag reda på boken ”Kvinnor som slår följe med vargar” och läste igenom det som Clarissa Pinkola Estés har skrivit om sagan.
Sagan handlar om hur brist på näring, brist på koncentration yttrar sig och vad detta tillslut leder till.
Precis som flickan i sagan befinner sig i en omgivning där folk inte bryr sig om varandra, befinner sig den här personen som jag hade i tankarna. Det som den här personen har att erbjuda sin omgivning uppskattas inte, precis som svavelstickorna inte uppskattades. Flickan med svavelstickorna kände inte att hon hade några valmöjligheter och kunde bara tänka sig ett sätt att lösa sitt problem. Hon hade ”accepterat” sin plats i livet. Samma med den här personen.
Hur lätt hänt är det inte när man upplever sig vara i situationer när man inte har något val att maktlösheten tar sitt grepp? Hur lätt hänt är det inte för alla dessa personer som har fått sina instinkter skadade att gå fram i någon form av inre vakuum?
I just den här situationen finns det personer i omgivningen som bryr sig, de tröstar. Men precis som Clarissa skriver menar jag att det inte är det som behövs. Tröst ger inte näring, näring som behövs för att ork och kraft ska finnas för att hitta tillbaka till de instinkter som kan visa vägen tillbaka till ett liv.
När man fryser försöker man värma sig och hur lätt är det inte att då tända svavelstickor? I skenet från dem kommer de mest underbara syner. Precis som de värmande fantasier som det är så lätt att falla offer för. Och i den här situationen tror man ju också på att dessa fantasier, planer ska kunna gå att sätta i verket. Man väntar bara på rätt ögonblick, lite senare när saker ser annorlunda ut.
Oftast har dessa värmande fantasier ingenting med verkligheten att göra, precis som för flickan med svavelstickorna bygger den på känslan att det inte finns något att göra, att det är meningslöst att försöka. Många i den här situation tar till ”värmande” drycker, sprutor eller andra ämnen som tillåter dem att försvinna in i en mer varm och välkomnande värld. Precis som för flickan i sagan vaknar dessa personer upp, frusna och tillbaka till samma situation igen.
Den här situationen kommer inte att förändra sig om inte det finns stöd och rörelse runt omkring. Det räcker inte att göra långa listor med planer, att få tröst, att gå kurs efter kurs om det inte sker en förändring. Det krävs handling och det krävs att man själv gör en förändring. Det fungerar inte att vänta till nästa dag eller nästa månad, det behövs en förändring nu.
Det är många som sitter i en situation där de anser att de har fel jobb, fel chef, fel man/fru och förmodligen ännu fler som tror att bara de anstränger sig mer att vara ”rätt” blir saker bra, om jag bara är ”snällare” blir det bra, det är ju mitt eget fel jag skulle inte sagt så m.m.
Som Clarissa säger, ” När en kvinna (person) är känslomässigt stelfrusen, när hon inte längre känner sin egen existens, när hennes blod, hennes lidelse inte når ut i psykets yttersta delar, när hon är desperat, då är ett fantasiliv långt behagligare än alla alternativ hon kan upptäcka. Hon stryker eld på sina svavelstickor, och eftersom de inte har någon brasa att sätta fyr på bränner de ner psyket som om det vore ett stort torrt vedträ. Psyket börjar bedra sig självt; nu lever det i den fantasield där alla önskningar uppfylls. Med den sortens fantasier är det som med en lögn; berättar man den tillräckligt många gånger börjar man själv tro på den.”
Så vad säger sagan egentligen, vilken lösning finns det?
Om du befinner dig i en miljö där folk inte bryr sig om varandra, ta dig där ifrån. Det krävs mer än en tanke för att göra en förändring, den behöver följas av en handling. Då är det viktigt att omge sig med vänner som vet att det är riktig värme och näring som behövs, som kan ge stöd och hjälp. Som naturligtvis också kan ge tröst men samtidigt inser att bara tröst är en napp när näring behövs.