Mörkermåne, en tid då vi behöver lyssna på det som vår kropp och själ ropar efter. Tid för eftertanke och att lyssna på vår inre röst. Idag har många svårt för att lyssna på den där lilla viskningen inom oss som säger att vi behöver tid för oss själva, tid för att förstå oss själva och den väg vi vandrar.
Om man följer månens faser gör vi det enklare för oss. Det är nu en naturlig fas att gå längs den väg som leder inåt oss själva. En väg som visserligen kan vara kantad av allehanda hinder men fördelen är att vi faktiskt kan se dessa hinder under den här perioden.
Vi behöver alla ta itu med det som ligger i vägen, att se vad det är som pågår inom oss och se vart vi är på väg om vi fortsätter på det sättet som vi har startat. Alla projekt behöver en period av stillhet. En period då vi kan upptäcka vad som kan stoppa oss, en period då vi kan fundera över om det kommer att ge det resultat som vi vill. Och vad är det vi vill egentligen?
Den här mörkermåneperioden har jag valt att fokusera på mina drömmar och mina visioner. Jag tyckte att det låg i linje med att mörkermånen är i skyttens tecken som i mångt och mycket har med stora drömmar och visioner att göra.
Är mina visioner skapade utifrån rätt föresättningar? Är det något jag behöver ändra på? Något jag kan lägga till eller något jag kan släppa taget om? Har jag rätt attityd gentemot mig själv och mot andra, låter jag mitt inre ljus få plats att verkligen lysa så att andra kan se det och ser jag det verkligen själv?
De senaste dagarna har det varit något som verkligen pockat på från mitt inre och sakta men säkert har jag börjat få ett grepp på vad det här handlar om genom att ta hjälp av den här fasen. Nu ska jag bara låta det få vila lite innan jag tar nya tag och låter den något omdefinierade bilden styra mina steg.
Mitt möte med Hekates hundar 
Vi är våra förmödrar
Att vara ensam, udda och ledsen
Broar
Varför ett altare?
Vilken lycka att få vara
Vilka spår lämnar du efter dig?
Not logged in