Ibland upptäcker man sina behov på ett sätt som man inte räknat med. En del gånger upptäcker man häpet att det som man trodde man behövde inte gäller längre och andra gånger upptäcker man lika häpet att oj, vilket behov man har av det.
Under dagarna som varit har jag återigen blivit påmind om mitt behov av att dra mig tillbaka och vara i min tystnad. Det är så lätt att glömma av det och så lätt att ta miste på tystnad och tystnad. För det finns en skillnad.
En tystnad i ensamhet är en sak, tystnad i gemenskap en annan. Tystnad i sällskap är en sak och en ensamhetens tystnad i sällskap en annan.
Under en veckas tid har jag befunnit mig i alla dessa. En del av dem har varit ljuvligt och andra smärtsamma påminnelser om att ensam inte är stark, ensam är ensam.
Jag är villig att välja den ensamhet som är rätt för mig.
Kram
Malou
Mitt möte med Hekates hundar 
Vi är våra förmödrar
Att vara ensam, udda och ledsen
Broar
Varför ett altare?
Vilken lycka att få vara
Vilka spår lämnar du efter dig?
Not logged in
du har så rätt i dina ord att det finns olika tystnader. Tänk de som inte vet om det och avskyr när det blir tyst runt omkring dem, vad de missar. Eller gör de det? Kan man missa sådant som man inte vet om och inte saknar? Ja, jag vet inte. kram Jag är glad att njuta av tystnaden i alla fall, den berikar mig.
Om man inte har erfarenhet av något kan det nog vara svårt att sakna det i och för sig. Jag tror att många har erfarenhet av tystnaden men att de ser den som en enda upplevelse, inte fyllt av olika upplevelser. De flesta av dessa förknippar den också med smärta och då gör man ju motstånd…