Ordlös och stum
går jag under tills
som nöter
det som klagar
och blöter mina
kinder blir våta
visst är det så
att livet är en gåta.
Löser jag det blir
jag kung för
en stund, en liten
blund mitt på
dagen kanske
på magen vaggande
då den är rund
lös o krum kryper jag
sliten liksom sådär
liten.
Det glimrar bakom
locken skydden för
alla skotten det
som jag behöver
bemöta det som
söndrar och ändå
bygger min ryggrad
löddrar av smärta
och hjärtat
Det Älskar.

Har du skrivit denna fina dikt? Så fin, berör stort…. känner igen mig. Kram och tack för fina ord.
Tack för dina ord Marie-Louise. Ibland finns orden på pappret bara. De bildar sig själva, inte ofta
men då och då. Roligt att du tyckte om det.
Ha en fin kväll